Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Afrodites ö- Kithira/ Kythera

Det gula monstret kör i 160 kilometer i timmen med tvivelaktiga bromsar. En av oss har inget fungerande säkerhetsbälte. Vi är på väg från centrala Aten ut till flygplatsen i en försenad taxi som dessutom behöver matas med bensin. Vi håller oss krampaktigt fast i dörrhandtagen och ser landskapet utanför i en diffus synvinkel. Vi anländer till Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos samma klockslag som bordingen för vår flight till Kithira påbörjas. Det finns ingen framgångsrik lösning i det här skådespelet tänker jag.

Kithira är ön där Afrodite enligt legenden klev upp ur havet och jag lovar hon hade tagit sig ända till flygplatsen i Aten. Där stod hon, vacker som få, och med en vit knapp på den mörkblå kavajen där ordet Trainee stod med kärleksröda bokstäver, beredde hon likt Moses väg genom folkhavet. I den vallgravsliknande gången rusade vi fram till incheckningsdisken, fick vårt specialbagage ivägskickat och med en intensiv blick och med kraftfulla ord om att rusa direkt till säkerhetskontrollen och till gate hann vi andfådda precis med bussen ut till det lilla propellerplanet. Jag vet inte vad du heter men jag kallar dig Afrodite och är dig evigt tacksam för din ovillkorslösa hjälp vi fick.

Sedan ett par dagar tillbaka befinner vi oss alltså på Kithira, eller Kythera, och låter pulsen sakta återgå till det normala efter joggingturen på Atens flygplats. Vi har möts av en svindlande vänlighet och ett otvivelaktigt lugn. Andetagen blir sakta djupare och vi insuper öns fantastiska karaktär tillsammans med syret. Visserligen är det väldigt tidigt på säsongen och ljudet av hantverkare som slipar på detaljer är lika påtaglig som vågornas skvalp, fåglarnas kvitter och cikadornas sång. Men jag intalar mig att känslan ändå är påminnande om hur det senare kommer att bli. Det är så här njutbart det är på Arfodites ö.

Kapsali strandpromenad Kithira
Kapsali, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Vi bor i den lilla kustbyn Kapsali strax nedanför Kithiras Chora. Här ligger husen och serveringarna tätt intill varandra längs med sandremsan och man kan nästa ta på vågornas ankommande kam. Solen värmer oss genom ett tunt molnbolster och vi upptäcker ön med vår lilla vita hyrbil. Aldrig någonsin har jag åkt i så många kurvor i hela mitt liv. Det är som att vägarna är i ständiga kurvor när de ringlar fram som reptiler genom det gröna landskapet. Jag tror inte att vår vita lilla terrier någonsin har haft sina hjul riktade framåt.

Vattenfall Kithira
Vattenfallet i Mylopotmos, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Kato Chora Kithira
Kato Chora, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Chora Kithira
Chora, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Avlemonas Kithira
Avlemonas. Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Katounibron Kithira
Katounibron, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Vi besöker det sagolika vattenfallet nära Mylopotamos, avnjuter en lunch till ljudet av vindens sus i skuggan av de stora träden och ringlar oss ner till stranden i Limnionas. Vi stannar och backar tillbaka till Kato Chora och insuper atmosfären från förr. Vi vandrar upp till Chora på den smala och branta stigen från Kapsali och dricker en frappe vid stadens lilla agora, vi låter den vita terriern ta oss till paradiset i Avlemonas där jag i skrivande stund fortfarande flämtar efter mitt livs största Dakos till lunch. Vägen tillbaka till Kapsali stannar vi och resonerar kring konstruktionen av Katounibron. Hur länge kommer den att hålla? Byggd 1823, 110 meter lång, sex meter bred och 16 meter hög. 1800-talets konstruktör kan i alla fall inte ha haft hel fel där bron än idag fyller sin funktion och binder ihop byarna med varandra.

Diakofti Kithira
Diakofti, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Tiden liksom tickar fram i sakta mak på Kithira och vi har avnjutit vår sista dag här på ön. Vi tog vår vita lilla terrier och for med bredställ i kurvorna till hamnbvyn Diakofti för några timmar på stranden i detta ständig soldis. Vi blir allt kaxigare förare och utmanar vägnätets begränsningar till max. Alla fyra däck i asfalten, två däck i asfalten och möjligtvis ett däck i asfalten. Ibland inget däck i asfalten. Hon är med på noterna vår trogna lilla ettriga fyrhjuling och låter oss bemästra hennes mekaniska leder.

Vy mot Chora Kithira
Vy mot Chora, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Sakta börja solen sjunka bakom Choras gamla slott och ljuden från invånarna studsar mot väggarna. Vi planerar en kvällsvandring med pannlampa upp till huvudbyn för att smaka på en sista middag, en sista kulinarisk upplevelse där den mest påtagliga smaken har varit den lokala fetaosten. Helt magisk.
Imorgon flyger vi tillbaka till Aten för nya äventyr i asfaltsdjungeln, nya intryck i områden vi ännu inte besökt och nya förnimmelser i tidigare domäner.

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb