Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Recept: Tigania Agiorgitiki- fläsk-, kyckling- och korvgryta

Det finns så otroligt mycket god mat i Grekland och en plats att njuta av riktigt vällagad mat är Thessaloniki. Thessaloniki är känd för sin matkultur och i området ges flera olika matfestivaler under året. Ett måste att besöka någon gång i framtiden.

På inrådan av en vän besökte jag taverna To Elliniko som utöver riktigt bra och vällagad mat har ett stort utbud av olika Ouzo-sorter och jag var förstås inte sen att beställa in en Ouzu före maten. Från menyn beställde jag sedna in Horta och Tigania Agiorgitiki (fläsk-, kyckling- och korvgryta) tillsammans med en kall Fix och varmt bröd. Brutalt gott.

Tigania Agiorgitiki
Tigania Agiorgitiki. (Foto: Markus Olsson)

När jag får vara med om sådan här matupplevelser försöker jag numera leta fram recepten och tillaga dem här hemma. Tigania Agiorgitiki är enkel att tillaga och blir förvånansvärt lika originalet.

Fullständigt recept hittar du här: Tigania Agiorgitiki- fläsk-, kyckling- och korvgryta (länk)

Charter och gruppresor till Grekland 2020

Charter och gruppresor 2020

Även i år sprakar vedspisen i köket och eldtungorna kämpar mot den kylslagna luften som krupit in inomhus. Tankarna seglar iväg mot varma Greklandsresor, soldränkta stränder och känslig solbränd hud. I min iver att få njuta av tankar om Grekland har jag sammanställt de största researrangörernas olika charter-/ gruppresedestinationer i Grekland för 2020. Vissa utav resmålen når du genom att resa till ett annat resmål vilket till exempel gör Apollos lista över destinationer särskilt lång.

Själv är jag i den fasen att jag börjar fundera på var i Grekland jag ska åka till den här sommaren. Jag flyger allt som oftast till Aten och plockar sedan ihop min resa genom att ta färja eller inrikesflyg vidare ut i övärlden eller håller mig kvar på fastlandet.

Hur man knådar ihop sin resa är förstås väldigt olika, en del kör på bake-offvarianten medan andra bakar från grunden. Oavsett vad, så brukar resultat bli minst lika bra.

Här är listan över charter och gruppresor till Grekland under 2020

Klicka på respektive resmål för att komma till resmålets specifika sida hos researrangören.

Airtours

Aten- weekend (länk)
Halkidiki (länk)
Karpathos (länk)
Kefalonia (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Lefkas (länk)
Parga (länk)
Rhodos (länk)
Samos (länk)
Sivota (länk)
Skiathos (länk)
Skopelos (länk)
Thassos (länk)
Zakynthos (länk)

Apollo

Alonissos (länk)
Ammoudia (länk)
Antiparos (länk)
Aten (länk)
Halkidiki (länk)
Ios (länk)
Kalymnos (länk)
Kanali (länk)
Karpathos (länk)
Kefalonia (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Lefkas (länk)
Leros (länk)
Lesbos (länk)
Milos (länk)
Mykonos (länk)
Naxos (länk)
Parga (länk)
Paros (länk)
Paxos (länk)
Peloponnesos (länk)
Pserimos (länk)
Rhodos (länk)
Samos (länk)
Santorini (länk)
Sivota (länk)
Skiathos (länk)
Skopelos (länk)
Symi (länk)
Thessaloniki (länk)
Tilos (länk)
Vrachos (länk)
Zagoria (länk)
Zakynthos (länk)

Detur

Kreta (länk)
Rhodos (länk)

Solresor

Aten (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Loutraki (länk)
Rhodos (länk)
Santorini (länk)
Zakynthos (länk)

Sunweb

Kos (länk)
Kreta (länk)
Rhodos (länk)
Zakynthos (länk)

Tema Resor

Egina (länk)
Fastlandet (länk)
Karpathos (länk)
Kreta (länk)
Samos (länk)
Zakynthos (länk)

Tui

Aten (länk)
Kalymnos (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Patmos - via Samos (länk)
Rhodos (länk)
Samos (länk)
Zakynthos (länk)

Ving

Alonissos via Skiathos/ Skopelos (länk)
Aten (länk)
Halkidiki (länk)
Kalymnos (länk)
Karpathos (länk)
Kavala (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Lefkas (länk)
Lesbos (länk)
Pargaområdet (länk)
Rhodos (länk)
Santorini (länk)
Skiathos (länk)
Skopelos (länk)
Symi (länk)
Telendos (länk)
Thassos (länk)
Thessaloniki (länk)
Tilos (länk)

Uppgifterna är hämtade från respektive resebolags hemsida 2020-01-11. Med reservation för ändringar.

Läs mer: Öluffa i Grekland (länk)

Weekend i Thessaloniki- tio saker att se och att göra

Weekend i Thessaloniki

Thessaloniki, Greklands nästa största stad, är fylld av energi, sevärdheter och ett oslagbart kök. Pompösa byggnader, stora torg, historiska lämningar och Mount Olympus i fjärran som en tydlig markering västerut. Här bor drygt 1,1 miljoner människor som har tillgång till utmärkt shopping, nöjen, kultur och kulinariska upplevelser.

"Welcome to Thessaloniki! Are you taking part in the big wedding? It has been crazy, driving people to the wedding". Jag möts av en pratglad taxichaufför med gråsprängt hår och pigga ögon. För första gången hade jag bokat en transfer från flygplatsen till hotellet i förväg. En lite dyrare taxiresa än om jag hade valt att hugga någon av de väntande bilarna utanför terminalen. På köpet fick jag dock både en flaska vatten, en tygpåse, en karta och en julkaka. Och en pratglad taxichaufför som på 30 minuter berättar allt han vet om Thessaloniki. Han kör vägen upp mot Ano Poli för att visa mig utsikten över den upplysta staden. Vi stannar, slår på varningsblinkers, kliver ut och han pekar på de olika färgklickarna och berättar vad som finns att se och att göra där.

Klockan hade redan slagit sent när jag anlände till Thessaloniki och jag väljer att enbart smita över till det nattöppna kafeet intill hotellet för att köpa en Mythos och en pirog fylld med ost och bacon. Därefter somnar jag snabbt till det blåvita skenet av tv:n och till ljudet av snabbpratande greker. Min tid att upptäcka Thessaloniki ges under morgondagen.

Hamnpromenaden

Hamnpromenaden i Thessaloniki 1
Hamnpromenaden, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Efter hotellfrukosten snörar jag på mig skorna och går den tio minuter långa promenaden ner till vattenbrynet. Jag hittar ut bland de gulvita husen precis intill ankomstterminalen i Thessalonikis hamn. Taxichauffören hade tipsat mig om att gå ner tidigt på morgonen för att vid klart väder imponeras av Mount Olympus snötäckta topp. Tidigt för mig var den här dagen klockan 09.00 och mycket riktig, i fjärran ser jag gudarnas boning torna upp sig.

Hamnpromenaden i Thessaloniki 2
Hamnpromenaden, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Att åka till Thessaloniki och inte gå längs hamnpromenaden är näst intill omöjligt. Alla gator som går tvärs mot havet visar det öppna vattnet på håll. Ett slags ljus som liksom lockar besökaren till sig. Längs hamnpromenaden ligger otaliga kaféer och barer som snabbt blir fulla av pratglada människor. På bänkarna närmare vattnet sitter en och annan mer eftertänksam själ och blickar ut över vattnet och bort mot bergen. Kanske passar de på att göra det på en sådan här dag när luften är klar och bergskammens vita lugg syns tydligt?

White Tower

White Tower Thessaloniki
White Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Jag promenerar längs med hamnpromenaden i sydostlig riktning med sikte på White Tower. Ett av Thessalonikis mest kända landmärken.

The White Tower byggdes på 1400-talet för att ersätta en äldre bysantinsk fästning från 1100-talet. Det användes då som ett slags fort för att förstärka hamnförsvaret men användes även som ett fängelse. Ett fängelse som var vida ökänt och som då gav tornet namnet "Tower of Blood". Namnet White Tower fick det efter att det kalkades i slutet av 1800-talet.

Vy från White Tower Thessaloniki
Utsikt från White Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

The White Tower är öppet för allmänheten och jag kan rekommendera att betala inträdet på tre Euro (2019) för att få gå upp i tornet och beundra Thessaloniki från dess höjd. På varje våningsplan finns utställningar om Thessalonikis brokiga historia. För den som kan grekiska, lätt att förstå. För den som inte kan grekiska, mindre lätt att förstå, men bara av att betrakta bilderna får du en känsla för stadens förflutna.

White Tower Utställning Thessaloniki
Utställning i White Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Umbrellas of Thessaloniki- paraplyskulpturen

Umbrellas Thessaloniki
Umbrellas of Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Jag fortsätter att vandra i riktning sydost längs med vattnet och låter den ljumma vintersolen värma mitt ansikte när jag sakta strosar bland andra pedestranter och cyklister. På min vänstra sida ligger OTE-tornet något kvarter in. Det är ett annat utmärkt sätt att kunna betrakta Thessaloniki från ovan. Tornet snurrar sakta runt och ger därmed en vy på 360 grader. En kaffe kostar fem Euro vilket taxichauffören med de pigga ögonen tycker är hutlöst dyrt.

Framme vid paraplyerna är det fotokö. Den ena efter den andra vill låtsas hänga i ett av paraplyerna eller snurra runt en av pelarna som håller paraplyerna uppe och låta sig fångas på bild i precis rätt ögonblick. Folk kommer och går och jag slår mig ner på trädäcket och betraktar skulpturen och de som vill fotas tillsammans med den.

Skulpturen, skapad av George Zongolopoulos, fick sin nuvarande plats 1997 när Thessaloniki var Europas kulturhuvudstad. Taxichauffören berättade att det inte var en populär installation då man tyckte att den var för modern och därmed malplacerad. Den blev dock kvar och är idag ett av de mest avfotade objekten i Thessaloniki.

Området Ladadika

Ladadika 1 Thessaloniki
Ladadika, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Området Ladadika är laddat med tavernor och barer längs de kullerstensliknande gatorna, fria från biltrafik. Att vara här känns lite som att vara i en annan stad. En stad i staden. De färgglada husen, endast ett par våningar höga, med breda, rektangulära fönster och de stenlagda gatorna vittnar om ett litet annat Thessaloniki. Här smälter det gamla samman med det nya.

Ladadika 2 Thessaloniki
Ladadika, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Vid lunchtid och middagstid fylls restaurangerna med hungriga Thessalonikbor medan det en decemberdag kan upplevas lite tomt både före och mellan dessa tider. Det hindrar i och för sig inte mig att stryka längs husväggarna fram och tillbaka tills jag känner mig mogen att äntra ett ställe för att njuta av mat och dryck. Klockan har slagit eftermiddag och solen står lågt men dess strålar hittar fram till en och annan uppvärmd uteservering. Jag lägger till vid Lenas Bistro (se nedan) och blir kvar i ett par timmar.

Ladadika 3 Thessaloniki
Ladadika, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Galerius Triumfbåge (Kamara) och Rotundan (Rotonda)

Galerius Triumfbåge 1 Thessaloniki
Galerius Triumfbåge, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Lite mer sfärisk under fötterna tar jag mig in i labyrinterna av storväxta hus och kommer snart fram vid Galerius triumfbåge. En av alla kontraster som Thessaloniki serverar oss besökare. På ena sidan ett komplex från troligt 1940-tal, på andra sidan en triumfbåge färdigbyggd år 305 efter Kristus. Galerius Triumfbåge är ett monument över den romerske kejsaren Galerius Maximianus seger över perserna år 298 och består bland annat av marmor utsmyckad med detaljer från kriget.

Galerius Triumfbåge 2 Thessaloniki
Galerius Triumfbåge, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Tidigare var triumfbåge kopplad till den intilliggande Rotundan. Rotundan, även senare känd som Sankt Georges kyrka, är som namnet avslöjar en helt cirkulär byggnad och tillhör en av Thessalonikis äldsta religiösa byggnader. Den centrala kupolen mäter 30 meter i takhöjd och de ovanligt tjocka väggarna har gjort att Rotundan står kvar än idag trots både jordbävningar och krig.

Rotundan Thessaloniki
Rotundan, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Drygt 25 000 steg senare tar jag kväller och rullar endast ut från hotellet för att senare på kvällen köpa mig en Gyros i den lilla serveringen längre ner på gatan.

Modiano Market

Modiano Market 1 Thessaloniki
Modiano Market, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Morgonen gryr och stegräknaren är återställd på noll. I den friska, klara morgonluften tar jag sikte mot Modiano Market som ligger mitt i de centrala delarna sedan 80 år tillbaka. Jag har en förkärlek till att vandra runt på matmarknader i Grekland. Dofter, ljud, färger, strukturer... ja allt väcker en slags grundläggande känsla i hur livsmedel egentligen ska inköpas. Inga vakumförpackade råvaror transporterade från långtbortistan.

Modiano Market 2 Thessaloniki
Modiano Market, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Själva byggandet av Modiano Market startade 1922 och stod klart 1933. En del av byggnadens tak är gjort av glas och arkitekturen, även om den är ganska enkel, är intressant eftersom den liknar marknader i Paris.

Modiano Market 3 Thessaloniki
Modiano Market, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

De flesta av butikerna i Modiano Market är livsmedelsbutiker som säljer kryddor, ost, fisk, kött, frukt, grönsaker, delikatessprodukter etc. men en och annan liten taverna och bar smyger sig även in här.

Ano Poli

Ano Poli 1 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Stärkt av alla dofter från matmarknaden bestämmer jag mig för att gå upp till Ano Poli, den övre stadsdelen i Thessaloiniki och även den äldsta stadsdelen. Ano Poli var den enda stadsdelen som klarade sig i den stora branden 1917 när mer eller mindre allt annat brann ner till grunden.

Ano Poli 2 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Ano Poli skiljer sig rätt markant mot de nedre stadsdelarna och små slingriga gränder kantas av udda hus. Långt ifrån vad en nitisk stadsarkitekt troligtvis skulle uppskatta. Här skulle jag kunna vandra i timmar bara för att fascineras över alla byggnader och kreativa lösningar men mitt mål var att gå upp till den gamla stadsmuren mot norr och det gamla försvarstornet Trigonion.

Ano Poli 3 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Ano Poli kan du nå till fots, men frågar du en grek tycker de att det är alldeles för brant att gå dit upp. Och om även du tycker att så är fallet kan du ta buss nummer 23 upp till de övre stadsdelarna. Fördelen med att promenera upp är att du kan stanna precis var du vill och njuta av panoramautsikten över Thessaloniki eller stanna vid någon av de små tavernorna för att njuta av en bit god mat.

Ano Poli 4 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Klostret Vlatadon/ Trigonion Tower

Klostret Vlatadon Thessaloniki
Klostret Vlatadon, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Väl upp i Ano Poli tar belöningen sig olika uttryck. Dels har du den fantastiska utsikten, dels intressanta besöksmål. Jag tågade direkt in på klostret Vlatadons inhägnade område och fram till staketet som skiljer dig från att vara uppe på platån eller ta dig väldigt snabbt nedför igen.

Klostret Vlatadon är ett av de äldsta och viktigaste bysantinska monumenten i Thessaloniki. Trots att klostret genom århundradena drabbades av en rad olika utmaningar och tragedier så slutade Vlatadon aldrig att vara aktivt.

Klostret grundades någon gång mellan 1351 och 1371 efter Kristus av kejsarinnan Anna Palaiologina och det finns flera skrifter som visar på klostrets betydelse. Av den ursprungliga konstruktionen återstår idag enbart ett fåtal beståndsdelar.

Klostret inhyser flera religiösa och historiska reliker, däribland flera manus och manuskript. En stor samling bysantinska religiösa ikoner med stort historiskt och konstnärligt värde bevaras även i Vlatadon.

Trigonion Tower Thessaloniki
Trigonion Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

En av de mest populära sevärdheterna i Thessaloniki är Tower of Trigonion som av många ses som ett medeltida mästerverk. Tornet byggdes under andra hälften av 1300-talet och användes i först hand till att försvara staden. Det byggdes strategiskt på den plats där stadsmurarna skulle vara som mesta utsatta vid ett anfall. Idag är det en plats för att ta del av en fantastisk utsikt över Thessaloniki. Det tog jag fasta vid.

Vy från Trigonion Tower Thessaloniki
Vy från Trigonion Tower,Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Julmarknad vid Dikastirion

Julmarknad 2 Thessaloniki
Julmarknad vid Dikastirion-torget, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Om du, liksom jag, råkar befinna dig i Thessaloniki runt juletid kan jag rekommendera ett besök på julmarknaden vid torget Dikastirion. I takt med grekisk musik får du njuta av både ett par åkattraktioner och sötsaker, street food, hantverk och mer eller mindre roliga marknadspryttel. Jag var inte sen med att köpa mig en form loukoumades med en massa honung ringlad över. Det var tillräckligt för mig. Medan jag kladdade med sötsakerna betraktade jag den strida strömmen av alla som vill skicka post till jultomten... även fastän kalendern visade 28:e december. En härlig stämning och en trevlig upplevelse i ett vintermörkt Thessaloniki.

Julmarknad Thessaloniki
Julmarknad vid Dikastirion-torget, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Mat & dryck

Thessaloniki är känd för sin fantastiska mat till humana priser. Vi tackar stadens studenter för det humana. Och jag är inte sen att skriva under på ordet fantastisk. Däremot klarar inte denna lilla kroppa av alltför stort matintag varför restaurangbesöken denna weekendresa var allt för få. Jag ser fram emot att åka tillbaka och njuta mer av Thessalonikis krogliv, men de få besök jag gjorde är dessa:

Lenas Bistro

Lenas Bistro 3 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Lenas Bistro ligger i området Ladadika där hon står för färgen grön. Bistron är minimal och inomhus finns bara några enstaka bord och på trottoaren utanför är de inte många fler. Men det är precis så det ska vara hos Lena tänker jag. Det är det lilla som gör att stället får sin charm. Och Lena själv förstås.

Lenas Bistro 1 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

På Lenas bistro njuter du av god dryck med tilltugg. Några maträtter finns inte och det är en bra start på kvällen eller kanske snarare ett skönt avslut efter förmiddagens shopping.

Lenas Bistro 2 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Om du är här i juletid, missa inte Lenas egna likör gjord med julsmaker.

Lenas Bistro 4 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

To Elliniko

Hur ofta har jag inte sagt "Det här är det bästa jag någonsin har ätit" när jag är i Grekland? Och på To Elliniko var det dags igen. Hujedamej vad gott det var! Än idag, nästan en vecka senare, vattnas det i munnen av de rena, självklara smaker som serverades där. Uppmärksam och kunnig personal som gärna sjunger lite grann gör förstås också sitt till.

To Elliniko 1 Thessaloniki
Ouzo på To Elliniko, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

To Elliniko har även ett stort utbud av olika ouzosorter för den som vill förkovra sig i denna ädla dryck.

To Elliniko 3 Thessaloniki
Varmrätt på To Elliniko, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Varmt bröd, fava, horta och Tigania Agioreitiki (fläsk, kyckling och korv) som huvudrätt. Halleluja!

Terkenlis

Terkenlis 1 Thessaloniki
Terkenlis, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Thessalonikis mest berömda bageri är Terkenlis. Och det vet de om. Och det är helt okej. Det är bara att glömma ett varmt bemötande och välja bland alla de fantastiska bakverk de har att erbjuda. För min del, strax efter frukost, landade det i en brioche med russin. Så mjuk och len att den knappt behöver tuggas.

Terkenlis 2 Thessaloniki
Bakverk hos Terkenlis, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Hitta till alla platser och sevärdheter:

Läs mer: Weekend i Aten- förslag på sevärdheter, stränder och öar (länk)

De bästa upplevelserna i Grekland- 2019

De bästa upplevelserna i Grekland 2019

Så här på årets sista dag faller det sig liksom lätt att blicka tillbaka på året som har gått. Att betrakta Greklandsåret. Vilka var de mest njutbara upplevelserna? Hittade jag en ny pärla? Och finns det något bland tilldragelserna som ertappade en förutfattad mening?

Totalt tre resor till Grekland förgyllde min vardag under 2019. Den sedvanliga öluffen i maj/ juni, en oväntad resa till Kreta i september och en weekend i Thessaloniki under mellandagarna. För att inte nämna alla inre resor med hjälp av smak, doft och grekisk kultur här på hemmaplan!

Här är fem av mina mest underbara upplevelser i Grekland under 2019. Utan inbördes ordning.

Årets öluff startade inte med en luff bland kobbarna utan med med en slags fastlandsluff. Efter ett par sedvanliga dagar i Aten tog jag inrikesflyget till Ioannina och därifrån hyrbil ner till västkusten, Greklands motsvarighet till Amalfikusten.

Parga

Vy Parga Town Beach
Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga är en av årets mest angenäma upplevelser. Inte kunde jag tro att jag skulle komma att uppskatta en plats så mycket som annars är föremål för charterbolagens gunst. Vanligtvis älskar jag de små oexploaterade öarna allra mest där
γιαγιάs klokhet står för tavernans kokkonst, där vi ibland får kommunicera med tecken och blickar istället för med engelska.

Utsikt mot Valtos Beach Parga
Utsikt mot Valtos Beach, Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga har trots sitt mottagande av turistmängder en charmig, varm och autentisk känsla. De grönklädda sluttningarna, de brokiga husen och det turkosblå havet skapar en aptitlig atmosfär. Stränderna är förtrollande, utbudet är rikt och hamnpromenaden kan få den mest kräsne att falla för dess dragningskraft. Jag kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka till Parga och åtnjuta staden och hennes omgivningar.

Läs mer: Parga- byn, stränderna och tips på sevärdheter (länk)

Aten

Anafiotika Aten Grekland 2019
Anafiotika i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Aten är och kommer alltid vara en plats som jag längtar tillbaka till. Tillbaka till det hårda, det mjuka, det nya, det gamla, det svåra, det lätta... tillbaka till alla de kontraster som hon har att erbjuda. Att sedan få träffa en kär vän och ta igen missad tid ger resan ett ytterligare djup.

Jag och Alexandra i Aten
Alexandra och jag i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag påbörjar och avslutar alltid mina öluffarresor i Grekland med några dagar i Aten. Vid årets avslut valde jag ett annat boende än det jag vanligtvis tillbringar min sista natt på.
Om jag bortser från det offensiva mögelangreppet i duschen så hade jag en makalös upplevelse. I form av stor kakelbelagd takterrass. Endast iklädd ett par kalsonger satt jag i timmar tillbakalutad i en gråvit plaststol och lyssnade på Atennatten, betraktade stjärnhimlen, granskade olikheterna i Akropolis stöttande murar och sneglade på grannarnas vardagsliv genom de upplysta fönstren. En iskall Fix höll kroppstemperaturen tillfälligt i schack. Ett sagolikt avslut.

Läs mer: Weekend i Aten- förslag på sevärdheter, stränder och öar (länk)

Korfu stad

Kanske är det så att jag har kommit att uppskatta de grekiska städerna allt mer. Att få ta del av det grekiska vardagslivet bortom landsbygden. I år var det första gången jag gjorde fotavtryck på Korfu. Jag valde att bo i Korfu stad och i den gamla delen. Ett prisvärt boende högst upp i ett luggslitet hus med ett trapphus som får lustiga husets trappor att blekna.

Korfu Gamla stad
Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Korfu gamla stad, som är en del av de världsarv som Grekland erbjuder, är ett sammelsurium av gränder; högt och lågt, kors och tvärs. Tvätt hänger mellan husen, flagnande fönsterluckor hotar att falla ner och just där det är som smalast, där möts bilar som oavbrutet måste backa för att hitta sin väg ut.

Korfu Gamla stad 2
Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Att vandra i den gamla stadsdelen känns nästan som att vara i en film. I en slags kuliss. Men kulissen är inte en dekor utan en verklig fasad med liv bakom de gedigna stenväggarna.

Läs mer: Att upptäcka Korfu från Korfu stad (länk)

Antipaxos

Vrika Beach Antipaxos
Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Talrika är de paradisstränder i Grekland som min lekamen har brett ut sig på. De verkar liksom aldrig ta slut. Årets mest spektakulära stränder är de två som jag fick genomleva på den lilla ön Antipaxos, för mig en dagstur från storasystern Paxos. Det vattnet. De omgivningarna. De stunderna.

Voutoumi Beach Antipaxos
Voutoumi Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Paxos & Antipaxos- två öar att kombinera i Grekland (länk)

Sitia/ Sitia Geopark på Kreta

I mitten av september gick resan till Kreta och närmare bestämt till Sitia och Sitia Geopark, östra Kreta sista utpost. Det var 15 år sedan jag var på Kreta. Min första resa till Grekland. Den resan går inte till världshistorien som den mest besinnade men årets Kretaresa till Sitia är en het kandidat att kvala in på begrundade och väl genomarbetade resor.

Richtis Gorge Waterfall Sitia Crete
Richtis George i Sitia Geopark, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Resan var anordnad av organisationen bakom Sitia Geopark vilket säkert gjorde sitt till att jag fick ta del av alla dessa upplevelser. Jag kan motvilligt erkänna att jag tidigare inte riktigt gett Kreta en ärlig chans att visa upp vad hon har att erbjuda. Visst hade jag tidigare både fått promenera längs med hamnen i Chania, låta den rosa sanden vid Elafonissi beach killa mellan tårna och de massiva bergsväggarna vid Samariaravinen imponera på mig men det stannade där för 15 år sedan. Tills nu.

Trachanas Kouvarakis Sitia Crete
Trahanas, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia Geopark är ett område som erbjuder fantastisk vandring, vackra och unika stränder, städer och byar, kloster och en kulinarisk resa som klår det mesta i matväg. Räkor i ouzosås, köttgryta med åtta olika örter, xigalo, bläckfiksrisotto, ipovrihio, trahanas, honung, vin...

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Jag avslutar detta år genom att jag gav mig i kast med att baka en traditionell vasilopita. Ett bak som gav mig ett riktigt huvudbry. Det verkar som att det framför allt finns två utformningar av detta klassiska grekiska nyårsbak. En sockerkaksliknande och en brödliknande. Jag valde den brödliknande och ett nytt huvudbry att välja ett recept av alla varianter som finns. För klart är, att det finns rikliga variationer av detta bakverk. Det blev i slutändan ett riktigt vasilopita-monster. Gigantiskt. Wroooaaar!

Vasilopitan är en slags huvudsymbol för nyåret och gömmer en inbakad peng vars anträffare spås få det mest lyckosamma året. Så, vem hittade pengen hemma hos er?

Vasilopita Greek New Year Bread 1
Vasilopita. (Foto: Markus Olsson)

Ingredienser (en massa portioner)

17-18 dl vetemjöl
1 påse torrjäst (1 pkt färsk jäst)
1 tsk salt
1, 75 dl socker
5 dl mjölk
4 ägg (plus ägg till pensling)
1 apelsin (zest)
2 msk olivolja
Sesamfrön
1 mynt

Tillagning

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Värm mjölken till cirka 45 grader. Torrjäst kräver lite högre temperatur på vätska. Blanda ner mjölken i mjölblandningen. Vispa upp äggen och tillsätt dem i degblandningen. Riv skalet av en stor apelsin och tillsätt zesten tillsammans med olivolja i degen. Arbeta ihop degen och knåda den i cirka tio minuter. Låt degen jäsa under bakduk i cirka 45 minuter. Häll ut degen på ett bakbord och forma den vasilopita som du önskar. Ta undan en liten degbit som du sedan formar siffrorna med. Klä in ett mynt i aluminiumfolie och stoppa in det i vasilopitan. Låt jäsa i cirka 30 minuter till. Värm ugnen till 200 grader.

Forma siffrorna med den sista degbiten och lägg dem ovanpå vasilopitan. Vispa upp ett ägg och pensla brödet. Strö över sesamfrön.

Ställ in vasilopitan i nedre delen av ugnen och grädda den i tio minuter. Sänk därefter värmen till 175 grader och grädda den i ytterligare 30 minuter. Om vasilopitan börjar få för mycket färg, lägg över en bit aluminiumfolie. När vasilopitan är klar, låt den svalna på ett galler under en bakduk.

Öluffa i Grekland och i Kykladerna

Startbild öluffa i Kykladerna

För mig är den ädlaste formen av att resa en öluff, en resa där upplevelser och möten får styra riktning mot olika mål. Kanske ordet ädel och luff inte direkt gifter sig men det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. Det är just det som öluffandet handlar om på något sätt; att skapa precis den resan du vill utifrån budget, möten och olika upplevelser.

Uppdaterat inlägg från 2018.

Planering

Det här med att planera sin öluff i förväg finns det olika åsikter om men jag tänker att det nog i första hand handlar om personlighet och möjligtvis familjesituation som sätter ramarna för planerandet. Själv är jag född med katastroftankar och föredrar att boka större delen av resan från hemmets lugna vrå men jag har även provat på att kliva iland utan att vare sig veta om jag kommer att ha någonstans att bo eller för den delen hur jag kommer att bo. En klar utmaning för den som lätt drabbas av oorganisatorisk härdsmälta. Men, innan ens boendetankar ska få norpa utrymme i hjärnkontoret ska du bestämma dig för vilken ögrupp du vill öluffa inom. Du kan givetvis öluffa mellan de olika ögrupperna men utgå ifrån att kommunikationerna inom samma ögrupp är mer utbyggda och planerade. För att landa i vilken ögrupp som kan passa dig och ditt sällskap bäst kan du läsa om de olika ögrupperna här:

I det här inlägget kommer jag att skriva om en öluff i Kykladerna, en ögrupp som för de allra flesta är en härlig dröm inbäddad med vita sockerbitshus smyckade med blå detaljer, snirkliga stenlagda gränder, prunkande bougainvillea och magiska sandstränder. Att göra sin första öluff bland öarna i Kykladerna är en bra start att testa reseformen på. Här är det inte särskilt långt mellan öarna och färjetrafiken är god.

Antiparos stad
Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Om du, liksom jag, vill planera din öluffarrutt i förväg är det smidigt att utgå från en karta, en sökmotor för färjetrafiken och läsa vad andra har skrivit om resmålen i olika bloggar eller öluffarguider. Själv använder jag ofta sökmotorer för färjor i mitt skissande för då kan jag se hur det går att ta sig mellan just de öar som jag är nyfiken på. Icke att förglömma är ändå att låta upplevelserna på plats styra resan. Du kommer att möta andra luffare som målar upp fantastiska reseskildringar och greker som tipsar om de bästa stränderna, så ha ett öppet resesinne.

Läs mer: Planera din öluff med hjälp av sökmotorer för färjor (länk)

Ett av mina bästa reseminnen är ifrån Syros och när jag hittade en riktigt bra coffee shop (läs: ett hål i en stenvägg på en av gågatorna där äldre män förde vilda diskussioner med varandra). Varje morgon lufsade jag dit för att stilla mitt koffeinbehov och efter ett par dagar kom jag att språka med ägaren om min resa. Genast tog han fram en tunn, vit pappersservett och skrev med blått bläck ner namnet på den ön som enligt honom har de bästa stränderna i hela Grekland: Koufonissi. Hans levande berättelser om färgen på vattnet och den lena, vita sanden fick mig att ändra riktning och jag valde att låta min lekamen ta några dagars siesta på en av övärldens härligaste platser.

Hur många öar och hur länge?

Hur många öar du ska luffa till och under hur lång tid är svårt att tipsa om. Jag brukar lägga tre-fyra nätter på varje ö men om jag faller pladask för en ös charm så stannar jag längre men om jag känner mig rastlös så kuskar jag vidare. För att du ska få ut något av platsen så tänker jag ändå att tre-fyra nätter är en bra hållpunkt att utgå ifrån då tid även försvinner under resdagarna. Det kan alltså bli tre öar på två veckor eller möjligtvis fyra beroende på hur öarna ligger och hur du känner när du väl är på plats.

Hur tar jag mig dit?

När du har valt ögrupp att luffa runt inom är det dags att se över hur du tar dig dit. Att ta sig ut i den grekiska övärlden är en rätt enkel procedur och kan egentligen göras på två olika sätt; ta en flygstol med någon av charterbolagen direkt till en ö och utgå därifrån eller flyg till Aten och sedan utgå i första hand från någon av hamnstäderna Pireus eller Rafina. Vilket sätt du väljer att krydda din resa med är förstås en smaksak och kanske även en kostnadsfråga. Själv brukar jag låta priset styra mitt sätt att ta mig ut i övärlden. Jag lägger hellre pengar på snäppet bättre boende än på flygbiljetten dit och hem.

Att starta och avsluta öluffen på en ö

Väljer du att satsa din kort på att flyga direkt till en ö erbjuder charterbolag både möjligheten att köpa enbart en flygstol eller en flygstol samt boende för till exempel den första natten. Fördelen med det här alternativet är att du kommer direkt ut till öarna och till en av öarna som du kan starta och avsluta din resa på. Tänk på att alltid avsluta din öluff men ett par nätter på den ö från vilken du ska flyga hemifrån. Det händer att färjor ställs in på grund av dåligt vädret (blåst) och om hur härligt det än är att bli strandad på en ö och missa flyget hem skapar det oftast en irriterande kostnad.

Att start och avsluta öluffen via Aten

Väljer du istället att flyga till Aten och ta en färja från någon av hamnarna i Pireus eller Rafina så kan du berika din öluff med några nätter i en av Europas mest spännande städer; den kokande kitteln Aten. Vilken av hamnarna du sedan utgår ifrån brukar i regel styras av vilken av öarna du ska starta din öluff på. I det här fallet handlar det om Santorini och flest avgångar till Santorini hittar du via Pireus.

Om du landar på Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos i så pass skaplig tid att du hinner med en båt ut i arkipelagen samma dag så kan du ta buss X96 som avgår mellan utgång fyra och fem vid ankomstterminalen. Bussresan till Pireus tar cirka 90 minuter och du kliver av när du ser färjeterminalerna på vänster sida.

Biljett till färjan köper du på något av kontoren vid de olika terminalerna eller vid någon av resebyråerna längs den stora trafikleden som löper förbi hamnen. Fråga på resebyrån varifrån just din färja avgår då Pireus gigantiska hamn har en rad olika terminaler över hela området. Tips! Granska biljetten du köper så att inga missförstånd tar dig i en helt annan riktning en helt annan dag.

Psiri Aten
Området Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Hitta i Pireus hamn (länk)

Om du har valt att starta din resa med några dagar i Aten så tar du smidigt tunnelbanan (den gröna linjen) ner till Pireus. Tunnelbaneresan tar cirka 20 minuter från station Monastiraki som ligger i centrala Aten.

Hamnstaden Rafina når du med buss dels direkt från flygplatsen på cirka 30 minuter (busshållplatsen ligger mitt emot hotell Sofitel), dels med buss inifrån stadskärnan vid Pedion Areos. Till Pedion Areos tar du dig genom att ta den gröna tunnelbanan till Victoria Station och sedan några minuter till fots till Pedion Areos. Bussresan från Aten till Rafina tar cirka 70 minuter.

Bokning av boende och färjor

Boende

Eftersom jag redan som lite parvel har känt en trygghet i att planera saker och ting i förväg så brukar jag åtminstone boka boende de första nätterna hemifrån. Då vet jag att det finns ett boende när jag kommer fram och att det finns någon att kommunicera med innan om det är långt ifrån hamnen till boendet. Ofta blir du upphämtad av uthyraren när du kommer fram vilket kan kännas skönt efter en lång dags resande.

På senare tid har jag därefter gjort så att jag kollar upp boende via booking.com (länk) när det börja närma sig avfärd till nästa ö och sedan bokar jag ett par nätter för nästa ställe. Det kan dock fortfarande vara så att många rumsuthyrare står nere i hamnen när du kliver av färjan och erbjuder dig det absolut bästa rummet du någonsin kan få. Att välja rum på det sättet ger dig förstås en större möjlighet att pruta på priset än när du bokar boendet i förväg. Jag rekommenderar dock att du under den främsta högsäsongen (augusti) bokar boende i förväg om du vill vara säker på att ha någonstans att bo. Detta gäller framför allt de små öarna där utbudet av övernattningsrum är begränsat. På öar som Iraklia, Schinousssa, Koufonissi och Donoussa kan det vara läge att alltid boka boende i förväg om du reser juni-augusti.

Hamnen i Stavros Donoussa
Hamnen i Stavros, Donoussa. (Foto: Markus Olsson)

Färjor

Jag har aldrig bokat en färja hemifrån utan jag har alltid köpt biljetterna några dagar i förväg på plats. "Living on the edge" så att säga. Hittills har jag alltid fått tag på biljett under de tolv år som jag har öluffat. Att kunna vara spontan och stanna längre eller kortare på en plats kräver att du vågar vänta med att boka färjebiljetter tills du väl är i Grekland. Olika förutsättningar kräver förstås olika resesätt och vill du boka biljetter hemifrån kan du till exempel göra det på greekferries.gr (länk).

Jag bokar sällan en platsbiljett utan njuter så ofta det går genom att sitta ute på däck i solen. Där finns både bänkar, sittplatser och stolar som du inte behöver eller kan boka. Ska du resa med en nattfärja är förstås ett säte att slumra till i att föredra framför golvet bredvid samma säte.

Alla färjor har någon form av servering som du kan köpa mat, en smörgås, en paj eller något sött vid. Många har annars köpt med sig matsäck och njuter av den ute på däck.

Anländer med färja naxos
Färja lägger till, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Beroende på vilken typ av båt du väljer att åka med så finns det utrymme att spara en slant eller två. De snabbare katamaranerna kostar betydligt mer att åka med än de mer långsamma färjorna som påminner om en mindre Finlandsbåt. Ibland är det förstås värt att betala lite mer för att få njuta av ytterligare tid på plats än ute på det böljande blå. Själv njuter jag nästan lika mycket av att vara på väg någonstans som att vara någonstans.

Packning

När det gäller packningen har jag egentligen bara en regel: packa alltid mindre än vad du tror att du behöver. Det finns gott om tvättmöjligheter på öarna och släpa en massa packning är inte värt besväret.

Att luffa med ryggsäck eller rullväska låter jag vara osagt. Nja, eller kanske inte. Jag föredrar ryggsäck då jag tycker det är enklare att ta sig båda av och på färjorna på det sättet. Ofta är det trångt och stressigt då färjebolagen gör allt för att hålla tiderna (handgripligen). Underlaget är som gjort för att hata rullväskor men samtidigt är det ändå många som reser med roterande koffertar. Det är i slutändan en smaksak. Jag föredrar dessutom ryggsäck om det blir så att jag behöver vandra ett antal trappor upp på ön för att komma till boendet.

Förslag på öluff: Santorini- Paros- Sifnos- Santorini

Så, då är resan bokad och väskan packad. I det här fallet har jag valt en öluff i Kykladerna med öar som både är klassiska resmål men även en ö som är ett mindre känt vykortsmotiv. Jag har hittat en prisvärd flygstol till Santorini (även för hemresan) och startar öluffen mitt ute bland de förtrollande kobbarna.

Första dygnet

På resdagen har jag gått upp i arla morgonstund och kommer fram till Santorini på eftermiddag. Jag har valt att stanna en natt på denna dramatiska ö för att landa i den förestående expeditionen. Jag väljer att bo vid kusten vid den svarta lavastranden i Kamari. Eftersom jag reser med ett charterbolag så har jag valt alternativet att boka första nattens boende via dem och kan därmed nyttja deras transfer från flygplatsen in till Kamari. På kvällen njuter jag av en grekisk sallad och souvlaki på en taverna intill stranden. Havets mjuka brus viskar om framtida badmöjligheter och brännhet svart sand.

Hamnen på Santorini
Ombordstigning, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästkommande morgon gottar jag mig i en frukost i närheten av boendet och laddar för resan mot nästa stopp: Paros. I god tid tar jag bussen ner till hamnen för att köpa biljetter på resebyrån som ligger längs den grova bergsväggen inte långt ifrån vattenbrynet. På vägen dit ser jag delar av Santorini som väcker min nyfikenhet och det känns bra att avsluta öluffen med några dagar här igen. Båtresan mellan Santorini och Paros tar drygt tre timmar (färja) och när jag kliver i land på Paros ser jag skymten av Kastro med sina snirkliga gränder på höger sida och en lång, härlig strand på vänster sida.

Dygn två-fem

Kyrka Kastro Parikia Paros
Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Under min vistelse här bor jag i Paros huvudby Parikia. Jag njuter av Parikia som är en charmig labyrint av vitkalkade hus och stenlagda gränder, jag njuter av byns två stränder, besöker en av Greklands äldsta kyrkor Ekatontapyliani, tar en busstur till den vackra byn Noussa på nordkusten och hyr en moped för att åka upp till bergsbyn Lefkes.

Paros Parikia med väderkvarn
Vy mot Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

På avresedagen äter jag en stor frukost vid ett av kaféerna som ligger strax under Kastro vid hamnpromenaden med bara några minuters gångväg till färjan som ska ta mig till nästa ö: Sifnos.

Dygn sex-tio

Färjan från Paros till Sifnos tog tre timmar och jag kommer fram till hamnbyn Kamares. Bergen tornar upp sig på varsin sida av byns breda strandremsa och ett par moln döljer toppen på den högra sidan. Jag har valt att bo i Kamares tack vara den fina stranden men också tacka vare den goda möjligheten att starta vandringsturer härifrån. Dessutom vet jag att busstrafiken fungerar riktigt bra på ön så min tänkta tur till öns huvudby Apollonia samt den äldre och betydligt mindre byn Kastro tar jag mig upp till på tre hjulaxlar och sex hjul.

Kamares Beach Sifnos
Stranden i kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Eftersom Sifnos är känt för sin keramik passar jag på att titta in i ett par verkstäder och köper med mig en ny mugg att dricka morgonkaffet ur. Jag spenderar mina dagar med bad, vandring och utflykt till de olika byarna.

Dygn elva-fjorton

Efter några fantastiska dagar på Sifnos återvänder jag till Santorini för några sista dagar på denna mäktiga vulkanö innan hemresan åter går till Sverige. Färjeturen mellan Sifnos och Santorini tog runt sex timmar och när jag glider in i Santorinis hamn framåt 19-tiden bestämmer jag mig för att middagen ska avnjutas i Fira, Santorinis huvudby. Byn klamrar sig fast längs bergsväggen med näbbar och klor och jag vandrar länge och väl i de vitkalkade gränderna efter middagen innan jag tar bussen ner till Kamari där jag åter har valt att bo.

Fira Thira Santorini
Fira, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästa dag njuter jag av strandtid och bränner mina fotsulor i den heta, svarta lavasanden. Framåt kvällen tar jag mig, som så många andra, till byn Oia för att betrakta en av medelhavets vackraste solnedgångar. Resten av tiden på Santorini njuter jag av bad och ett besök vid Santorinis gamla Chora som idag är en gåtfull ruinstad.

Santorini Kamari Gamla Thira
Vägen upp till Santorinis gamla huvudby. (Foto: Markus Olsson)

Två veckor gick riktigt snabbt och nu är det dags att åka hem igen och jag tar en taxi ut till flygplatsen som endast ligger 3,5 kilometer från Kamari.

Kostnad

Vad din öluff landar i och vad du får uppleva är så pass olika att det är svårt att ge generella tips. Du kommer att hitta just ditt sätt att resa och ovan har jag beskrivit så som mitt sätt har kommit att blivit: viss planering innan, reser med ryggsäck, bokar ofta boende i förväg och dessutom reser jag numera nästan alltid via Aten.

Kostnaden för en öluff ser lite olika ut beroende på när under säsong du åker. Jag brukar alltid resa senare delen av maj då det fortfarande är lågsäsong men varmt i luften och i havet. Flygbiljetterna brukar numera landa på cirka 2000:- t o r, resan med färja ligger på allt ifrån 10 Euro upp till 50 Euro men i regel brukar jag betala cirka 20 Euro per tur. Ett dubbelrum kan du under lågsäsong få för cirka 30 Euro vilket betyder att den här öluffen skulle landa på runt 6500:- exkl. mat och nöjen.

Möjligheten att hålla nere kostnaden ligger till viss del i boendekostnader men framför allt vad du gör och äter om dagarna.

Att öluffa är ett resesätt som innebär möten, rika upplevelser och omväxling. Vilka och vad du möter kan styra resan mot helt andra riktningar än du först har tänkt att styra kosa mot. Jag älskar att resa under dessa förutsättningar så länge jag kan planera delar av dem hemifrån men samtidigt är jag även öppen för att planera om när jag får en skrynklig servett i handen.

Sammanfattning

  • Gör en grovplanering med hjälp av karta, sökmotorer och reseinspiration.
  • Leta flygresor och priser för att se hur du startar och avslutar din öluff.
  • Boka de första nätternas boende i förväg.
  • Packa lätt.
  • Njut och var öppen för förändringar.

Läs mer: Vill du läsa mer om att öluffa kan du göra det på mittgrekland.se´s sidor om att öluffa (länk)

Recept på grekiska julkakor

Det lackar mot jul och vad vore inte en jul utan de grekiska småkakorna som serveras i Grekland denna tid på året? Jag kan inte skryta med att de blev särskilt vackra men vad gör det när smaken är urläcker.

Kourabiedes 2019
Kourabiedes. (Foto: Markus Olsson)

Kourabiedes är en av de vanligaste kakorna som bakas i Grekland runt jul. Det är en enkel smörkaka smaksatt med Metaxa och skulle Metaxa inte finnas i skåpet där hemma går det även bra med konjak. Som ofta finns det varianter på detta recept beroende vilka traditioner som familjen har och det är inte sällan som de även bakas med mandel som rostas och sedan mixas till ett mjöl. Jag har valt att göra en variant utan mandel den här gången.

Läs mer: Recept på Kourabiedes (länk)

Melomakarona 2019
Melomakarona. (Foto: Markus Olsson)

Den andra av de två vanligaste julkakorna som serveras i Grekland runt jul är Melomakarona. Ofta serveras dessa kakor tillsammans men som det kakmonster jag är så hann jag äta upp alla Kourabiedes innan Melomakarona blev klara.

Melomakarona är en småkaka med smak av apelsin, kanel och valnötter. När jag har letat recept hittar jag som vanligt även här en rad varianter av hur denna kaka ska bakas men till slut så valde jag ingredienserna från det familjerecept jag fick mig tillskickat av en vänlig själ. Jag har även valt att blanda alla ingredienser till en deg istället för att "fylla" kakorna med hackade valnötter.

Läs mer: Recept på Melomakarona (länk)

Kreta: Kato Zakros- intagande stillhet på östra Kreta

Startbild KatoZakros

Lugna, stilla Katos Zakros är den perfekta hemvisten för oss som uppskattar en mer balanserad strandupplevelse. Här finns inte många uthyrningsrum och tavernorna ovanför stranden är enbart en handfull. Sanden är blandad med klappersten och stranden ligger väl skyddad i bukten där vattnet sällan gör uppror.

Par vid strand Kato Zakros Kreta
Kato Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Båtar vid Kato Zakros Kreta
Kato Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Hit åker du för att ta del av det lilla i det stora på något sätt. Stora Kreta som på sina ställen draperas av turism och lilla Kato Zakros som varken kan eller tar emot särskilt stora horder av besökare. Dagtid kan någorlunda många badsugna hitta till stranden men när solen börjar ta riktning mot horisonten minskar mängden besökare kraftigt och kvar blir vågornas ljud och cikadornas sång. Några toner av grekiska musik, lågmälda samtal och klirret av porslin när disken plockas av borden kan vara de fåtal ljud du uppfattar.

Nostos i Kato Zakros Kreta
Taverna Nostos i Katos Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Kato Zakros Beach Sitia Crete
Stranden i Kato Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Stranden i Kato Zakros kreta
Stranden i Kato Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Ungefär 100 meter bakom stranden hittar du en av Kretas mest betydande arkeologiska platser, Palatset i Zakros, som en gång i tiden var ett av de viktigaste minoiska samhällena. Utifrån storleken sett så var det det fjärde största minoiska palatset som växte fram på denna skyddade plats med närheten till Kato Zakros kust där även minoernas hamn låg.

Archaeological site the entrance of Palace of Kato Zakros
Arkeologiska platsen för Palatset i Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Palatset i Zakros byggdes omkring 1900 f.Kr men de nuvarande ruinerna är från den så kallade andra byggnadsfasen från cirka 1600 f.Kr men likt de andra minoiska platserna förstördes de runt 1450 f Kr.

Palatset i Zakros var viktigt både politiskt och religiöst men även kommersiellt och riktade sig mot de stora civilisationerna i Mellanöstern då resvägen från denna sida av Kreta var den smidigaste att nå dem.

Archaeological site Palace Kato Zakros
Arkeologiska platsen för palatset i Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Palatset vid Zakros är en av de mest betydelsefulla arkeologiska platserna med tanke på att det är det enda minoiska palatset som inte har plundrats och man hittade till och med med dess kassavalv intakt. De flesta fynden förvaras numera i museer i Heraklion, Sitia och Agios Nikolaos.

Hitta till Kato Zakros:

Kato Zakros ligger cirka 45 kilometer sydost om Sitia dit du kan ta dig med både färja, inrikesflyg men även med svenska charterbolag. Den berömda vandringsleden Zakrosravinen mynnar ut strax innan den arkeologiska platsen för palatset i Zakros och vandrar du hela leden tar det cirka två timmar att komma fram till Kato Zakros.

Läs mer:Sitia Geopark-östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Läs mer:Vandra på Kreta (länk)

Läs mer:Vai Beach- östra Kretas unika palmstrand (länk)

Ancient Theaters of Epirus- en resa i en av Greklands vackraste regioner

Epirus start

Tänk dig en plats där berg möter dal, där hav möter land, där nutid möter dåtid och där genuina miljöer härbärgerar engagerande och vänliga människor. Tänk dig underbara stränder, tänk dig förtrollande vandringsleder och föreställ dig antika lämningar som inte lämnar någon oberörd. Tänk nordvästra Grekland, tänk fastlandet, tänk en av Greklands mest spännande regioner. Eller egentligen behöver du inte tänka så mycket för allt det där kan du uppleva på en av Greklands mest mångfacetterade platser, Epirus.

Hitintills har jag endast tagit en liten smakbit av det läckra bakverk som Epirus utgör, men det är just en sådan där smakbit som skapar sug efter mer, mer av det välsmakande finbrödet som finns på det där konditoriet som inte så många hittar till än. Min lilla men ljuva tugga av området bestod främst av besök hos de antika lämningar som har paketerats under benämningen "Ancient Theaters of Epirus". Totalt fem arkeologiska platser med häpnadsväckande amfiteatrar är inslagna i detta knyte med 2500 år av historia och som totalt sett skapar en led på 344 kilometer. Därtill bjuder färdvägen på andra arkeologiska platser, museer, pittoreska byar, butiker och restauranger. Tillsammans har regionen arbetat fram en varierad upplevelse för att visa på områdets potential som destination. Man har helt enkelt skapat en resa som inrymmer fler nyanserade resor.

Epirus är en av Greklands tretton administrativa regioner som i sin tur är uppdelad i fyra prefekturer Arta, Ioannina, Preveza och Thesprotia. Under mina dagar i Epirus bodde jag i Ioannina, en charmig stad intill sjön Pamvotida, som både bjuder på en traditionsrik historia och tidsenligt utbud. Många charterplan till Parga landar på Ioanninas flygplats och alla som tar sikte mot den populära semesterorten får sig en allt för snabb blick av vad Ioannina har att erbjuda. Här finns mycket mer att upptäcka. Hela Epirusregionen har cirka 350 000 invånare varav en tredjedel bor i just Ioannina som är distriktets största stad.

Epirus är en av Greklands fattigaste regioner men med ett slags vackert armod där man just börjat förstå sin fulla potential. Turismen i området är oförtjänt liten även om kustorter som Parga börjar lyfta det organiserade resandet till en mer värdefull nivå. Trots utvecklingen finns fortfarande en stor outnyttjad kraft som bara väntar på att få blomma ut i sin fulla kraft genom resan "Ancient Theaters of Epirus" och de innefattande resor.

De fem arkeologiska platserna med valda avstickare som jag fick ta en välsmakande bit av är:

Dodona

Dodona teater
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

En av de mest mäktiga platserna bland Ancient Theaters of Epirus är Dodona med sin storslagna amfiteater, sin myt om oraklet och det praktfulla heliga trädet. Platsen har en storhet och en slags ödmjukhet inför sitt berättigande. Jag blev märkbart berörd när jag vandrade på området och vindens sus skapade ett svagt ljud bland de färgrika höstlöven. Enligt legenden gav ljust lövens läte svar på frågorna som ställts till oraklet vid Dodona av utvalda präster.

Dodona teater med träd
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

Amfiteatern vid Dodona byggdes i stor skala med närmare 17 500 platser för att matcha kung Pyrrhus rikliga ambitioner. Teatern skulle vara tillräckligt stort för att rymma riktigt stora folkmassor eftersom både helgedomen och de idrottsliga spelen intill var välkända i det dåvarande riket.

Dodona hela trädet
Det heliga trädet i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

Teatern fick över tid en annan betydelse där den största förändringen troligtvis skedde under kejsarens Augustus tid. Då omvandlades teaterns orkester från en plats för teaterstycken till en arena för vilda djurslagsmål.

Runt år 130 började Dodona sakta förfalla och teatern övergavs i århundraden. I mitten av 1900-talet såg teaterns säten mer ut som stenar utspridda på sluttningarna med orkestern och scenen begravda under jord. Utgrävningar, studier och nyligen gjorda bevarande- och restaurationsarbeten har dock återställt teatern både till form och kapacitet för att ta emot åskådare och föreställningar ännu en gång.

Amvrakia

Amvrakia arkeologisk plats
Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

Kanske en av de starkaste kontrasterna till Dodona är den lilla teatern Amvrakia i Arta. Här finns en slags intim känsla av kvartersteater där de få raderna av sittplatser ligger insprängda bland de moderna bostadshusen. Och visst väcker det en viss nyfikenhet kring dess litenhet i relation till så många pompösa teatrar i området?

Amvrakia teater
Teatern i Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

Det finns delar av en mycket större teater i Amvrakia men få delar har grävts fram då den till största delen fortfarande är begravd under de moderna byggnaderna. Den lilla teatern som jag fick möjlighet att besöka är faktiskt den minsta teater som hittills har upptäckts i Grekland. Teorin kring den lilla teatern är att den i första hand inte var en plats för skådespel utan snarare en plats för att diskutera administrativa och religiösa frågor.

Amvrakia arkeolog
Arkeolog vid Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

I motsats till de flesta andra gamla grekiska teatrarna byggdes den lilla teatern Amvrakia inte på en naturlig sluttning utan vilar på en uppbyggd lutning. Fundamentet innefattar äldre konstruktioner av husgrunder som dateras till the 5th century BC och till bad som dateras till the 4th century BC. Badrummens golv, gjorda av små svarta och vita stenar, visar bland annat delfiner och en ung Eros som sträcker ut sin hand till en svan.

Med tiden blev Amvrakias lilla teater överbyggd av andra byggnader. Utgrävningar från 1976 visar tecken på både bysantinska, osmanska och slutligen moderna byggnader som täckte denna lilla klenod.

Detour 1: Arta stad med Arta bro

Arta stad
Arta. (Foto: Markus Olsson)

Arta är egentligen ingen avstickare till Amvrakia då teatern ligger mitt bland ljusa, moderna hus inne i Arta. Anledningen till att jag tar upp Arta är att jag tycker att du ska passa på att åtnjuta vad denna lilla stad på 24 000 invånare har att erbjuda när du ändå tar dig hit. Arta är en perfekt plats för en lunch eller en kopp java under trädkronan på torget du passerar på väg till Amvrakia. Den lilla inblick jag fick i denna stad väckte en upptäckarlust och jag kommer garanterat att återvända hit nästa gång min väg korsar Epirus.

Arta hus
Arta. (Foto: Markus Olsson)

Den kanske största attraktionen i Arta är den gamla ottomanska stenbron som korsar floden Arachtos. Den 145 meter långa bron ligger längs vägen mellan Ioannina och Arta och du ser den tydligt när du åker över den nya bron som har byggts i närheten. Den gamla bron som i sin nuvarande form stod klar 1612 används idag av fotgängare och hålls upp av fyra stora valv. En imponerande konstruktion och är bara den värd ett besök till Arta.

Arta Bridge Epirus Greece
Bron i Arta. (Foto: Wikimedia Commons)

Detour 2: Kyrkogården Ambracia

Kyrkogården Ambracia Arta
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Längs gatan Kommenou ligger den sydvästra kyrkogården i Ambracia, byggd som en aveny på vilken man kom in i själva staden. Längs båda sidor om avenyn ligger noggrant gjorda gravar där de som ansågs viktigast har ett tecken på den övre kanten. Dessa var i regel ett offentligt arkosolium, det vill säga en slags nischformad grav utsmyckad med måleri.

Kyrkogården Ambracia närbild Arta
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Kyrkogården Ambracia Arta Arkeolog
Arkeolog vid Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Detour 3: Kyrkan Parigoritria

Kyrkan framsida Parigoritria Arta
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)

Det är inte ofta jag går igång på kyrkor men ibland händer det att det finns helgedomar som till och med imponerar på mig. Kyrkan Parigoritria i Arta är just en sådan byggnad. Kyrkan stod klar 1289 och är konstruerad som en stor, nästan kvadratisk byggnad med tre våningar. Den centrala kupolen stöds av åtta pelare uppdelade i tre nivåer som du tydligt kan se inne i kyrkan. Det finns också fyra mindre kupoler i varje hörn av kyrkans platta tak.

Arta Kyrkan Parigoritria
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)

När du står mitt inne i kyrkan och lyfter blicken upp mot taket och den centrala kupolen ser du Jesus avbildad i mosaik omgiven av änglar och de tolv profeterna. I övrigt finns flera fresker i kyrkan som härstammar både från 1600-talet och 1700-talet.

Nikopolis

Nikopolis Teater Övre del
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Staden Nikopolis byggdes nära sundet vid halvön Preveza, cirka sex kilometer norr om dagens Preveza. Anledningen till att Nikopolis (=segerns stad) byggdes just här är att Octavian ville att alla skulle minnas hans triumf vid sjöslaget i närheten. Han stannade dock inte vid det utan han utsåg Apollo som sitt skyddshelgon och återupplivade spelen som tidigare brukade äga rum i guds ära på platsen. Han lät bygga alla faciliteter som behövs för de nya spelen: en stadion, ett gym, två badkomplex och en teater eftersom spelen innehöll både atletiska och musikaliska tävlingar.

Nikopolis Teater
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Den maffiga romerska teatern Nikopolis med plats för cirka 5000 åskådare var i bruk fram till the 3rd century AD. Hela generationer deltog i teaterns olika uppsättningar. Även den ökända romerska kejsaren Nero försökte sig på både musik och tragedi och oavsett kvalitén på sina insatser vann han givetvis alla utmaningar.

Nikopolis Teater säten
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Till slut dog spelen ut och teatern och de andra faciliteterna övergavs i flera århundraden. En småskalig utgrävning påbörjades på 1960-talet och följdes därefter av mindre insatser fram till nutid där man med mer moderna metoder även återställer en del av Nikopolis forna prakt.

Nikopolis Arkeolog
Arkeolog vid Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Detour 1: The Odeum of Nikopolis

The Odeum of Nikopolis Mur
Vid The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Inte långt från den stora teatern ligger The Odeum och Nikopolis som är resterna av en mindre teaterbyggnad med 1600 platser som på sin tid faktiskt hade tak för att bland annat ge bättre akustik. Byggnaden användes inte bara till teater utan var en plats där man framförde musikaliska stycken, hade musiktävlingar, reciterade poesi och hade politiska möten. Byggnaden är knappt 60 meter lång och är drygt 45 meter djup och hade gator på sin norra, östra samt västra sida medan det på den södra sidan finns lämningar av ytterligare en byggnad innehållande bad och ett atrium.

The Odeum of Nikopolis Utsidan
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

The Odeum of Nikopolis Valv
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Då var The Odeum en del av staden, idag ligger lämningarna mitt bland åkrar och vida vidder och ger den delvis välbevarade platsen en nästan ödelik karaktär. Se till att kombinera besöket vid den stora teatern Nikopolis med en visit här och föreställ dig Nikopolis stad som bredde ut sig runt platsen.

The Odeum of Nikopolis Säten
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Kassope

Kassope teater
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Kanske en av de mest imponerande arkeologiska platserna bland teatrarna i Ancient Theaters of Epirus är Kassope som ligger på en platå drygt 600 meter över havet inbäddad i frodig grönska. Staden grundades under the 4th century BC just för sitt läge som gav både skydd men även kontroll över landsträckan som sträcker sig nord-syd ut mot kusten.

Kassope stad
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Kvarteren präglas tydligt av geometrisk ordning och precision där alla offentliga byggnader hade en framträdande position. I början av the early 3rd century BC byggdes en stor teater för att kunna ge teaterföreställningar och för att kunna samlas för att diskutera politiska frågor.

Kassope gata
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Teatern byggdes vid foten av stadens högsta kulle med panoramautsikt över viken med det Joniska havet och Lefkada.

Kassope Arkeolog
Guide/ arkeolog vid Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Staden övergavs i slutet av the 1st century BC när stadens invånare tvingades flytta till den nybildade staden Nikopolis. Under de århundraden som följde förföll staden och dess teater. Teaterns placering vid kullen har över tid fått den att sakta röra sig nedåt och stora stenar ovanför sittplatserna har trillat ner och orsakat ytterligare skador. Tack vare det restaureringsarbete som pågår sedan en tid tillbaka kommer man att stadga upp teatern och reparera en mängd skador för att återskapa teaterns forna glans.

Detour 1: Monument of Zalongo

Monument of Zalongo
The Monument of Zalongo. (Foto: Markus Olsson)

The Monument of Zalongo är en skulptur av George Zongolopoulos till minne av kvinnorna från byn Souli som 1803 tillsammans med sina barn begick självmord genom att dansa utför bergskanten för att undgå att tillfångatas av turkarna. Monumentet ligger på 700 meters höjd på Zalongoberget, nära Preveza, och är väl synligt från Kassope. Du kan nå monumentet från klostret Agia Dimitrios där det finns en stenlagd led upp till toppen.

Detour 2: The Oracle of the dead/ Nekromanteion av Acheron

Nekromanteion av Acheron
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Nekromanteion av Acheron byggnader
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

En annan fantastisk plats är Nekromanteion av Acheron där myten säger att de trogna kunde få svar på sina spörsmål genom att fråga de dödas själar. Den frågvisa fick bo i små rum i upp till en månad som förberedelse till ritualen innan de genom en labyrintliknande ingång fick tillträde till salen där frågan kunde ställas. Troligtvis blev frågeställaren drogade på något sätt när inträdet i rummet skulle ske och upplevelsen var troligtvis rätt diffus.

Nekromanteion av Acheron krukor
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Nekromanteion av Acheron låg vid den flodbank där floderna Acheron och Kokytus möttes strax utanför staden Ephyra i Epirus. Eftersom dessa floder troddes flyta ned till Hades rike i underjorden ansåg man att Nekromanteion av Acheron var platsen där ingången till dödsriket fanns och att man därmed kunde få kontakt med de dödas själar.

Nekromanteion av Acheron Arkeolog
Guide/ arkeolog vid Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Gitana

Gitana teater
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Den mest otippade arkeologiska platsen på Ancient Theaters of Epirus var för mig Gitana som lätt otillgänglig nås via en liten, kurvig väg delvis täckt med buskage. Intill floden Thyamis strand ligger en amfiteater nedanför den stad som en gång funnits där. När vi besökte Gitana pågick ett febrilt arkeologiskt arbete med att restaurera och framhäva gömda och begravda delar.

Gitana teater vy
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Gitana var en av de sjuttio städerna som förstördes i det tredje makedonska kriget. Vid den tiden var staden omkring 200 år gammal, grundad runt mitten av the middle of the 4th century BC för att fungera som Thesprotians huvudstad, en av Epirus tre dåvarande huvudstammar.

Gitana byggdes på en plats med stora fördelar, både i försvarssammanhang och i handel. Floden Thyamis gränsar till staden på tre sidor och erbjuder en enkel tillgång till havet medan bergssidan erbjuder ett tryggt skydd.

Gitana teater namn
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Lämningar från Gitanas stadsarkiv visar ansikten av skådespelare, komedi- och tragedismaskar och andra teman relaterade till dyrkan av guden Dionysus. Teatern var dock inte bara till för skådespel, utan också för politiska församlingar. Några av dessa skulle ha ägt rum år 168 före Kristus före slaget vid Pydna, när medborgarna i Epirus diskuterade vilken ståndpunkt de skulle anta avseende Rom.

Gitana Arkeolog
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Gitana och dess teater verkar ha övergivits i slutet av the 1st century BC, efter Octavians framfart och grunden för staden Nikopolis lades. De första systematiska utgrävningarna började i slutet av 1980-talet, betydligt senare än många av de andra arkeologiska platserna i området.

Gitana Huvudarkeolog
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Hitta rätt bland Ancient Theaters of Epirus:

Vill du läsa mer om Ancient Theaters of Epirus kan du göra det här: Ancient Theaters of Epirus (länk)

Det här inlägget är ett samarbete med Epirus Region och Vistigreece men tankar, synpunkter och foton är min egna om inte annat angivits.

Resmål i Grekland via webben

Det vore fel att säga att jag inte längtar till Grekland. Jag längtar alltid. Jag längtar så fort jag tar min första steg på Arlanda vid hemkomsten, ja till och med när kabinpersonalen intar sina säten inför landning på bana ett, två eller tre. Jag längtar alltid.

Ett sätt att hantera längtan är att konsumera avsnitt och videoklipp om Grekland via playtjänster och YouTube. Det finns en uppsjö av klipp från allehanda resmål i Grekland som jag brukar leta mig igenom när det är dags att planera nästa Greklandsresa. Men det finns även längre klipp och program som initialt är gjorda för tv/ i tv-format och som för en stund finns på playtjänsterna och ibland får leva vidare på YouTube. Jag har samlat några av dessa nedan för den som vill förlora sig bort till Grekland en stund.

SVT Play

Världens natur: Greklands vilda sidor

Vi förknippar Grekland med stränder och salta bad. Men landet rymmer också höga berg, djupa raviner och dalar med otämjda floder. Där lever en livskraftig björnstam och där leker gemsens killingar om sommaren på höglänta ängar.

Världens natur: Greklands vilda sidor (länk till programmnet)

TV4 Play

En plats i solen: Borta eller hemma bäst?

Den grekiska ön Naxos är Martyn och Anne´s favoritdestination när det kommer till avkoppling. Det är även platsen där de förlovade sig och sedermera gifte sig. Nu vill de köpa ett semesterhus på ön men kraven är höga. Kommer de hitta deras drömhus?

En plats i solen: Borta eller hema bäst? (länk till programmet)

UR Play

Grekland med Simon Reeve

Följ med Simon Reeve på en resa genom Grekland, semesterparadiset med vita stränder, azurblått hav och en krisande vardag. I två program blandas underbara naturupplevelser med en djupare kunskap om Grekland.

Grekland med Simon Reeve (länk till programmen)

Resan till Grekland

På en resa till Aten försvinner Holger Nilsson spårlöst. Samtidigt har en ung kvinna tappat minnet efter en olycka. I kvinnans väska finns en lapp med Holgers adress, kan Holger veta vem hon är? I sitt sökande efter Holger möter kvinnan Mortensen som lever jetsetliv på Santorini. Spåren efter Holger leder vidare mot Albanien. Vem är den unga kvinnan och vad har hänt med Holger?

Resan till Grekland (länk till programmet)

YouTube

Booze traveler: Grekland- dagen efter

Joanna Lumley's Greek Odyssey (4 avsnitt)

Secrets of the Acropolis- Blowing up History

Ropoto- Greece's Sinking Ghost Town

Rick Steves Europe: Athens and Side-Trips

Rick Steves Europe: Greek Islands- Santorini, Mykonos, and Rhodes

Rick Steves Europe: Greece's Peloponnese

A Place in Greece Year 1 & 2 (serie)

Homes By The Med- Crete 

'

Greece - The islands- Crete

Läs mer: mittgrekland.se´s avsnitt på IGTV (länk)

Kreta: Vai Beach- östra Kretas unika palmstrand

Vai Beach Crete Startbild

En av Kretas mest spektakulära stränder är stranden Vai med sin unika palmskog som bildar ett slags ryggstöd till den vita, mjuka sandstranden. Palmskogen är unik genom att det är den största palmskogen i Europa av sorten Phoenix theophrasti med cirka 5000 palmträd. Det finns även några mindre ansamlingar i Turkiet, Egypten och på andra ställen på Kreta men dessa är inte i närheten av denna storlek. Palmträden blir mellan 12-13 meter höga och skapar en alldeles unik miljö i Vai.

Vai Beach Sitia Crete
Vai Beach, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Vai Beach är en välbesökt strand. Det ska jag inte sticka under stolen med. Under säsong kommer du att trängas med busslaster av turister som vill se och uppleva palmstranden. Jag tycker ändå att stranden är värd sitt besök och det finns en slags paradisisk känsla med alla palmer som vajar i vinden i kontrast mot den vita sanden och det turkosblå havet.

Vai Beach Crete
Vai Beach, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Jag besökte Vai Beach i mitten av september då det inte var särkilt mycket folk här och det fanns gott om plats både bland solstolar men även i hela området där du kan lägga ut din medhavda handduk. Palmerna växer både strax intill stranden där de skänker skugga men de växer framför allt som en slags tunga in mot land vid den norra delen av stranden.

Vai Beach Palmtrees Crete
Vai Beach, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Stranden "upptäcktes" på 1970-talet av hippies som hade tröttnat på tidigare områden och nu valde att njuta av den fantastiska miljön i Vai. På 1980-talet hittade framför allt backpackers hit och många valde att fricampa på stranden. Ett mindre kaos uppstod med tält och skräp vilket fick myndigheterna att till sluta stänga stranden för att sedan öppna den igen under mer ordnade former. Stranden och palmskogen är idag skyddad av den Internationella Naturvårdsunionen, ICUN.

Det finns både en taverna och ett kafé vid stranden och intill parkeringsplatsen (parkering mot avgift) brukar även försäljare stå som säljer färsk frukt, grillad majskolv, oliver, olivolja, örter och teer.

Psili Ammos Vai Sitia Crete
Psili Ammos, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Nära Vai hittar du även sanddynerna vid Psili Ammos som du når genom att ta trapporna som löper söder om stranden i Vai. Sanddynerna är skapade genom vindens kraft och sandbäddarna sträcker sig över hela strandens kustzon. Hit hittar i första hand naturister.

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Hitta till Vai Beach:

Stranden Vai ligger cirka 24 kilometer nordost om Sitia dit du kan åka med charterbolag ifrån Sverige. Det går även inrikesflyg från Aten direkt till Sitia. Under säsong går det cirka 4 bussturer om dagen till Vai Beach från Sitia.

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb