Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Att upptäcka Korfu från Korfu stad

Startbild Korfu

En fisk. En rökt fisk. Mannen på sätet framför mig plockar fram en rökt fisk och börjar sugnafsa på den. Han smaskar. De grå håren i öronen vippar i takt med nafsandet på fisken. Resan mellan Paxos och Korfu tar ungefär 75 minuter och i den blå plastkassen finns inte enbart en rökt fisk, det finns vitt bröd och brunvita kakor också. Det gäller att rusta sig för besöket på Korfu.

Det är en solig morgon som jag kliver i land i den nya hamnen i Korfu stad klockan 09.45. En kvart efter rederiets tidtabell. Google Maps säger att jag bara har tio minuters gångväg till boendet i Gamla stan. Jag sätter som vanligt av i fel riktning och kan inte klura ut hur jag ska vrida telefonen för att gå i de blå prickarnas riktning. Tolv minuter senare står jag dock i en gränd där husen ligger så nära att jag med ena handen kan ta på den blekrosa fasaden och med den andra handen ta på den gråvita fasaden mitt emot. Har jag hamnat rätt? Det är omöjligt att utläsa och jag ringer numret jag har till de som hyr ut studion på våning två i en av dessa lutande byggnader.

Old Town 1 Korfu
Korfu Old Town. (Foto: Markus Olsson)

Inom fem minuter ångar en man i ljusblå byxor och i mörkblå piké emot mig och tar mig de åtta (!) trapporna upp till våning två. Ja, om varje våning har fem meter i takhöjd så blir det några trappor att bestiga. Trapphuset är i trä och lutar åt alla håll och det känns som att vara i lustiga huset. Här och var saknas en bräda och i ett försök att rädd golvets utseende har man fäst en bit träfärgade korkmatta över. Golvet svajar och verkar ibland försvinna under fötterna.

Jag är mer än nöjd med mitt boende för de kommande fem dagarna och avsaknaden av ett par golvbrädor i trapphuset kan jag köpa. Jag ser det som ett besök i en nöjespark varje gång jag parerar mig upp och ner för trapporna.

Jag känner mig förnöjdsam med att bo i Korfu gamla stad. Jag avgudar den gamla stadsdelen med all sin avskalade skönhet. Defekta fasader, övergivna våningsplan, skamfilade fönsterluckor och innovativa lösningar för att torka sin blöta tvätt. Restauranger, barer, butiker, hala gatstenar och trafik i gränder så smala att backspeglarna måste fällas in. Ljudet av diskplock, skratt, mopeder och fåglar blandas och delas ut och olika håll. Jag vandrar i timtal och undrar om någon har räknat alla fönsterluckor?

Varje morgon äter jag frukost till ljudet av en marsch som verkar spelas på en gammal grammofon. En sådan där som man vevar upp. Ljudet låter skrapigt och takten går upp och ner med jämna mellanrum. Jag kommer på mig själv att tugga det brända rostbrödet i samma takt som grannens truppförflyttning sker. Jag kommer sakna det.

Old Town 2 Korfu
Korfu Old Town. (Foto: Markus Olsson)

En av Korfus alla fördelar är hennes kollektivtrafik. Blå bussar för stadstrafiken och närområdet samt gröna bussar för landsortstrafik. Som ensamresenär är jag inte alltid beredd att hyra ett fordon och ge mig ut på egen hand utan sällar mig hellre till det kollektiva. Kamratligt, tryggt och invant. Jag är nu inne på min fjärde dag i kollektivtrafiken och utnyttjar de gröna bussarna till fullo. Att bo i Korfu stad kräver sina bussresor för att nå de olika stränderna. En aktuell hemsida med avgångar, uppskattad restid och kostnad gör rundresandet enkelt och ångestfritt. En bussterminal med information och biljettförsäljning, tydliga terminaler och utrop om när och var bussarna går ger ro till en orolig resesjäl. Mina dagar på Korfu sker till stor del uppe på bussryggen där jag skumpar fram över potthålsberikade småvägar. Jag lär mig snabbt att känna igen männen med slitna magväskor och bleka jeans som tar betalt på bussen och ser till att vi går av och på, på rätt plats. Vi nickar igenkännande till varandra.

Paleokastritsa Korfu
Paleokastritsa, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Med hjälp av den lilla gratiskartan och den blåklädda Kostas väljer jag ut de platser jag vill besöka. Jag startar med Paleokastritsa som ligger på Korfus västkust långt norröver. Det gör även en väldigt många andra. Andra som anländer med chartrade bussar. Fastän vi är oräkneliga som vill uppleva de grönklädda bergens kontrast mot de gulvita sandstränderna och det smaragdfärgade havet så hittar jag min plats i mängden och trivs bra. Jag äter min första men inte sista Sofrito, låter en öl svalka mig medan jag tittar på utflyktbåtarnas kamp om att få plocka upp nya passagerare.

Katt Korfu
Min enögde vän. (Foto: Markus Olsson)

Kassiopi lockar mig härnäst. Jag kliver av vid ett litet torg och möter min enögda vän. Vi samspråkar en stund i skuggan innan jag går ner mot de olika stränderna som ligger i området. Temperaturen stiger snabbt över 30 grader och det är skönare att låta 80 procent av kroppen vara under vattenytan än ovanför.

Kalamionas Beach Korfu
Kalamionas Beach i Kassiopi, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Jag går längs huvudgatan, intar en gyros, fortsätter ner mot hamnen och går vidare runt udden och stannar till slut vid Kalamionas Beach där jag först startade och sedan backade tillbaka ifrån. Här stannar jag i några timmar. En annan Kostas kommer med sin guldfärgade hundvalp för att lära honom simma. Han är rädd för vatten men en godbit får honom att möta sina rädslor. Jag kanske ska börja med godbitar jag med?

Glyfada Beach 2 Korfu
Glyfada Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Jag rider vidare med grön buss B17 till Glyfada Beach och den mjuka och för dagen brännheta sanden som framför allt finns på västkusten. Jag studsar fram mellan solstolar och parasoller när det är dags för ett dopp i det blå och undrar om det är så här det känns att gå på glödande kol. Glyfada är en organiserad strand där framför allt de två ändarna bjuder på mer fria alternativ. Jag sällar mig till den organiserade delen och gömmer mig under ett parasoll. Det är varmt. Jättevarmt.

Issos Beach 1 Korfu 20190611195443639
Issos Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Gratiskartan pekar vidare på Issos Beach som en möjlig plats att besöka och jag skrittar dit. Det känns som att det inte finns ett slut på stranden och jag lockas av att gå till slutet som inte finns. Jag stannar dock vid det sista parasollet som vippar i takt med musiken som pumpas ut från plåtkiosken strax intill. Sanden är så het att det nästan ryker om den och jag grillar mina fotsulor i min iver att få tumla runt i det klara vattnet. Här stannar jag till klockan 16.45 när bussen går tillbaka till Korfu stad och den sista kvällens möjlighet till att irra omkring i de smala gränderna ges.

Korfu har mycket att upptäcka och mina dagar försvann lika snabbt som en skenande häst på stäppen. Jag lockas av att åka tillbaka för att vandra. Gratiskartan visade på fler möjligheter och de grillade fotsulorna längtar efter att få gör avtryck på vandringslederna.

Jag tänker att det kan vara bra att klura lite på var på Korfu som du vill bo när du planerar att inta ön. Vill du som jag korsa ön på härsan och tvärsan för att upptäcka platser eller vill du kanske hålla dig till ett visst område? Korfu har något att erbjuda på alla håll och kanter.

Här ser du tidtabellen och resmålen för de gröna bussarna: Korfu Green Buses (länk)

Hitta på Korfu:

Paxos & Antipaxos- två öar att kombinera i Grekland

Adobe Post 20190605 172452

Det är med sorg i kroppen som jag lämnar Ioannina. Med åldern får jag allt svårare för avsked, både när det gäller människor och när det gäller platser. På radion i den gulvita bussen ljuder det grekiska vemodet och letar sig in i mina blodådror och formar en värkande klump i halsen. Genom rutan registrerar jag alla detaljer jag kan. För att minnas. I fall jag aldrig kommer tillbaka igen. Den grå byggnaden med uppenbara konstruktionsproblem, vinrankan som gräver sig in i den spruckna fasaden och den krumma farbrorn som med käppen i ena handen tar stöd för att med den andra handen rensa i sin feta potatisodling.

Jag tar bussen från Ioannina ner till kusten och till hamnstaden Igoumentisa. En resa som tar cirka 1,5 timmar genom ett alplikt landskap. Två gånger lämnar vi motorvägen och släpper av passagerare på öde hållplatser bland rostiga bilar på övergivna bensinmackar.

Bussen svänger slutligen in på terminalområdet och stannar tätt intill biljettkontoren som ser ut som ombyggda konteinrar. Lucka 1-5 och 7 ger service till oss som vill lämna fastlandet för en stund. Lucka 6 finns inte och jag undrar om den är gömd någon annanstans där man säljer biljetter till destinationer som inte anslås på de handskrivna skyltarna. Min destination, Paxos, når man genom att besöka lucka nummer 5 men jag får omgående veta att biljetter inte kan införskaffas förrän efter klockan 11.00. Jag ser det som en möjlig kaffepaus och går över gatan till närmaste kafé. Där beställer jag en frappé och en smörgås som har sett sin bästa dagar, ja eller kanske till och med sin bästa vecka om jag utgår från smaken snarare än utseendet.

Klockan 12.30 lägger färjan Nanti ut och jag tar mina sjumilakliv rakt upp på däck och sätter mig i soldiset. Övertygad om att solksyddssfaktor inte behövs de närmaste 1,5 timmar innan båten når Paxos. Vid ankomst och av blickarna att döma är jag inte lika övertgad längre. Färgen röd är en underdrift. Aj.

Färjan anländer till den nya hamnen i Gaios vilket innebär en promenad på cirka 15 minuter längs med den naturliga kanal som löper mellan Paxos och kobben precis utanför. Vattnet är smaragdgrönt och moderna, eleganta segelbåtar ligger tätt intillvarandra som om de vore 100 siamesiska tvillingar beroende av varandras livsuppehållande system.

Gaios Paxos 1
Gaios, Paxos. (Foto: Markus Olsson)

Efter några hundra meter börjar hus på min högra sida attpryda vattenbrynet. Fasaderna är i alla möjliga färger men ofta i en rosa-röd-orange ton med fönsterluckor som bryter i blått eller grönt. Serveringarna avbyter varandra och stärkta skjortkragar ger stöd åt personalens brunbrända halsar. En känsla av en självklar medvetenhet infinner sig och sneglar jag på menyerna så reflkteras medvetenheten även där. Dagsturisterna från Korfu är många och det gäller att göra affär med dem som inte återvänder. Min gyros kostar 10 Euro när jag med en enkel rätt försöker dämpa min hunger

Vita, handmålade skyltar visar "vägen" till mitt boende: Faros. Trappstegen är ojämna och i olika höjd. Knäna knakar och jag tippar nästan baklänges av ryggsäckens tyngd. Jag gillar boendet som påminner om en 70-talsgrotta i brunt och grönt. Någon har någongång tänkt att detta är riktigt top notch och med bröstet fyllt av stoltet slagit upp portarna till verksamheten.

Gaios Paxos 2
Gaios, Paxos. (Foto: Markus Olsson)

Faros ligger en bit upp i sluttningen och den ljuvliga utsikten ner mot vattnet är dagsaktuell. Jag bor mellan två andra rum som inhyser äldre engelsmän. På ena sidan bor en man som hämtad ur serien Bröderna Dal och som gärna högt och med urbrittisk uttal läser för sin fru ur en bok med bruna, trasiga läderpärmar. På andra sidan bor en ihopsjunken man som inte verkar äga någon tröja. Han pratar med sig själv och emellanåt ger han sig själv en utskällning. Han mår nog inte så bra men han har i alla fall varit på fler öar i Grekland än vad jag har. Han ser ut att ha läst upp nyheterna på BBC i mitten av 80-talet. Miittemelllan dem bor jag som precis har insett att min bubbelgångare här i livet är Sloth i kultfilmen Döskallegänget (The Goonies).

Regnet öser ner med jämna mellanrum. Ute på balkongen är det kallt men jag sitter där ändå och fryser om fötterna. Nere vid vattnet hör jag Gullbritt ropa "Det går för snabbt" när de lättar ankare för att segla vidare ut bland de Joniska öarna. Grannen skäller lite på sig själv och jag dricker en kopp kaffe och äter en körsbärskaka med glupska tuggor. Jag undrar om jag kan tappa ett par kilo innan jag kommer hem. Ingen kaka imorgon. Imorgon tar jag bussen till Lakka som ligger på Paxos nordligaste spets.

Nu är det imorgon. I horisonten ser jag en siluett som marscherar med resoluta steg. Jag står och trampar vid lokalbussens hållplats i Gaios i väntan på att få se en annan del av ön. Jag börjar ganska snart trampa i samma takt som kommendanten som närmar sig i ett fast tempo. Innan jag kan urskilja ett ansikte ser jag en stor hand peka mot den bakre dörren på bussen. "Inside!" Ryter en kvinnoröst fylld av livserfarenhet. Två små smala ögon granskar mig från knopp till tå. Ovanför ögonen svallar ett mörkbrunt hår med ljusa slingor, runt halsen slingrar sig en sjal i orange och lila. Under den kakifärgade västen hålls brösten upp av en alldeles för liten topp i orange. Jag skyndar mig in i bussen liksom övriga uppskrämda turister. Vi sitter raka i ryggen och stirrar rakt fram utan att våga ställa en enda fråga. Kommendanten går från säte till säte och samlar in offergåvan. Förvirring uppstår när en instabil passagerar inte vill köpa returbiljetten direkt. Han köper en returbuiljett.

Lakka 1
Lakka, Paxos. (Foto: Markus Olsson)

Byn Lakka är väl ordnad och många är de skyltar som talar om för seglare var de ska slänga sitt avfall. Inte är det i soptunnorna inne i byn i alla fall. I den mintblå bukten utanför håller sig seglarna på avstånd rädda för att slänga soporna i fel behållare. De ligger utspridda som små vita pastiller i en blå curacao.

Jag hör inte Gullbritt ropa någonstans så jag gissar att de har kryssat iväg mot nya äventyr. Längs med kusten går en stig till två små stenstränder där du kan låta din lekamen sänkas ner i det stora blå. Idag är det ingen som vill sänkas här och jag hittar en till skylt där det står att seglarna måste slänga sitt avfall i behållarna utanför byn.

Lakka 2
Lakka, Paxos. (Foto: Markus Olsson)

Lakka är charmig, vacker, ordnad och polerad. Hon är värd sitt besök men jag föredrar att bo i Gaios där hamnen ligger. Här är det mer rörelse i början av juni. Hit kommer fler resenärer från Korfu för att betala 10 Euro för en gyros och det är en bra punkt att utgå ifrån för att ta sig runt på Paxos. Visserligen kostar en gyros 3,5 Euro i Lakka men vad är väl enbart en Gyros?

Ytterligare en natt har förlöpt och jag har fått resans första moskitobett. Det kliar. Det kliar jättemycket.

Idag ska jag och mitt moskitobett åka till Antipaxos över dagen för att se om vi får uppleva den sinnesbild jag har av paradiset. Min granne utan tröja tänker göra samma sak fast det förstår jag inte förrän efter att jag har lämnat honom sittandes på sin balkong för att förvånansvärt nog möta honom nere vid den blå-vita kajutan som för 15 Euro ska köra oss till paradisön.

Båtresan tar knappt 30 minuter och vi lägger till vid Vrika Beach. Och ja, det är en förlovad ö. Och ja, vattnet är pecis så där klart som jag hade föreställt mig, och ja, vattnet är precis så där Vicksblåfärgat som jag har trott och ja, sanden är så där gyllenvit som jag har målat upp framför mig. Vad jag däremot inte hade föreställt mig var hur brutalt grön Antipaxos också är. Vitt, blått och grönt.

Vrika Beach Antipaxos
Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Min granne försvinner snabbt uppför en stenig stig med sina grå tubsockorna uppdragna till knäna medan jag stannar kvar en stund vid Vrika Beach och samlar intryck. I en kvart. Sedan trampar även jag uppför den knaggliga leden, men med svarta ankelstrumpor som bara når till... ja anklarna. Jag vandrar uppför och känner av hur ryggen protesterar tills spåret ändrar riktning nedåt och efter ett tag når jag Voutoumi Beach.

Voutoumi Beach Antipaxos
Voutoumi Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Hon är lika magiskt vacker som Vrika Beach och här samlar jag intryck i 30 minuter innan jag lunkar tillbaka till ursprungsstranden och lägger mig ner med en duns i den vita sanden. I fem minuter. Sedan hoppar jag i det något svala, klara havet och tumlar runt en bra stund. Moskitobettet kliar mindre nu men påminner mig konstant om att jag inte är ensam på den här resan.

Tiden tickar så sakteliga på och jag hamnar i en slags trans genom att bara sitta och titta på allt det vackra. Vissa menar att befinna sig i trans är ett pyskotiskt tillstånd. Jag är gärna i ett psykotiskt tillstånd. Jag är gärna på Antipaxos med min karakärsavvikelse för att kunna njuta och för att kunna försvinna bort från vardagen en stund.

Nu är jag dock tillbaka. Tillbaka på mitt boende för att pyssla lite grann innan kvällen gör antåg och jag ska avnjuta den sista middagen på Paxos för den här gången. Imorgon bär det av mot Korfu och nya intryck.

Ioannina- en charmig stad på det grekiska fastlandet

Ioannina start

Jag vet inte riktigt varför jag har fastnat för Ioannina. Eller jo, det vet jag ju egentligen om jag tänker efter. Jag vet att jag har fastnat för det otroligt vackra läget mellan de praktfulla bergen intill sjön Pamvotida. Jag vet att jag har fastnat för hennes mäktiga historia och hennes föreningen med det nya. Jag vet att jag gillar det brutalromantiska i förfallna byggnader och det moderna livet innanför slottets massiva murar. Jag vet att hon förenar det klassiskt grekiska jag vanligtvis upplever med något helt nytt.

Vy mot Ioannina
Vy mot Ioannina från ön Nissos. (Foto: Markus Olsson)

Ioannina ligger i Epirus, en av Greklands 13 administrativa regioner, ungefär 100 kilometer inåt landet från den västra kusten där öar som Korfu och Paxos ligger strax utanför. Invånarantalet är runt 100 000 om du räknar med de små förorterna och Ioannina är dessutom en av Greklands största universitetsstäder. Studenterna, arvet från det ottomanska regerandet och givetvis alla invånare skapar en underbar atmosfär i staden vars tydligaste landmärke är det gamla slottet med anor från 528 efter Kristus. Bakom de höga och massiva murarna finns ett eget litet samhälle där en del av Ioanninans invånare fortfarande bor i skydd för illvilliga besökare. I en del av det gamla slottet ligger även museét för silvermside som visar på den långa, gedigna historien Ioannina har med denna ädla metall.

Slottsområdet Ioannina
Inne i slottsområdet, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Uttflykt från Parga- The silversmithing muesum i Ioannina (länk)

Ioanninas historiska centrum är fylld av gågator kantade med museum, butiker, restauranger och barer. Det finns en samlingspunkt i nästan varje hörn och mina 48 timmar på plats gav bara ett smakprov på Ioanninas alla tillgångar.

Ioannina 2
Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Jag har för vana att strosa omkring på gator och i gränder i timtal när jag besöker en plats och Ioannina erbjuder ett myller av passager och prång att konstant ändra rikting i när en ny möjlighet dyker upp. Överallt erbjuds en tänkbar kopp kaffe, en drink, en bit mat eller en affärslokal med lockande varor. Passa på att ta tillvara stadens fingerfärdighet när det gäller silver eller varför inte njuta av regionens bästa baklava?

Utflykt till ön Nissos (Nisos)

Kloster Nissos
Kloster på Nissos, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

En tur till ön Nissos är ett måste när du är i Ioannina. Med en båtresa på cirka 15 minuter når du en förtrollande plats långt bortom stadens lärm och myller. För två Euro enkel resa får du dessutom njuta av det vackra landskap som omger Ioannina och båtresan ger dig även utsikt över Ali Pasha moskén i slottets citadell och Ioanninas siluett vid Pamvotidas västra strand.

Nissos Ioannina
Nissos, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Ett besök på ön ger en märklig känsla av komplett harmoni och intensvi kommers i en slags uttömmande symbios. Visst låter det motsägelsefullt på något sätt?

När du kliver i land möts du direkt av ett par tavernor som serverar öns specialitet, grodlår och ål, men fortsätt längs den stenlagda gatan förbi intensiva baklava- och sötsakskonsulenter och vidare till en helt magisk plats: byns centrala torg i skydd av ståtliga trädkronor. Trots besökarnas sorl finns det en slags grundläggande tystnad som nästan går att ta på och ordet påfrestning känns oerhört avlägset. Njut av en kaffe under lövverkets skugga och inhalera det kompletta lugnet.

Frappe Nissos
Frappé vid torget på Nissos, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Den smala gatan tar dig vidare igenom byn till en rad försäljare, nya öppna platser med serveringar och vidare till de kloster som finns på ön. Eller ännu hellre, vik av från huvudgatan och gå längs de stenlagda stigar som byggdes i samband med klostren från 1200-talet och upptäck öns rikliga frodighet mellan de olika monastiska institutionerna.

Att bara vara i Ioannina under 48 timmar gör henne givetvis inte rättvisa utan området i sig erbjuder veckolånga upptäcktsmöjligheter: bergsvandringar, grottbesök, vaxmuseum och förstås alla antika lämningar som finns här.

Läs mer: Ancient Theaters of Epirus- en resa i en av Greklands vackraste regioner (länk)

Hur du kommer till Ioannina:

Från Aten når du Ioannina via den nya motorvägen på bara fyra timmar om du väljer att hålla dig på marken. Inrikesflyget tar dig dit på en timme.

Från Thessaloniki kan du billedes nå Ioannina på cirka fem timmar via den motorväg som knyter samman de två städerna.

I dagsläget flyger Apollo sina charterresenärer till Parga via Ioanninas flygplats så en flygstol med dem är också en möjlig väg att nå Ioannina.

Parga- byn, stränderna och tips på sevärdheter

Adobe Post 20190531 174356

Förtjust är ordet som bäst beskriver hur jag känner för Parga. Jag är förtjust. Jag är betagen av hennes prakt där hon huserar längs sluttningen ner mot vattnet omgiven av gröna, trädbeklädda berg, det blå-gröna vattnet som larmar mot land, de brokiga husen som bestiger bergets fot och hennes orediga gränder som bjuder på lockande vattenhål och butiker för oss tillfälliga besökare.

Parga stad
Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga är en charterdestination och det märks. Här vaggar skandinaver fram längs hamnpromenaden i för resan inköpta lösa och lediga kläder. Var än du befinner dig hör du de svenska tungorna prata om dagens intryck och morgondagens föreställningar. Och hur är vädret där hemma egentligen? Men det har också sin charm och nya bekantskaper knyts med hemlandets bordsgrannar.

Vy från borgen Parga
Parga, vy från borgen. (Foto: Markus Olsson)

Längs den stenlagda hamnpromenaden konkurrerar tavernor, restauranger, kaféer och barer om både din hunger och törst. Här kan du välja att äta klassisk grekisk husmanskost, experimentell grekisk husmanskost och rätter inspirerade av de internationella köket. Blå- och vitrutiga bordsdukar på slitna bord till höger och de senaste stålborden med upptryckta underlägg till vänster.

Vy Parga Town Beach
Parga Town Beach. (Foto: Markus Olsson)

Musik och sorl blandas med glada tillrop och skratt. Solen går sakta ner bakom bergen och det mjuka varma dagsljuset blir allt svagare. Lyktorna längs med vattenkanten tar över solens uppgift att belysa de ännu solvarma gatorna i Pargas vattennära strög.

Baros 2 Parga
Utsikt från Baros, Parga. (Foto: Markus Olsson)

En av Pargas mest charmiga restauranger är Baros som ligger till höger om piren om du står med näsan i riktning mot havet. I en smal, vinröd byggnad serveras grekiska, lokala viner och vällagad mat i två plan. På den här sidan av hamnpromenaden är stämningen lite mer avslappnad och det är lätt att helt enkelt låta tiden ha sin gilla gång ackompanjerad av friskt, grekiskt vin och riktigt goda smaker.

Baros 3 Parga
Baros, Parga. (foto: Markus Olsson)

Baros 4 Parga
Baros, Parga. (foto: Markus Olsson)

I Parga finns i första hand två stycken stränder, Parga Town Beach och Valtos Beach, som båda ligger på promenadavstånd. Längs kusten finns betydligt fler stränder och den kuperade terrängen kräver i regel ett motorfordon för förflyttning till dessa, landsvägen eller till sjöss.

Valtos Beach Parasoller Parga
Valtos Beach, Parga. (Foto: Markus Olsson)

Valtos Beach är den stora stranden norr om Parga där den närmast byn har grov sand blandad med småstenar men som ju längre bort den sträcker sig övergår till mjuk sand. Här finns solstolar och parasoller som säljs in av bofasta, vana att charma turister. Ovanför stranden ligger flera restauranger och om du en dag känner dig djärv kan du även prova på en och annan våghalsig vattensport

Parga Town Beach
Parga Town Beach. (Foto: Markus Olsson)

Parga Town Beach är en betydligt mindre strand och blir därmed snabbt full på förmiddagen. Solstolar och medhavda brokiga badhanddukar trängs om utrymmet i den gyllengula grova sanden. Det är lätt att, mellan alla kroppar indränkta i solksyddsfaktor, ändå bli förtrollad av det blå-gröna vattnet och stenformationerna en bit ut i havet. Ovanför stranden finns flera serveringar och en kall ö tar på något sätt lite längre tid att dricka här medan du med trollbundna ögon granskar omgivningarna.

Går du över till andra sidan av udden strax intill så finns även en mindre strand, Krioneri Beach, att nyttja.

Ett av Pargas mest tydliga landmärken är den venetianska borgen från 1000-talet. Uppe på den högsta udden markerar den sitt revir och skapar tankar på vad som en gång har varit. Utsikten ner mot Parga är värd alla trappsteg upp till befästningen och du får fritt, och på egen risk, röra dig uppe i borgen bland ruiner och otämjd växtlighet. En restaurang ger möjlighet till en fantastisk kombination av utsikt och förtäring. Utsiktsrikt, inträdesfritt men inte helt riskfritt.

När charterbolag etablerar sig på en ort kommer ofta en rad olika utflyktsmöjligheter med på köpet. Vi turister behöver alternativ till vår vistelse och Parga är inget undantag. Paxos och Antipaxos, Acheron River, Korfu stad och Meteora är några av de lokaliteter som skyltas hos olika arrangörer. Området, Epirus, har mycket att erbjuda sina besökare och med hyrbil kan du bland annat upptäcka små byar, regionhuvudstaden Ioannina och fler mäktiga antika teatrar.

Här kan du läsa om min resa runt till de antika teatrarna: Ancient Theaters of Epirus- en resa i en av Greklands vackraste regioner (länk)

Här kan du läsa mer om museet för silversmide i Ioannina: The silver smithing museum i Ioannina (länk)

Perdika torg
Perdika. (Foto: Markus Olsson)

Jag gjorde att par korta avstickare från Parga, den ena till den lilla sömniga bergsbyn Perdika och den andra var en ordnad tur till Acheron River. Acheron River står dock kvar på min bucket-list då den ordnade turen från hamnen i Parga enbart tar dig en kort bit upp längs floden för att sedan lämna av dig för en kopp kaffe i Ammoudia och därefter erbjuda ett stopp vid Lichnos Beach för hemfärd med valfri båt. Den utflykten rimmade inte riktigt med min bild av forsande vatten längs steniga flodbäddar i skogsmiljö med möjlighet att se gamla stenbroar i slöjlikt solljus som silas genom bladverken.

Fiskare Acheron River
Acheron River. (Foto: Markus Olsson)

Ammoudia
Ammoudia. (Foto: Markus Olsson)

Fyra dagar i Parga går försvinnande fort och mitt resesällskap har nu lyft mot Aten medan jag ska spendera ett par dagar i Ioannina innan jag tar mig an den första ön på denna resa, Paxos.

Hitta i Parga:

Avsnitt elva av Öluffarpodden: Paros- den vita ön

Avsnitt 11 Paros

Då är ett nytt avsnitt av Öluffapodden ute igen! 

I avsnitt elva pratar jag om mina besök på en av Kykladernas finaste öar: Paros. Jag berättar om varför Paros kallas den vita ön, om hennes byar, stränder och en av Greklands äldsta kyrkor. Och har egentligen får päls? ;-)

Avsnittet hittar du här på mittgrekland.se (länk) och via Itunes, Acast eller Soundcloud.

Utflykt från Parga: The silversmithing museum i Ioannina

Start silvermuseet i Ioannina

Jag kan motvilligt erkänna att jag varken är ett större fan av att spendera tid på museum eller att jag fascineras av smidade föremål. Det logiska vore alltså att inte spendera tid på ett museum för silversmide, men även en anti-dyrkare kan omvändas. Tro mig.

Ioannina castle
Ingång museet för silversmide, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

The silversmithing museum, museet för silversmide, ligger i Ioanninas forntida slott innanför de massiva stenmurarna i stadens östra del. Bara det gamla herresätet är värt ett besök i Ioannina som för övrigt har en mängd färgklickar på sin besökspalett.

Föremål silvermusset
Föremål på museet för silversmide, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Ioannina, och Epirus-området, är vida kända när det kommer till silversmide och framför allt när det kommer till silversmycken. Här finns en lång tradition av smideshantverket som går ända tilbaka till 1400-talet.

Föremål 2 silvermuseet
Föremål på museet för silversmide, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

På museet får du via en stilenlig utställning följa silversmidets historia, från hur den uppkom till hur den därefter medföljde från generation till generation. Och det var inte bara smycken smederna skapade utan även vapen och verktyg alstrades och pryddes. Huvudmaterialet var förstås silver men ibland användes till och med guld för att förgylla hantverket.

Silversmed
Silversmed arbetar på museet för silversmide, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Om du har tur finns en silversmed på plats intill entrén där du får möjlighet att beskåda det pillriga och omsorgsfulla hantverket som bara någon med lång och massiv erfarenhet kan visa.

Som sagt, jag är inget fan av museum eller av smidade föremål men jag måste ändå tillstå att de har skapat en riktigt bra utställning i en skön miljö. Föremålen som visas upp är kompletta och välbevarade och ger liksom en fullständig upplevelse snarare än en inkomplett tanke-erfarenhet. Även om det också kan vara fascinerande ibland.

Ioannina
Pamvotida, Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Så, om du vill bryta dina dagar i Parga med något annat, ta en tur till Ioanninna och besök både slottet och museet. Resan i ett variationsrikt landskap tar cirka 1,5 timmar. Om du redan befinner dig i Ioannina så se till att inte missa denna klenod intill sjön Pamvotidas västra strand.

Hitta till museet för silversmide i Ioannina:

Det här inlägget är ett samarbete med Epirus Region och Vistigreece men tankar, synpunkter och foton är min egna om inte annat angivits.

Tips på öluff: Santorini-Milos-Kimolos-Sikinos-Santorini

Öluffarrutt Santorini Milos Kimolos Sikinos

Halva nöjet med en resa är att planera den. I alla fall för mig. Jag älskar att gräva i guideböcker, botanisera bland bloggar och webbsidor samt att analogt skissa hur en önskad resa skulle kunna te sig. Jag använder sökmotorer för färjor för att planera (länk), jag kollar flygpriser och jag kampar med mitt inre om att vilja återvända till fantastiska platser och samtidigt vilja upptäcka nya.

Om du sitter och planerar en öluff just nu eller kanske funderar på att göra en så finns det en rad tips och länkar på mittgrekland.se´s sida om att öluffa. Där finns bland annat förslag på olika rutter du kan göra, så som denna jag precis har lagt upp: Santorini-Milos-Kimolos-Sikinos-Santorini (länk).

På Santorini kan du uppleva det klassiska vykortsgrekland i form av vita sockerbitshus med blå detaljer spektakulärt byggda längs bergssluttningarna samt njuta av en fantastisk solnedgång från byn Oia. Milos erbjuder, förutom upp emot 75 olika stränder, flera klassiska sevärdheter som till exempel katakomberna från 100-talet efter Kristus. Kimolos och Sikinos är små öar med framför allt möjlighet till härlig vandring och sköna dagar på någon strand. På dessa små öar råder lugn, långt bortom turisttäta gränder och stränder fulla med solstolar och parasoller.

Vill du läsa mer hittar du information på sidan om att öluffa (länk) och i menyn till vänster hittar du olika förslag på öluffarrutter.

Fem saker att se och göra på Serifos i Kykladerna

Fem platser Serifos

Att öluffa i Kykladerna är bedårande njutbart och samtidigt sorglöst med tanke på de goda kommunikationerna ögruppen har att erbjuda. I Kykladerna är de kubistiska husen så vita att de gnistrar i solskenet, de små byarna bjuder på hisnande snirkliga gränder och strändernas mjuka fina sand förför besökarna listigt varje gång de kliver i land på en ö. Serifos reserverar sig förstås inte ifrån detta utan serverar allt och lite till.

Serifos ligger mellan öarna Kithnos och Sifnos i västra Kykladerna med en yta som upptar cirka 73 kvadratkilometer av jordens yta. Serifos är en bergig och ganska karg ö men med små bördiga dalar som en skarp kontrast. Stora delar av kusten består av branta bergssluttningar men mellan dessa bråddjup bjuder vackra bukter in till fina strandupplevelser.

Jag har bara varit på Serifos en gång så jag har otaliga företeelser kvar att uppleva men det jag har fått möjlighet att erfara sammanfattar jag här i fem punkter (utan inbördes ordning).

1 Chora

Chora från öst Serifos
Chora från öst, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Serifos Chora är en av Kykladernas mest spektakulära huvudbyar och vilar tryggt högt ovanför kustremsan dit färjorna anländer. Hon är vacker att beskåda på avstånd men ännu skönare att förvirra sig bort i genom att tumla runt bland hennes snåriga stenlagda gränder.

Chora trappa Serifos
Chora, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Chora gränd Serifos
Chora, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

2 Livadi/ Livadakia

Livadi Solnedgång Serifos
Livadi, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Serifos hamn by eller egentligen byar, Livadi och Livadakia, har liksom snirklat ihop sig i varandra och skapat ett enda litet samhälle. När jag var på Serifos var det här jag bodde med tanke på närheten till färjorna men också med tanke på de två fina stränderna som byn/byarna har att erbjuda.

Livadi Vy Serifos
Livadi, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

I Livadi/ Livadakia finns allt du kan tänkas behöva i form av barer, tavernor, snabbköp, bank, post och allehanda andra nyttoting. Marinan för fritidsbåtar skapar ett behagligt liv till platsen och när jag återvänder till Serifos så kommer jag att bo i Livadi/ Livadakia igen.

3 Taverna Takis

Takis Taverna Serifos
Taverna Takis i Livadi, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Taverna Takis i Livadi skapade ett mycket gott matminne hos mig och som fortfarande går att plocka fram snabbt ur hjärnkontorets arkiv. Bara det måste ju betyda någonting tänker jag. Taverna Taki ligger längs med bukten som en rad andra restauranger också gör och erbjuder även sittplatser där du nästan kan doppa fötterna i Medelhavets klara vatten.

Takis Taverna vid vattnet Serifos
Taverna Takis i Livadi, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

När jag besökte Taverna Takis njöt jag av ett långkok i form av lamm med stora bitar kokt potatis i en len citronsås. Köttet var så mört att det formligen smälte i munnen.

4 Stränderna

Agios Sostis Beach Serifos
Agios Sostis Beach, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

En av de stora behållningarna på Serifos är de otroligt fina stränderna med mjuk gyllene sand och med sitt klara intensivt blå vatten. Det kommer inte gå nöd på den som vill tillbringa sin tid på ön genom att framleva den på beachen.

Kalo Abelis Beach Serifos
Kalo Abelis Beach, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Livadi Beach Serifos
Livadi Beach, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Livadakia Beach Serifos
Livadakia Beach, Serifos. (Fotoi: Markus Olsson)

5 Vandringen

Vandring Serifos
Vandring, Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Serifos är en ö med bra vandringsleder som går kors och tvärs över ön. Tyvärr ville vädergudarna hålla mig borta från flertalet av dem men jag gick en del av vandringsled nummer två upp till den lilla betongklumpsformade kyrkan Agios Georgios och som sedan leder vidare till byn Panagia. Nästa gång jag besöker Serifos kommer jag garanterat upptäcka fler av vandringslederna.

Om du, liksom jag, älskar att öluffa så kan du läsa mer om att öluffa på mittgrekland.se´s sidor om att öluffa, Öluffa (länk), och där finns dessutom ett tips på en öluffarrutt som innefattar Serifos: Aten-Serifos-Sifnos-Milos-Aten (länk).

Här kan du läsa mer om Serifos: Serifos (länk)

Här hittar du alla platserna på Serifos:

Vandra i Grekland: Sikinos

Vandra på Sikinos

Det är ett par år sedan jag var på Sikinos nu och som med de allra flesta öarna i Grekland så är min längtan tillbaka enorm. Sikinos är en liten ö i Kykladerna, mellan Ios och Folegandros, och lockar till sig betydligt färre besökare än sina grannöar. Varför vet jag egentligen inte med Sikinos bjuder på ett lugn, en vänlighet, en riktigt fin strand i hamnbyn och charmiga gamla byar. För att inte tala om den välstrukturerade vandringen som tar dig runt om på ön.

Kyrkan Panagios Sikinos
Led mot kyrkan Panagia, Sikinos. (Foto: Markus Olsson)

Det finns sju uppmärkta vandringsleder på Sikinos som ger dig goda möjligheter att upptäcka hela ön, från kust till byar och minnesmärken. Det är enklast att starta vandringsturerna upp i Chorio (de flesta startar vid den gamla grundskolan) men om du bor nere i Alopronia kan du gå led nummer tre upp till Chorio för att sedan fortsätta på någon av de andra vandringslederna. Nedan beskrivs de olika lederna fritt översatt från Sikinos egen information.

Tiden det tar att vandra dessa leder varierar beronde på din fysik och vissa tar inte så lång tid som det beskrivs i Sikinos information.

Led 1: Chorio- Stamatini- Episkopi- källan Manalis- St. Panteleimon- Alopronia

Led nummer ett startar vid den gamla grundskolan och går upp för de vitmålade trapporna mot den bysantinska kyrkan St. Basil med sina tre kupoler. Uppe på bergets högst punkt ligger kapellet St. Paraskevi där du med fördel kan beskåda solnedgången.

När du kommer fram till Stamatini möts du av gamla bondehus där en stig ner till vänster leder dig tillbaka till Chorio. Du ska dock fortsätta framåt. Lite längre fram delar sig leden till höger och till vänster där den högra leden går till Episkopi. Leden är delvis upptrampad, delvis asfalterad då den går via en av vägarna på ön. Du passerar den bysantinska kyrkan Ag. George och gamla vingårdar.

Episkopi Sikinos
Episkopi, Sikinos. (Foto: Markus Olsson)

Episkopi är en gammal begravningskammare som byggdes på 200-talet efter Kristus på platsen där ett tempel tidigare har stått. Kvar i fasaden finns två stycken doriska kolonner. På 500-talet efter Kristus började Episkopi istället användas som ett kristet kapell. Under 1650-talet genomgick Episkopi en ombyggnation och fick sin bysantinska kupol samt sitt klocktorn och fram till 1950 användes byggnaden som en kyrka. Intill Episkoipi ligger även det bysantinska kapellet Ag. Anna.

Kapell Sikinos
Kapell på Sikinos. (Foto: Markus Olsson)

Leden fortsätter från Episkopi på den asfalterade vägen mot källan Manilis förbi stora stentråg och bikupor. När du korsar leden vid kusten är du framme vid kyrkan Ag. Panteleimon. Vid vägkorsningen tar du sedna till höger och fortsätter leden ner till stranden i Alopronia

Längd: 12,9 km/ 4,5 timmar
Start: Gamla grundskolan
Sevärdheter: Traditionella väderkvarnar, kyrkan Episkopi, de bysantinska kyrkorna Ag. Anna och Ag.George, kullerstensleder med låga stenmurar, kapellet Ag. Panteleimon och traditionella vingårdar.

Led 2: Chorio- Stamatini- Episkopi- källan Manalis- Ag. Panteleimon- Ag. Dimitrios- Chorio

Led två startar även den vid den gamla grundskolan, nära kyrkan Ag. Savvas, och går upp för de vitmålade trapporna till den tre-kupolade kyrkan Ag. Basil vid början av Chorio. Uppe på bergets högst punkt ligger kapellet Ag. Paraskevi där du med fördel kan beskåda solnedgången.

Chorio Hus Sikinos
Chorio, Sikinos. (Foto: Markus Olsson)

När du kommer fram till Stamatini möts du av gamla bondehus där en stig ner till vänster leder dig tillbaka till Chorio. Du ska dock fortsätta framåt. Lite längre fram delar sig leden till höger och till vänster där den högra leden går till Episkopi. Leden är delvis upptrampad, delvis asfalterad då den går via en av vägarna på ön. Du passerar den bysantinska kyrkan Ag. George och gamla vingårdar.

Episkopi är en gammal begravningskammare som byggdes på 200-talet efter Kristus på platsen där ett tempel tidigare har stått. Kvar i fasaden finns två stycken doriska kolonner. På 500-talet efter Kristus började det istället användas som ett kristet kapell. Under 1650-talet genomgick Episkopi en ombyggnation och fick sin bysantinska kupol samt sitt klocktorn och fram till 1950 användes byggnaden som en kyrka. Intill Episkoipi ligger även det bysantinska kapellet Ag. Anna.

Leden fortsätter från Episkopi på den asfalterade vägen mot källan Manilis förbi stora stentråg och bikupor. När du korsar leden vid kusten är du framme vid kyrkan Ag. Panteleimon. Vid vägkorsningen fortsätter du, till skillnad mot led nummer ett, på den vänstra leden som går upp förbi ruiner med bland annat gamla brännugnar och till slut passerar du kyrkan Ag. Dimitrios. När du kommer tillbaka till Chorio ser du tydligt den bysantinska kyrkan Ag. Stephen.

Längd: 14,3 km/ 5 timmar
Start: Gamla grundskolan
Sevärdheter: Makalös utsikt över Kastro och Chorio, traditionella väderkvarnar, kyrkan Episkopi, de bysantinska kyrkorna Ag. Anna och Ag.George, kullerstensleder med låga stenmurar, kapellet Ag. Panteleimon, kyrkan Ag. Dimitrios med sina två valv, den bysantinska kyrkan Ag. Stephen.

Led 3: Kastro- Ag. Vlasios- Ag. Artemios- Alopronia

Led nummer tre startar vid den gamla grundskolan nära Kastro och går söderut på den stenlagda vägen mot kyrkan Ag. Vlasios från vilken leden övergår till en upptrampad led tills du når den asfalterade vägen mellan Chorio och Alopronia. Den stenlagda vägen är en del av den gamla vägen som öborna använd mellan Alopronia och Chorio. Den stenlagda bron du passerar är i princip det enda som återstår av den gamla vägen som asfalterades i slutet av 1980-talet.

Del av gammal väg Sikinos
Del av den ganmla leden till Kastro, Sikinos. (Foto: Markus OLsson)

Vid den lilla bron tar du den smala stigen till vänster som går längs med den asfalterade vägen. Ganska snart når du Bounama och kyrkan Ag. Artemios, en källa med drickbart vatten som också är Sikinos viktigaste färskvattenkälla.

Leden fortsätter förbi Pyrgari med fantastisk utsikt mot bukten och Alopronia för att sedan leda ner mot stranden.

Längd: 3,8 km/ 50 minuter
Start: Gamla grundskolan (alt. nere i Alopronia och gå leden från slut till start istället)
Sevärdheter: Kyrkorna Ag. Vlasios och Ag. Artemios, utsikt över hamnen och källan Bounama.

Led 4: Kastro- Klostret- Profitis Ilias- Aghia Triada- Malta beach

Information saknas just nu.

Längd: 6,2 km/ 2 timmar och 20 minuter
Start: Busshållplatsen vid Chorio
Sevärdheter: Traditionella väderkvarnar, trappan upp till klostret Zoodochou Pigis, kyrkan Panaghis Pantochara, kyrkan Ag. Triada och Malta beach.

Led 5: Kastro- Deutera Parousia- Fotini- Profitis Ilias- Ag. John- Kastro

Led nummer fem startar vid den nya skolan på Sikinos med utsikt över Sikinos karaktäristika terrasseringar som går nästan ända ner till kusten. Den upptrampade stigen går upp till kapellet Deftera Parousia där leden övergår till den gamla klassiska leden. Efter en liten stund når du en plats med riklig vegetation tack vare källan Vorino.

Vy Sikinos
Vy på Sikinos. (Foto: Markus Olsson)

Leden fortsätter till kapellet Ag. Fotini med fin utsikt över sluttningarna. Från kapellet fortsätter leden i stigning tills du når toppen på höjden där du går in på stigen som leder till kapellet Profitis Ilias. Följ därefter skyltarna till den lilla kyrkan Ag. John.

Vandringen avslutas när du når Kastro efter att leden gått från upptrampad stig, till asfalterad väg, till upptrampad stig igen och slutligen ut på byvägen. Kastro är den äldsta byn på Sikinos där invånarna bodde på tryggt avstånd från pirater nere vid kusten.

Kastro Blomma Sikinos
Kastro, Sikinos. (Foto: Markus Olsson)

Längd: 9,3 km/ 3 timmar och 20 minuter
Start: Nya skolan
Sevärdheter: Terrasseringar, the Byzantine Church of Christ- klostret Zoodochou Pigis. Längs vägen kommer du även att se små kyrkor som Deutera Parousia, Fotini och Ag. John.

Led 6: Episkopi-Aghia Marina

Episkopi är en gammal begravningskammare som byggdes på 200-talet efter Kristus på platsen där ett tempel tidigare har stått. Kvar i fasaden finns två stycken doriska kolonner. På 500-talet efter Kristus började det istället användas som ett kristet kapell. Under 1650-talet genomgick Episkopi en ombyggnation och fick sin bysantinska kupol samt sitt klocktorn och fram till 1950 användes byggnaden som en kyrka. Intill Episkoipi ligger även det bysantinska kapellet Ag. Anna.

Led nummer sex är en kort vandring som utgår från Episkopi upp till den lilla kyrkan Ag. Marina. Leden går uppför där du strax möter på de gamla ruinerna från bosättningarna nedanför kyrkan. Här ser du bland annat resterna av templet Pythian Apollo, Agoran och de gamla vattencisternerna. Uppe vid kyrkan kan du njuta av utsikten mot öar som Anafi, Santorini, Folegandros, Milos, Kimolos, Sifnos och Paros.

Längd: 1,4 km/ 35 minuter
Start: Episkopi
Sevärdheter: Kyrkan Episkopi, den bysantinska kyrkan Ag. Anna och Ag. George, den mångåriga kullerstensbeklädda gångvägen som leder till ruinerna av den gamla byn på höjden vid Aghia Marina, ruinerna av templet Pythian Apollo och Agora.

Led 7: Chorio- Ag. Dimkitrios- Ag. Panteleimon- Katergo- Alopronia

Led nummer sju startar vid den gamla grundskolan och går upp för de vitmålade trappstegen mot Chorio och den bysantinska kyrkan Ag. Basil med sina tre kupoler. Följ leden åt höger där du snart möter den bysantinska kyrkan Ag. Stephen och till slut kyrkan Ag. Dimitrios med sin karaktäristiska två kupoler. Vid korsningen tar du den vänstra leden som leder fram till kapellet Ag. Panteleimon. Längs leden mot kapellet passerar du gamla brännugnar som användes för att bränna områdets kalksten. Kalkstenen användes både som byggmaterial men även för att kalka husen och det krävdes gott handlag för att bränna kalken vid exakt rätt temperatur.

Stranden Alopronia Sikinos
Stranden i Alopronia, Sikinos. (Fotop: Markus Olsson)

Leden fortsätter längs berget med fin utsikt ner mot Alopronia. Ledens slutar vid Katergo på västkusten vid bukten i Alopronia.

Längd: 8 km/ 3 timmar
Start: Gamla grundskolan
Sevärdheter: Chorio, den bysantinska kyrka Ag. Stephen, Ag. Dimitrioskyrkan med sina två valv, fantastisk utsikt över Castro och Chorio, de stenlagda lederna med låga stenmurar, kapellet Ag. Panteleimon, fruktträdgårdar och terrassodlingar hela vägen ner mot Alopronia.

Vill du läsa mer om Sikinos kan du göra det här: Sikinos (länk)

Åtta platser att se på Paros

Åtta platser Paros

Den vita ön. Ja, så kallas ofta Paros där hon fläckfri som en sockerbit liksom gnistrar i solskenet intill sin storasyster Naxos. En sockerbit du inte vill lösa upp i en kopp rykande varmt kaffe utan en sockerbit som du vill låta smälta sakta i munnen och låta de söta aromerna fylla hela gommen. För det är just så som hon är Paros. En ö som du vill njuta av under en god stund och sakta vandra i de smala stenlagda gränderna bland de bländande vita husen. Därtill kan du addera prunkande bougainvillea, utmärkta stränder och lockande bergsbyar.

Paros är verkligen värd ett besök på en öluff bland öarna i Kykladerna och ibland känns det som hon glöms bort i hänförelsen att besöka de mest omtalade öarna i ögruppen. Hon ligger bra till och det är lätt att ta sig både dit och vidare till nästa kobbe.

Paros har förstås en mängd platser att se och jag har ännu inte hunnit uppleva alla men här kommer åtta stycken fantastiska platser att åtnjuta när du besöker Paros.

1 Parikia

Parikia

Korsning Parikia Paros
Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Parikia ligger utsträckt längs med landremsan på Paros västra sida dit de allra flesta anländer som ankommer till Paros med båt. Parikia är en bländande stad fullt med vita, kubistiska hus med blå detaljer, en hänförande medeltida borg och med fina sandstränder både norr och söder om Parikias hjärta. Den gamla delen av byn ringlar sig i förvirrande små och pittoreska gränder med butiker som säljer allt ifrån traditionellt hantverk till kläder och krimskrams. Även en rad restauranger gömmer sig i prången och de i små passager och miljön känns nästan som om du vore i en sagovärld.

Kyrka Kastro Parikia Paros
Kastro i Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Parikia är begåvad med inte bara en utan två stränder. De kanske inte är de bästa Paros har att erbjuda men båda är bra stränder och väljer du att bo i Parikia är de fullt tillräckliga. I norra delen av Parikia ligger stranden de sammanvuxna stränderna Livadia och Argos Beach och i den södra delen av byn ligger den lilla stranden Kalakones Beach.

2 Naoussa

Naoussa

Gamla hamnen i Naoussa PAROS
Hamnen i Naoussa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Naoussa är, till skillnad mot mig själv, makalöst fotovänlig och med sina vackra vita hus, mångfärgade detaljer och färggranna bougainvillea är hon som skapt för linsen. Vart jag mig än vänder finns det ett foto att ta. Naoussa är riktigt vacker och det vet hon och hon ser till att det både putsas och filas innan säsongen startar. Hennes skönhet lockar till sig en mängd turister och Naoussa är nog den by på Paros där flest besökare väljer att bo.

Bougainvillea Naoussa Paros
Naoussa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Vill du nyttja det omkringliggande turkosblå havet så finns det två stränder i Noussa, Piperi, på den västra sidan och Agii Anargiri på den östra sidan.

3 Lefkes

Lefkes

Bougainvillea Lefkes Paros
Lefkes, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Lefkes, som i princip ligger mitt på Paros, är en kykladisk dröm när det kommer till bergsbyar. I alla fall i mina återkommande kykladiska drömmar. Jag drömmer om vitkalkade sockerbitshus med blå detaljer och med en lugg av bougainvillea som löper längs takkanterna. I Lefkes blir den drömmen liksom sann. De smala gränderna i lutning tar dig genom boningarna och blommorna, fram till torg och återvändsgränder. Lefkes är byggd som en amfiteater i början av en dalgång som vetter ner mot havet och ger en utomordentlig utsikt precis så som en amfiteater ska ge.

Torg Lefkes Paros
Lefkes, Paros. (Foto: Markus Olsson)

4 Marpissa

Marpissa

Marpissa Paros
Marpissa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

I Marpissa är det åter de snirkliga stenlagda gränderna kantade av tilldragande hus som är den stora behållningen. De tar dig igenom en sagolik labyrint kantad av vackra vita hus med olika blomsterinrättningar. Plötsligt öppnar en plats upp sig och nya gränder leder i en rad olika riktningar. Marpissa är väl värd ett besök, framför allt för dig som gillar att snurra runt i grekiska byar. Till skillnad mot Lefkes hittar inte lika många turiste rhir och byn känns därmed liten mer avskalad i all sin prakt.

5 Kyrkan Ekatontapyliani

Kyrkan Ekatontapyliani

Kyrkan Ekatontapyliani Parikia Paros
Kyrkan Ekatontapyliani, Paros. (Foto: Markus Olsson)

I Parikia ligger en av Greklands äldsta kyrkor, den bysantinska kyrkan Ekatontapyliani. Kyrkan ligger snett upp till vänster bakom väderkvarnen i hamnen intill en pinjelund och är lätt att hitta. Det finns de som menar att denna kyrka är en av de vackraste i hela Grekland och man skulle kunna säga att om det är en kyrka du ska besöka när du är i Grekland så är det denna. Ekatontapyliani betyder "med hundra portar" men för den som ger sig på att räkna fönster och dörrar kommer troligen bara att komma fram till 99 stycken. Den dagen den sista porten hittas så påstås det att Istanbul åter ska bli grekiskt. Kyrkan består egentligen av tre kyrkor som med tiden har byggts ihop där den äldsta delen faktiskt härstammar från 300-talet före Kristus . I anslutning till kyrkan finns även ett museum för den som vill lära sig lite mer om kyrkans historia.

6 Piso Livadi

Piso Livadi

Vy Piso Livadi Paros
Piso Livadi, Paros. (Foto: Markus Olsson)

En av mina favoritorter på Paros är den lilla kustbyn Piso Livadi. Första gången jag skapade en relation till orten var 2007 men en blå drink en sen kväll suddade tyvärr bort en del av de minnena så därför passade jag på att återvända till Piso Livadi sist jag var Paros.

Piso Livadi är inte en stor by och erbjuder ett lugn med ett sparsmakat utbud. Precis tillräckligt för att kunna släppa tankarna på vardagen och spendera några dagar med sköna bad i den lilla bukten och njuta av god mat på de omkringliggande tavernorna.

7 Kolimbitres Beach

Kolimbitres Beach

Kolimbithres Beach 2 Paros
Kolimbitres Beach, Paros. (Foto: Markus Olsson)

En av Paros mer utmärkande stränder är Kolimbitres Beach som ligger på vägen mot Monastiri Beach och bjuder på samma härliga turkosa vatten som systerstranden gör. Båda stränderna ligger cirka tre kilometer från Naoussa. Vid Kolimbitres Beach utgör udda stenformationer delar av strandkanten och skapar en originell badmiljö.

8 Charoulas taverna

Charoulas taverna

Taverna Marpissa Paros
Charoulas taverna i Marpissa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Charoulas taverna i byn Marpissa är en av de mest angenäma platserna du kan njuta av en anrättning vid. Under trädkronans skugga mellan tärda fasader kan du lätt sitta i timmar och höra vindens sus i löven och njuta av klassisk grekisk husmanskost.

Vill du läsa mer om vad Paros har ett erbjuda kan du göra det här: Paros (länk)

Här hittar du alla åtta platser att besöka på Paros: 

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb