Hydra/Idra

Hydra start

Det är med stapplande steg vi kliver av den gröna snabbåten ifrån Aten påtagligt påverkade av dieseldimmorna, de slitna motorernas klagovisa och skrikande barns missnöje med att känna sig fängslade i sina säten. Solen skiner och ljuset reflekteras på de nötta stenarna som utgör hela Hydra stads gatubeläggning. En bit bort skriar en åsna och från de närliggande kaféerna klirrar porslinet lockande. Det är ett påtagligt lugn, en grundläggande tystnad som vilar tungt mellan de vardagliga ljuden. Luften känns frisk och upplyftande och jag tror att jag växer flera centimeter när jag ser mig omkring och letar efter en bra samlingsplats för att stämma av nästa steg med mina medresenärer. Vi går en bit bort längs kajkanten där flera vit-röda taxibåtar guppar och slår mot den gjutna kanten i väntar på sin tur.

Resesällskapets damer hinner inte mer än tända sina cigaretter förrän en väl tilltagen man med lika grått hår som färgen på sin t-shirt frågar oss om vi har ett boende. Irriterat van säger jag att det redan är ordnat och skjuter upp de repiga solglasögonen högre upp på näsan. Han frågar var och jag svarar korthugget Botsis Guest House. Med mullrande röst hälsar han oss välkomna och presenterar sig som herr Botsis himself och med en hand lika stor som ett grytlock visar han riktningen han vill att vi vrider näsorna mot. Resesällskapets damer håller vant cigaretten i den ena handen och drar sina rullväskor över stenbeläggningen med den andra. Runt omkring oss klättrar vita och stenbelagda hus med röda tegeltak upp längs sluttningarna och skapar en trygg vagga mellan sig. Vi går förbi de trötta åsnorna som förflyttar både turister och varor på Hydra och beger oss in i en smal gränd där ett par tavernor huserar tätt intill husväggarna.

Eftermiddagen är sen och vi tar ett glas vin ute på våra balkonger och samtalar kring hur fantastisk en plats kan vara. Är det så att vi redan håller på att bli förälskade? Framför oss bestiger de olikformade husen bergets sluttning och vi betraktar arkitekturen in i detalj. Den rosa och lila bougainvillean klättrar krampaktigt på några av husknutarna och ger färg åt de vita fasaderna. Till vänster om oss glänser det egeiska havets blå vatten över de tegelröda taken och försöker bjuda in oss till nya äventyr. Ja, det verkar nog som om att vi redan håller på att bli förälskade i Hydra och vi drar in djupa andetag och sitter tysta en stund. Vi njuter. Vi är. Vi är på Hydra. (Markus Olsson)


Hydra tillhör de Saroniska öarna och nås lätt med snabbåtarna ifrån Pireus (Aten) vilket framför allt märks på helgerna då helgturisterna invaderar den kanske mest magiska ön av de alla. Magisk tystnad, magiskt lugn och helt enkel bara ren skär magi.

På Hydra är alla motortrafik förbjuden och de enda undantagen är ett par sopbilar, en ambulans och den viktiga brandbilen. De ilskna mopederna lyser faktiskt helt med sin frånvaro den enda ilskan du kan uppleva kan vara en och annan obstinat åsna som i regel står för all transport på ön. Livsmedel, byggmaterial och en och annan trött turist syns på åsnornas ryggar där de sakta förflyttar sig mellan de pastellfärgade husen.

Hydra lockar både kändisar, konstnärer, lyxturister och backpackers. Här samsas alla i den hästskoformade bukten som utgör Hydra stad för någon annan by finns inte på Hydra. Längs sluttningarna klättrar vita och pastellfärgade hus med röda tegeltak och bougainvillean hänger tungt i de flesta gatuhörn. Här finns både lyxhotell och familjeägda boende, restauranger med exklusiva menyer och hål-i-väggen-serveringar. Hydra är något extra, något magiskt och samtidigt en riktig turistmagnet.

Hydra är en sevärdhet i sig och bjuder inte på så mycket mer än ett par kloster och några steniga stränder. Du åker inte hit för att borra ner tårna i sanden och leta efter antika lämningar. Du åker hit för den magiska tystnaden och för det magiska lugnet.

Mer information om Hydra hittar du i vänstermenyn

Blogginlägg om Hydra:

Copyright 2018 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb