Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Restaurangtips i Aten: Chocolat Royal i området Thissio

Start Entre Chocolat Royal Athens

Namnet till trots så är restaurang Chocolat Royal inte en restaurang där choklad utövar ett allt för starkt inflytande på menyns anrättningar utan Chocolat Royal är en restaurang med bra och varierad mat, charmig personal och med en underbar utsikt mot Akropolis.

Utsikt Akropolis Chocolat Royal Athens
Utsikt mot Akropolis. (Foto: Markus Olsson)

Vinkarta Chocolat Royal Athens
Vinkarta Grekland, Wine Station, Chocolat Royal, Aten. (Foto: markus Olsson)

Chocolat Royal ligger i området Thissio strax nedanför Akropolis västra sida. Restaurangen består av flera våningar där du i bottenvåningen hittar det som benämns Wine Station. Om du är nyfiken på grekiska viner är Wine Station stället att kunna testa en rad intressanta grekiska viner på. Utbudet omfattar viner från hela Grekland och i samlingen finns 40 olika sorter att glädjas åt. I flera fall kan du även köpa en flaska vin med dig hem. Wine Station anordnar även temakvällar med till exempel jazz samt organiserar olika typer av smakprovningar.

Ancient Gourmet Chocolat Royal Athens
Ancient Gourmet, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Knallar du en våning upp hittar du det som kallas Ancient Gourmet där både dukning och mat speglar antikens Grekland. En spännande möjlighet att prova på matkulturen från en svunnen tid.

Dukning Chocolat Royal Athens
C Restaurant, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

På andra våningen (och på takterrassen) ligger det som heter C Restaurant där grunden i det som serveras är mat från Medelhavet. Rätterna skapas utifrån vad säsongen erbjuder och tillsammans med restaurangens sommelier skapar de en häftig kombination av mat och vin.

Glas vitt vin Chocolat Royal Athens
Grekiskt vitt vin, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Glas rött vin Chocolat Royal Athens
Grekiskt rött vin, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag hade förmånen att avnjuta en flerrättersmåltid på takterrassen en ljummen höstkväll i oktober. Visserligen var terrassen inglasad för kommande höst- och vintersäsong men utsikten var inte mindre berörande för det. Det är något särskilt med att kunna avnjuta en måltid med blicken riktad mot den upplysta, befästa klippan i Aten. Tiden stannar nästan av och sinnet svävar iväg. Det gäller förstås att även kunna fokusera på mat och dryck, men är måltiden av riktig bra kvalitet så är kombinationen av smaklökarnas njutning och det ivägsvävande sinnet oslagbart. Precis så som det är på Chocolat Royal.

Lax Chocolat Royal Athens
Lax, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag frågade vår fängslande servitör vad kopplingen till chokladen är och med ett leende på läpparna svarade han att det idag inte riktigt finns någon sådan men att en gång i tiden när verksamheten startade så startades det som ett kafé och att man trots restaurangens evolution har behållit namnet.

Efterrätt Chocolat Royal Athens
Chokladpaj, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Och jag får nog lov att tacka evolutionen för den angenäma meny vi fick genomleva denna oktoberkväll. Till förrätt avnjöt vi tapas och sallad med getost, till huvudrätt smakade vi både på skaldjursrisotto, lax och lamm för att sedan avsluta med bland annat chokladpaj till efterrätt.

Personal Chocolat Royal Athens
Fantastisk personal, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Chocolat Royal är ett schysst alternativ för en bättre middag när du är i Aten. Det kostar lite mer men samtidigt inte allt för mycket. Jag tycker att du får en bra måltid för det du betalar för och eftersom jag ofta håller relativt hårt i plånboken när jag reser är det emellanåt gottfinnande att lägga en slant på en god middag med en fantastisk utsikt till. Ett gottfinnande för både smaklökar och övriga sinnen.

Restaurangens hemsida: Chocolat Royal (länk)

Hitta hit:

Detta inlägg är ett samarbete med Visitgreece men tankar, synpunkter och foton är mina egna om inte annat angivits.

Grekiska julkakor- recept på Kourabiedes

Okej, det här kanske inte är de vackraste julkakor jag har bakat men de smakar i alla fall riktigt gott.

Kourbiedes är en av de vanligaste kakorna man bakar i Grekland runt jul tillsammns med Melomakarona. Kourbiedes är en enkel smörkaka smaksatt med Metxa och skulle Metaxa inte finnas i skåpet där hemma går det även bra med konjak. Spraya kakorna lite lätt med vatten innan du rullar dem i florsocker så fastnar det lättare.

Fullständigt recept hittar du här: Kourabiedes (länk)

Kourabiedes
Kourabiedes. (Foto: Markus Olsson)

Grekiska pajer, bröd och kakor- en varm och innerlig festival


Grekisk pajfestival

Grekiska matpajer, grekiska efterrättspajer, grekiskt bröd och kakor, kryddor ifrån Grekland och andra grekiska maträtter. Grekisk musik, grekisk dans och en enorm grekisk gästfrihet. Det är Grekiska folkdansföreningen i Sveriges årliga festival på Idungatan.

Jag är fortfarande fylld med energi dagen efter tillställningen som strålade i den mörkaste och regnigaste decemberkvällen. Känslan är nästan overklig och jag funderar på om jag endast såg en film eller om jag verkligen var med på denna varma grekiska fest.

Alla i föreningen
Från vänster den grekiska ambasadören Dimitrios Touloupas, kocken Antonios Kalikatzaros
föreningens ordförande Ellis Christaki, jag och ordförande för det grekiska kulturhuset
Apostolis Papakostas.
(Foto: Nicky Psychari)

Röd om kinderna klev jag in genom dörren till ett myller av glada tillrop, skratt och hjärtliga diskussioner ackompanjerad av klingande musik. I mitten av salen stod fullsatta långbord och längs med väggarna stod grekiska matlagare med serveringsfat fyllda av hemmagjorda pajer, egenbakat bröd och andra delikatesser från Grekland. Jag vinkade till det enda bekanta ansiktet jag såg på andra sidan av det stora rummet och därefter är allt som en enda stor, fet grekisk film. Musiken stängdes av, jag drogs fram på scen, micken slogs på och en presentation på grekiska tog fart. Det enda jag förstod var Markus och blogger. Folk visslade och applåderade och genast flyttades jag runt till den ena personen efter den andra för att bli presenterad. Hela rummet snurrade och jag försökte koncentrera mig på namnen och personerna.

Jag och kock
Antonios Kalikatzaros och jag. (Foto: Nicky Psychari)

Festivalen, 4th Festival of Greek traditional pie, bread and cake, innehåller ett tävlingsmoment där alla gäster röstar fram det godaste brödet, den godaste pajen och den godaste efterrätten. Jag fick en vit papperstallrik i min hand och längs med väggarna fylldes min tallrik med den ena maträtten efter den andra. Ett tjugotal röster bedyrade att just deras anrättning var den godaste. Jag bokstavligen matades med småbitar som sparats just till mig och historier berättades om de anrika recepten som följt med i generationer. Jag kunde inte låta bli att tänka på Mitt stora feta grekiska bröllop och festen när föräldrarna till brudparet för första gången träffades. Hela salen vibrerade av musik, röster, dofter och varma leenden och mjuka beröringar. Och mat. Mat, mat och mat. Mat från olika delar av Grekland som Thrakien, Makedonien, Epirus, Skopelos, Peloponnesos, Kreta och Kefalonia.

Kryddor
Kryddor från Grekland. (Foto: Markus Olsson)

Dans
Grekisk folkdans. (Foto: Markus Olsson)

Just som jag slog mig ner för att börja smaka på de olika pajerna började det dansas grekiska folkdanser och röster runt omkring mig förklarade historien och ursprunget kring just den aktuella dansen. Gladlynta anslöt sig fler och fler i den långa orm som bildades runt långborden. Mitt i allt satt jag storögd och njöt av både smaker och synintryck medan mina bordsgrannar klappade händerna i takt med musiken. Nya ansikten presenterades och roller i föreningen förklarades.

Vinst
Vinnare. (Foto: Markus Olsson)

Mätt och nöjd började kvällen lida mot sitt slut och det alla hade väntat på organiserades snabbt upp framme vid scenen; prisutdelningen. Oavsett vilken placering och vilken typ av anrättning som ropades upp, så applåderade och hurrade publiken högt och lika högt som det applåderades och hurrades, lika glad blev vinnaren oavsett placering. Det var oerhört svårt att välja bland de olika rätterna, allt var lika gott, och det kanske var därför alla hurrade lika högt oavsett placering.

Vinnare
Vinnare för bästa dessert Christos Savlakis. (Foto: Markus Olsson)

Med ett stort leende på läpparna i en drömlik eufori vandrade jag längs med Norrtullsgatan mot Odenplan. Sällan har jag känt mig så levande och så välkommen. Det finns ett grekiskt ord som sammanfattar hela denna kväll, Filoxenia. Filoxenia står för att visa generositet och gästvänlighet till den som befinner sig hemifrån. Vi är nog många som har fått uppleva gästvänligheten i Grekland men det går lika bra att få erfara den bland greker på hemmaplan. Det är ett rent och uppriktigt välkomnande, ett intresse och omhändertagande för den som kommer utifrån. Jag är så otroligt glad att jag fick vara en del av detta denna kväll.

Jag spelar inte i samma division som grekerna när det gäller att tillaga grekiska pajer men jag har gott resultat lyckats med Spanakopita (spenat- och fetaostpaj). Här är mitt recept:

Spanakopita

Spenat och fetaostpaj 2018

Ingredienser (4 port)

600 gr fryst spenat
1 vitlöksklyfta
0,5 gul lök
2 ägg
1,5 dl grädde
200 gr fetaost
50-60 gr pinjenötter
0,5 citron (zest)
salt, peppar
1- 1,5 rulle smördeg
olivolja

Tillagning

Tina spenaten.
Börja med att rosta pinjenötterna i en het stekpanna. Rör om hela tiden så att inte nötterna bränns vid. Häll upp nötterna i en skål. Skiva löken tunt och stek den tillsammans med spenaten och en pressad vitlöksklyfta i olivolja tills vattnet från spenaten har dunstat. Låt spenatblandningen svalna. Värm ugnen till 225 grader. Smörj en pajform med olivolja och tryck ut smördegen i botten och längs kanterna. Spar tillräckligt mycket smördeg så att det räcker till ett pajlock. Förgrädda pajskalet i tio minuter i mitten av ugnen.

Vispa ägg med grädde, smula ner fetaosten och riv ner citronzesten i äggsmeten. Blanda ihop äggsmeten med spenatblandningen och smaksätt med salt och peppar. Tänk på att fetaosten är salt i sig. Fyll det förgräddade pajskalet med ägg- och spenatblandningen. Lägg över smördegslocket och gör några snitt med en kniv så att ångan från fyllningen kan pysa ut. Grädda pajen i mitten av ugnen i 25 minuter eller tills pajen har fåt en gyllenbrun färg.

Ancient Theaters of Epirus- en resa i en av Greklands vackraste regioner

Epirus start

Tänk dig en plats där berg möter dal, där hav möter land, där nutid möter dåtid och där genuina miljöer härbärgerar engagerande och vänliga människor. Tänk dig underbara stränder, tänk dig förtrollande vandringsleder och föreställ dig antika lämningar som inte lämnar någon oberörd. Tänk nordvästra Grekland, tänk fastlandet, tänk en av Greklands mest spännande regioner. Eller egentligen behöver du inte tänka så mycket för allt det där kan du uppleva på en av Greklands mest mångfacetterade platser, Epirus.

Hitintills har jag endast tagit en liten smakbit av det läckra bakverk som Epirus utgör, men det är just en sådan där smakbit som skapar sug efter mer, mer av det välsmakande finbrödet som finns på det där konditoriet som inte så många hittar till än. Min lilla men ljuva tugga av området bestod främst av besök hos de antika lämningar som har paketerats under benämningen "Ancient Theaters of Epirus". Totalt fem arkeologiska platser med häpnadsväckande amfiteatrar är inslagna i detta knyte med 2500 år av historia och som totalt sett skapar en led på 344 kilometer. Därtill bjuder färdvägen på andra arkeologiska platser, museer, pittoreska byar, butiker och restauranger. Tillsammans har regionen arbetat fram en varierad upplevelse för att visa på områdets potential som destination. Man har helt enkelt skapat en resa som inrymmer fler nyanserade resor.

Epirus är en av Greklands tretton administrativa regioner som i sin tur är uppdelad i fyra prefekturer Arta, Ioannina, Preveza och Thesprotia. Under mina dagar i Epirus bodde jag i Ioannina, en charmig stad intill sjön Pamvotida, som både bjuder på en traditionsrik historia och tidsenligt utbud. Många charterplan till Parga landar på Ioanninas flygplats och alla som tar sikte mot den populära semesterorten får sig en allt för snabb blick av vad Ioannina har att erbjuda. Här finns mycket mer att upptäcka. Hela Epirusregionen har cirka 350 000 invånare varav en tredjedel bor i just Ioannina som är distriktets största stad.

Epirus är en av Greklands fattigaste regioner men med ett slags vackert armod där man just börjat förstå sin fulla potential. Turismen i området är oförtjänt liten även om kustorter som Parga börjar lyfta det organiserade resandet till en mer värdefull nivå. Trots utvecklingen finns fortfarande en stor outnyttjad kraft som bara väntar på att få blomma ut i sin fulla kraft genom resan "Ancient Theaters of Epirus" och de innefattande resor.

De fem arkeologiska platserna med valda avstickare som jag fick ta en välsmakande bit av är:

Dodona

Dodona teater
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

En av de mest mäktiga platserna bland Ancient Theaters of Epirus är Dodona med sin storslagna amfiteater, sin myt om oraklet och det praktfulla heliga trädet. Platsen har en storhet och en slags ödmjukhet inför sitt berättigande. Jag blev märkbart berörd när jag vandrade på området och vindens sus skapade ett svagt ljud bland de färgrika höstlöven. Enligt legenden gav ljust lövens läte svar på frågorna som ställts till oraklet vid Dodona av utvalda präster.

Dodona teater med träd
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

Amfiteatern vid Dodona byggdes i stor skala med närmare 17 500 platser för att matcha kung Pyrrhus rikliga ambitioner. Teatern skulle vara tillräckligt stort för att rymma riktigt stora folkmassor eftersom både helgedomen och de idrottsliga spelen intill var välkända i det dåvarande riket.

Dodona hela trädet
Det heliga trädet i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

Teatern fick över tid en annan betydelse där den största förändringen troligtvis skedde under kejsarens Augustus tid. Då omvandlades teaterns orkester från en plats för teaterstycken till en arena för vilda djurslagsmål.

Runt år 130 började Dodona sakta förfalla och teatern övergavs i århundraden. I mitten av 1900-talet såg teaterns säten mer ut som stenar utspridda på sluttningarna med orkestern och scenen begravda under jord. Utgrävningar, studier och nyligen gjorda bevarande- och restaurationsarbeten har dock återställt teatern både till form och kapacitet för att ta emot åskådare och föreställningar ännu en gång.

Amvrakia

Amvrakia arkeologisk plats
Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

Kanske en av de starkaste kontrasterna till Dodona är den lilla teatern Amvrakia i Arta. Här finns en slags intim känsla av kvartersteater där de få raderna av sittplatser ligger insprängda bland de moderna bostadshusen. Och visst väcker det en viss nyfikenhet kring dess litenhet i relation till så många pompösa teatrar i området?

Amvrakia teater
Teatern i Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

Det finns delar av en mycket större teater i Amvrakia men få delar har grävts fram då den till största delen fortfarande är begravd under de moderna byggnaderna. Den lilla teatern som jag fick möjlighet att besöka är faktiskt den minsta teater som hittills har upptäckts i Grekland. Teorin kring den lilla teatern är att den i första hand inte var en plats för skådespel utan snarare en plats för att diskutera administrativa och religiösa frågor.

Amvrakia arkeolog
Arkeolog vid Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

I motsats till de flesta andra gamla grekiska teatrarna byggdes den lilla teatern Amvrakia inte på en naturlig sluttning utan vilar på en uppbyggd lutning. Fundamentet innefattar äldre konstruktioner av husgrunder som dateras till the 5th century BC och till bad som dateras till the 4th century BC. Badrummens golv, gjorda av små svarta och vita stenar, visar bland annat delfiner och en ung Eros som sträcker ut sin hand till en svan.

Med tiden blev Amvrakias lilla teater överbyggd av andra byggnader. Utgrävningar från 1976 visar tecken på både bysantinska, osmanska och slutligen moderna byggnader som täckte denna lilla klenod.

Detour 1: Arta stad med Arta bro

Arta stad
Arta. (Foto: Markus Olsson)

Arta är egentligen ingen avstickare till Amvrakia då teatern ligger mitt bland ljusa, moderna hus inne i Arta. Anledningen till att jag tar upp Arta är att jag tycker att du ska passa på att åtnjuta vad denna lilla stad på 24 000 invånare har att erbjuda när du ändå tar dig hit. Arta är en perfekt plats för en lunch eller en kopp java under trädkronan på torget du passerar på väg till Amvrakia. Den lilla inblick jag fick i denna stad väckte en upptäckarlust och jag kommer garanterat att återvända hit nästa gång min väg korsar Epirus.

Arta hus
Arta. (Foto: Markus Olsson)

Den kanske största attraktionen i Arta är den gamla ottomanska stenbron som korsar floden Arachtos. Den 145 meter långa bron ligger längs vägen mellan Ioannina och Arta och du ser den tydligt när du åker över den nya bron som har byggts i närheten. Den gamla bron som i sin nuvarande form stod klar 1612 används idag av fotgängare och hålls upp av fyra stora valv. En imponerande konstruktion och är bara den värd ett besök till Arta.

Arta Bridge Epirus Greece
Bron i Arta. (Foto: Wikimedia Commons)

Detour 2: Kyrkogården Ambracia

Kyrkogården Ambracia Arta
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Längs gatan Kommenou ligger den sydvästra kyrkogården i Ambracia, byggd som en aveny på vilken man kom in i själva staden. Längs båda sidor om avenyn ligger noggrant gjorda gravar där de som ansågs viktigast har ett tecken på den övre kanten. Dessa var i regel ett offentligt arkosolium, det vill säga en slags nischformad grav utsmyckad med måleri.

Kyrkogården Ambracia närbild Arta
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Kyrkogården Ambracia Arta Arkeolog
Arkeolog vid Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Detour 3: Kyrkan Parigoritria

Kyrkan framsida Parigoritria Arta
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)

Det är inte ofta jag går igång på kyrkor men ibland händer det att det finns helgedomar som till och med imponerar på mig. Kyrkan Parigoritria i Arta är just en sådan byggnad. Kyrkan stod klar 1289 och är konstruerad som en stor, nästan kvadratisk byggnad med tre våningar. Den centrala kupolen stöds av åtta pelare uppdelade i tre nivåer som du tydligt kan se inne i kyrkan. Det finns också fyra mindre kupoler i varje hörn av kyrkans platta tak.

Arta Kyrkan Parigoritria
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)

När du står mitt inne i kyrkan och lyfter blicken upp mot taket och den centrala kupolen ser du Jesus avbildad i mosaik omgiven av änglar och de tolv profeterna. I övrigt finns flera fresker i kyrkan som härstammar både från 1600-talet och 1700-talet.

Nikopolis

Nikopolis Teater Övre del
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Staden Nikopolis byggdes nära sundet vid halvön Preveza, cirka sex kilometer norr om dagens Preveza. Anledningen till att Nikopolis (=segerns stad) byggdes just här är att Octavian ville att alla skulle minnas hans triumf vid sjöslaget i närheten. Han stannade dock inte vid det utan han utsåg Apollo som sitt skyddshelgon och återupplivade spelen som tidigare brukade äga rum i guds ära på platsen. Han lät bygga alla faciliteter som behövs för de nya spelen: en stadion, ett gym, två badkomplex och en teater eftersom spelen innehöll både atletiska och musikaliska tävlingar.

Nikopolis Teater
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Den maffiga romerska teatern Nikopolis med plats för cirka 5000 åskådare var i bruk fram till the 3rd century AD. Hela generationer deltog i teaterns olika uppsättningar. Även den ökända romerska kejsaren Nero försökte sig på både musik och tragedi och oavsett kvalitén på sina insatser vann han givetvis alla utmaningar.

Nikopolis Teater säten
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Till slut dog spelen ut och teatern och de andra faciliteterna övergavs i flera århundraden. En småskalig utgrävning påbörjades på 1960-talet och följdes därefter av mindre insatser fram till nutid där man med mer moderna metoder även återställer en del av Nikopolis forna prakt.

Nikopolis Arkeolog
Arkeolog vid Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Detour 1: The Odeum of Nikopolis

The Odeum of Nikopolis Mur
Vid The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Inte långt från den stora teatern ligger The Odeum och Nikopolis som är resterna av en mindre teaterbyggnad med 1600 platser som på sin tid faktiskt hade tak för att bland annat ge bättre akustik. Byggnaden användes inte bara till teater utan var en plats där man framförde musikaliska stycken, hade musiktävlingar, reciterade poesi och hade politiska möten. Byggnaden är knappt 60 meter lång och är drygt 45 meter djup och hade gator på sin norra, östra samt västra sida medan det på den södra sidan finns lämningar av ytterligare en byggnad innehållande bad och ett atrium.

The Odeum of Nikopolis Utsidan
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

The Odeum of Nikopolis Valv
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Då var The Odeum en del av staden, idag ligger lämningarna mitt bland åkrar och vida vidder och ger den delvis välbevarade platsen en nästan ödelik karaktär. Se till att kombinera besöket vid den stora teatern Nikopolis med en visit här och föreställ dig Nikopolis stad som bredde ut sig runt platsen.

The Odeum of Nikopolis Säten
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Kassope

Kassope teater
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Kanske en av de mest imponerande arkeologiska platserna bland teatrarna i Ancient Theaters of Epirus är Kassope som ligger på en platå drygt 600 meter över havet inbäddad i frodig grönska. Staden grundades under the 4th century BC just för sitt läge som gav både skydd men även kontroll över landsträckan som sträcker sig nord-syd ut mot kusten.

Kassope stad
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Kvarteren präglas tydligt av geometrisk ordning och precision där alla offentliga byggnader hade en framträdande position. I början av the early 3rd century BC byggdes en stor teater för att kunna ge teaterföreställningar och för att kunna samlas för att diskutera politiska frågor.

Kassope gata
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Teatern byggdes vid foten av stadens högsta kulle med panoramautsikt över viken med det Joniska havet och Lefkada.

Kassope Arkeolog
Guide/ arkeolog vid Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Staden övergavs i slutet av the 1st century BC när stadens invånare tvingades flytta till den nybildade staden Nikopolis. Under de århundraden som följde förföll staden och dess teater. Teaterns placering vid kullen har över tid fått den att sakta röra sig nedåt och stora stenar ovanför sittplatserna har trillat ner och orsakat ytterligare skador. Tack vare det restaureringsarbete som pågår sedan en tid tillbaka kommer man att stadga upp teatern och reparera en mängd skador för att återskapa teaterns forna glans.

Detour 1: Monument of Zalongo

Monument of Zalongo
The Monument of Zalongo. (Foto: Markus Olsson)

The Monument of Zalongo är en skulptur av George Zongolopoulos till minne av kvinnorna från byn Souli som 1803 tillsammans med sina barn begick självmord genom att dansa utför bergskanten för att undgå att tillfångatas av turkarna. Monumentet ligger på 700 meters höjd på Zalongoberget, nära Preveza, och är väl synligt från Kassope. Du kan nå monumentet från klostret Agia Dimitrios där det finns en stenlagd led upp till toppen.

Detour 2: The Oracle of the dead/ Nekromanteion av Acheron

Nekromanteion av Acheron
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Nekromanteion av Acheron byggnader
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

En annan fantastisk plats är Nekromanteion av Acheron där myten säger att de trogna kunde få svar på sina spörsmål genom att fråga de dödas själar. Den frågvisa fick bo i små rum i upp till en månad som förberedelse till ritualen innan de genom en labyrintliknande ingång fick tillträde till salen där frågan kunde ställas. Troligtvis blev frågeställaren drogade på något sätt när inträdet i rummet skulle ske och upplevelsen var troligtvis rätt diffus.

Nekromanteion av Acheron krukor
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Nekromanteion av Acheron låg vid den flodbank där floderna Acheron och Kokytus möttes strax utanför staden Ephyra i Epirus. Eftersom dessa floder troddes flyta ned till Hades rike i underjorden ansåg man att Nekromanteion av Acheron var platsen där ingången till dödsriket fanns och att man därmed kunde få kontakt med de dödas själar.

Nekromanteion av Acheron Arkeolog
Guide/ arkeolog vid Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Gitana

Gitana teater
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Den mest otippade arkeologiska platsen på Ancient Theaters of Epirus var för mig Gitana som lätt otillgänglig nås via en liten, kurvig väg delvis täckt med buskage. Intill floden Thyamis strand ligger en amfiteater nedanför den stad som en gång funnits där. När vi besökte Gitana pågick ett febrilt arkeologiskt arbete med att restaurera och framhäva gömda och begravda delar.

Gitana teater vy
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Gitana var en av de sjuttio städerna som förstördes i det tredje makedonska kriget. Vid den tiden var staden omkring 200 år gammal, grundad runt mitten av the middle of the 4th century BC för att fungera som Thesprotians huvudstad, en av Epirus tre dåvarande huvudstammar.

Gitana byggdes på en plats med stora fördelar, både i försvarssammanhang och i handel. Floden Thyamis gränsar till staden på tre sidor och erbjuder en enkel tillgång till havet medan bergssidan erbjuder ett tryggt skydd.

Gitana teater namn
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Lämningar från Gitanas stadsarkiv visar ansikten av skådespelare, komedi- och tragedismaskar och andra teman relaterade till dyrkan av guden Dionysus. Teatern var dock inte bara till för skådespel, utan också för politiska församlingar. Några av dessa skulle ha ägt rum år 168 före Kristus före slaget vid Pydna, när medborgarna i Epirus diskuterade vilken ståndpunkt de skulle anta avseende Rom.

Gitana Arkeolog
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Gitana och dess teater verkar ha övergivits i slutet av the 1st century BC, efter Octavians framfart och grunden för staden Nikopolis lades. De första systematiska utgrävningarna började i slutet av 1980-talet, betydligt senare än många av de andra arkeologiska platserna i området.

Gitana Huvudarkeolog
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Hitta rätt bland Ancient Theaters of Epirus:

Vill du läsa mer om Ancient Theaters of Epirus kan du göra det här: Ancient Theaters of Epirus (länk)

Det här inlägget är ett samarbete med Epirus Region och Vistigreece men tankar, synpunkter och foton är min egna om inte annat angivits.

Akropolismuseet (Acropolis Museum) i Aten

Akropolismuseet

Jag ska erkänna att jag egentligen inte är någon museimänniska. Visserligen imponeras jag omedelbart av utställningens ambitioner men tröttnar ofördröjligen bland alla uppstyrda intryck. Jag blir mätt av den starka upplevelsen och kan inte mata mig själv med ytterligare producerad exponering. Det finns liksom ett stopp. Men lika mätt som jag kan vara vid en måltid så finns det alltid rum för välbalanserade sötsaker. Och akropolismuseet är just precis en sådan sötsak eller kanske snarare just en sådan där fulländad dessert som trots kulturmättnaden lägger sig som bomull kring de intagna upplevelserna.

Akropolismuseet utifrån
Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Oavsett vilka monument du har besökt i Aten och oavsett om du har hunnit se Akropolis eller inte så ger besöket på Akropolismuseet en känsla och en stor dos ödmjukhet inför historiens vingslag. Enligt mig kan du besöka museet både före och efter en visit upp på Akropolis, ordningen är av underordnad betydelse. Museibesöket ger sejouren upp på den vita klippan olika dimensioner. Jag har gjort både och med tio års mellanrum och jag uppskattar bäggedera följderna.

Det nuvarande Akropolismuseet i betong, stål och glas som ritades av Bernard Tschumi invigdes i juni 2009, nästan tio år efter det att beslutet om byggnationen fattades. Museet vilar på grova, ljusgrå betongpelare då man vid grundarbetet upptäckte en bosättning från tiden före Kristus som vid museets skapande valdes att bevaras. Delar av bosättningen kan du se genom en öppning i golvet eller genom det tjocka glasgolvet som både präglar entrén men även delar av muséets nedervåning.

Staty inne på Akropolismuseet
Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Idag har det nya Akropolismuseet en sammanlagd yta på 25 000 kvadratmeter med utställningsutrymme på över 14 000 kvadratmeter, tio gånger mer än det gamla museet uppe på Akropolisklippan.

Akropolismuseet nedervåningen
Nedervåningen Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Akropolismuseet har fyra ståtliga våningar med olika karaktär och med utställningar från olika tidsåldrar. Entrévåningen (våning 0) symboliserar entrésluttningen på Akropolis som avslutas med en trapp, eller slags symbolisk amfiteater. Längs väggarna visas fynd från Akropolis med omgivning. Våning ett visar föremål från 400-talet före Kristus till 400-talet efter Kristus samt den arkaiska perioden. Våning två är vigd åt restaurangen med sin terrass och en museishop som fokuserar på litteratur. Våning tre (min favorit) är byggd utifrån det storslagna templet Parthenon uppe på Akropolis och ger en 360 graders utsikt mot Akropolis och Aten. Våningen är byggd i precis samma linje som det ursprungliga Parthenon med delar och repliker från templet uppsatta i realistisk höjd, allt för att man som besökare ska få en känsla av det autentiska Parthenon. Det är på något sätt en otrolig känsla som infinner sig på våning tre. Jag känner mig så otroligt liten i en slags storhet, en storhet i tanke, arkitektur och historia. Jag är som ett litet gruskorn i alla denna prakt av vit marmor och modernt grått byggmaterial.

Statyer inne på Akropolismuseet
Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Kanske är det så att en av anledningarna till att Akropolismuseet inte gör mig övermätt är själva omslagspapperet kring utställningarna, det vill säga arkitekturen. Det finns en slags intelligent balans som jag hittills inte har upplevt på något annat museum och lika mycket som de historiska föremålen berör mig så känner jag en enorm respekt för arkitekternas idé om museets utformning. Jag hittar ofta platser i Grekland där jag liksom går in i ett slags meditativt tillstånd där jag omättlig kan sitta och titta, insupa miljöerna och där fasta linjer i tid och rum nästan suddas ut. Våning tre på Akropolismuseet är precis en sådan plats.

Våning tre korridor Akropolismuseet
Våning tre, Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Det jag egentligen vill ha sagt med detta inlägg är att även om du inte är en museimänniska så är ett besök på Akropolismuseet väl värt ett besök. Det är inte överbelamrat med utställningsmontrar i rum efter rum, det finns en balanserad ordning på fyra våningsplan med en tilltalande utsikt i alla riktningar. Vid mitt senaste tillfälle på museet hade jag dessutom en guide som berikade besöket när hon med gedigen kunskap berättade om Akropolis massiva historia. Jag spenderade drygt en timme bland utställningarna och det kändes som ett ganska lagom intag av detaljerad kultur den här gången.

Akropolismuseet restaurang
Terrassen, Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Hitta till Akropolismuseet


Öppettider Akropolismuseet


Vintersäsong (1 november - 31 mars)


Måndag- torsdag: 09:00 - 17:00
Fredag: 09:00 - 22.00
Lördag- söndag: 09:00 - 20.00

Sista insläpp 30 minuter innan stängning.

Sommarsäsong (1 april - 31 oktober)

Måndag: 08.00 - 16.00
Tisdag-torsdag samt lördag: 08.00 - 20.00
Fredag: 08:00 - 22.00

Sista insläpp 30 minuter innan stängning.


Ytterligare information:Akropolismuseet (länk)

Detta inlägg är ett samarbete med Visitgreece, men tankar, synpunkter och bilder är mina egna.

Tillbaka till Aten- hemma eller borta?

Då var jag i retur på grekisk mark igen. En retur som jag sällan har längtat så mycket efter och som sällan har känts så välkomnande. Som en 50 cl petflaska som givit två kronor i pant fylls jag åter igen med Atens porlande innehåll.

Portal Aten
Roman Agora, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Rutinerad lämnar jag tunnelbanestation Monastiraki vid utgång mot Athinas. Precis som att jag kommit hem efter en lång resa och äntligen ska få dumpa den tunga, grå ryggsäcken i mitt hem. Vilket jag också gör, fastän det egentligen inte är mitt hem förstås.

Mannen i hotellets minimala reception känner igen mig från förr och likt förra gången tror han att han kommer ihåg vad jag heter och droppar ett namn som inte riktigt går att tyda. Med ett brett leende svarar jag med mitt namn och han svarar tillbaka med "Ja, precis!".

Zorba Aten
Spontan zorba i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag går upp till rum 305 och dumpar ryggsäcken, packar om min lilla dagryggsäck och ger mig ut i Atens bubblande dryck av ljud, lukter och intryck. Kamerans tyngd i ryggsäcken dunkar mot mitt ömma ryggslut medan jag reflexmässigt styr in i gränderna bakom hotellet. Jag beger mig in i området Psiri som har kommit att bli ett av mina favoritområden i denna sjudande kittel av kontraster och kulturer. Som stadsdel började Psiri blomma ut i samband med de Olympiska spelen 2004, en stadsdel där barer, tavernor, och kaféer har blivit en självklar del av floran.

Vägg Psiri Aten
Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

En Fix och en Gyros Pork stärker min hungriga lekamen som har fått vänta allt för länge på ett energiintag. Jag väljer att avnjuta intaget under trädkronorna på ΩΡΑΙΑ ΠΕΝΤΕΛΗ som jag besöker varje gång jag är i Aten. Inte för att maten är exceptionellt bra utan mer för att det känns som min hemmakrog. Medan jag intar livets goda betraktar jag människorna som rör sig i området; de gråhåriga och rökande pantertanterna som stämt lunchträff, tyskarna som tror att ingen förstår vad de samtalar om och varubuden som rutinerat parkerar på samma sätt som när jag glömde lägga i handbromsen och bilen for över stock och sten för att till slut mörda en syren. Det är svårt att beskriva men hela den här processen ger en själslig ro som jag har svårt att hitta någon annanstans.

Bil i Psiri Aten
Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Efter lunchen fortsätter jag att vandra runt i Monastiraki, Plaka och Anaftiko. De områden som både lockar flest turister men som också är bland de äldsta delarna av Aten och som bjuder på en rikedom av antika lämningar i stark kontrast till modern frustration. Systematiskt betar jag av mina domäner, noterar nya restauranger och stängda tillhåll. Jag har sinnesro, småler och lullar fram i gränderna utan att tänka på att tiden går och att solen snart går ner.

Fasad PLaka Aten
Plaka, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag köper mig en flaska kretiskt vin, en påse nötter och går tillbaka till hotellet. Imorgon är en annan dag och jag ska ägna några minuter åt att fundera på vad jag ska hitta på imorgon. Det finns ett par saker som jag inte har upplevt ännu men det finns även ett par saker jag vill återuppleva. Känslan i morgon bitti får helt enkelt avgöra. Jag är tillbaka, jag är på plats och det känns som att jag har kommit hem.

Så packar jag på mina öluffarresor

Packning Öluff 2016
Mina nödvändiga reseprylar att ha med sig. (Foto: Markus Olsson)

Efter ett antal öluffar i Grekland har jag min topp-sju-lista över prylar som jag alltid har med mig i min ryggsäck när jag öluffar:

1. Fickkniv (multi)

En liten fickkniv med en rad olika funktioner har jag alltid haft nytta av. Om inte annat så för korkskruven och kapsylöppnaren som finns i den variant jag har. Jag tycker även att den är bra att ha med sig under mina vandringar då jag aldrig vet vad som kan hända och vilka situationer jag råkar ut för. Hittills har det mest handlat om så oskyldigt som att samla växter och att skära av skott på de växter jag drömmer om att kunna driva upp här hemma.

2. First Aid Kit

Om olyckan skulle vara framme så tycker jag att det är skönt att ha det nödvändigaste med sig. Än så länge har jag aldrig behövt nyttja innehållet i kittet men det är en trygghet att det finns med i ryggsäcken.

3. Resebestick

Som en grekisk yoghurt-älskare måste jag förstås ha verktyg med mig som tillåter intagandet av yoghurten när helst och var helst. Jag bor ofta i rum med ett kylskåp och de gånger jag vill fixa lite frukost själv är det bra att ha bestick tillgängligt för det finns inte alltid att tillgå.

4. Resebrandvarnare

Åter igen en säkerhetpryl. Jag har nog aldrig sett en brandvarnare i de uthyrningsrum jag har bott i och den här varianten går även att montera som ett larm på dörren ifall man är ängslig över ovälkommet besök.

5. Pannlampa

Om det blir strömavbrott efter mörkrets inbrott kan det vara skönt att ha tillgång till en ljuskälla. När solen har gått ner blir det verkligen mörkt och för att slippa famla runt i bristen på ljus har jag med mig en pannlampa.

6. Y3

På de små öarna finns det inte alltid tvättmöjligheter och det kan vara skönt att skölja upp småplagg efter någon vecka på luffen. Med tanke på att jag inte kan bära med mig olika kläder för hela reseperioden så måste jag kunna tvätta dem under resan.

7. Strandhandduk (microfiber)

Det blir alltid en hel del strandtid på mina öluffar och en strandhandduk i microfiber (180x87 cm) är alltid smidigt att ha med sig. Den tar minimalt med plats till skillnad mot ett vanligt strandbadlakan och du slipper ta boendets handdukar med dig som du sedan ska använda efter duschen.

I övrigt packar jag mina kläder i påsar. Det är påsar som är sydda av nät som jag har köpt i en resebutik. Jag brukar dela upp packningen så att alla t-shirts ligger i en påse, underkläder i en annan osv. Då är det lätt att få fram dem ur ryggsäcken utan att riva omkring i hela packningen. För smutskläder använder jag en vanlig plastpåse så att eventuell lukt inte går ut i hela väskan.

När det gäller min ryggsäck så har jag en ryggsäck som är på 50 liter med öppning i locket, på framsidan och underifrån. Det underlättar att ha flera öppningar till ryggsäcken så att du enkelt kommer åt specifika plagg eller prylar utan att behöva riva ur allting. Jag valde dessutom en ryggsäck som har ett litet fack i midjebältet där jag kan lägga småsaker som jag snabbt vill komma åt utan att behöva ta av mig ryggsäcken. Det kan vara pass, pengar, fickkniven eller färjebiljetten.

Eftersom jag har rätt mycket teknik med mig när jag är ute och reser i form av dator, mobil, två olika kameror och stativ så har jag en liten 15 liters ryggsäck som jag lägger allt värdefullt i. Det känns bra att ha det med sig när jag lägger ifrån mig den stora väskan på någon utav färjorna. Oftast får du inte ta med dig bagaget upp på däck och jag tycker det kan kännas lite osäkert att lämna dyr teknik nere på lastbryggan. Den lilla ryggsäcken använder jag även när jag ger mig ut på dagsvandringar eller går till en strand.

Det sägs att om man rullar sina kläder så tar det mindre plats. För mig blir det dock ingen skillnad när jag gör det oavsett hur tight jag rullar ihop dem men prova dig fram för att se hur det blir för dig. Det gäller ju att få plats med allt som ska med.

Efter alla resor packar jag annorlunda och har med mig nya prylar varje gång men det gäller att, som med så mycket annat, hitta just sitt sätt att packa och sitt sätt att resa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Fetaostens dag 15:e oktober: pizza med fetaost och kantareller!

I butik finns både fetaost och ostar som liknar fetaost men den riktiga, traditionella fetaosten som får kallas fetaost får enbart tillverkas i vissa regioner i Grekland enligt ett EU-beslut från 15 oktober 2007. Den riktiga fetaosten ska till största delen bestå av fårmjölk men kan även bestå av en viss del getmjölk men som då aldrig får överstiga 30 % av den totala mängden mjölk.

För mig som grekofil är fetaosten synonymt med Grekland och smakminnena tar mig alltid tillbaka till fantastiska semestrar vid Medelhavet med goda vänner och vackra miljöer. Ikväll kommer jag för en stund resa tillbaka till de vackra miljöerna i den grekiska övärlden medan det utanför mitt fönster kommer vara lika svart som natten efter det att mörkret har fallit. För att samtidigt hylla den svenska hösten så kommer kvällens middag bli en pizza med svenska kantareller och grekisk fetaost. Tänk vad en vit ost kan göra med sinnena!

Pizza med fetaost och kantareller
Pizza med fetaost och kantareller. (Foto: Markus Olsson)

Ingredienser

Pizzadeg (två stora eller fyra små pizzor)

25 gr jäst
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
0,5 tsk salt
6-7 dl vetemjöl

Fyllning

200-300 gr kantareller
0,5 gul lök
1 klick smör
Salt
150 gr Fetaost
Färsk oregano

Enkel tomatsås

1 dl tomatpuré
1 msk olivolja
1 msk torkad oregano
Vatten

Tillagning

Börja med pizzadegen. Smula jästen i en bunke och rör ut den med fingervarmt vatten. Tillsätt olivolja, salt och mjöl och arbeta ihop till en smidig deg. Knåda degen i cirka tio minuter för att frigöra gluten. Jäs degen övertäckt i cirka en timme.

Värm ugnen till 225 grader.

Hacka löken. Stek kantarellerna tills all vätska har förvunnit. Lägg i en klick smör tillsammans med löken. Stek allt tills löken blivit genomstekt och svampen blivit lite krispig. Salta.

Blanda tomatsåsen.

När degen har jäst färdigt delar du den i så många delar som du vill göra antalet pizzor. Kavla ut degbitarna på ett mjölat bord. Bred på tomatsås och fördela kantarell- och lökblandnigen på pizzorna. Smula fetosten över pizzan och avsluta med att strö över färsk oregano. Grädda pizzorna i mitten av ugnen i cirka 10-15 minuter. Ha hela tiden koll så att de inte bränns och ta ut dem när du tycker att de har fått fin färg.

Ta ut kontanter i Grekland eller växla Euro här hemma?

Ska du växla pengar innan du åker till Grekland eller går det lika bra, eller ännu bättre, att ta ut pengar när du väl är på plats? Vad förlorar du på och vad vinner du genom att göra det ena eller det andra? Att kunna växla enligt den officiella växelkursen är knappast görligt men genom att kolla upp vilka villkor din bank och ditt kort erbjuder så kan det löna sig i längden att ta ut pengar på ett visst sätt.

ATM Bankomat
Ta ut kontanter. (Foto: Pixabay)

Sammanfattning:

  • Kolla upp vilka villkor din bank har och vad som gäller för ditt betalkort
  • Undvik uttagsautomater på flygplatser
  • Betala alltid i lokal valuta, i det här fallet Euro, när du betalar med kort i butik
  • Det är oftast mest förmånligt att ta ut Euro i bankomat (Alpha Bank) på plats i Grekland

Växla på valutaväxlingskontor i Sverige

Ett valutaväxlingskontor i Sverige tar i regel inte ut någon växlingsavgift om du vill växla från svenska kronor till Euro. Däremot kan det vara så att de erbjuder en sämre växlingskurs än den du erhåller om du tar ut kontanter via en bankomat i Grekland eller till och med här hemma. I slutändan handlar det om att jämföra växlingskurserna men oftast är det så att ett växlingskontor erbjuder en sämre kurs än flera andra alternativ.

Ta ut kontanter (Euro) i en bankomat i Sverige

De flesta bankomater i Sverige erbjuder möjlighet att ta ut kontanter i Euro. Det ger i regel en växlingskurs som står sig väl i konkurrens mot växlingskontorens kurser och kan vara ett bättre alternativ än att kliva in på ett växlingskontor. Det handlar helt enkelt om att kolla vilken aktuell kurs som gäller vid uttagstillfället och det gäller att ha växlingskontorets kurs i huvudet för att kunna göra den omedelbara jämförelsen.

Ta ut kontanter (Euro) i bankomat i Grekland

Att ta ut kontanter i bankomat på plats i Grekland har varit ett av de mest förmånliga sätten att hantera valutaväxlingen på. Numera tar de flesta grekiska banker en avgift på några Euro för detta vilket egentligen strider mot vad som gäller för kontantuttag inom EU. Vi får alltså se hur länge de kommer att kunna göra detta innan någon prominent del av EU kliver in och justerar avgiften.

Om du väljer att ta ut pengar i en bankomat i Grekland ska du försöka hitta Alpha Banks bankomater som än så länge är den bank som inte tar ut en extra avgift. Om du vid uttagstillfället får frågan om du vill ta ut i Euro eller svenska kronor ska du alltid välja Euro (=Decline Conversion). Det brukar alltid löna sig i slutändan då det kan skilja upp till fem procent gentemot den fasta kurs i svenska kronor som erbjuds vid uttagstillfället.

Se även till att kolla upp villkoren för just ditt betal- /uttagskort. Det kan skilja sig en del åt när det kommer till valutaväxlingspåslag och extra uttagsavgifter.

Oftast är bankomater på flygplatsen det absolut dyraste sättet att ta ut pengar på då de har fasta växlingskurser som sällan är förmånliga. Se därför till att ha några "ören" med dig för eventuella transporter från flygplatsen till ditt boende.

Att betala med kort i Grekland

I butiker kan du emellanåt bli erbjuden att betala i svenska kronor vid betalning. Visst kan det kännas smidigt att vid köptillfället betala med en bestämd valutakurs och få ett kvitto med beloppet i svenska kronor. Det är dock inte särskilt förmånligt att göra det då företaget har fria händer att själva bestämma valutakursen och där påföljden i regel blir att företaget sätter en kurs som är betydligt högre än om du väljer att betala i Euro. Om du blir erbjuden att betala i svenska kronor så har du alltid rätt att få betala i den lokala valutan och butiken är skyldiga att informera om valmöjligheten.

Kolla även upp vad ditt betalkort har satt för regler kring köp utomlands. De flesta banker tar ingen avgift för detta men det kan också finnas de som gör det.


Ärligt talat har jag själv inte tagit särskilt stor hänsyn till varken det ena eller det andra när det kommer till hur jag tar ut kontanter. Det har varit en gammal vana att antingen gå till ett växlingskontor här hemma eller gör ett sistaminuten-uttag på Arlanda. Någon enstaka gång har det även blivit ett uttag på flygplatsen i Aten för att ha en kontantkassa att starta med. Men det är klart att det finns pengar att spara genom att kolla upp villkor och att välja uttagssätt. Pengar som man kan göra roligare saker för på en semester.

Jag förespråkar varken det ena eller det andra sättet att ta ut kontanter på och jag förespråkar inga specifika betalkort utan det viktigaste är att kolla upp villkor och avgifter och därefter göra sitt val. Jag kommer i alla fall fortsättningsvis vara mer medveten och då jag ofta reser under flera veckor blir det en hel del uttag under resans gång. Här finns det en del kronor att spara tänker jag.

Källor:

www.forex.se

www.swedbank.se

www.aftonbladet.se

www.europa.eu

 

Nyfiken på Thessaloniki

Thessaloniki nyfiken på

Mina erfarenheter av grekiska städer är inte särskilt stor. Ja, nästan obefintlig. Jag har hittills valt att njuta av Aten och sedan ge mig ut i den grekiska övärlden till små byar och utvilade samhällen. Det är en kombination med kontraster som jag verkligen älskar och kommer att fortsätta med men det börjar bli dags att även lyfta blicken mot Greklands andra städer och framför allt mot Greklands näst största stad; Thessaloniki.

Thessaloniki Aristotele torget
Platia Aristotelous, Thessaloniki. (Foto: Thessaloniki Travel)

Här om dagen var jag åhörare till en presentation av staden som ligger utsträckt som en amfiteater längs kusten i norra Grekland, närmare bestämt i området Mellersta Makedonien. Tack var sitt strategiska läge är Thessaloniki ett av sydöstra Europas viktigaste nav när det gäller handel och transport för vidare frakt norr över mot Europas inland.

Grekiska amabassadören genom mobil
Den grekiska ambassadören Dimitrios Touloupas håller tal. (Foto: Markus Olsson)

Thessaloniki representanter
Dimitra Nikoli från Electra Palace, Filio Loumakou från restaurangen Kioupia och
Dina Tertsi från Miami Seafood Restaurant. (Foto: Markus Olsson)

Men det är inte bara den livliga hamnen som har inflytande på Thessaloniki utan hon är även påtagligt influerad av stadens alla studenter. Thessaloniki är alltså en uttalad studentstad och inhyser Greklands största statliga universitet, Aristotelesuniversitetet. Under presentationen och vid de efterföljande samtalen påpekades fler gånger att stadens karaktär tydligt är influerade av universitet och de andra högre lärosätena i staden. Jag frågade även vilka de mest påtagliga skillnaderna mellan Aten och Thessaloniki är och förutom den tydliga närvaron av studentlivet pratade man om att köket i Aten är mer internationellt medan det i Thessaloniki är utpräglat nationellt. Thessaloniki är faktiskt den stad i Europa som har flest antal barer och kaféer per invånare så vi kommer nog knappast behöva leta efter en dryckesoas i hennes stadsmiljö.

Spiros Pengas
Spiros Pengas, Deputy Mayor of Tourism & International relations. (Foto: Markus Olsson)

Just den kulinariska upplevelsen i Thessaloniki är något som gärna lyfts fram och Thessaloniki är om något ett gastronomiskt resmål. Thessaloniki benämns till och med som den gastronomiska huvudstaden i Grekland. De många matupplevelserna kan utöver alla restauranger upplevas genom Thessaloniki Foodfestival (länk) samt flera mindre festivaler under året som till exempel den populära street food-festivalen. Spiros Pengas (Deputy Mayor of Tourism & International Relations) berättade till och med om när de bjöd in grannskapets alla fantastiska matlagerskor till ett event som slog alla förväntningar. Fantastisk matlagning liksom ligger i generna hos många greker.

Thessaloniki hamnpromenad
Hamnpromenaden, Thessaloniki. (Foto: Thessaloniki Travel)

Thessaloniki har en cirka fem kilometer lång vattenfront med en klassisk och välkänd hamnpromenad. Att strosa längs hamnpromenaden en ljummen sommarkväll har till och med fått sitt eget namn; "Volta". Likt Aten har Thessaloniki även sin egen Riviera där stränder med beach clubs ger stadsupplevelsen en njutbar bredd.

White Tower Pixabay Dimitris Vetsikas
The White Tower, Thessaloniki. (Foto: Dimitris Vetsikas)

Thessaloniki har hela 2300 år på nacken vilket förstås borgar för en plats med en rik historia med flera hundra olika monument från de olika tidserorna. Flera av Greklands världsarv ligger i området och tillsammans med över 30 museum kan den historieintresserade verkligen få sitt lystmäte mättat.

Den chokladintresserade kan också få sitt lystmäte mättat på stadens chokladmuseum (länk) med Europas största chokladvattenfall eller besöka galleriet där den mesta av konsten är gjord av ljuvlig choklad. Jag menar, bara det är ju värt ett besök till Thessaloniki.

Thessaloniki Vy från restaurang
Middag med utsikt, Thessaloniki. (Foto: Thessaloniki Travel)

Jag fick nosa lite grann på Thessaloniki denna förmiddag men min hunger efter att få ta stora tuggor av denna stad väcktes sannerligen. Det blir till att planera in en måltid eller två i Greklands gastronomiska huvudstad och skulle det vara så att jag inte kommer tillbaka så finns det garanterat en plats ni kan leta på; Choklad museet. Eller längs hamnpromenaden. Eller i området Ladadika. Eller i gamla stan Ano Poli. Eller längs Rivieran. Eller...

Thessaloniki i siffror

2300 år gammal
1,1 miljoner invånare
150 000 studenter
5 kilometer kustlinje
5000 flighter till och från Macedonia International Airport
300 soldagar om året
30 museum
100 + historiska monument

Mer information om Thessaloniki

Thessaloniki Travel (länk) 
Engelsk cityguide (pdf)
Thessaloniki Travel-channel på YouTube (länk)

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb