Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Ny reseapp för alla som ska resa till Grekland: Traveler Rights GR

Tidigare i sommar lanserade EEKE (The Union of Working Consumers of Greece) en ny reseapp för alla oss som njuter av en efterlängtad semester i Grekland. Appen samlar all viktig information om dina rättigheter som resenär gällande till exempel boenden och restaurangbesök, kontaktuppgifter till olika samhällsinrättningar, hamnar, flygplatser, turistpolisen och ambassader samt all möjlig bra-att-veta-information vad gäller:

• Flygresor
• Bussresor
• Taxiresor
• Båtresor
• Tågresor
• Gruppresor
• Resedokument
• Biluthyrning
• Parkeringar
• Hotell/boende
• Husuthyrning
• Inköp
• Restaurangbesök
• EU health card
• Valutaväxling
• Roamingavgifter

Reseapp 1
Guider i reseappen.

Reseapp 2
Kontaktuppgifter i reseappen.

Om olyckan mot all förmodan skulle vara framme finns även en funktion för att skicka ett nödmeddelande till de grekiska myndigheterna med koordinaterna för där du befinner dig. Du kan även kontakta EEKE för att få stöd om du hamnar i en dispyt som inte går att lösa.

Reseapp 3
Nöd-sms i reseappen.

Personligen kan jag tycka att det är skönt att ha all information samlad på ett och samma ställe än att behöva googla mig fram till rätt information. Det känns även tryggt att kunna skicka nöd-sms om olyckan oväntat skulle vara framme. Appen är helt enkelt en bra att ha app som finns där när det behövs och inte en app som du förhoppningsvis inte kommer att behöva använda på din semester i Grekland.

Appen finns tillgänglig både för Android (länk) och iOS (länk).

Information om Kythera/ Kithira

Startbild Kythera

Nu finns information om Afrodites alldeles egna ö Kythera på hemsidan. Enligt legenden klev kärleksgudinnan upp på land ur havets brus vid Palaiopolis på Kythera varför Kythera ofta kallas kärlekens ö.

Kythera är en lugn och harmonisk ö med ganska få turister varför hon passar utmärkt för dig som inte vill trängas bland solstolar och tung solkrämsdoft. Landskapet är varierat med raviner, slätter samt skogar och Kytheras brokiga historia är tydlig med en rad landmärken runt om på ön.

Till Kythera kan du antingen ta inrikesflyget från Aten, färja från Pireus, Kreta eller från Peloponnesos södra kust. Med andra ord en tillgänglig ö men som inte särskilt många har hittat till.

Du kan läsa mer om Kythera här: Kythera/Kithira

Pizzakväll- hemmagjord pizza med zucchini, fetaost och oregano

Igår blev det pizzakväll efter en helg fylld med fest. Kvällen spenderade jag djupt nersjunken i min gamla röda tv-fåtölj och åt pizzabit efter pizzabit. Jag tror kroppen behövde fylla på med både fett och kolhydrater. Jag valde att göra en pizza med rätt enkla och rena smaker men spetsade till den med att klicka över vitlöksyoghurt gjord på krämig grekisk yoghurt. Hur gott som helst!

Pizza med zucchini och fetaost
Pizza med zucchini, fetaost och oregano. (Foto: Markus Olsson)

Receptet på min pizza med zucchini, fetaost och oregano hittar du här: Pizza med zucchini, fetaost och oregano

Mina favoritupplevelser på årets öluff 2018: Delfi, Kithira, Paros, Agistri och Aten

Startbild fem favoriter 2018

Tänk att tid kan gå så snabbt! Tänk att 17 dagar kan passera "min station" som ett höghastighetståg som endast går ner i hastighet för att någon precis ska kunna hoppa på i farten. För exakt så kändes årets öluff. Hela 408 timmar som kändes som 36. Det hela kanske låter lite negativt men jag hade det riktigt bra och det är bara det att jag blir så sugen på att resa igen. Jag suktar efter mer. Mitt Greklandsbehov är inte tillfredsställd.

Den 19:e maj lyfte planet mot Aten för några dagars acklimatisering innan jag flög vidare till Kithira. Därefter återvände jag till Aten med en detour till Delfi för att sedan vinka av mitt resesällskap. Färjan tog mig sedan ner till Paros för att sedan ta mig vidare till Agistri innan jag den 6.e juni återvände hem.

Man kan knappast säga att det blev en klassisk öluff med tanke på den geografiska spretigheten och färdsättet med både inrikesflyg och färja. Men det var en rutt som tog mig till platser som jag länge hade haft på min bucket list: Afrodites egna ö Kithira, att återupptäcka Paros och att avsluta njutningsfullt på den ö i de Saroniska öarna som jag ännu inte hade besökt, Agistri.

Sammanfattningsvis blev det en bra resa där jag fick se flera nya sidor av mitt favoritland och där jag fick uppleva sådant som jag knappast kunde tro att hon kunde erbjuda oss tillfälliga besökare på.

Här är mina topp-fem-favoritupplevelser på årets öluff 2018:

1 Delfi
Jag hade länge sneglat på en dagsresa till Delfi med utgångspunkt Aten. Eftersom jag själv inte är beredd att kasta mig ut i den förryckta Atentrafiken bakom en ratt så har alternativet alltid varit en organiserad dagsresa. Det finns flera olika aktörer som erbjuder detta och jag valde faktiskt en aktör på bara måfå. Allt om dagsturen kan du läsa här: En dagstur till Delfi

Delfi vy med action cam
Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Den arkeologiska platsen i sig är förstås ett under men jag är lika tagen av omgivningarna och platsen för Delfi. Det är så otroligt vackert att det värker i mitt glödande hjärta och redan samma kväll kände jag att jag ville återvända till Delfi, snöra på mig vandringskängorna och utforska området genom att skapa fotavtryck.

2 Fonissa Waterfall Kithira
Under flera år har jag kastat sidoblickar på Kithira nedanför Peloponnesos södra spets. Kithira är en ö som inte lockar till sig någon massturism, har influenser från den bysantinska perioden, venetianerna och från britterna och har ett majestätiskt landskap.

Fonissa Kithira
Fonissa Waterfall, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Redan innan jag reste dit hade jag tittat ut ett besöksmål: Fonissa Waterfall. Sagt och gjort, andra dagen hyrde vi bil och åkte från Kapsali till byn Milopotamos där Fonissa ligger. Från Milopotamos är det en kort promenad ner i "ravinen" och till vattenfallet. En mer fridfull plats är svår att hitta och hela platsen liksom andades magi.

Torget i Milopotamos Agistri
Torget i Milopotamos, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

3 Byn Marpissa Paros
Jag har varit på Paros några gånger men jag kände att jag hade betydligt mer att upptäcka så därför återvände jag i år till "den vita ön" i Kykladerna. På sadeln på en vespa upptäckte jag flera, för mig, nya byar. De är otroligt vackra och för oss som gillar små, snirkliga gränder som leder ut till öppna platser och till ännu fler gränder så får vi vårt lystmäte verkligen mättat. Marpissa på Paros östra sida är just en av dessa byar.

Hus i Marpissa Paros
Marpissa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

När jag kom dit strax efter lunch var det inte många själar som syntes till och jag strosade länge och väl i gränderna och tycktes liksom aldrig hitta ett avslut utan nya sidogator dök hela tiden upp. Tills slut landade jag vid Charoulas taverna och avnjöt en ljuvlig sen lunch innan jag hoppade upp på vespan och for vidare.

Charoulas taverna Marpissa paros
Charoulas taverna, Marpissa.(Foto: Markus Olsson)

Här kan du läsa mer om Paros: Paros

4 Agistri
Den ö som jag ännu inte hade besökt i de Saroniska öarna (Egina, Hydra, Poros, Spetses och Agistri) var Agistri (här kan du läsa mer om Agistri). Öarna ligger nära Aten vilket är ett bra avslut på en resa om du flyger hemifrån Aten. Hamnen i Pireus ligger under timmen bort liom du tar dig till Agistri med en av de flygande delfinerna (Flying Dolphins).

Gata i Metochi Agistri
Metochi, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Vilken upplevelse! Jag stortrivdes på Agistri. Hon kändes avskalad och mustig på samma gång. Anspråkslös och samtidigt framåt.

Halikada Beach Agistri 2018
Halikada Beach, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Gröna skogar skyddar den karga marken och skapar en av de frodigaste öar jag har varit på. Klart och turkost vatten omger henne och skapar fantastiska badmöjligheter vid både sandstrand, klapperstenstrand och klippor. Det är en ö precis i min smak och är en skön kontrast till många andra öar i till exempel Kykladerna som jag så starkt gillar.

5 360 Degrees Aten

Drinkar på 360 Aten
Cocktails på 360 Degrees, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Takåsarna i Aten är många. Riktigt många. Takterrasserna likaså. Här kan du njuta av både mat och dryck med en storartad utsikt. Jag har bara provat några av terrasserna och en av dem som verkligen levererade är den som heter 360 och ligger intill torget i stadsdelen Monastiraki. Både drinkar och mat höll hög kvalité och till ett rimligt pris med tanke på vad vi serverades. Jag har nog heller aldrig upplevt en sådan hög service med tre olika servitörer som hade koll på vår minsta önskan.

För mig finns knappast något bättre än att avnjuta en middag med gott sällskap och samtidigt se Akropolis bada i solnedgångens varma ljus. Det är en magisk upplevelse!

Vy mot Akropolis från 360 Aten
Vy mot Akropolis, Aten. (Foto: Markus Olsson)

City Circus- ett av mina favorithotell i Aten

Startbild City Circus

Det här med att rekommendera något till någon kan vara lite kvistigt. Ens egna upplevelse kan krocka med den andras, omedelbara förändringar kan skapa andra äventyr och den varmt upplysta manegen kan en dag bada i kallt strålkastarljus eller till och med vara nedsläckt. Det här inlägget är därför ingen rekommendation utan endast en skildring av ett av mina absoluta favoritställen i Aten: City Circus.

Uppehållsrum Soffor City Circus webb
City Circus, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Atens egna lilla cirkus är ingen cirkus fast är på något sätt en cirkus ändå. Han ligger i det brusande området Psirri (Psyri) strax norr om Monastirki och inhyser både akrobater, jonglörer och clowner. Bildligt talat. För det är här de bor. Världens alla akrobater, jonglörer, luftartister och clowner. Det är hit de kommer och bor en natt eller två eller tre. För det finns väl åtminstone en clown i oss alla emellanåt? Och kanske en akrobat eller jonglör också?

Trehjuling City Circus webb
City Circus, Aten. (Foto: Markus Olsson)

City Circus är ett hostel och ett hotell som bygger på ägarnas önskan om att skapa något som de själva skulle älska att bo på, en plats som erbjuder ett boende av hög standard och som samtidigt gör det möjligt för alla resande cirkusartister att kunna umgås, dela sina berättelser och känna att de ingår i en enda stor cirkusfamilj.

Uppehållsrum Bord med Schack City Circus webb
City Circus, Aten. (Foto: Markus Olsson)

De två byggnaderna som City Circus och den tillhörande restaurangen Zampanó ligger i är daterade från slutet av 1800-talet och ses som en självskriven del av Atens historia. Byggnaderna betraktas som en symbol för grekisk arkitektur men förblev i stort sett oanvända mellan 1970 till 2011 när City-Circus-folket upptäckte dem i sökande efter det perfekta läget. Efter ett år av förberedelser och invändig ombyggnation öppnade City Circus sina dörrar sommaren 2012.

Uppehållsrum 2 småbord City Circus webb
City Circus, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag har bott här ett par gånger och stormtrivs med den cirkusinspirerande miljön och med människorna. Cirkusfolk är helt enkelt ett trevligt folkslag.

Zampano City Circus webb
Zampanó, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Zampano Fasad City Circus webb
Zampanó, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Hitta hit:

*Detta inlägg är inget samarbete utan enbart mitt eget tyckande.

Information om Agistri

Startbild Agistri

En av de stora begivenheterna på årets öluff var mina dagar på den saronsika ön Agistri. Mustigt gröna pinjeskogarna och ett fantastiskt turkosfärgat hav ramade in min njutbara vistelse. 

Agistri ligger bara 55 minuter bort från dieselångorna i Pireus och är en verklig kontrast till en av Europas mest livliga hamnar. Jag förstår varför så många Atenbor tar sig ut hit på helgerna för att njta av stränder, god mat och ett slags vardaligt lugn. Ett lugn som knappast går att få i Aten.

Nu finns information om Agistri på hemsdian och är du nyfiken på att upptäcka denna pärla kan du läsa mer här: Agistri

Oríste- att njuta av smaker från Grekland

Oriste ny start 1

För oss "grekofiler" kan det ibland te sig lite sorgligt när vi inte ges möjlighet att insupa Grekland och allt vad hon har att erbjuda. För det är ju oftast det vi vill. Hela tiden. Ibland stillar vi hungern genom att börja planera nästa resa i anslutning till hemkomsten och dragningskraften söderut gör sig påmind så fort vi kliver in genom bostadens dörr. Ibland kryper vi upp i soffan och låter tv-skärmens flimmer ta oss till de miljöer vi så innerligt älskar. Ibland låter vi toner dirigera oss till omgivningar vi tidigare åtnjutit och ibland låter vi smaklökarna transportera oss till just den där platsen, till just de där ljuden, till just de där dofterna, till just de där skratten och de där goda samtalen vi njöt av på vår resa.

Oriste
Bordet framdukat med produkter, Oríste. (Foto: Markus Olsson)

För mig är smakminnet starkt och ett av de sätt jag oftast reser tillbaka till Grekland med. Smakrikedomen och variationerna att kunna åtnjuta Grekland är på ett sätt oändliga och ger en ny resa varje gång samtidigt som jag får återuppleva det goda med tidigare resor. Det finns förstås några guldgruvor här hemma att kunna hitta minnesförstärkande smaker i: restauranger, specialbutiker och i liten mån även livsmedelsbutiker. I dagsläget får vi förlita oss på eldsjälar som brinner för att sprida kunskap om grekisk mat och dryck, om grekiska livsmedelsprodukter. En sådan eldsjäl är gänget bakom Oríste. Ja, eller egentligen flera eldsjälar då förstås.

Julie Pilpilidou Oriste
Julie Pilpilidou, en av ägarna på Places & Flavors. (Foto: Markus Olsson)

För ett tag sedan hade jag förmånen att bli inbjuden till en av deras mat- och dryckesupplevelser på deras turné runt om i världen. Orístes evenemang skapar rum för att upptäcka nya produkter, ger möjlighet till att nätverka och att möta nya bekantskaper som också håller Grekland och grekiska produkter nära sitt hjärta. Ägarna Julie Pilpilidou och Lefteris Eleftheriadis formar en upplevelse där livsmedelsproducenter, inköpare och media kan mötas och både känna och reagera kring grekisk mat- och dryckeskultur.

Grekiska ambassadören i Sverige
Greklands ambassadör i Sverige, Dimitrios Touloupas, håller tal. (Foto: Markus Olsson)

Efter så många år och resor i och till Grekland kan jag inte låta bli att bli förvånad och lycklig över hur mycket jag fortfarande inte har smakat av Grekland. Maträtt på maträtt som serverades gav nya dimensioner och nya resor. För att inte tala om dryckerna; vin, öl och likörer. Viner som får en allt högre kvalité och som sakta men säkert vinner ny mark, alla mikrobryggerier som formligen poppar upp runtom i Grekland och berikar de mest kända ölsorterna och smakrika likörer som ger den bästa måltiden ett harmoniskt avslut.

Snittar med fetaost tomater gurka vårlök och vitlök
Snittar med fetaost, tomat, gurka, vårlök och vitlök. (Foto: Markus Olsson)

Snittar med cream cheese och glasört
Snittar med färskost och glasört. (Foto: Markus Olsson)

Under eftermiddagen fick vi möjlighet att njuta av förrätter som bruschetta med röd paprika och ansjovis, ost- och spenatpajer, snittar med fetaost, tomat, gurka, vårlök och vitlök samt snittar med färskost och picklad glasört. Aptitretare som picklad, vegetarisk sushi, olivolja, zucchiniblommor fyllda med ris och vinbladsdolmar, tomatsallad, oliver, yoghurtsoppa och förstås fetaost.

Person Oriste
Menyn presenteras. (Foto: Markus Olsson)

Vi fick prova på rätter som särskilt passar till öl så som buffalo soutzoukaki, kallskuret buffalokött, chili cheese sticks och zucchinibollar serverade med gurk- och majonässallad. Vi serverades varmrätter som vegetariska burgare med äggfri majonnäs, buffaloburgare med paprikaröra och ättiksgurka, stir fry kyckling med lime och tahini tillsammans med torkade persimoner, russin och champinjoner. Desserterna som dukades fram bestod bland annat av grekisk yoghurt med honung och russin, sötsaker och kexchoklad med hasselnötter. Allt och mycket annat serverades tillsammans med för smakerna lämpliga viner, ölsorter och likörer.

The art of Olive oil
Vi får lära oss om olivolja. (Foto: Markus Olsson)

Grönsalald med färskost
Grönsallad med färskost. (Foto: Markus Olsson)

Fyllda zucchiniblommor och vinblad med ris
Fyllda zucchiniblommor och vinbladsdolmar. (Foto: Markus Olsson)

Vin Oriste
Grekiskt vin. (Foto: Markus Olsson)

Att få vara med om en sådan här smakupplevelse är förstå en stor ynnest och jag blir uppriktigt glad över att allt det fantastiska som Grekland har att erbjuda "kommer upp på bordet". För oss konsumenter är det tyvärr lite snårigt att införskaffa dessa produkter till vardags men det finns några specialbutiker som säljer grekiska produkter runt om i landet, det finns restauranger med en uttalad grekisk meny och vissa produkter går givetvis att handla över nätet. Jag hoppas att allt fler inköpare upptäcker och får uppleva allt det goda som Grekland har att erbjuda och att produkterna får en lika självklar plats i livsmedelsbutiken som till exempel italienska eller franska fabrikat.

Klea oliver
Oliver. (Foto: Markus Olsson)

Äggfri majonnäs
Äggfri majonnäs. (Foto: Markus Olsson)

För oss som reser till Grekland ges förstås möjlighet att kunna avnjuta mycket av utbudet på plats och skulle du behöva lite hjälp på traven att hitta de där unika guldkornen så har gänget bakom Oríste även prisvärda mat- och dryckesupplevesler på plats som du kan boka via deras hemsida http://www.culinaryexperiences.gr/.

Vill du läsa mer om och bli inspirerad av de olika grekiska produkterna kan du göra det på respektive livsmedelsproducents hemsida. Låt oss njuta av Grekland!

Lagadas Farm: http://lagadasfarm.gr/

Elinos S. A: http://elinos.gr/en/index.php

To Xasapaki: http://toxasapaki.gr/

Deliblossoms: ingen webbsida

Olympos Beer: http://olymposbeer.gr/

Voras Flavors: https://vorasflavors.gr/en/

Pella Berries: http://pellaberries.com/

Kollias Family: http://koxyli.gr/index.php?lang=en

Klea: http://klea.gr/

Ta Nisiotika: https://tanisiotika.gr/en/?lang=en

Philippos Helennic Goods: https://www.philipposhg.gr/

Miliasfarm: ingen webbsida

Dartemis: http://dartemis.gr/

Galeni: https://galeni.gr/

Meleagros: https://www.meleagroshoney.gr/

Cooperative Olive Oils of Lesvos: http://lesel.eu/

Marianna`s: http://www.ntolmadakia.com/en/index.htm

Melidou Winery: ingen webbsida

Vatos: http://www.myvatos.com/

Divanis Cheese Dairy: http://www.divanischeese.com/

Golden Black: https://goldenblack.gr/

Naoumidis: http://www.piperiesflorinis.gr/en/

Novel Tradition Foods: http://www.noveltradition.com/

Detta inlägg är ett samarbete med Places & Flavors, men tankar, synpunkter och bilder är mina egna.

 

 

Agistri- en av de Saroniska öarnas riktiga pärlor

View Agistri

Agistri, Angistri eller Agkistri. Kär ö har många namn eller hur är det nu ordspråket lyder? Kär har i alla fall ön blivit mig. Kanske beror det på att jag inte hade några förväntningar när jag bestämde mig för att avsluta resan på en av öarna närmast Aten? Kanske är det så att jag med åren allt mer uppskattar kontrasterna mot Kykladernas drömvita bebyggelse med kalufser av prunkande bougainvillea? Jag kan inte riktigt sätta mitt krokiga finger på det men jag trivs i alla fall lika bra som den ofriterade sardellen här i vattnet runt Agistri.

Megalochori on Agistri
Megalochori, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Jag trivs med den opolerade ytan i Megalochori, jag trivs med den ordnade miljön i Skala och jag trivs med de mustigt gröna pinjeskogarna som skyddar den oländiga terrängen. Jag trivs med det fantastiskt turkosfärgade havet, jag trivs med de nickande grå pantrarna som kvällstid vilar sina kroppar i den ljumma luften och jag trivs med de vänliga klapparna från omtänksamma öbor. Jag trivs med den gyllene solen som sakta går ner bakom bergen på fastlandet, jag trivs med de lugna vardagskvällarna i juni och jag trivs med skådespelet utsikten erbjuder.

Agistri är inte mer än 14 kvadratkilometer stor och ligger bara 55 minuter bort från myllret och dieselångorna i Pireus. Runt 1000 personer huserar här året runt medan flyende Atenbor berusar Agistri under veckosluten och fyller ön med betydligt fler. Särskilt många öluffande skandinaver hittar inte hit men en och annan engelsman trivs lika bra som jag på Agistri.

Beach Skala Agistri
Stranden i Skala, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Jag bor i Megalochori dit snabbåtarna, Flying Dolphins, anländer men den stora turistorten är Skala dit den långsamma färjan infinner sig. Här om dagen berättade den gråhåriga hotellägarinnan detaljerat att avståndet mellan byarna är 1052 meter. Det var nämligen så långt jag behövde gå för att få tillgång till öns enda bankomat. Hela dagarna strosar folk mellan byarna och det finns små vattenhål längs vägen i form av en organiserad strandremsa och en och annan taverna/bar.

Mountain road Agistri
Skogsväg, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Jag valde dock en helt annan väg till öns enda bankomat, nämligen den runt hela ön och upp över bergen via de gamla steniga skogsvägarna. Det tog mig ett par timmar att nå bankomaten men det var det värt. Vad är väl en promenad till en bankomat? Kort, tråkig eller trist? Eller alldeles, alldeles, lång och underbar?
Väl i Skala passade jag även på att knalla vidare till Halikada längs en väl upptrampad stig högt ovanför vattenytan och förbi öns fricampare. Det var det också värt. För en höjdrädd krabat kan det dock vara lite svajigt att klättra ner till själva stranden men för en höjdmodig jätte är det raka spåret. Jag tillhör det tidigare epitetet och svajande valde jag att avstå från klättringen ner till de vita klapperstenarna och de frimodiga badarna.

Halikada Beach Agistri
Halikada Beach, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Beach near Skala Agistri
Badvik nära Skala, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Kvällarna har jag uteslutande avnjutit på min balkong som har den mest bedårande utsikten över havet bort mot Egina och längre bort i horisonten Pireus. Jag kan inte få nog av att bara sitta och titta. Jag tittar, tittar och tittar. Och tittar ännu mer. Och ändå vill jag bara fortsätta att titta. Eftermiddagens klarblå färger blir till ljust rosa medan solen går ner och rosa övergår långsamt till svarta nyanser med blinkande ljus från bebyggelsen på andra sidan sundet. Och jag fortsätter att titta. Och titta. Jag behöver inget mer. Jag behöver inget mer än Agistris 14 kvadratkilometer, hennes gröna skogar, hennes turkosfärgade hav, hennes gamla skogsvägar och hennes små skiftande byar. Det här är precis det jag behöver. Och ett och annat glas vin förstås.

Sunset Agistri
Solnedgång över fastlandet, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Imorgon tar den flygande delfinen mig tillbaka till storstadens svärmade folksamlingar för vidare resa hemåt. Allt har sin tid och jag är glad att jag valde att upptäcka denna pärla bland de Saroniska öarna. Jag kommer garanterat att återvända hit för att trivas och för att titta lite mer.

Fem byar på Paros- från berg till strand

Fem byar på Paros Grekland

De senaste två dagarna har jag susat fram på Paros på min svarta och något skamfilade hingst. I min sinnesvärld en 300 cc, i verkligheten en 50 cc skapad med en knapp kraft att ta sig i lutning uppför. I min sinnesvärld har vi likt förarna i roadracing slickat kurvorna liggandes, i verkligheten har jag suttit rakryggad och sett folk gå förbi i högre hastighet. Jag har puttrat fram på potthålsberikade vägar med ihopsjunken kropp så att hakan möter magen men i mitt medvetande har vi glidit över ön och skapat både "wow" och "mmmhhh". Att låta hakan vila på magen är ett fantastiskt sätt att upptäcka en ö och det jag har fått se på Paros har verkligen befäst henne till att tillhöra en av de vackraste öarna i Kykladerna.

Under mina blåsiga dagar på Paros har jag besökt fem olika byar, alla med just sin särprägel.

Naoussa

Naoussa Evening Paros
Naoussa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Med sina 28 meter över havet ligger Naoussa på Paros nordkust mellan Cape Korakas och Cape Amiros. Jag, med mina 1,68 meter över havet känner mig väldigt nära havets brus när jag går i gränderna som vid flera platser ansluter till havets front.

Naoussa är, till skillnad mot mig själv, makalöst fotovänlig och med sina vackra vita hus, mångfärgade detaljer och prunkande bougainvillea är hon som skapt för linsen. Vart jag mig än vänder finns det ett foto att ta. Naoussa är vacker och det vet hon och hon ser till att det både putsas och filas så här i inledningen av säsongen.

Naoussa Woman Paros
Naoussa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Vill du nyttja det omkringliggande turkosblå havet så finns det två stränder i Noussa, Piperi, på den västra sidan och Agii Anargiri på den östra sidan. Vill du istället tillgodogöra dig andra sandbäddar så går det en badbåt ifrån hamnen till omkringliggande stränder.

Naoussa är Paros andra stora turistort och erbjuder en mängd boenden öster, väster, uppåt och nedåt i byn. Det är här och i Parikia (läs mer här) som de flesta besökarna huserar under sin vistelse och var du bosätter dig är helt enkelt en smaksak. Båda byarna är förtrollande vackra.

Lefkes

Lefkes Paros
Lefkes, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Lefkes, som i princip ligger mitt på Paros, är en riktig kykladisk dröm när det kommer till bergsbyar. I alla fall i mina återkommande kykladiska drömmar. Jag drömmer om vitkalkade sockerbitshus med blå detaljer och med en lugg av bougainvillea som löper längs takkanterna. I Lefkes blir den drömmen liksom sann. De smala gränderna i lutning tar dig genom boningarna och blommorna, fram till torg och återvändsgränder. Lefkes är byggd som en amfiteater i början av en dalgång som vetter ner mot havet och ger en utomordentlig utsikt precis så som en amfiteater ska ge.

Lefkes var en gång Paros huvudby innan Parikia övertog det epitetet och trots sin tidigare dignitet är Lefkes idag en riktig oas där de mest märkbara ljuden är vindens sus och en och annan pratglad turist.

Marpissa

Charoulas taverna Marpissa Paros
Charoulas taverna, Marpissa. (Foto: Markus Olsson)

Den här resans kanske mest särpräglada anrättning avnjöt jag på Charoulas taverna i byn Marpissa. En tallrik Pastitsio (pasta, köttfärs, bechamelsås) med en krans av pommes frites serverades under trädkronorna någonstans i mitten av byn.

Marpissa är minst lika vacker som Lefkes och kanske till och med snäppet mer avskalad. Anledningen är nog att inte lika många turister hittar hit och därmed inte heller den lilla kommersen som ändå finns i Lefkes.

I Marpissa är det åter de snirkliga stenlagda gränderna som är en av de stora behållningarna. De tar dig igenom en sagolik labyrint kantad av vackra vita hus med olika blomsterinrättningar. Plötsligt öppnar en plats upp sig och nya gränder leder i en rad olika riktningar. Marpissa är väl värd ett besök, framför allt för dig som gillar att snurra runt i grekiska byar.

Piso Livadi

Piso Livadi Paros
Piso Livadi, Paros. (Foto: Markus Olsson)

En av mina favoritorter på Paros är den lilla kustbyn Piso Livadi. Första gången jag skapade en relation till orten var 2007 men en blå drink en sen kväll suddade tyvärr bort en del av de minnena så därför passade jag på att i år återvända till Piso Livadi på min svarta hingst. Med hakan på magen anlände jag till byn som ligger rakt ner från Marpissa på östkusten.

Inte mycket hade hänt på tio år vilket jag faktiskt är glad för. Den lilla bukten med den gyllengula sanden och de guppande fiskebåtarna vid piren fanns kvar. Till och med baren med de blå drinkarna berör fortfarande havet med sin uteservering. Lite mer vitmålad sedan sist kanske.

Jag passade på att svalka min lekamen i det klara vattnet och stilla guppande betraktade jag restauranggästerna som intog en sen lunch på restaurangerna ute på priren. Det är en fridfull och charmig by det här, Piso Livadi.

Alyki

Alyki Paros
Alyki, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Nästan så långt söderut du kan komma på Paros ligger det lilla himmelriket Alyki. Om du någon gång varit i Agia Anna på Naxos så känns Alyki nästan som en liten mini Anna där hon ligger längs kusten med en väldigt trevlig och på något sätt omhuldande strand.

Av blickarna att döma när jag red in i byn så gissar jag att det finns en hel del återvändare här. Och det förstår jag. Lugnt, vackert och ett tillräckligt stort utbud för att få precis den där lugna och avkopplande semestern som du har längtat efter under resten av året. Hit kommer jag garanterat att återvända.

Vill du läsa mer om Paros kan du göra det här: Paros

En dagstur till Delfi

Dagstur till Delfi

Vår guide har en ytlig andning, en väldigt ytlig andning, och jag har svårt att tro att syret når längre ner än till halsgropen mellan huvudets stagningsmuskler. Dessutom delger hon informationen på både ut- och inandning som om att all kunskap hon besitter måste hinna ut innan vi tio timmar senare, övermatade på detaljer, ska kliva av bussen i Aten igen.

Klockan 08.30

Vi möts upp vid stringenta Hotel Amalia intill Syntagmatorget tillsammans med solhattsskyddade pensionärer och sorglösa ungdomar. Vi prickas av och det säkerställs vilka som har bokat gemensam lunch. Researrangörens rutinerade representant styr med humor och övertygelse och en känsla av "Min stora feta grekiska semester" lägger sig som ett omhuldande glädjetäcke kring oss. Vi ler och skrattar lätt. Någon greppar bussens mick och andas snabbt och ytligt. Vår guide presenterar sig medan bussen i ett ryck kastar sig ut i Atentrafiken. Kvar utanför hotellet står den djupandande researrangörens representant och vinkar.

Vi kör ett varv runt Zeus tempel innan busschauffören tar oss genom smågatorna ut ur fyra-miljoner-staden, ut mot bergen och mot oraklet i Delfi. Miljontals ord andas in och ut och vi får lära oss om hur Aten vattenförsörjs, slaget vid Marathon där grekerna besegrade perserna och där budbäraren Thersippos därmed sprang historiens första maratonlopp för att meddela Aten segern. Han dog tyvärr på kuppen och jag tänker att det nog är bäst att jag låter bli liknande aktiviteter i framtiden.

Klockan. 10.45

Vi stannar vid en bensinstation/ souvenirbutik/ kafé/ offentliga toaletter. Det gör även fyra andra bussar. En amerikansk solhattsskyddade tant med blå blus nyper mig i armen och säger att hon minst behöver ha en tredubbel espresso. Vi köper oss en kaffe och världens sötast bakverk som håller oss alerta resten av resan upp till Delfi. Myten om Delfi och dess plats inhaleras upprepande i micken. Zeus släppte två örnar, en i öst och en i väst, och där de två rovfåglarna möttes ansågs sedan vara universums mittpunkt. Mötesplatsen för rovfåglarna var alltså vid området för Delfi och Zeus släppte ner en sten, Omphalos, för att markera mittpunkten som landade på själva positionen där Delfi sedan byggdes upp.

Klockan 12.00

Guide Delfi
Vår guide försäkrar sig att alla är med. (Foto: Markus Olsson)

Vi blir avsläppta vid ingången till den arkeologiska platsen efter en färd genom magiska landskap omfattande av grönklädda bergsluttningar och olivträdstäta dalar. Av beundran börjar även jag att andas ytligt och tala till mitt resesällskap på inandningen. Grekland är så vackert! Vår guide kan inte nog bedyra hur viktigt det är att vi är tillbaka vid ingången klockan 13.30. Hon vill inte lämna kvar någon. Hon återupprepar klockslaget så många gånger att jag till slut inte vet när jag ska vara tillbaka. De flesta i gruppen följer guiden och hennes lilafärgade paraply genom Delfis magiska kvarlämningar medan jag ger mig iväg på egen hand. Ett lätt regn kyler ner mig när jag flåsar i stigningarna upp mot stadion. Platsen är otroligt vacker och värd sin resa och alla andningarna hit. Jag skulle inte vilja missa detta för allt i världen.

Sten Delfi
Omphalos, Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Delfi vy med action cam
Amfiteatern i Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Klockan 13.30

Delfi museum
Museet i Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Vi samlas vid ingången för att gemensamt besöka det intilliggande museet. Ja, eller de flesta av oss för några verkar ha försvunnit i sin iver att hinna insupa atmosfären. Ju fler minuter efter klockan 13.30 tiden visar desto gällare blir guidens röst när hon ropar Chat Tours! Chat Tours!! Chat Tours!!! Med fem minuters försening joggar vi till det intilliggande museet. Guiden bedyrar gång på gång att hon inte vill lämna någon kvar. Alla ska med. Min matklocka ringde för två timmar sedan och jag få allt svårare att koncentrera mig på det intressanta och museet blir mest ett töcken av en rad statyer. Mitt fokus ligger på museets lilla kafé och en påse chips. Det är fortfarande oklart när den bokade lunchen ska intas och jag matar mig själv med chips, efter chips, efter chips.

Klockan 14.30

Nu skulle gruppen ha samlats utanför museets utgång. Det har jag fått veta ett 20-tal gånger. Och att ingen ska bli kvarlämnad. Men stora delar av gruppen är som försvunnen. Jag kommer att språka med indier och amerikaner som liksom jag hade uppfattat att tiden var helig och att det här var platsen för återsamling. För en stund glömmer jag min vargahunger och inser att det trevliga med gruppresor är människorna man möter. Vi pratar om upplevelser, ekonomi och framtida planer. Jag hälsar på vänner, äkta hälfter och barn. Vi enar oss kring otydligheten, eller kanske övertydligheten, i tid och samlingsplats och när vi egentligen ska få äta lunch. Tio minuter efter schemat kommer till slut vår guide med resten av gruppen och vi får nu veta att det är lunchdags i byn Delfi.

Klockan 14.50

Det var tolv tappra själar som hade bokat gemensam lunch och vi blir skjutsade till ett panoramahotell där vi bjuds på trerätters av förvånansvärt hög kvalitet. Till bordet har vi en ytterst pratsam amerikanska, för övrigt samma kvinna som nöp mig i armen, och det finns nog ingenting jag inte vet om henne numera. En mycket trevlig bekantskap som jag kommer att minnas länge.

Klockan 15.30

Arachova 1
Arachova. (Foto: Markus Olsson)

Arachova 2
Arachova. (Foto: Markus Olsson)

Nu måste vi åka och hämta resten av gruppen som har lunchat på egen hand för nu gäller det att hålla tiden om vi ska hinna med ett fotostopp i den vackra bergsbyn och vinterorten Arachova. Vi blir avsläppta framför en souvenirshop och ägarens stora vitbeklädda armar hindrar oss från att ta en annan väg än rakt in i butiken. Jag tar ett snabbt varv runt borden med olika textiler i varierande färger och rusar sedan igenom byn och viker av in i den ena gränden efter den andra. Jag känner starkt att jag vill återvända hit. Byn är otroligt vacker nu på sommaren och jag kan vara tänka mig hur den strålar på vintern.

Arachova 3
Arachova. (Foto: Markus Olsson)

Klockan 16.10

Bussens dörr glider igen och guidens djupa andning manar oss till en skön återresa till Aten. Nu ska vi passa på att vila och jag tänker att det är precis det hon själv nu även gör då hon har börjat andas i enlighet med lungornas fulla kapacitet. Alla är med. För att säkerställa detta räknar hon in oss tre gånger medan bussen kränger nerför serpentinvägarna.

Klockan 18.30

Vi blir avsläppta nära vårt hotell och ger guiden och chauffören en slant för sitt engagemang. Det är kutym och känns helt okej efter tio timmars flyktigt flämtande.

Jag är verkligen nöjd att jag tog mig till Delfi. Jag och mitt resesällskap konstaterar att vi nog inte hade velat tagit oss dit för egen maskin längs de smala bergsvägarna och känner oss nöjda med gruppresan och de bekantskaper som för en stund skapades.

Det finns en rad aktörer som ordnar bussresor från Aten till Delfi (med eller utan lunch och med olika stopp längs vägen). Gör en googling eller fråga på hotellet där du bor. Var bara noga med att läsa det finstilta, dvs om det räcker med en elektronisk voucher eller om de kräver en printad sådan. Du vill inte bli stående kvar i Aten med mobilen i handen medan de andra tar ett varv runt Zeus tempel och far ut ur Atens intensitet.

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb