Blogg

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Tillbaka på Naxos

Naxos Mikri Vigla

Naxos, Mikri Vigla. (Foto: Markus Olsson) 

Imorse åkte jag ifrån Iraklia och tanten som kom med boendet. Klockan nio knackade jag på skrubben hon bor i och ropade "Maria!" med desperation i rösten. Inte sällan får man lämna ifrån sig sitt pass när man kommer för att sedan få tillbaka det när man betalar och åker. Klockan 09.25 skulle jag åka med Express Skopelitis till Naxos och nu började minuterarna bli väldigt få att ta sig ner till hamnen på. "Né" (=ja) hörde jag en sömndrucken röst svara bakom den tunna dörren vars blå färg hade börjat flagna av. Hon öppnade dörren och lyfte upp handen ovanför ögonen för att skydda dem mot det starka solljuset. Hon var klädd i ett ljusrosa nattlinne, hade ett par ljusgrå
filttofflor på sina små fötter, håret upplagt på rullar och doftade pommes frites. "Ah, Marko!" sa hon och visade sin tand. Jag förklarade snabbt att jag måste ha mitt pass och att jag ville göra mig oskyldig. Det tog några långa
minuter för henne att hitta passet och räkna ut kostnaden. Boendet var inte värt sina pengar men under högsäsong är det ont om rum på Iraklia som inte har så stort utbud av logi. Man kan väl säga att det är uthyrarnas marknad och
därmed inte läge att klaga på priset. Under de dagar jag bodde där var det ett antal besökare som knackade på, desperata att hitta tak för natten. Jag betalade för mitt tak, fick mitt pass och skyndade ner för backen mot hamnen.
På verandan stod tanten och kastade slängkyssar efter mig. Hennes nattlinne fladdrade i blåsten och den vita tanden lyste som Iraklias egna lilla sol. Jag kastade inga kyssar tillbaka utan vinkade baklänges medan jag stapplade ner för backen en sista gång.

En och en halv timme senare var jag framme på Naxos och på Café Rendez Vouz, en av alla restauranger längs hamnen, där jag tillsammans med en kanna kaffe intog mitt livs största club sandwich. Trekantig haltade jag sedan till bussen som tog mig till nästa destination, Mikri Vighla, där jag nu vältrar mig i det som jag upplever som lyx. Här finns inget myrstråk som går till kylskåpet från ett upphackat avloppshål i väggen. Här finns AC. Här finns frukost.
Här finns pool. Här finns läkaren Kostas som annars arbetar i Göteborg men som på sin semester hjälper till på familjehotellet. Allt detta för samma pris som för rummet på Iraklia. Men här finns ingen tant med en tand, ingen tant som klappar på min kropp eller slänger kyssar efter mig, ingen tant som pratar oavbrutet på grekiska och bjuder på kaffe. Allt har sin tjusning på något sätt. Apropå tjusning så ska jag nu ta och slå mig ner på den vita sanden och värma min lekamen för att sedan dyka ner i det turkosa medelhavet och göra graciösa rörelser.

Naxos Mikri Vigla Restaurangvy

Naxos, Mikri Vigla. (Foto:Markus Olsson) 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb