Om mig

Jag från Samos
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Höstweekend i Aten

Ute är det enbart sex grader varmt och känslan av höst liksom duggar i takt med regnet. Mina varma och soliga veckor i Grekland för några månader sedan känns som en evighet. Jag fryser och jag längtar tillbaka. Jag fryser och längtar tillbaka så pass mycket att jag faktiskt har bokat mig en weekend i Aten om några veckor. I oktober kan temperaturen fortfarande nå över 20 grader i Greklands pulserande huvudstad och gissa om jag kommer att njuta! Att flygpriserna har sjunkit igen efter sommarens peak gör ju inte saken sämre. Att just nu hitta bra och billiga flygbiljetter till Aten är enkelt på flyg.nu ´s sida för Aten där priser hämtas från cirka 700 olika flygbolag. Är man lite flexibel med datumen så går det att få fram en resa till en riktigt bra kostnad.

Nea Filadelfia Aten
Nea Filadelfia, Aten. (Foto: Untraveled.se)

Trots att jag varit i Aten fler gånger finns det alltid nya saker att upptäcka, både för syn, smak och hörsel. Jag ser verkligen fram emot att både få hälsa på kända favoriter men även gästa nya bekantskaper som Mets-området med sina neoklassiska och färggranna byggnader eller ett besök på The National Museum of Contemporary Art. Jag hoppas också att jag får upptäcka kulinariska läckerheter i stadsdelen Kolonaki eller i Nea Filadelfia. Plötsligt känns en weekend lite kort men det är knappast sista gången jag åker ner till den kokande kitteln där öst möter väst, rikedom möter armod och nytt möter gammalt.

Gyristroula Aten Kväll
Restaurang Gyristroula, Aten. (Foto: Markus Olsson)

En gammal favorit som jag garanterat kommer att besöka är restaurang Souvlaki Gyristroula precis i hörnet intill tunnelbanestationen Thissio. Det må vara spartanskt och alldagligt men Gyristroula har kommit att blir en kär tradition när jag kommer ner till Aten. Här serveras gyrosen på röda plastbrickor och ofta kommer ölen i plåtburk. Det goda i det enkla eller kanske det enkla i det goda.

Aten Akropolis Natt
Monastiraki och Akropolis, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Det finns en slags magi att sitta med sin röda plastbricka och samtidigt blicka upp emot Akropolis med sina 2500 år på nacken. Konstrasterna är knappast starkare någon annanstans och det kanske är just det som jag älskar så mycket med Aten. Borde jag möjligtvis avlägga ett besök uppe på Akropolis igen? Det är några år sedan sist och nya erfarenheter och nya insikter ger nog besöket en ny dimension. På något sätt kan jag inte heller se mig trött på utsikten varken över Akropolis eller från Akropolis.

Plaka Trappan Aten
Plaka, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag strosar även mer än gärna i området nedanför Akropolis, Plaka, där restauranger, tavernor, barer och butiker slåss om utrymmet intill de marmorbelagda gatorna. Visserligen tar sig i princip varenda turist som Aten inhyser hit men det gör ingenting. Ibland är de mest turisttäta områdena ändå helt fantastiska. Mina favoritouzobar Brettos ligger i Plaka och vad vore ett besök i Aten utan en skål i Ouzo Gold? Lite trist skulle jag kunna tro.

Glas på Brettos Aten
Brettos, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Oavsett vad det nu blir gällande både nya och gamla bekantskaper så kommer jag njuta fullt ut av några dagar i Aten i så där mitten av oktober. Vill du läsa mer om Aten kan du göra det på mittgrekland.se's sida om Aten.

Detta inlägg är ett samarbete med flyg.nu, men funderingar, synpunkter och bilder är mina egna.

Grekland 365 dagar om året

Det här är tre minuter och 36 sekunders ren och skär kärlek för en "grekofil". Det pirrar i kroppen och en brusande lust väcks till liv. Jag vill till Grekland! Jag vill känna, jag vill andas, jag vill smaka Grekland. Mitt begär jag har för detta land verkar aldrig sina och det finns fortfarande så mycket att se, att förnimma, beröra och att omfamna.

"Greece- A 365-Day Destination" har tilldelats första pris i kategorin Europa vid den andra internationella videotävlingen som hålls av FN:s världsturismorganisation (UNWTO). Videon är regisserad av Antonis Kioukas och visar Greklands skönhet genom alla fyra årstider. Små bergsbyar, vidsträckta stränder och pulserande städer blandas med antikens sevärdheter. Precis så som Grekland är och ska upplevas. Jag älskar Grekland!

 

Öluffa i Småkykladerna

Att öluffa är en reseform jag verkligen äskar. Att kunna förflytta mig från plats till plats när andan faller på är en skön frihetskänsla och att kunna göra det med ett åkdon som flyter på Medelhavets kristallklara vatten ger en än större befrielse för en kontorsråtta som jag.

Det har blivit några öluffarresor genom åren och därmed välbehövliga andrum på en rad varierande öar i olika ögrupper i Grekland. Ögruppen Kykladerna är en samling öar som jag ständigt återvänder till och som kanske är den ögrupp som vi öluffare ofta väljer som vår riktpunkt när tanken att ge sig ut på luffen pockar på.

I Kykladerna finns en sub-ögrupp som kallas Småkykladerna dit inte riktigt lika många turister tar sig och där småskalighet och ett kärvt grekiskt vardagsliv är betydligt mer påtagligt än på de större öarna som Naxos, Paros och Santorini. I takt med att turismen sätter sina klor i även de mindre öarna så blir givetvis kommersen mer påtaglig även här men än så länge kan du fortfarande hitta det mer unika på dessa holmar.

Småkykladerna består av öarna Iraklia, Schinoussa, Koufonissi och Donoussa var av Koufonissi är den ö som lockar till sig flest turister av de små kobbarna.

Ta sig hit och hem

Den lilla färjan Express Skopelitis trafikerar Småkykladerna mellan destinationerna Naxos och Amorgos och inte allt för sällan ser du andra turister vandra omkring med de marinblå t-shirtarna som säljs på färjan. Express Skopelitis är den båt som har absolut mest frekvent trafik mellan öarna i Småkykladerna men du behöver ändå vara observant på hur ofta färjan stannar vid de öar som du väljer att besöka. Tyvärr handlar det om att kunna ta sig hem i tid igen när semestern börjar lida mot sitt slut.

Under framför allt högsäsong går det även vissa större färjor som utgår från Pireus (Aten) och som stannar till vid andra öar i Kykladerna innan de fortsätter mot de mindre öarna. Därmed finns det egentligen två sätt att ta sig ut till öarna i Småkykladerna.

1. Flyga till Aten

Jag startar nästan alltid mina öluffar genom att flyga till Aten och sedan ta mig ut i övärlden från någon av de stora hamnarna på fastlandet. Den vanligaste utfärdshamnen, och den största, är Pireus som du enkelt tar dig till med tunnelbana inifrån centrala Aten eller med direktbuss ifrån flygplatsen. Från Pireus kan du då ta en färja som lägger till vid Iraklia, Schinoussa, Koufonissi, Donoussa eller Naxos för att där byta båt till Express Skopelitis.

2. Flyga till en större ö i Kykladerna

Ett annat sätt att starta sin öluff på är att flyga direkt med ett av charterbolagen till Santorini och därifrån antingen enkelt ta dig till Naxos på knappt två timmar och därefter ta Express Skopelitis eller möjligtvis hoppa på en färja som fortsätter mot någon av de mindre öarna.

Ett enkelt sätt att se när och var de olika färjorna lägger till är att använda sig av www.openseas.gr. Läs även blogginlägget om hur du planerar en öluff med hjälp av sökmotorer för färjor (länk).

Ett besök på någon eller några av öarna i Småkykladerna gör sig bra med en kombination av någon av de större öarna i Kykladerna som Santorini, Paros eller Naxos. Då får du hela paketet så att säga, både kommers och en avskalad upplevelse.

Iraklia

Agios Georgios Boats Iraklia
Agios Georgios, Iraklia. (Foto: Markus Olsson)

Iraklia är den ö du kommer först till om du tar Express Skopelitis ifrån Naxos. På Iraklia bor cirka 100 bofasta invånare på den 18 kvadratkilometer "stora" ön och det är nästan med lite leda som invånarna har tagit till sig turismen och möjligheten att tjäna en slant på den. Ganska befriande tycker jag. Det är en skön känsla att kliva iland och känna att jag är en gäst, en gäst som får ta del av det som erbjuds. Varken mer eller mindre.

Det finns två byar på ön varav hamnbyn Agios Georgios ligger inne i en skyddande vik med några hus som sakta klättrar upp för kullen. Här finns en handfull tavernor, en mataffär och ett bageri. Det är det som du bjuds på under ditt besök. Det finns ett märkbart lugn, en tydlig tystnad och ett sakta mak som berör alla som kliver iland här. Plötsligt står tiden stilla och oväntat gör även du det. Iraklia är en plats för återhämtning, helt enkelt en plats där jorden snurrar lite långsammare.

På Iraklia finns några fina stränder som du kan koppla av vid men annars är det inte så mycket mer du kan göra än att just koppla av, vandra och njuta av god mat.

Läs mer om Iraklia här (länk) och i blogginlägg här:
Iraklia, en rätt märklig liten ö
Iraklia- dagarna flyter på

Schinoussa

Chora Schinoussa
Chora, Schinoussa. (Foto: Markus Olsson)

Nästa stopp på vägen mellan Naxos och Amorgos är Schinoussa med sin åtta kvadratkilometer stora yta och någonstans mellan 130- 200 bofasta invånare (uppgifterna går isär). Schinoussa, liksom Iraklia, är inte särskilt girig och nickar stillsamt till oss gäster när vi kliver i land i hamnbyn Mersini.

I Mersini finns ett par tavernor och boenden medan merparten av det ligger uppe i Chora och på några andra ställen på ön. På Schinoussa tar man siestan på största allvar och om man som jag reser dit tidigt på säsongen kan byarna nästan känns lite spöklika på eftermiddagen. Det är bara att ta seden dit man kommer och själv slappna av och vila sig igenom de varmaste timmarna på dagen.

På Schinoussa finns ett 15-tal stränder av ganska god kvalitet och de nås genom vandring, moped eller med den lilla bussen som går under säsong. Fler av stränderna är mecka för nudister men några andra stränder förbjuder det helt som en tydlig motpol.

På Schinoussa, liksom på de andra öarna i Småkykladerna, är det den rofyllda avkopplingen, vandringen och lata dagar på stranden som är huvudattraktionerna. Du åker inte hit för att botanisera i antika fornlämningar och festa till sent in på nätterna.

Läs mer om Schinoussa här (länk) och i blogginlägg här:
Avskalade Schinoussa

Koufonissi

Pori Beach Koufonissi With Sand
Pori Beach, Koufonissi. (Foto: Markus Olsson)

Koufinissi är den ö i Småkykladerna som är den mest turistiska av dem och samtidigt den ö som kanske har de absolut finaste stränderna och det mest vicks-blå-färgade vattnet av dem alla. Stränderna är grunda och lockar därmed till sig många barnfamiljer, framför allt från Skandinavien.

Det är några år sedan jag var på Koufonissi och när jag i år bara tuffade förbi med Express Skopelitis såg jag att ön verkar ha förändrats ganska mycket på bara några år. Det byggs en hel del och Chora som en gång var uppdelad i två delar ser ut att växa ihop till ett gemensamt samhälle. Hur detta påverkar känslan av att vara där vet jag inte men jag hoppas fortfarande att känslan av småskalighet och lugn har bestått.

Koufonissi med sina sex kvadratkilometer är enkel att vandra runt på en halv dag och på så sätt har du nära till alla de vackra stränderna som ön har att erbjuda. Det finns de som hävdar att Koufinissi besitter några av övärldens finaste stränder och det ligger en hel del i det påståendet. Du kommer inte bli besviken.

Läs mer om Koufonissi här (länk) och i blogginlägg här:
Pori Beach- en grekisk drömstrand på Koufonissi
2012 års blogg om Grekland

Donoussa

Hamnen i Stavros Donoussa
Hamen i Stavros, Donoussa. (Foto: Markus Olsson)

Den sista utposten mot öst i Småkykladerna är Donoussa med sina 13 kvadratkilometer och 120 bofasta invånare. Likt de andra öarna är Donoussa en ö du åker till för att få stillhet, naturlig tystnad och för att varva ner. Donuossa erbjuder karg och mager natur med några riktigt fina stränder med ett otroligt klart vatten. Här hittar du vackra miljöer att läsa ut dina böcker i, att vandra i och att njuta av goda middagar i medan kvällssolen sakta går ner i havet.

Om man hävdar att Koufonissi har några av övärldens finaste stränder så menar jag att man kan hävda samma sak när det gäller Donoussa. De ligger inte riktigt lika tillgängligt som på Koufonissi men byns lilla buss tar dig runt till dem eller åtminstone till den plats från vilken du kan vandra ner till stranden ifrån.

Donoussas huvudby Stavros är uppdelad i två delar med en magisk strand där emellan. Det är här det mesta av Donoussas boende finns samt tavernor och då snackar vi inte mängder av dem utan en handfull sådana. Byn har även två stycken minimarkets där du kan handla det mesta när det gäller livsmedel och hygienartiklar.

Donoussa gör sig bra för vandringar och öns högsta berg, Papas, ger en fantastisk utsikt med sina 383 meter över havet.

Läs mer om Donoussa här (länk) och i blogginlägg här:
Underbara Donoussa

För dig som funderar at öluffa för första gången så finns det en hel del information och tips på mittgrekland.se´s öluffarsidor som du hittar här: Öluffa (länk).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Nyfiken på fastlandet och Greklands mer okända pärlor?

Det är knappast någon hemlighet vad jag känner för Grekland och framför allt för de grekiska öarna men som ni alla vet så finns det så mycket mer att uppleva i Grekland. Jag har bara tagit del av en bråkdel av allt som detta land kan erbjuda en frusen Skandinav men några som har förmånen att bo i Grekland, närmare bestämt i Aten, är Jonas och Antonella som driver sajten Untraveled.se. De insåg att det fanns ett tomrum när det gäller information om Greklands och Atens okända pärlor bortom de upptrampade turiststråken. Jag hade förmånen att få träffa dem i Aten i somras då de tog mig till en magisk plats under ett bladtak av citronträd, taverna Lemonokipos. Här satt vi en sen kväll i juni och avnjöt kanske de godaste rätter det grekiska köket kan erbjuda. Det är först efter att du har lämnat turiststråken bakom dig som du kan få uppleva de än mer genuina smakerna av vad det grekiska köket kan erbjuda. Jag lovar, det är helt klart en magisk upplevelse!

Nea Filadelfeia lemonokipos 1
Taverna Lemonokipos, Aten. (Foto: Untraveled.se)

Jag har mycket kvar att upptäcka i Grekland samtidigt som öarna och kända platser ständigt lockar mig tillbaka. För att ge er en så pass samlad bild som möjligt av vad Grekland har att erbjuda så rekommenderar jag er att kolla in Untraveld.se´s sajt och läsa om alla andra fantastiska platser som ni kan besöka under er resa i Grekland. På startsidan av mittgrekland.se hittar ni Untraveled.se och länken till en intervju med Jonas och Antonella. Visst blir man sugen på att utforska alla juveler de skriver om?

Untraveled

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vad kostar det att öluffa? Öluffa i Grekland med budget

En fråga som jag ofta får är hur mycket det kostar att öluffa, om det är billigare eller dyrare att öluffa än vad en charterresa kostar och om det finns tider under året då det är billigare att resa än andra? Jag skulle säga att med planering går det att öluffa till en lägre kostnad än flera andra reseformer. Det gäller bara att vara ute i god tid och kanske resa under en tid på året när betydligt färre gör det.

Karta med pass 2017
Reseplanering. (Foto: Markus Olsson)

Om vi börjar med vilken tid på året du ska resa för att komma ner i kostnader så handlar det kort och gott om att undvika högsäsongen. Högsäsongen för turismen i Grekland är under juli och augusti med fullbokade charterplan och fullbelagda hotell. När juli går över i augusti så tar även grekerna semester och många åker ut till öarna för att komma undan hettan på fastlandet och kanske återvända till familjehuset som en tidigare generation lämnat bakom sig. I och med trycket på anläggningar och boende så stiger också priset på en övernattning. På vissa platser kan priset trissas upp till det dubbla, ibland ännu mer. En rätt enkel ekvation egentligen, utbud och efterfrågan.

Vill du därför ha en lägre boendekostnad när du luffar runt bland öarna så är maj, början på juni eller september en bra tid att göra det på. Jag reser oftast i slutet på maj/början på juni och bor i regel i dubbelrum som ligger på cirka 25 euro/natten. Ibland ingår frukost, ibland inte. Oavsett vad så finns det i princip alltid ett brummande kylskåp på rummet för lite yoghurt och pålägg.

När du har landat i vilken tid på året som du vill åka så är det dags att börja spana efter förmånliga flygpriser. Samma ekvation gäller här, utbud och efterfrågan, men du kan också hitta bra priser på flyg om du är ute i god tid. Det finns undersökningar gjorda när du ska boka en flygbiljett för att komma undan så billigt som möjligt. Läs mer iett av mina tidigare blogginlägg här: När bokar man den billigaste resan? (länk)

 Flygplan-med-vy
Flyg över de grekiska öarna. (foto: Markus Olsson)

Om jag har tur så brukar jag hitta direktflyg Stockholm-Aten för dryga tusenlappen tur och retur. Ibland har det hänt att en mellanlandning i Tyskland ger ett förmånligare pris om det är svårt att hitta fördelaktiga direktflyg. Ofta förlängs resan med bara någon timme och tiden kan kanske vara värd en lägre flygkostnad.

Färja i solnedgången Öluff Grekland
På väg mot Anafi i Kykladerna. (Foto: Markus Olsson)

När du väl är på plats bland kobbarna i Medelhavet kan du även göra val som påverkar dina utgifter. Det gäller framför allt transporterna mellan öarna. Här kan du välja mellan snabbåtar och de mer långsamma färjorna. Om du har tiden så sparar du en hel del pengar på att ta de mer långsamma färjorna. Det är för övrigt ett resesätt som jag själv föredrar då jag älskar att vara på väg, kunna sitta ute på däck och se arkipelagen glida förbi bortom relingen. Har du anlag för sjösjuka så är även de stora färjorna att föredra då de står sig bättre i Medelhavets vågor än vad katamaranerna gör.

En resa under en vecka med besök på två öar landar på cirka 3500 kronor i fasta kostnader (flyg, båt och boende). Till det kommer transporter till och från flygplatsen (flygplatsen- hamnen i Pireus har vanlig tunnelbanetaxa), mat och dryck och annat som man vill unna sig på en resa.

Så ja, en båtluff i Grekland kan vara rätt överkomlig med lite planering. Och ja, en chartervecka kan du möjligtvis hitta för samma peng. I slutändan handlar det helt enkelt om vilken typ av resa du vill göra.
Är du sugen på att planera en öluff? Läs mer på mittgreklands.se´s sida Öluffa (länk).

Gränderna i Naxos Old town

Det finns så många platser i Grekland som jag verkligen älskar att befinna mig på. Eller snarare älskar att befinna mig i. Just en sådan plats är de snirkliga gränderna i gamla Naxos stad. Här kan jag vandra runt i timtal och på något sätt alltid upptäcka ett nytt prång eller ny liten sidogata med ett litet bord och en stol som vittnar om en oansenlig taverna eller en vinbar. Målningar, butiker, blommor, ruiner, ja allt pryder denna lilla värld som ligger nedanför den venetianska borgen, Kastro, från 1260-talet.

Taverna Old Town Naxos
Taverna i Naxos Old town. (Foto: Markus Olsson)

Vy över Naxos hamn
Ankomst till hamnen på Naxos. (Foto: Markus Olsson)

När du kliver iland på Naxos ser du tydligt Kastro som tornar upp sig högst upp i Old town och det är bara att ta sikte mot besfästningen för att ta sig in i labyrinten av stenlagda stråk. Det händer att den karta du har till hands inte riktigt stämmer med nätet av förgreningar och plötsligt är du tillbaka på en plats du trodde att du lämnade för fem minuter sedan. Jag har irrat bort mig otaliga gånger i förgreningarna, särskilt den gången jag hade bokat ett boende i närheten av Kastro. Aldrig har jag snurrat runt så mycket och återvänt till samma plats. Men just det är också en del av gamla stan på Naxos charm. En slags trolleri på något sätt.

Cykel på vägg i Naxos Old town
Väggkonst i Naxos Old town. (Foto: Markus Olsson)

Hamnpromenaden nedanför gamla stan i all ära när det är dags för kvällens middag men att i istället strosa i gränderna under lyktornas svaga sken och hitta just den där lilla charmiga tavernan är helt magiskt. Är du flera dagar på plats i Naxos stad tycker jag att du ska passa på att uppleva stadens kontraster och njuta så mycket det går av både vyn mot det öppna havet och de snäva gränderna.

Wine restaurant Labyrinth Naxos Old town
Wine Restaurant Labyrinth i Naxos Old Town. (FOto: Markus Olsson)

Blomma i gränd Naxos Old town
Gränd i Naxos Old town. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer om Naxos här (länk).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Aten- by evening

Det är nästan så att jag börjar tappa räkningen för hur många gånger jag har varit i Aten. Från att ha varit en hemresedestination vid en öluff så spenderar jag oftast några dagar både innan och efter öluffen i Aten. Jag har sagt det förr men säger det igen, jag har verkligen kommit att förälska mig i Aten med allt vad hon har att erbjuda. Det finns delar av Aten som är mindre angenäma, som i de flesta storstäder, men det finns också sidor som är så otroligt magiska att det väger upp allt annat.

Athina street Aten Athens
Athinas, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Det enda jag har råkat ut för i Aten under mina resor är en ficktjuv på tunnelbanan mellan flygplatsen och centrala Aten. I övrigt har jag aldrig varit med om några blessyrer. Av vad jag vet så är området Omonia kanske inte det bästa stället att tillbringa en kväll vid men i övrigt går det bra att röra sig bekymmerslöst i delar som Plaka, Monastiraki och Psyrri. Men, det är klart, håll koll på ficktjuvar.

Aten är en riktigt häftig stad att upptäcka dagtid men när skymningen faller skiftar hon skepnad och nya kulisser visas upp. Starta med en middag i Plaka, därefter en drink på takterrassen A for Athens, vidare med en öl på Beertime (med Atens största ölutbud ) och sedan en avlutningsdrink vid något av uteställena i området Psyrri. Aten by evening är en härlig upplevelse.

Plaka Aten Athens
Middag i Plaka, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Aten Akropolis Natt
Utsikt från A for Athens, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Beertime Aten Athens
Beertime nära Monastiraki, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Matochresebloggen.se tipsar om tre saker du inte får missa på Rhodos!

Matochresebloggen.se är en av Sveriges största resebloggar och drivs av Christian Muda sedan tre år tillbaka. Christian älskar mat, dryck och resor så Matochresebloggen.se är det perfekta sättet att kunna tipsa andra om det han han gillar mest.

Förra året var Christian på Rhodos och inför deras resa gjorde han en hel del research som är samlad här. Vid en summering av resan finns det tre utflykter som han tycker att ni inte ska missa! Så här kommer Christians lista på "Tre saker ni inte får missa på Rhodos". De ligger praktiskt längs östkusten och hyr ni bil och startar tidigt hinner ni med alla tre på en dag. 

Gå direkt till Matochresebloggen.se eller läs inlägget här:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Throwback Thursday: Ankomst Syros

Året är 2012 och jag är ute på min första långa öluff på egen hand.

Taxin kom faktiskt klockan 06.15 och hämtade mig. Jag blev så otroligt tacksam att när den silvergrå bilen i ilfart for uppför backen gjorde jag en silly-dance av lycka. Men säg den lycka som varar länge, den kan också förvandlas till skräck. "Kalimera" sa Kostas som till synes nyduschad med bakåtslickat, kolsvart, blankt hår öppnade bagageluckan. Mina happy-feet slutade med ens att steppa av rus och stelnade som om de stod i cement. I princip hela utrymmet togs upp av en stor svart plastsäck. Lukten som mötte mig var allt annat än trevlig. Här, mitt på en liten väg nära Batsi, Andros, blir jag upphämtad av en styckmördare så tidigt på morgonen att endast tupparna på bergsgårdarna har vaknat. Han tog min ryggsäck och tryckte ner den intill säcken, smällde igen luckan, log brett och bad mig ta plats. Jag kanske kan betala för mitt liv tänkte jag och hoppade motvilligt in i baksätet. Varken jag eller Kostas sa ett ord. Efter bara någon minut stannade han bilen intill en brant sluttning ner mot havet. Havet brusade mot de vassa klipporna långt, långt där nere. Det är nu det händer, tänkte jag. "One moment" sa Kostas och gick ut ur bilen, förbi dörren till baksätet och till bagageluckan. Han öppnade luckan och drog ut den tunga svarta plastsäcken och hivande ner den på den sopphög jag lyckades se när jag försiktigt tryckte min illröda näsa mot fönsterrutan för att se vad som pågick. Ah, bara ett sätt att bli av med några veckors sopor tänkte jag och skrattade till nervöst, försökte gnugga bort fettfläcken på bilrutan min näsa efterlämnat och satte mig sedan rakryggad upp igen.

Glad att vara vid liv och att faktiskt komma med dagens enda färja till Syros gav jag Kostas saftigt med dricks.

 Ermoupolis ena kullen Syros
Den ena kullen i Ermoupolis, Syros. (Foto: Markus Olsson)

När färjan i strålande solsken och dryga 25 grader lade an i Ermoupolis kändes det riktigt skönt att kliva av direkt på hamnpromenaden som kantas av kaféer och barer. Genast satte jag mig ner på ett av dem och beställde in kaffe och en bit chokladpaj. Länge satt jag och lät den runda smaken leka Prästens lilla kråka i munnen och betraktade nyfiket folkmyllret. Det märktes att jag nu är i Kykladernas största stad, även ögruppens provinsstad. Gatorna är marmorbelagda, arkitekturen har en annan karaktär och grönsaksstånden kantar vägen upp till boendet jag har bokat. Jag har varit här förut och hittade den rätta vägen direkt. Till och med de gamla farbröderna satt kvar på det lilla kaféet i den smala gränden, precis som om de inte hade gjort något annat på tre år.

Ermoupolis grundades under frihetskriget av flyktingar från Psará och Híos och kom att växa till att bli Greklands mest betydelsefulla hamn under 1800-talet. Numera är det Pireus som har den titeln men hamnen på Syros är livligt trafikerad av flera färjelinjer och det är enkelt att ta sig till och från ön. Flyktingarna som flydde hit under frihetskriget hade en katolsk men även ortodox bakgrund vilket delade Ermoupolis i två delar vilket tydligt markeras med varsin kyrka på de två höjderna staden består av.

Syros Ermoupolis Paradise Rooms
Paradise Rooms i Ermoupolis, Syros. (Foto: Markus Olsson)

Boendet jag bokat ligger centralt nedanför höjderna vilket är skönt för slitna muskler. Jag fick mitt rum direkt och lastade av packningen och gick upp på takterrassen för att läsa klart min bok. Det har jag nu gjort och den enda mannen på jorden som sedan inte var den enda blev den enda igen. Ett mörkt slut som sitter kvar som en blodigel. Nu krävs det nog en Harelquin-roman för att se ljuset igen... eller kanske inte förresten. Blodigeln får istället tas bort med sol och strand imorgon. Men märkbart tunga steg gick jag ner från takterrassen. Väl nere vid mitt rum stoppade jag nyckeln i låset och med ett litet knyck vred jag av nyckeln, eller snarare amputerade den utan varken bedövning eller narkos. Kvar i handen stod jag med en liten stump. Min första tanke var: KRIIIIIIIIIS! Men den lilla stumpen gick dock att pilla in tillräckligt för att kunna låsa och låsa upp dörren. Någon att ta hjälp av fanns inte att skåda och klockan 20.30 hade fortfarande inte någon synts till. Jag hoppas att en snäll liten grekisk tant skulle komma imorgon. En tant som inte ställer till ett grekiskt drama utan rycker lite på axlarna i sin svarta klänning, tar sig på huvudet, ler med hela sitt fåriga ansikte och bara säger att det ordnar sig.

Dagen har annars spenderats i skuggan och med full mundering. Kvinnan på apoteket som sålde after-sun till mig fäktade med armarna och sa att det är ju inte så konstigt att jag blir vallmoröd när jag är så vit. Oj, oj, oj. Oj, oj, oj.

Imorgon tänkte jag vandra igen, dock inte lika långt som sist. Efter den långa turen på Andros har jag liksom fått en extra häl. Jag känner mig rätt nöjd med det och vill inte få en till. Det är precis som om det är min ofödda tvilling som tittar ut. Några tänder lite hår. Undrar om han kan grekiska, det vore till stor hjälp.

Måne över Ermoupolis Syros
Måne över Ermopulois, Syros. (Foto: Markus Olsson)

Nästa dag har nu infunnit sig och börjar även lida mot sen eftermiddag. I morse när jag hörde det intensiva städandet i grannrummen tog jag mitt mod tillfånga och stack försiktigt näsan utanför dörren för att se om det möjligtvis var en liten harmlös tant att förklara nyckelproblemet för. Det var svårt att avgöra. Hon var visserligen väldigt liten där hon stod och mumsade på en gyros pork i arla morgonstund men det sönderblonderade håret och den vassa näsan vittnade på något sätt om något annat än harmlöshet. Hon ojade sig lite men tog det lugnt och sa med lite fläsk mellan framtänderna att "It's ok". Det efterföljande telefonsamtalet lät dock väldigt mycket mer och jag sjönk ner så djupt jag kunde i min stol på uteplatsen medan jag åt den nyinköpta frukosten. Klockan tolv skulle låsbytet ske och den nya nyckeln skulle ligga i receptionen. Mycket riktigt gjorde den det och jag lade dit min lilla nyckelstump som en offergåva på den alltför höga receptionsdisken.

Under förmiddagen gjorde jag och min tvilling en dryga 2,5 timmarsvandring längs kustlinjen för att möjligtvis ta ett skönt dopp vid någon av de på kartan utmärkta stränderna. Det visade sig vara gjutna betongplattor med stegar ner i vattnet som kallades beach. Eftersom det blåste rätt kraftigt idag så avstod jag från att krossa min kropp mot betongen av de starka vågorna som säkerligen önskade livet ur mig. Tillbaka i stan satte jag mig under skuggan av ett parasoll och lät mig stärkas av en iskall Mythos och lite gyros pork. Jag hade ändå varit sugen på det ända sedan i morse när det viftade lockande mellan tantens tänder och retade mina köttsliga lustar. Medan jag satt där och smyglyssnade på tyskarnas konversation vid bordet bredvid gick nog världens minsta och äldsta man förbi. Skjortan var alldeles för stor, skorna lika så. De var som stora segelbåtar till den lilla, lilla kroppen. Om han hade velat hade han kunnat segla iväg över havet med sin stora vit- och rödrandiga skjorta som segel.

Torget i Ermoupolis Syros
Torget i Ermoupolis, Syros. (Foto: Markus Olsson)

Eftermiddagen börjar nu gå över mot kväll och jag ska snart ut i skymningen och leta föda. Den senaste timmen har åtnjutits till både klassiska stycken på piano blandat med mer moderna toner på trummor. Till detta kan komponenten mycket parningssugen katt läggas och jag är väl inte den som ska döma men det upplevs inte så harmoniskt om jag ska vara helt ärlig.

Vandra på Naxos- en vandring på berget Zas

Jag kombinerar alltid mina öuffarresor med vandring, vandringar på gamla åsnestigar, på upptrampade gångvägar och på markerade vandringsleder. Jag vandrar uppåt, jag vandrar vertikalt och jag vandrar nedåt. Ibland knallar jag upp på en bergstopp ibland till en specifik sevärdhet eller till en avlägsen strand. Oavsett vad så är det en både en skön avkoppling men samtidigt givetvis en ansträngning där ofta tillgången till vatten kan vara hindret för att inte fortsätta förflyttningen allt längre bort.

Berget Zas med byn Filoti
Byn Filóti med berget Zas i bakgrunden, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

De flesta öar som jag reser till har bra vandringsleder som inte sällan är markerade på de kartor som finns att köpa på plats. Allt oftare rustas lederna upp och tydliga märkningar visar åt vilket håll du ska sätta riktning mot. Andra vandrare är dessutom duktiga på att markera vid avgörande punkter där getternas stigar gärna lurar dig på villovägar. Håll bara utgick efter de små stentornen som alla är med och bygger upp vid förbigång.
Naxos i ögruppen Kykladerna är inget undantag när det gäller vandring. Det finns både bra kartor, böcker som beskriver lederna samt att de flesta stråken är markerade med skyltar och färger. På årets öluffarresa hade jag därför bestämt mig för att erövra berget Zas (Zeus) och njuta av utsikten från Kykladernas högst topp, 1004 meter över havet.

Vandringsskylt berget Zas Naxos
Vandringsskylt för berget Zas, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Vy från berget Zas Naxos
Vy på väg ner från Zas, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Det finns två leder upp på berget Zas, man kan säga den västra och den östra leden. Båda startar utanför byn Filóti som efter vandringen utgör en avkopplande oas under de lummiga trädkronorna. Den östra leden som startar vid Agia Marina ovanför Filóti är lite flackare medan den västra leden som startar vid källan Arion söder om Filóti är en aning brantare. Båda lederna går utmärkt att kombinera om du utgår från Filóti. Då kan du ta den ena stigen upp och den andra ned. Från Filóti finns det tydliga skyltar som pekar mot Zas.

Källan Arion Naxos
Källan Arion, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Av olika anledningar valde jag att vandra samma led upp och ner och beslutet föll på en start vid källan Arion där du med nöd och näppe kan parkera din vespa intill bergssluttningen. Att starta här och gå den västra leden upp ger dig också en möjlighet att börja med ett besök vid Zas grotta som ligger cirka 20 minuters vandring ifrån källan. I grottan, som består av en huvudkammare och en mindre kammare, har verktyg av bergarten obsidian och delar av lergods hittats. På den tiden som Naxos var ockuperad av turkarna sägs det att grottan användes som ett kapell och det kanske är därför som de två största stalagmiterna kallas prästen och prästens fru.

Vandringsled berget Zas Naxos
Del av vandringsled på berget Zas, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

När du vandrar den västra leden upp, som enkel väg tar cirka en timme och en kvart, så är den som brantast tills du tar av mot vänster och följer det rostiga stängslet en bit. Ungefär efter drygt halva vägen. Därefter blir berget mer flackt men samtidigt mer stenigt. Den sista biten upp på toppen är därmed nästan den enklaste.

På toppen av berget Zas Naxos
På toppen av berget Zas, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Vilar på berget Zas Naxos
Vilar på toppen av Zas, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Väl uppe på Zas hjässa har du en makalös utsikt över Naxos och stora delar av övärlden. Du kommer garanterat höra andra vandrare som tydligt pekar ut vilka de andra öarna i blickfånget är om du är osäker.
Vid det tillfälle som jag var där var det jag och en rad fransmän som tagit berget i besittning och medan jag vandrade samma led tillbaka fortsatte fransoserna den östra vägen ner. Som alltid tar det nästan mer på benen att gå nedför än uppför och med lite lätt skakiga ben stannade jag under Filótis magnifika trädkronor för en sen lunch innan jag fortsatte tillbaka mot kusten.

Torget i Filoti Naxos
Torget i Filóti, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Copyright 2017 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb