Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Öluffa i Grekland och i Kykladerna

För mig är den ädlaste formen av att resa en öluff, en resa där upplevelser får styra riktning mot olika mål. Kanske ordet ädel och luff inte direkt gifter sig men det ena behöver inte utesluta det andra. Det är just det som öluffandet handlar om på något sätt; att skapa precis den resan du vill utifrån budget, olika resesätt eller diverse upplevelser.

Öluffa i Kykladerna
Vy över Kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Planering

Det här med att planera sin öluff i förväg kan man hysa olika åsikter om men jag tänker att det nog i första hand handlar om personlighet och möjligtvis familjesituation som sätter ramarna för planerandet. Själv är jag född med katastroftankar och föredrar att boka större delen av resan från hemmets lugna vrå men jag har även provat på att kliva iland utan att vare sig veta om jag kommer att ha någonstans att bo eller för den delen hur jag kommer att bo. En klar utmaning för en som lätt drabbas av oorganisatorisk härdsmälta. Men, innan ens boendetankar ska få norpa utrymme uppe i hjärnkontoret ska du bestämma dig för vilken ögrupp du vill öluffa inom. Du kan givetvis öluffa mellan de olika ögrupperna men utgå ifrån att kommunikationerna inom samma ögrupp är mer utbyggda och planerade. För att landa i vilken ögrupp som kan passa dig och ditt sällskap bäst kan du läsa om de olika ögrupperna här:

I det här inlägget kommer jag att skriva om en öluff i Kykladerna, en ögrupp som för de allra flesta är en härlig våt dröm inbäddad med vita sockerbitshus smyckade med blå detaljer, snirkliga stenlagda gränder, prunkande bougainvillea och magiska sandstränder. Att göra sin första öluff bland öarna i Kykladerna är en bra start att testa reseformen på. Här är det inte särskilt långt mellan öarna och färjetrafiken är god.

Antiparos stad hamnenblogginlägg2018
Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Om du, liksom jag, vill planera din öluffarrutt i förväg är det smidigt att utgå från en karta, en sökmotor för färjetrafiken och läsa vad andra har skrivit om resmålen i olika bloggar eller öluffarguider. Själv använder jag ofta sökmotorer för färjor i mitt skissande för då kan jag se hur det går att ta sig mellan just de öar som jag är nyfiken på. Icke att förglömma är ändå att låta upplevelserna på plats styra resan. Du kommer att möta andra luffare som målar upp fantastiska reseskildringar och greker som tipsar om de bästa stränderna, så ha ett öppet resesinne.

Ett av mina bästa reseminnen är ifrån Syros och när jag hittade en riktigt bra coffee shop (läs: ett hål i en stenvägg på en av gågatorna där äldre män förde vilda diskussioner utanför). Varje morgon lufsade jag dit för att stilla mitt koffeinbehov och efter ett par dagar kom jag att språka med ägaren om min resa. Genast tog han fram en tunn, vit pappersservett och skrev med blått bläck ner namnet på den ön som enligt honom har de bästa stränderna i hela Grekland: Koufonissi. Hans levande berättelser om färgen på vattnet och den lena, vita sanden fick mig att ändra riktning och jag valde att låta min lekamen ta några dagars siesta på en av övärldens härligaste platser.

Hur många öar och hur länge?

Hur många öar du ska luffa till och under hur lång tid är svårt att tipsa om. Jag brukar lägga tre-fyra nätter på varje ö men om jag faller pladask för en ös charm så stannar jag längre men om jag känner mig rastlös så kuskar jag vidare. För att du ska få ut något av platsen så tänker jag ändå att fyra nätter är en bra hållpunkt att utgå ifrån då tid även försvinner under resdagarna. Det kan alltså bli tre öar på två veckor eller möjligtvis fyra beroende på hur öarna ligger och hur du känner när du väl är på plats.

Hur tar jag mig dit?

När du har valt ögrupp att luffa runt inom är det dags att se över hur du tar dig dit. Att ta sig ut i den grekiska övärlden är en rätt enkel procedur och kan egentligen göras på två olika sätt; ta en flygstol med någon av charterbolagen direkt till en ö och utgå därifrån eller flyg till Aten och utgå sedan från någon av hamnstäderna Pireus eller Rafina. Vilket sätt du väljer att krydda din resa med är förstås en smaksak och kanske även en kostnadsfråga. Själv brukar jag låta priset styra mitt sätt att ta mig ut i övärlden. Jag lägger hellre pengar på snäppet bättre boende än på flygbiljetten dit och hem.

Att starta och avsluta öluffen på en ö

Väljer du att satsa din kort på att flyga direkt till en ö erbjuder charterbolag både möjligheten att köpa enbart en flygstol eller en flygstol samt boende för till exempel den första natten. Fördelen med det här alternativet är att du kommer direkt ut till öarna och till en av öarna som du kan starta och avsluta din resa på. Tänk på att alltid avsluta din öluff men ett par nätter på den ö från vilken du ska flyga hemifrån. Det händer att färjor ställs in på grund av dåligt vädret (blåst) och om hur härligt det än är att bli strandad på en ö och missa flyget hem skapar oftast en irriterande kostnad.

Att start och avsluta öluffen via Aten

Väljer du istället att flyga till Aten och ta en färja från någon av hamnarna i Pireus eller Rafina så kan du berika din öluff med några nätter i en av Europas mest spännande städer; den kokande kitteln Aten. Vilken av hamnarna du sedan utgår ifrån brukar i regel styras av vilken av öarna du ska starta din öluff på. I det här fallet handlar det om Santorini och flest avgångar till Santorini hittar du via Pireus.

Om du landar på Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos i så pass skaplig tid att du hinner med en båt ut i arkipelagen samma dag så kan du ta buss X96 som avgår mellan utgång fyra och fem vid ankomstterminalen. Bussresan till Pireus tar cirka 90 minuter och du kliver av när du ser färjeterminalerna på vänster sida.

Biljett till färjan köper du på något av kontoren vid de olika terminalerna eller vid någon av resebyråerna längs den stora trafikleden som löper förbi hamnen. Fråga på resebyrån varifrån just din färja avgår då Pireus gigantiska hamn har en rad olika terminaler över hela området. Tips! Granska biljetten du köper så att inga missförstånd tar dig i en helt annan riktning en helt annan dag.

Aten Akropolis Natt Blogginlägg2018
Vy över Monastiraki och Akropolis, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Om du har valt att starta din resa med några dagar i Aten så tar du smidigt tunnelbanan (den gröna linjen) ner till Pireus. Tunnelbaneresan tar cirka 20 minuter från station Monastiraki som ligger i centrala Aten.

Hamnstaden Rafina når du med buss dels direkt från flygplatsen på cirka 30 minuter (busshållplatsen ligger mitt emot hotell Sofitel) dels med buss inifrån stadskärnan vid Pedion Areos. Till Pedion Areos tar du dig genom att ta den gröna tunnelbanan till Victoria Station och sedan några minuter till fots till Pedion Areos. Bussresan från Aten till Rafina tar cirka 70 minuter.

Bokning av boende och färjor

Boende

Eftersom jag redan som lite parvel har känt en trygghet i att planera saker och ting i förväg så brukar jag åtminstone boka boende de första nätterna hemifrån. Då vet jag att det finns ett boende när jag kommer fram och att det finns någon att kommunicera med innan om det är långt ifrån hamnen till boendet. Ofta blir du upphämtat av uthyraren när du kommer fram vilket kan kännas skönt efter en lång dags resande.

På senare tid har jag därefter gjort så att jag kollar upp boende via booking.com när det börja närma sig avfärd till nästa ö och sedan bokar jag ett par nätter för nästa ställe. Det är dock fortfarande så att många rumsuthyrare står nere i hamnen när du kliver av färjan och erbjuder dig det absolut bästa rummet du någonsin kan få. Att välja rum på det sättet ger dig förstås en större möjlighet att pruta på priset än när du bokar boendet i förväg. Jag rekommenderar dock att du under den främsta högsäsongen (augusti) bokar boende i förväg om du vill vara säker på att ha någonstans att bo. Detta gäller framför allt de små öarna där utbudet av övernattningsrum är begränsat. På öar som Iraklia, Schinousssa och Donoussa kan det vara läge att alltid boka boende i förväg om du reser juni-augusti.

Hamnen i Stavros Donoussa Blogginlägg 2018
Hamnen i Stavros, Donoussa. (Foto: Markus Olsson)

Färjor

Jag har aldrig bokat en färja hemifrån utan jag har alltid köpt biljetterna några dagar i förväg på plats. "Living on the edge" så att säga. Hittills har jag alltid fått tag på biljett under de elva år som jag har öluffat. Att kunna vara spontan och stanna längre eller kortare på en plats kräver att du vågar vänta med att boka färjebiljetter tills du väl är i Grekland. Olika förutsättningar kräver förstås olika resesätt och vill du boka biljetter hemifrån kan du till exempel göra det på greekferries.gr (länk).

Jag bokar sällan en platsbiljett utan njuter så ofta det går genom att sitta ute på däck i solen. Där finns både bänkar, sittplatser och stolar som du inte behöver eller kan boka. Ska du resa med en nattfärja är förstås ett säte att slumra till i att föredra framför golvet bredvid samma säte.

Alla färjor har någon form av servering som du kan köpa mat, en smörgås, en paj eller något sött vid. Många har annars köpt med sig matsäck och njuter av den ute på däck.

Anländer med färja naxos Blogginlägg 2018
Färja lägger till, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Beroende på vilken typ av båt du väljer att åka med så finns det utrymme att spara en slant eller två. De snabbare katamaranerna kostar betydligt mer att åka med än de mer långsamma färjorna som påminner om en mindre Finlandsbåt. Ibland är det förstås värt att betala lite mer för att få njuta av ytterligare tid på plats än ute på det böljande blå. Själv njuter jag nästan lika mycket av att vara på väg någonstans som att vara någonstans.

Packning

När det gäller packningen har jag egentligen bara en regel: packa alltid mindre än vad du tror att du behöver. Det finns gott om tvättmöjligheter på öarna och släpa en massa packning är inte värt besväret.

Att luffa med ryggsäck eller rullväska låter jag vara osagt. Nja, eller kanske inte. Jag föredrar ryggsäck då jag tycker det är enklare att ta sig båda av och på färjorna på det sättet. Ofta är det trångt och stressigt då färjebolagen gör allt för att hålla tiderna (handgripligen). Underlaget är som gjort för att hata rullväskor men samtidigt är det ändå många som reser med roterande koffertar. Det är i slutändan en smaksak. Jag föredrar dessutom ryggsäck om det blir så att jag behöver vandra ett antal trappor upp på ön för att komma till boendet.

Förslag på öluff: Santorini- Paros- Sifnos- Santorini

Så, då är resan bokad och väskan packad. I det här fallet har jag valt en öluff i Kykladerna med öar som både är klassiska resmål men även en ö som är ett mindre känt vykortsmotiv. Jag har hittat en prisvärd flygstol till Santorini (även för hemresan) och startar öluffen mitt ute bland de förtrollande kobbarna.

Första dygnet

På resdagen har jag gått upp i arla morgonstund och kommer fram till Santorini på eftermiddag. Jag har valt att stanna en natt på denna dramatiska ö för att landa i den förestående expeditionen. Jag väljer att bo vid kusten vid den svarta lavastranden i Kamari. Eftersom jag reser med ett charterbolag så har jag valt alternativet att boka första nattens boende via dem och kan därmed nyttja deras transfer från flygplatsen in till Kamari. På kvällen njuter jag av en grekisk sallad och souvlaki på en taverna intill stranden. Havets mjuka brus viskar om framtida badmöjligheter och brännhet svart sand.

Hamnen på Santorini Blogginlägg2018
Ombordstigning, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästkommande morgon gottar jag mig i en frukost i närheten av boendet och laddar för resan mot nästa stopp: Paros. I god tid tar jag bussen ner till hamnen för att köpa biljetter på resebyrån som ligger längs den grova bergsväggen inte långt ifrån vattenbrynet. På vägen dit ser jag delar av Santorini som väcker min nyfikenhet och det känns bra att avsluta öluffen med några dagar här igen. Båtresan mellan Santorini och Paros tar drygt tre timmar (färja) och när jag kliver i land på Paros ser jag skymten av Kastro med sina snirkliga gränder på höger sida och en lång, härlig strand på vänster sida.

Dygn två-fem

Kyrka Parikia Paros
Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Under min vistelse här bor jag i Paros huvudby Parikia. Jag njuter av Parikia som är en charmig labyrint av vitkalkade hus och stenlagda gränder, jag njuter av byns två stränder, besöker en av Greklands äldsta kyrkor Ekatontapyliani, tar en busstur till den vackra byn Noussa på nordkusten och hyr en moped för att åka upp till bergsbyn Lefkes.

Paros Parikia med väderkvarn
Vy mot Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

På avresedagen äter jag en stor frukost vid ett av kaféerna som ligger strax under Kastro vid hamnpromenaden med bara några minuters gångväg till färjan som ska ta mig till nästa ö: Sifnos.

Dygn sex-tio

Färjan från Paros till Sifnos tog tre timmar och jag kommer fram till hamnbyn Kamares. Bergen tornar upp sig på varsin sida av byns breda strandremsa och ett par moln döljer toppen på den högra sidan. Jag har valt att bo i Kamares tack vara den fina stranden men också tacka vare den goda möjligheten att starta vandringsturer härifrån. Dessutom vet jag att busstrafiken fungerar riktigt bra på ön så min tänkta tur till öns huvudby Apollonia samt den äldre och betydligt mindre byn Kastro tar jag mig upp till på tre hjulaxlar och sex hjul.

Stranden i Kamares Sifnos
Stranden i kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Eftersom Sifnos är känt för sin keramik passar jag på att titta in i ett par verkstäder och köper med mig en ny mugg att dricka morgonkaffet ur. Jag spenderar mina dagar med bad, vandring och utflykt till de olika byarna.

Apollonia street Sifnos
Apollonia, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Dygn elva-fjorton

Efter några fantastiska dagar på Sifnos återvänder jag till Santorini för några sista dagar på denna mäktiga vulkanö innan hemresan åter går till Sverige. Färjeturen mellan Sifnos och Santorini tog runt sex timmar och när jag glider in i Santorinis hamn framåt 19-tiden bestämmer jag mig för att middagen ska avnjutas i Fira, Santorinis huvudby. Byn klamrar sig fast längs bergsväggen med näbbar och klor och jag vandrar länge och väl i de vitkalkade gränderna efter middagen innan jag tar bussen ner till Kamari där jag åter har valt att bo.

Fira Thira Santorini Blogginlägg 2018
Fira, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästa dag njuter jag av strandtid och bränner mina fotsulor i den heta, svarta lavasanden. Framåt kvällen tar jag mig, som så många andra, till byn Oia för att betrakta en av medelhavets vackraste solnedgångar. Resten av tiden på Santorini njuter jag av bad och ett besök vid Santorinis gamla Chora som idag är en gåtfull ruinstad.

Santorini Kamari Gamla Thira Blogginlägg 2018 1
Vägen upp till Santorinis gamla huvudby. (Foto: Markus Olsson)

Två veckor gick riktigt snabbt och nu är det dags att åka hem igen och jag tar en taxi ut till flygplatsen som endast ligger 3,5 kilometer från Kamari.

Kostnad

Vad din öluff landar i och vad du får uppleva är så pass olika att det är svårt att ge generella tips. Du kommer att hitta just ditt sätt att resa och ovan har jag beskrivit så som mitt sätt har kommit att blivit: viss planering innan, reser med ryggsäck, bokar ofta boende i förväg och dessutom reser jag numera nästan alltid via Aten.

Kostnaden för en öluff ser lite olika ut beroende på när under säsong du åker. Jag brukar alltid resa senare delen av maj då det fortfarande är lågsäsong men varmt i luften och i havet. Flygbiljetterna brukar numera landa på cirka 2000:- t o r, resan med färja ligger på allt ifrån 10 Euro upp till 50 Euro men i regel brukar jag betala cirka 20 Euro per tur. Ett dubbelrum kan du under lågsäsong få för cirka 30 Euro vilket betyder att den här öluffen skulle landa på runt 6500:- exkl. mat och nöjen.

Möjligheten att hålla nere kostnaden ligger till viss del i boendekostnader men framför allt vad du gör och äter om dagarna.

Att öluffa är ett resesätt som innebär möten, rika upplevelser och omväxling. Vilka och vad du möter kan styra resan mot helt andra riktningar än du först har tänkt att styra kosa mot. Jag älskar att resa under dessa förutsättningar så länge jag kan planera delar av dem hemifrån men samtidigt är jag även öppen för att planera om när jag får en skrynklig servett i handen.

Sammanfattning

  • Gör en grovplanering med hjälp av karta, sökmotorer och reseinspiration.
  • Leta flygresor och priser för att se hur du startar och avslutar din öluff.
  • Boka de första nätternas boende i förväg.
  • Packa lätt.
  • Njut och var öppen för förändringar.

Vill du läsa mer om att öluffa kan du göra det här: Öluffa (länk)

Taverna Diporto i Aten- en undangömd taverna med kultstatus

Det dyker hela tiden upp nya platser att besöka på min Greek bucket list. Det är som att ju fler gånger jag är i Grekland desto fler magiska platser blir jag varse om. En sådan plats, som jag i en intervju med Alexandra Pascaloido hörde talas om redan för ett par år sedan, är den "osynliga" tavernan Diporto intill Central Market i Aten.

I källaren på en 150 år gammal byggnad ligger detta vattenhål mitt i stadens myller av trafik, dofter och vardagsliv. Det finns ingen skylt som visar var det är och ordet restaurang eller taverna finns inte heller att beskåda. Någon tryckt meny kan du inte heller hålla i din hand utan här serveras helt enkelt det som lagas för dagen. Ofta är det grekisk sallad (ibland spetsad med pepperoncini), vita bönor kokta i tomatsås, kokt get-, fläsk- eller nötkött med grönsaker och någon fiskrätt. Min favorit Fava (en slags hummus på gula ärtor) finns oftast också, både som egen rätt eller i sällskap med till exempel aubergin.

Längs ena väggen radas gamla ekfat upp och på vänster sida när du kommer ner för de farligt vinklade trappstegen ligger köket. Det finns endast tio bord i lokalen och inte ett enda av dem går att reservera utan finns det plats så finns det. Stämningen är sådan att gästerna ofta delar bord med varandra medan de väntar på sitt egna bord. Ofta blir gästerna sittandes där de först blev placerad och nya bekantskaper knyts. Vem du hamnar bredvid kan vara allt ifrån affärsmän, advokater, artister, invandrare och förstås en del nyfikna turister. Diporto lockar till sig alla, en plats dit alla går för att äta fräsch, genuin grekisk husmanskost oavsett social bakgrund eller etnicitet.

För mig kommer det garanterat bli ett besök här när jag kommer ner i maj och det ska bli spännande att få uppleva denna kultförklarade plats.

Hitta hit:

Läs Greek Gastronomy Guides artikel om Diporto här:

Fetaostbiffar med potatis, broccoli och timjan

Någon gång under min ömsinta uppväxt på den västmanländska landsbygden serverade min mor potatisbullar gjorda på potatismos. Ett svagt matminne men som består än idag så här 35 år senare. När jag idag skulle laga fetaostbiffar fanns moderns godhjärtade försök att ta hand om överbliven potatismos inte på kartan, men konsistensen på fetaostbiffarna påminner om barndomens kulinariska äventyr. Enbart till konsistensen förstås och inte till smaken då både broccoli, timjan, soltorkade tomater men framför allt fetaost sätter helt andra smaker.

Idag serverade jag mig ingenting till dessa biffar men jag kan tänka mig att en sötsyrlig tomatsallad skulle göra sitt till eller en smakstark röra på till exempel creme fraiche, chili och en klick honung.

Receptet hittar du här: Fetaostbiffar med potatis, broccoli och timjan (länk)

Fetaostbiffar
Fetaostbiffar med potatis, broccoli och timjan. (Foto: Markus Olsson)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Uppdaterad information om Anafi

Vissa resmål kan liksom växa sig större och frodas i efterhand. Där och då kan det vara en trevlig upplevelse men väl hemma något år senare så har det vuxit till en betydligt mer trevlig upplevelse. Mina dagar på Anafi är just en sådan erfarenhet. Kanske kan det bero på att jag fick dela säng med en rad insekter på boendet jag hade uppe i Chora samt att alla så nödvändiga kontanter tog slut så att det på så sätt påverkade dagarna (och nätterna) där. Nu är boendet och pluringarna knappast i fokus längre utan mitt minne riktar istället in sig på den helt magiska Chora, alla fina stränder längs sydkusten och den vackraste vandring jag hittills gjort upp till klostret Kalomiotissa.

Anafi Chora 2
Chora, Anafi. (Markus Olsson)

Jag har varit alldeles för trög med att lägga till foton på sidorna om Anafi men har nu lagt till flera stycken så att det blir tydligare vilken vacker ö det är. Anafi ligger strax öster om Santorini men har inte i närheten så många besökare som systerön har. Givetvis beror det på att Anafi inte har någon internationell flygplats men även kanske på grund av att färjorna lägger till på rätt märkliga tider, som mitt i natten. Däremot tycker jag att Anafis Chora högt uppe på berget står sig ypperligt mot Santorinis Thira/Fira. Dessutom är inte kommersen alls lika märkbar på Anafi utan istället möter du en skolklass på uteundervisning utanför bageriet, grannar som samtalar längs gatorna i solnedgången och genuina maträtter på restaurangerna.

Kalamiotissa Anafi
Klostret Kalamiotissa, Anafi. (Foto: Markus Olsson)

Anafi är en lugn ö för oss om gillar bad, läsa böcker, äta gott och vandra. Det är liksom det du kan fylla dagarna med här och för mig är det mer än tillräckligt. Vill du läsa mer som Anafi kan du göra det här: Anafi (länk).

Athens Wine Week- Vinvecka i Aten

Under antiken var Grekland en av världens främsta vinproducenterna men under århundrandena som följde tappade de grekiska vinerna mark. Idag är de moderna grekiska vinerna på väg framåt igen för att visa resten av världen att Grekland har en säker plats på vinkartan. Grejen är ju den att Grekland faktiskt erbjuder riktigt bra värde för sina viner och det finns många nya sorter som förtjänar sin uppmärksamhet i vinvärlden.

wineglass-wine-glass-wine-tasting-39605
Athens Wine Week. (Foto: Från Pexels)

Det grekiska fastlandet huserar en rad vinproducenter men det är inte bara fastlandet som allt ljus ska falla på. Öar som Santorini, Samos och Kreta har fått flera utmärkelser för sina viner där vingårdarna kan dra nytta av de starka vindarna och dygnets temperaturskiftningar. Den karga jorden levererar skarpa, torra viner med utmärkt mineralitet och hög surhet. De mer frodiga vingårdarna i Greklands nordvästra regioner producerar istället sammetslena röda viner som gifter sig riktigt bra med olika maträtter.

En aktivitet som landets olika vinproducenter har skapat för att uppmärksamma de grekiska vinerna är Athens Wine Week. Mellan 12–18 mars pågår vinvecka i Aten med aktiviteter och arrangemang i butiker, vinbarer och i restauranger. Tanken med vinveckan är att ge grekiska viner den uppmärksamhet de förtjänar, att lyfta dem och låta besökare och invånare upptäcka högkvalitativa grekiska viner.

Huvudfokus under veckan är "1 + 1" vilket innebär att den flaska vin du beställer på restaurangen får du också ta med dig en flaska hem utav. Det gäller enbart på specifika restauranger och gäller flera olika viner från några stora grekiska vingårdar. Om du befinner dig i Aten och vill prova på detta så se till att boka bord och tala om att du är intresserad av "1 + 1" då möjligheten endast finns "så långt lagret räcker".

Athens Wine Week hålls för fjärde året i rad och evenemanget "1 + 1" är som sagt den centrala aktiviteten men andra arrangemang kommer också att ges. Om du är nyfiken på "1 + 1" kan du se vilka restauranger i Aten som erbjuder detta här: Athens Wine Week "1+1" (länk) 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grekisk Konstmusikfestival 2018

Den 17:e mars är det dags för den tredje upplagan av Grekisk Konstmusikfestival på Nybrokajen 11.

I årets upplaga står den kulturskapande grekiska kvinnan i centrum och tar sitt uttryck i instrumentalmusik, poesi och opera. Vi kommer att bjudas på allt ifrån Sapfos poetiska verk till det antika instrumentet "Apollos lyra", från nya musikaliska verk till operagala och möta nutida grekiska kompositörer till recitering av Stina Ekblad.

Bakom festivalen står föreningen Grekisk Konstmusik i Sverige. De verkar för att grekiska kompositörers musik spelas för publik i Sverige men också för skapandet av ny musik genom grekisk-svenska kulturutbyten. Föreningen har utöver de två tidigare festivalerna bland annat organiserat flera minneskonserter för den grekiska operasångerskan Maria Callas.

Maria Callas 1958
Maria Callas. (Foto: No copyright)

Är du nyfiken på att upptäcka eller förkovra dig i grekisk konstmusik så är årets festival ett ypperligt tillfälle. För mer information och biljetter, se www.gkis.se (länk).

Hitta hit:

Greklands bidrag till Eurovision Song Contest 2018

Efter en något turbulent uttagning till Eurovision Song Contest fick till slut Yianna Terzi uppdraget att representera Grekland med låten "Óneiró mou" ("Min dröm"). Totalt skulle fem olika låtar ha tävlat om platsen i den nationella finalen den 22 februari men eftersom de fyra övriga bidragen diskvalificerades så fanns det helt enkelt bara ett bidrag kvar att skicka vidare. Anledningen till att de övriga bidragen diskvalificerades beror på att två av dem inte innehöll de typiska grekiska momenten som var önskvärt medan de andra två diskvalificerades eftersom de bakomliggande skivbolagen inte betalade in den avgift som tv-bolaget krävde.

Yianna Terzi föddes 1980 och är dotter till den grekiska sångaren Paschalis Terzis. För fem år sedan flyttade hon från Grekland till USA där hon släppte sin första engelskspråkiga singel "Love Is Your Name" under namnet Yianna 2012.

Själv tycker jag att det är ett av Greklands bättre bidrag under de senaste åren. Jag gillar att de fokuserat på att få med de etniska elementen och jag hoppas verkligen att hon sjunger bidraget på grekiska. Att byta språk skulle inte göra låten rättvisa.

"Óneiró mou" är en ballad i ett slags mellantempo med etniska grekiska element, precis så som önskades, och kombinerar både ett traditionellt orkesterljud med modern produktion.

Jag tror Grekland kommer att få en betydligt bättre placering i år än förra årets 19:e placering.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En grekisk matförälskelse i Stockholm: Symmetry ´N Life- butik, kafé och restaurang

Det finns tillfällen då ett första möte växer till en omedelbar intensiv romans, ett passionerat amoröst äventyr där hjärtat växer sig så stort att det värker i bröstet. Ett möte som du inte vill ska avstanna och lämna dig och ditt stora hjärta åt sina öden. Just ett sådant möte hade jag för några lidelsefulla dygn sedan och nu sitter jag här på avstånd och längtar tillbaka. Tillbaka till värmen, tillbaka till det ljusa omfamnandet och den njutbara tillfredsställelsen. Jag pratar om mitt första möte med Symmetry ´N Life (länk).

Symmetry n life Bord och nötrost
Symmetry ´N Life, Stockholm. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Bord
Symmetry ´N Life, Stockholm. (Foto: Markus Olsson)

Omedelbart efter det att jag klev in genom den brunbetsade dörren kände jag hur mitt hjärta slog ett extra slag. Ljuset, färgerna, dofterna, energin slog sina armar om mig och berörde mig omgående. Omtumlad sökte jag efter en plats att slå mig ner på för att kunna landa i rummets kraft. Jag fastnade för ett av lokalens hörn där möblerna gav ett organiskt intryck, där upplevelser över tid hade satt sina spår.

Symmetry n life Hörna i lokalen
Symmetry ´N Life, Stockholm. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Nötter
Butiksrostade mandlar och nötter, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Mitt besök på Symmetry ´N Life var inte spontant utan planerat, men vad jag skulle komma att möta hade jag i förväg inte kunnat ana. Symmetry ´N Life är en butik, ett kafé och en restaurang men samtidigt så mycket mer. Symmetry ´N Life är energi, drivkraft, kärlek och livsgärning. Mannen bakom verket heter George Tsakmakides och jag har nog aldrig träffat någon som pratar så passionerat om organiska, ekologiska livsmedel och produkter. George pratar om rena livsmedel, oprocessad mat och om kärleken i att kunna sälja vildväxande örter. När han berättar om sin idé och sin strävan lyser de bruna ögonen upp och rakryggad låter han händerna ackompanjera sin historia. Han pratar om att vi stoppar i oss alldeles för mycket smörja och han pratar om köttindustrins mörka sidor. Gång på gång använder han sig av begreppet "Du är vad du äter". Äter du dynga så... ja, ni förstår själva. En ganska så grundläggande filosofi egentligen. George berättar att det finns ett gammalt grekiskt ordspråk som lyder "Du är vad du äter och du är vad du säger". Jag gillar´t.

Symmetry n life George
George Tsakmakides, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Lavendel
Lavendel i lösvikt, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Chutney
Olika Chutney, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

På Symmetry ´N Life serveras soppor, vegetariska rätter, super food, ekologiskt och gärna från det vilda. De säljer örter, nötter, torkad frukt, ost, olivolja, vinäger, ris, pasta, bönor, ja allt vad man kan tänka sig och allt vad man kan tänka sig kommer också ifrån Grekland. George håller sig ifrån processade livsmedel så långt det går och på Symmetry ´N Life säljer de produkter och lagar mat av det som är personligt utvalt. George reser runt i Grekland och möter småskaliga livsmedelsproducenter, bygger relationer och köper bara in de produkter där han ser att det finns en tanke och kärlek i hela ledet, från ax till limpa. Utbudet på Symmetry ´N Life varierar över säsong då tillgången bygger på rätt tid för produkten.

Symmetry n life Oregano
Bergste, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Dakos
Dakos, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Mixed plate
Meze: Gravieraost, Fetaost, Inlagda kronärtskockor, Svamp och Dolmades,
Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Under min korta förbindelse med Symmetry ´N Life denna lördag fick jag innerlig ömhet i form av Dakos, Mezerätter, Fisk- och grönsakssoppa, Fava med Lax och Fava med karamelliserad lök. Sällan är de gånger då jag har fått uppleva en mättnadskänsla med sådant välbehag och med ett sådant lyckorus. Ren och skär kärlek. Trots att avståndet mellan oss är allt för kännbart så kommer jag med säkerhet att möta min nya kärlek nästa gång jag besöker den kungliga hufvudstaden. Jag kan helt enkelt inte leva utan dig.

Symmetry n life Soppa
Fisk- och grönsakssoppa, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Fava med Lax
Fava med lax, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Symmetry n life Fava med Karamelliserad lök
Fava med karamelliserad lök, Symmetry ´N Life. (Foto: Markus Olsson)

Hitta hit:

Öppettider:

 Måndag:  Stängt 
 Tisdag- fredag:  10.00-19.00
 Lördag:  11.00-18.00
 Söndag:  12.00-18.00

En grekisk matupplevelse

I fredags hade jag privilegiet att vara inbjuden till en kulinarisk upplevelse med fokus på kordiala råvaror, innerliga drycker och ömt tillagade rätter ifrån mitt absoluta favoritland Grekland. För en grekofil som jag är det förstås en dröm inbäddad av dofter, smaker och till och med känsel som jag aldrig ville vakna upp ifrån. Arrangör för tilldragelsen var grekiska ambassaden i Stockholm, Office for Economic & Commercial Affairs, som hade bjudit in leverantörer, inköpare och ett par bloggare att får uppleva Greklands stora variation och kvalité av råvaror och livsmedel.

Grekiska ambassadören Dimitrios Touloupas IG
Grekiska ambassadören Dimitrios Touloupas. (Foto: Markus Olsson)

mittgrekland och pellasinspiration
Jag och Petra Nordin från Pellasinspiration (länk).

Närmare en tredjedel av Greklands export kommer ifrån jordbruket och har under senare år blivit en allt viktigare inkomstkälla för landet. Och i takt med att allt fler hittar en väg att återvända till ett skäligt liv med hjälp av jordbruket kommer sektorn säkert att fortsätta expandera. En av frågorna som lyftes under eventet var hur grekiska livsmedel ska kunna bli ett mer självklart val vid sidan av andra länders dominanta positioner. Ett avstamp är förstås att hitta plattformar för att nå ut med produkterna så att de blir mer lättillgängliga för oss konsumenter.

Bränna av aubergin
Tillagning av auberginröra. (Foto: Markus Olsson)

Kock dekorerar mat
Dekoration av taramasalata. (Foto: Markus Olsson)

Ett land i kris är givetvis ett tungt ok att bära och som tar lång tid på sig att lätta, men ur kris kommer också styrka, ambitioner och initiativkraft. Många är dem som har återvänt från karga städer till böljande landskap för att komma hem till det jordbruk som de en gång lämnat bakom sig. En ny generation livsmedelsproducenter har helt enkelt vuxit fram. Med nya idéer, variationer och med annan kunskap frodas lusten att tydligare sätta Grekland på kartan när det kommer till kulinariska upplevelser. Upplevelser som har sin grund i jordbruket. Den senaste tidens skifte till ekologiska och naturliga ingredienser inom den grekiska jordbrukssektorn leder också till ett helt annat mervärde för det som produceras.

Sesambröd och oliver
Bröd och oliver. (Foto: Markus Olsson)

Kock skär upp kött
Uppskäring av charketurier. (Foto: Markus Olsson)

Under dagen fick vi provsmaka allt ifrån marmelader, ostar, bröd, olivoljor, vin, charkuterier och grönsaker till omelett, röror, inläggningar, pajer och efterrätter. Variationen var på något sätt nästan ogripbar och totalt hänförande, allt tillagat av en äkta grekisk kock.

Vin från Samos
Provsmakning av vin från Samos Wine (länk). (Foto: Markus Olsson)

Det är alltid roligt att får träffa engagerade människor som brinner för sin sak vilket jag också gjorde under denna dag. Ett möte som kom att leda till ännu en ny upplevelse. Denna eskapad kommer i ett särskilt blogginlägg under nästa vecka, ett blogginlägg som kommer att handla om en av Stockholms nya kulinariska pärlor. En plattform för att hitta organiska, välsmakande livsmedel ifrån Grekland.

Matevent
"Connecting through Gastonomy Event". (Foto: Markus Olsson)

Min egen förmåga att laga grekiska maträtter, eller åtminstone maträtter med inspiration från det grekiska köket, är i jämförelse något begränsad men det går självklart att få till riktiga välsmakande anrättningar själv. Se mittgrekiskakök (länk) för mina egna recept på grekisk mat.

Atens äldsta hus- Benizelos Mansion

Otaliga är de gånger som jag varit i min absoluta favoritstad Aten och otaliga är de platser, objekt och upplevelser som jag har kvar att se och erfara. En av dessa tingestar som jag ännu inte har förvånats, imponerats och åtnjutit är Atens äldsta hus: Benizelos (Venizelos) Mansion i området Plaka.

Benizelos Mansion 1
Benizelos Mansion, Aten. (Foto: C messier)

Huset som tillhörde familjen Benizelos och som troligen byggdes under första hälften av 1700-talet är den sista kvarvarande "konakin" (traditionell bosättning) i Aten. Huset, som ligger i mitten av en större fastighet, har två våningar där bottenvåningen består av natursten och övervåningen i huvudsak av timmerramar. Det finns två gårdar, en i söder och en i norr, där tecken visar på att den gamla trädgården låg på den södra sidan.

Husets fasader i öst och väst har en gång haft fönster men som sedan blivit blockerade av senare byggnader. Den ursprungliga byggnaden måste dessutom ha varit mycket bredare vilket innebär att området söderut, där en medeltida olivpress har hittats, och bottenvåningen sannolikt verkar ha fortsatt längre mot öst. Kanske som en enplansbyggnad men med takterrass.

Benizelos Mansion öppnades för allmänheten så sent som i februari 2017. Museet berättar historien om Benizelos-familjen och dottern Agia Filothei och beskriver vanor och traditioner för aristokratin i Aten före revolutionen mot det ottomanska riket 1821.

Jag älskar att besöka platser som riktigt pyser av historia och anade anekdoter. Det skapar en fantasiexplosion om hur det en gång har varit och vad som kan ha skett på platsen. Det finns knappast något bättre att låta stussen vila på en väderbiten bänk och bara ta in omgivningen och känna dofter, konturer och texturer. Nästa gång jag kommer till Aten kommer jag definitivt att besöka Benizelos Manison. Kommer du?

Hitta hit:

Källa: http://archontiko-mpenizelon.gr/

Copyright 2019 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb