Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Karta

Karta

Klicka på markörerna på kartan för att se sevärdheterna vid respektive markör. Mer information om sevärdheter/ restauranger/ boenden/ stränder hittar du under respektive rubrik i vänstermenyn.

Karta

Karta

Klicka på markörerna på kartan för att se sevärdheterna vid respektive markör. Mer information om sevärdheter/ restauranger/ boenden/ stränder hittar du under respektive rubrik i vänstermenyn.

Saroniska öarna

Saroniska öarna

De Saroniska öarna ligger i havet utanför Pireus, i Saroniska bukten. Därav namnet Saroniska öarna. Färjeförbindelserna från Pireus till öarna är god och det är hit många av de semesterstinna Atenborna åker när de är lediga, kanske framför allt till ön Egina som ligger mindre än en timme bort från Pireus.  De Saroniska öarna är som en slags snabbfil ut i den grekiska övärlden och bra början på en magisk öluff. Under helger och semestertider är priserna rätt höga med tanke på den stora mängd Atenare som tillbringar sin lediga tid på de olika öarna. Att förlägga en del av sitt resande här under lågsäsong eller mitt i veckan kan ge ganska stor skillnad.

I menyn till vänster kan du läsa och ta del av information om de olika öarna i de Saroniska öarna.

Spetses

Spetses

Startbild Spetses

Spetses är Spetses och på något sätt bara Spetses. Spetses är en trevlig ö, en ren ö, en grekisk ö. Det finns inga stora antika monument att besöka, ingen strand som ligger på topp-tio-listan i resemagasinens senaste nummer eller någon natur som får botaniker att kalla till konferens. Spetses är Spetses och på något sätt bara Spetses. Med det menar jag inte något negativt utan Spetses erbjuder ett modernt vardagligt Grekland med i första hand helgturism där Aten-bor vill slippa stadens hets för en stund. Det är rent, fräscht, restaurangtätt och längs kusterna finns helt okej stränder. Det liksom bara är och Spetses ger det som besökaren behöver.

När en vinterblek skandinav sätter sin fot på Spetses så tillhör det alltså inte vanligheten men det är inte heller så pass exotiskt att kamerorna åker fram eller att lokalpressen stoppar pressarna. Det som framför allt slår mig när jag är på Spetses är den öppna, glada och uppriktiga gästvänligheten. Spetsesborna stannar och erbjuder hjälp, hälsar och frågar hur vi mår när vi med förlorade mål snurrar runt ibland gränderna. När vi lite senare har trasslat in oss ännu mer i nystanet av gränder och möter samma person igen får vi handgripligen hjälp att hitta rätt. Vad är väl enfast grekisk hand som pekar i rätt riktning? Tråkig, trist, eller alldeles, alldeles behövlig. (Markus Olsson)

Spetses ligger bara två kilometer utanför Peleponnessos kust och ger en känsla av att man nästan kan ta på fastlandets inbjudande landtunga. Ungefär 4000 personer bor på Spetses 27 kvadratkilometer stora (eller lilla) yta och de flesta har suttit bo i Spetses stad som mer eller mindre är den enda byn på ön.

Likt Hydra är biltrafik förbjuden på Spetses men olikt Hydra är ändå brukstrafik tillåten som taxibilar och bussar och framför allt mopeder som surrar omkring som tjänstgörande arbetsbin. Bofasta får även köra bil utanför Spetses stad. Spetses stad breder ut sig längs kusten och erbjuder flera stränder av varierande kvalité men utbudet av tavernor, kaféer, barer och restauranger är riktigt bra och beror säkerligen på de många Aten-bor som gärna åker hit över helgen eller till sina sommarhus under säsong.

Namnet Spetses har sin historia i venetianarnas namn på ön "Isla di Spezzie" (Dofternas ö) som troligtvis bygger på Pinjeträdens aromer som vilade tungt på Spetses när vegetationen var som starkast under 1600- 1700-talen. Därefter avverkades mycket av skogen till gagn för sjöfarten men en stor del av grönskan har återplanterats under 1900-talet och än idag är pinjedoften märkbar.

Mer information om Spetses finns i vänstermenyn.

Blogginlägg om Spetses:

Poros

Poros

Poros-start

När augustisolen lyser som starkast och Atens gator nästan glöder av hetta är en dagsutflykt eller kanske till och med en dagsflykt till någon av de närmaste öarna en skön reträtt från ångande gator och dallrande luft.

Poros är en av de grekiska öarna som ligger närmast fastlandet. Endast 360 meter skiljer Peleponessos och Poros åt och det trånga sundet myllrar av båtar som transporterar både människor och varor. Poros består egentligen av två olika öar; Sferia där Poros stad ligger och Kalavria som är den större och frodigare ön. En liten bro sammanbinder de två holmarna och geologiskt sett så anses det vara en och samma ö.

Poros är en grön ö med stora pinjeskogar som växer ända ner till vattnet och skapar naturlig skugga från den heta solen. Stränderna består av sand eller klappersten och är i regel organiserade med bra service.

Du kan i princip gå överallt på Poros, större än så är inte ön, men annars är cykel ett vanligt transportmedel att hyra och det finns flera cykeluthyrare i Poros stad.

I dagsläget finns inget svensk charterbolag som anordnar resor till Poros som framför allt besöks av brittiska charterturister när det kommer till utländsk turism. Apollo har charter till Peloponnesos (2015) och därmed är det lätt att ta sig över sundet för en dagstur till Poros. Färjor från Pireus eller från de närliggande Saroniska öarna går ofta och framför allt atenarna åker till Paros över helgen eller till sina sommarhus när det är dags för semester.

Det finns inte så många sevärdheter på Poros men Poros stad erbjuder en angenäm upplevelse och det finns gott om stränder att lata sig på.

Mer information om Poros hittar du i vänstermenyn.

Blogginlägg om Poros:

Hydra/Idra

Hydra/Idra

Hydra start

Det är med stapplande steg vi kliver av den gröna snabbåten ifrån Aten påtagligt påverkade av dieseldimmorna, de slitna motorernas klagovisa och skrikande barns missnöje med att känna sig fängslade i sina säten. Solen skiner och ljuset reflekteras på de nötta stenarna som utgör hela Hydra stads gatubeläggning. En bit bort skriar en åsna och från de närliggande kaféerna klirrar porslinet lockande. Det är ett påtagligt lugn, en grundläggande tystnad som vilar tungt mellan de vardagliga ljuden. Luften känns frisk och upplyftande och jag tror att jag växer flera centimeter när jag ser mig omkring och letar efter en bra samlingsplats för att stämma av nästa steg med mina medresenärer. Vi går en bit bort längs kajkanten där flera vit-röda taxibåtar guppar och slår mot den gjutna kanten i väntar på sin tur.

Resesällskapets damer hinner inte mer än tända sina cigaretter förrän en väl tilltagen man med lika grått hår som färgen på sin t-shirt frågar oss om vi har ett boende. Irriterat van säger jag att det redan är ordnat och skjuter upp de repiga solglasögonen högre upp på näsan. Han frågar var och jag svarar korthugget Botsis Guest House. Med mullrande röst hälsar han oss välkomna och presenterar sig som herr Botsis himself och med en hand lika stor som ett grytlock visar han riktningen han vill att vi vrider näsorna mot. Resesällskapets damer håller vant cigaretten i den ena handen och drar sina rullväskor över stenbeläggningen med den andra. Runt omkring oss klättrar vita och stenbelagda hus med röda tegeltak upp längs sluttningarna och skapar en trygg vagga mellan sig. Vi går förbi de trötta åsnorna som förflyttar både turister och varor på Hydra och beger oss in i en smal gränd där ett par tavernor huserar tätt intill husväggarna.

Eftermiddagen är sen och vi tar ett glas vin ute på våra balkonger och samtalar kring hur fantastisk en plats kan vara. Är det så att vi redan håller på att bli förälskade? Framför oss bestiger de olikformade husen bergets sluttning och vi betraktar arkitekturen in i detalj. Den rosa och lila bougainvillean klättrar krampaktigt på några av husknutarna och ger färg åt de vita fasaderna. Till vänster om oss glänser det egeiska havets blå vatten över de tegelröda taken och försöker bjuda in oss till nya äventyr. Ja, det verkar nog som om att vi redan håller på att bli förälskade i Hydra och vi drar in djupa andetag och sitter tysta en stund. Vi njuter. Vi är. Vi är på Hydra. (Markus Olsson)


Hydra tillhör de Saroniska öarna och nås lätt med snabbåtarna ifrån Pireus (Aten) vilket framför allt märks på helgerna då helgturisterna invaderar den kanske mest magiska ön av de alla. Magisk tystnad, magiskt lugn och helt enkel bara ren skär magi.

På Hydra är alla motortrafik förbjuden och de enda undantagen är ett par sopbilar, en ambulans och den viktiga brandbilen. De ilskna mopederna lyser faktiskt helt med sin frånvaro den enda ilskan du kan uppleva kan vara en och annan obstinat åsna som i regel står för all transport på ön. Livsmedel, byggmaterial och en och annan trött turist syns på åsnornas ryggar där de sakta förflyttar sig mellan de pastellfärgade husen.

Hydra lockar både kändisar, konstnärer, lyxturister och backpackers. Här samsas alla i den hästskoformade bukten som utgör Hydra stad för någon annan by finns inte på Hydra. Längs sluttningarna klättrar vita och pastellfärgade hus med röda tegeltak och bougainvillean hänger tungt i de flesta gatuhörn. Här finns både lyxhotell och familjeägda boende, restauranger med exklusiva menyer och hål-i-väggen-serveringar. Hydra är något extra, något magiskt och samtidigt en riktig turistmagnet.

Hydra är en sevärdhet i sig och bjuder inte på så mycket mer än ett par kloster och några steniga stränder. Du åker inte hit för att borra ner tårna i sanden och leta efter antika lämningar. Du åker hit för den magiska tystnaden och för det magiska lugnet.

Mer information om Hydra hittar du i vänstermenyn

Blogginlägg om Hydra:

Egina/ Aegina

Egina/ Aegina

Egina-start
Egina. (Foto: Markus Olsson)

"Dagarna har vi ägnat åt vandringar som på omvägar har fört oss till Afeas tempel, byarna Agia Marina, Souvla och den övergivna byn Paleachora. Kvällarna har vi ägnat åt mat, dryck och samtal. Igår kväll gick vi ner till stranden här i Vagia och till en taverna med levande meny. Det är en kort promenad ner för backen på en trasig cementväg och förbi arga fastkedjade hundar som alla heter Cujo. Vägen övergår till sandstrand nere vid havets möte med land och just denna kväll hade ett tiotal getter och en kärlekskrank åsna valt att ha sitt lördagsmys vid gräsplätten som ligger strax innan den lilla hemmasnickrade bron över vattenansamlingen. Inte långt ifrån bron, alldeles intill stranden ligger ett par tavernor och efter ett välkomnande handslag från en av tavernornas ägare slog vi oss ned. Det var nu den levande menyn landade på vårt bord. På en obehandlad träbricka lika stor som en bils framruta fick vi beskåda ovala fat med kvällens alla rätter och vi kan nog svära på att bläckfisken fortfarande rörde på sig. Med en skarp blick och ett vänligt leende förbjöds vi att beställa samma rätt. Kvällen slutade med att vi konstaterade att vi hittills ätit resans godaste mat, spicy pork och rödvinsmarinerad kyckling." (Markus Olsson)

Egina är en av de öar i arkipelagen som ligger närmast Aten och är därmed också ett av atenbornas favoritresemål under sommaren. Egina har en lång historia och var tack vare sitt strategiska läge Greklands handelsnav under många år. Det var till exempel på Egina som man först införde pengar som betalmedel i Grekland. Genom sin rika historia finns det fler intressanta historiska lämningar på ön, bland annat Afeas tempel som sägs vara modellen för Parthenon på Akropolis i Aten.

Egina glöms ofta bort bland öluffare då många tar båten i Pireus med Kykladerna i sikte, men passa på att planera in Egina i början eller i slutet av din öluff för ön ligger bara 30 minuter från Pireus med snabbåten. Det gör att det även är enkelt att planera sin egen "charterresa" med en billig flygbiljett till Aten för att sedan ta båten över till Egina som både har fina stränder, är grönskande och erbjuder bra vandringsmöjligheter. Tack vara den inhemska turismen och storleken på Egina stad finns det gott om restauranger, barer och uteställen för den som önskar det.

Mot Egina
Vi närmar oss Egina. (Foto: Markus Olsson)

De flesta av besökarna som kommer hit åker annars till semesterorten Agia Marina på Eginas ostkust, men Egina har flertalet orter som erbjuder en skön, lugn semester. Gör lite efterforskning på boende innan du åker, du kan välja att bo i livliga Egina stad eller i någon av små byarna som ligger längs kusterna. Egina är rätt tätbefolkat med runt 14 000 invånare på 83 kvadratkilometer. Många atenbor har även sina sommarhus på Egina vilket märks om du åker hit utanför högsäsongen när ganska många hus står tomma.

Eginas specialitet är pistagenötter som odlas på stora odlingar på ön. Det sägs att de godaste pistagenötterna i Grekland kommer just härifrån. Andra livsmedel som produceras på ön är oliver, fikon, mandlar och vindruvor. Fin keramik går också att hitta på Egina, särskilt i den gamla byn Messagros som är känd för sin keramik.

Ytterligare information om Egina hittar du i vänstermenyn.

Blogginlägg om Egina:

Agistri/ Angistri

Agistri/ Angistri

Startbild Agistri

Agistri, Angistri eller Agkistri. Kär ö har många namn eller hur är det nu ordspråket lyder? Kär har i alla fall ön blivit mig. Kanske beror det på att jag inte hade några förväntningar när jag bestämde mig för att avsluta resan på en av öarna närmast Aten? Kanske är det så att jag med åren allt mer uppskattar kontrasterna mot Kykladernas drömvita bebyggelse med kalufser av prunkande bougainvillea? Jag kan inte riktigt sätta mitt krokiga finger på det men jag trivs i alla fall lika bra som den ofriterade sardellen här i vattnet runt Agistri.

Jag trivs med den opolerade ytan i Megalochori, jag trivs med den ordnade miljön i Skala och jag trivs med de mustigt gröna pinjeskogarna som skyddar den oländiga terrängen. Jag trivs med det fantastiskt turkosfärgade havet, jag trivs med de nickande grå pantrarna som kvällstid vilar sina kroppar i den ljumma luften och jag trivs med de vänliga klapparna från omtänksamma öbor. Jag trivs med den gyllene solen som sakta går ner bakom bergen på fastlandet, jag trivs med de lugna vardagskvällarna i juni och jag trivs med skådespelet utsikten erbjuder. (Markus Olsson)

Agistri är inte mer än 14 kvadratkilometer stor och ligger bara 55 minuter bort från myllret och dieselångorna i Pireus. Drygt 1000 personer huserar här året runt medan flyende Atenbor berusar Agistri under veckosluten och fyller ön med betydligt fler. Särskilt många öluffande skandinaver hittar inte hit men en och annan engelsman trivs lika bra som jag på Agistri.

Gata Megalochori Agistri
Gata i Megalochori, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

De två större byarna på Agistri är Megalochori (även kallad Milos) och Skala och de två minde byarna är Metochi och Limenaria. Megalochori är Agistris administrativa centrum och det är här snabbåtarna från Pireus lägger till. Skala är den ort som lockar flest turister och är också uppbyggd utifrån det. I Skala lägger den mer långsamma färjan till. Agistri har även en egen båt som går mellan Egina och Agistri, Agistri Express, flera gånger om dagen.

Öns enda bankomat (2018) hittar du i Skala som ligger en kilometer öster om Megalochori. Det är lätt, och många, som går mellan byarna på gångvägen som löper längs med havet. Eftersom Agistri är så pass liten är det lätt att vandra till de olika byarna eller hyra en cykel. Lokalbuss finns också.

Mer information om Agistri hittar du i vänstermenyn.

Blogginlägg om Agistri:

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb