Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Throwback-tisdag: Min första och hittills enda cykeltur på Antiparos

Året var 2012 och jag tänkte att det vore trevligt att upptäcka Antiparos från en cykelsadel:

Idag har jag mot allt bättre vetande cyklat runt på den avlånga ön. Under hela denna absurda prestation mötte jag ingen annan människa som utförde ett liknande konststycke i den gassande sol och den höga temperatur på dryga 30 grader alla andra sökte skugga ifrån. Att därtill komma på tanken att cykla upp till Antiparos Cave var det definitivt ingen annan som kommit på. Det var inte så konstigt att den lätt alkoholiserade cykeluthyraren med smutsig jeansskjorta, vattenkammat hår och två svarta gluggar i munnen blev så glad av min uppenbarelse för jag var säkerligen den enda som hyrde cykel denna dag. Till det låga priset av tre euro fick jag mig en vit mountainbike som nog hade sett sina bästa dagar och jag borde kanske ha fattat misstankar när priset var så lågt och osade alkohol. Jag trampade iväg på den asfalterade vägen längs hamnen i riktning mot St Gerorgius. Efter cirka fem kilometer gav sadeln vika under min, av allt fläskintag, numera betydligt större tyngd. Den sjunk ihop liksom jag. Knäna slog i hakan och axlarna var vid höfterna, jag kände mig, och såg troligen ut, som en potatissäck med fötter och händer, varken armar eller ben. Det är inte ofta man ser en potatissäck som är ute och cyklar och framför allt inte i denna hetta. Jag stannade till längs vägkanten och tänkte att jag med mina gedigna tekniska kunskaper säkerligen kan få sadeln till dess ursprungliga skick. Jo då, det fick jag men endast under några minuter tills den med en suck åter kapitulerade under min vikt. Detta gjorde inte cykelturen till en mer njutbar tur utan med svetten rinnande som en sträng efter mig och med kroppen ihoptryckt som en påse med rotfrukter tog jag mig ändå upp till grottan som var dagens första mål. Mannen i luckan tittade med pommesfrites-sugna ögon på mig när jag köpte min entrébiljett till hålet i berget. Grottan är kanske inte den största men det är 411 steg ner i underjorden och stalagmiterna är förstås imponerande. Stalagmiten vid ingången är 45 miljoner år gammal vilket knappt går att ta in i en pantoffelhjärna. Det var i vilket fall ett trevligt avbrott från snirkliga gränder och sköna stränder. Efter grottbesöket rullade jag vidare mot odöpta stränder på södra sidan och tillbringade ett par timmar i vattnet innan det var dags att fylla på med ny energi. Jag stannade vid tavernan som ligger vid Soros Beach och beställde en tonfisksallad med minnet av den kulinariska läckerheten på Paros. Det var väl kanske inte riktigt samma upplevelse här men gott om majonnäs fick jag i alla fall och det ska man aldrig underskatta. Vi vet ju allihop hur välsmakande friterad potatis med en klick majonnäs är. Med majonnäs i magen cyklade jag med förvånansvärd kraft de tio kilometerna tillbaka till hamnen och staden Antiparos.

Cykeltur till Antiparos Cave
På väg upp mot Antiparos Cave, Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Våt som en trasa lämnade jag tillbaka det som uthyraren kallade cykel och köpte mig en flaska vin på vägen upp mot boendet, Kastro Apartments. Väl innanför porten möttes jag av den alltid så vänliga Magda som mycket bekymrat lyssnade till min cykeltur. Hon ruskade på huvudet och bad mig ta plats vid poolen. Jag behövde vila upp mig sa hon och bjöd på en tallrik uppskivad vattenmelon i skuggan av ett parasoll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb