Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Andra dagen i Aten och nattfärja till Lesbos

Andra dagen i Aten och nattfärja till Lesbos

Andra dagen i Aten har passerat och så även det fina vädret. Mellan regnskurarna passade vi på att gå ytterligare en runda i Atens turiststråk, Plaka, och Atens loppmarknadsområde, Monastiraki, för att sedan sick-sacka oss upp på filopappos-kullen för att få en överblick över den puttrande kitteln. Att det var inträde för att ta del av denna blick förstod inte de två röda skandinaverna som uppför en liten trappa gjord för trädgårdstomtar lyckades ta sig fram till den åtråvärda utsikten ändå.

Vy från Filopapposkullen

Lika sick-sackande som vi tog oss upp, tog vi oss ner till kastrullens botten igen. Vi hade ett enda mål i siktet denna tidiga eftermiddag; Starbucks i Monastiraki och en stor kopp Café Americano.
Väl inne på Starbucks fick jag beskåda ett mästerverk i näspetning. Behagligt tillbakalutad i en brun fåtölj fick jag genom det fingertryck-feta glasräcket ta del av ett skådespeleri i fingerfärdighet. Med en elegant fingerföring grävde den asiatiska kvinnan djupt in i näsan. Hon slöt ögonen samtidigt som hon tog stöd med huvudet mot träpanelen för att riktigt ordentligt kunna rota och böka med sitt väna lilla pekfinger. Min blick fastnade som en magnet på ett kina-tillverkat kylskåp samtidigt som jag hänförd glufsade i mig min rosa strawberry cupcake med små sockerpärlor på. Teaterstycket bestod enbart av en magisk akt och innan jag visste ordet av var min cupcake uppäten och ridån hade gått ner. Det var inte så att jag ropade "dakapo" men jag klappade lätt med mina fingertoppar mot varandra och nickade kungligt ner mot estradören.
Jag tror att vi satt i över en timme i de bruna fåtöljerna utan att säga många ord till varandra innan vi bestämde oss för att ta tunnelbanan ner till Pireus och sedan ta nattfärjan mot Lesbos. Att åka nattfärja är något som vi gubbar födda på sjuttiotalet knappt klarar av. Att det vid biljettbokningen uppstod ett missförstånd så att de stora, sköna, mjuka sovfåtöljerna visade sig vara ett par pinnstolar i restaurangen fick löständerna att skallra i munnen på oss. Tio timmar på en träpinne klarar inte dessa kroppar av längre. De begynnande gubbmagarna lade sig obekvämt över låren och hur vi än vände och vred på oss gick det inte att hitta en bekväm ställning. Nej, här krävdes handling. Hade vi haft en varsin rullator hade vi banat väg med dessa fram till receptionen för att uppgradera biljetterna, men nu räckte en spänd mage för att erhålla samma resultat. Inom loppet av några minuter satt vi som två kungar i första klass, bekvämt till rätta i varsin tygbeklädd tron och fnittrade nöjda som två småflickor. En timme senare insåg vi, tronen till trots, att detta skulle komma att bli en sömnlös natt i det skarpa lampskenet, bland högljudda resenärer och med en frenetisk städerska som med ondska i blicken smällde i dörren till städskrubben var femte minut. Vi har konstaterat att nattfärjor inte är något för oss av tiden rynkiga män. Med trötta steg gick vi direkt till hotellet för att bara få beskedet att rummet inte var tillgängligt förrän två timmar senare. Istället tog vi oss sömniga en tripp upp till slottsruinerna i Mytilini (Lesbos "huvudstad").

Lesbos Mytilini Slottet

Det gamla slottsområdet omfattar hela 200 000 kvadratmeter och anses vara ett av de största i hela medelhavet. Flera olika riken, Bysantinska, Genua och Osmanska har satt sina avtryck i byggnadsverket under olika erövringar och vi kunde klart se skillnaderna i de kvarvarande byggnaderna. Uppe i ruinen fick vi en fantastisk utsikt ner över Mytilini och bukten som staden har växt upp runt kring.

Lesbos Mytelini

Efter denna lilla historiska kulturupplevelse fick vi äntligen tillgång till ett par sängar och välbehövlig sömn. Ikväll ska vi avnjuta lokala delikatesser på balkongen och planera morgondagen. Kanske det kan bli resans första stranddag?

Första dagen i Aten

Första dagen i Aten

Grafitti

Min illröda hud ömmar, på nattduksbordet hoppar den runda resehögtalaren omkring till Abbas "Does your mother know", min resekompis bättrar på sin röda färg upp vid takpoolen och Mythosen ligger på kylning i det vita badkaret. Jag är här. Jag är i Aten. Jag är tillbaka. Yay!

Innan vi åkte väntade dystra väderprognoser med regn och 18 grader men både nederbörd och låga temperatur lyser med sin frånvaro och precis så som sig bör bränner vi vinterns blekvita hud bara genom att titta ut genom fönstret. Det ska svida lite i skinnet efter de första solsekunderna, det hör liksom till. Idag har vi strosat omkring bland Atens klotter, historiska monument och de horder av folkmassor som vill göra precis samma sak. Det doftar, det låter och det smakar. Det är precis det som Aten är; lukt, ljud och arom. Jag har inte alltid varit ett förtjust i Aten men med tiden har jag lärt mig uppskatta denna kokande gryta med både sina brister och fördelar. Det är som så mycket annat i Grekland, det är bara att gilla läget och istället njuta av inställningar och situationer.

På förmiddagen gick vi till Panathinaikon stadion för att beskåda byggkonstruktion och fascineras över vad man en gång lyckats bygga. Därefter, via Zapions utställnings- och kongresshall, landade vi i Plaka och sippade på en stor Freddoccino i den stekande solen med arkeologiska under bakom ryggen. Att bara sitta och beskåda alla människor är ett nöje i sig. Jag menar, vi hade aldrig annars, glosögda, fått se kanske världens största kvinnliga attribut i en alltför illasittande, alltför randig tröja. Ej heller hade vi fått beskåda uppklädde gammel-Kostas som med sin fyrbente vän sakta strosade fram eller damerna i beiga, välstrykta söndagskläder som med sina av två liter hårspray tuperade frisyrer skulle kunna stånga ihjäl vilken otäck karl som helst. Vi satt, vi tittade och vi brände oss i solen.

Panathinaikon stadium

Panathinaikon stadion.

Zapion Exhibition and Congress Hall

Intill Zapions utställnings- och kongresshall.

Nu är Mythosen snart urdrucken och en middag i den svala kvällsluften väntar. Imorgon lämnar vi denna kastrull för att bege oss ut i arkipelagen och första anhalten efter nattfärjan är Lesbos (Lesvos).

Min illröda hud ömmar, på nattduksbordet hoppar den runda resehögtalaren omkring till Abbas ”Does your mother know”, min resekompis bättrar på sin röda färg upp vid takpoolen och Mythosen ligger på kylning i det vita badkaret.  Jag är här. Jag är i Aten. Jag är tillbaka. Yay!

Innan vi åkte väntade dystra väderprognoser med regn och 18 grader men både nederbörd och låga temperatur lyser med sin frånvaro och precis så som sig bör bränner vi vinterns blekvita hud bara genom att titta ut genom fönstret.  Det ska svida lite i skinnet efter de första solsekunderna, det hör liksom till.  Idag har vi strosat omkring bland Atens klotter, historiska monument och de horder av folkmassor som vill göra precis samma sak. Det doftar, det låter och det smakar. Det är precis det som Aten är; lukt, ljud och arom. Jag har inte alltid varit ett förtjust i Aten men med tiden har jag lärt mig uppskatta denna kokande gryta med både sina brister och fördelar. Det är som så mycket annat i Grekland, det är bara att gilla läget och istället njuta av inställningar och situationer.

På förmiddagen gick vi till Panathinaikon stadion för att beskåda byggkonstruktion och fascineras över vad man en gång lyckats bygga. Därefter, via Zapions utställnings- och kongresshall, landade vi i Plaka och sippade på en stor Freddoccino i den stekande solen med arkeologiska under bakom ryggen. Att bara sitta och beskåda alla människor är ett nöje i sig. Jag menar, vi hade aldrig annars, glosögda, fått se kanske världens största kvinnliga attribut i en alltför illasittande, alltför randig tröja. Ej heller hade vi fått beskåda uppklädde gammel-Kostas som med sin fyrbente vän sakta strosade fram eller damerna i beiga, välstrykta söndagskläder som med sina av två liter hårspray tuperade frisyrer skulle kunna stånga ihjäl vilken otäck karl som helst. Vi satt, vi tittade och vi brände oss i solen.

Nu är Mythosen snart urdrucken och en middag i den svala kvällsluften väntar. Imorgon lämnar vi denna kastrull för att bege oss ut i arkipelagen och första anhalten efter nattfärjan är Lesbos (Lesvos).

2012 års blogg om Grekland

Öluff 2012 i Kykladerna

I väntan på nya äventyr kommer här de som jag var med om förra året.

Andros

Den lätt korpulente mannen i vit skjorta med gula, intorkade svettfläckar skrek något obegripligt till mig och puttade ut mig på fast mark. Jag och ett hundratal andra. Solen hade precis börjat gå ner och de vita husen skiftade i rosa och orange i stjärnans sista strålar. Jag var på Andros. Jag var på Andros och alla mina fantasifoster om att allt skulle gå fel var som aborterade. Jag hann knappt känna in intrycken från Gavrio, Andros hamnstad, eftersom folkströmmen tryckte mig fram till de allmänna transportmedlen och utan att ha upplevt att ha tagit ett enda steg stod jag vid en taxi vars chaufför plockade av mig ryggsäcken och frågade vart jag skulle. "B-b-b-atsi" svarade jag med darrande stämma och 15 minuter senare stod jag utanför Villa Nora-Norita, tolv euro fattigare och med ryggsäcken liggandes längs vägkanten. När avgas-dimmorna lättat och jag storögd tittade upp mot huset såg jag en kraftig man med glest hår stå i portalen in mot gården. Hans leende var brett och de kaffe-gula tänderna fladdrade i vinden när han frågade: "Mr. Olsson?". Jag uppfattade aldrig hans namn men de flesta greker borde ju heta Kostas så jag kallar honom det. "Very welcome mr. Olsson". Han visade mig upp till en av de studios som ligger högst upp i huset. I trapporna pustade han fram som ett gammalt ånglok och jag önskade att jag hade haft jobbets hjärtstartare med. Det handlade bara om sekunder innan han skulle falla ihop. Skräckscenariot var att han skulle ramla bakåt i slow motion och dra med mig ner i fallet och som två köttstycken skulle vi studsa ner och slås mot den hårda marmorn. Istället gick trappan plötsligt ner ett par steg och vi stod utanför rum nummer nio. Rummet ser kanske inte riktigt ut som på bilderna men ett pentry, ett badrum, en stor säng och en balkong som vetter mot havet breder ut sig innanför dörren. Trots den lätt unkna lukten så klagade jag inte. Efter att en gång ha blivit erbjuden en knarkarkvart på Naxos så ter sig allt lite skönare, som ett litet rosa skimmer som lägger sig runt det brummande kylskåpet, toaletten där bara halva skinkan får plats och runt takfläkten från tidigt 70-tal.
Klicka på länken under ikonerna för social media för att läsa mer.

Läs mer...

Årets öluff i Grekland

Ny webb, ny blogg och ny öluff

Så, då har man skaffat sig en ny webb (NyWeb) och en ny blogg. En ny resa till Grekland blir det också. Om två dagar far jag och min ryggsäck söderut för att under sex veckor luffa runt bland öarna, från de Nordöstra egeiska öarna till öarna i Dodekaneserna för att mycket troligt avsluta resan på lugna Antiparos i Kykladerna. Ett sådant avslut njöt jag av förra året och minnena lockar till att åter hyra en cykel och trampa runt på ön som omringas av sitt grunda, turkosa vatten. Exakt vilka öar det blir och hur avslutet kommer att utspela sig återstår dock att se. Det är just det som är en av tjusningarna med just öluffandet, att ta dagarna som de kommer och låta känslan och upplevelserna styra.
I år startar jag efter två dagar i Aten på ön Lesbos för att sedan förflytta mig söderut längs Turkiets kust. Jag har aldrig besökt någon av öarna i detta område förut så det ska bli riktigt spännande att se om jag hittar nya favoriter i den grekiska arkipelagen.

Som ni kanske märker så lovar webbsidan mer än vad den faktiskt just nu erbjuder, men med tiden kommer jag att fylla på med information om varje ö, vad som kan vara värt att se, var man kan bo, bra restauranger, sköna stränder och nyttiga fakta. Du kan också bidra med ditt Grekland genom att skicka in en reseberättelse. Det gör du enkelt via denna länk: Reseberättelser. Det kan vara en lång historia som du vill dela med dig av eller bara ett tips eller en bild på ett fantastiskt ställe du har besökt i Grekland. Tanken är att mittgrekland.se ska kunna bli en riktigt bra reseguide att använda sig av inför och under en greklandsresa.

Nej, nu ska jag fundera över vad jag ska fylla ryggsäcken med. Det gäller att inte ta med sig för tung packning samtidigt som allt nödvändigt ska med. En ekvation som inte alltid är så lätt att lösa. Så snart jag landat på grekisk mark och upplevelserna börjar infinna sig så skriver jag om dem här på bloggen. På återseende!

/Markus

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb