Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Until then: visit #greecefromhome- om att resa med hjälp av sina sinnen

Jag reser oavbrutet till Grekland. Dagligen. Morgon, middag och kväll. Och det finns ingen, eller snarare inget, som kan hindra mig från att korsa gränserna till landet jag håller så nära. Och det hela är ganska okomplicerat. Jag använder helt enkelt de fem sinnena jag har för att ta mig 330 mil söderut.

Ofta handlar det om att uppleva tidigare resor men även om att kunna resa till helt nya platser, platser som även dem kommer att kunna sorteras in i upplevda resor längre fram.

greecefromhome


Synen

Mount Lycabettus Aten syn
Utsikt från Mount Lycabettus, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Tusentals är de foton och filmer som tekniken har utmanat mig att skapa. En systemkamera, en gimbal, en pocket cam och en mobil har samlat otaliga synintryck från platser jag knappt trodde fanns i Grekland. Tusentals är de timmar som jag skulle kunna tillbringa genom att gå igenom dem för att återigen få uppleva dessa fantastiska platser. De timmar jag lägger ner på att göra det lägger jag även på att resa till nya platser med hjälp av andras teknikutmaningar. Det är bara att fråga Google så reser jag iväg inom loppet av några sekunder. Närmare bestämt 0,62 sekunder.

Filmer som spelats in i grekisk miljö ska inte heller förringas. Jag menar, vem reser inte för en stund iväg när ögonen vilar på filmer som Mamma Mia, Min stora feta grekiska semester, Det stora blå, Kapten Corellis Mandolin, Tzatziki-filmerna, Sune i Grekland, Min grekiska sommar, Systrar i jeans med flera. Det handlar inte alltid om att det ska vara de mest välspelade filmerna utan det handlar om att få följa med till Grekland och till de fantastiska miljöer som filmerna utspelar sig i.

Här är några av de digitala resor till Grekland jag älskar att göra hemifrån:

Lukten

Kimolos lukt
Kimolos. (Foto: Markus Olsson

Förmågan hos lukter att aktivera svunna minnen är stark. Det ljuva förflutna framkommer allt som oftast vid matlagning men det räcker även med en lätt beröring av kryddor i en plantering för att minnas den där varma dagen när jag lurade mig själv in på en alltför smal getstig längs bergets sluttning. Ju längre bort jag lurade mig själv, desto närmare kröp växtligheten benföringen och plantornas rörelser skapade ljuva dofter av timjan och sideritis i den vibrerande luften.

Att koka en kopp grekiskt bergste, att bryta kvistar från den torkade sideritisen till det kokande vattnet, är en magisk ritual i mitt kök. Sanningen är att jag bryter kvistarna på gränsen till allt för nära näsan för att kunna dra in det ljuva förflutna. Jag är på berget.

Så här tillagar du en kopp grekiskt bergste:

Greek Mountain Tea
Grekiskt bergste. (Foto: Markus Olsson)

Koka upp vatten.
Bryt av en- två kvistar och lägg ner dem i vattnet och låt vattnet sjuda i två- tre minuter. Servera. Ju fler kvistar du lägger i och ju längre du låter dem koka, desto starkare blir teet.

Smaken

Mythos Antipaxos
Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Jag skulle nog kunna påstå att 70 procent av den mat jag lagar har en stark koppling till det grekiska köket. Jag tröttnar aldrig på de mogna smakerna som saknar snabba tillagningslösningar. Hos mig får beredningen ofta ta tid. Tid som fyller köket med svävande aromer och som lockar fram minnen från den senaste öluffen.

Ena, dio, tria så är jag tillbaka i byn efter en dagstur i bergen och går förbi tavernan där Yiayias slevrörelser i de stora metallgrytorna sprider dofter ut på den dammiga grusvägen. Jag ser en glimt av tavernans skarpt upplysta kök där den korta, livsstarka kvinnan klädd i svart knappt når upp till grytans övre kant. På bänken står en gammal transistorradio som sänder ut en röst sjunger om ett tufft liv medan Yiayia i en påtaglig högre tonart nynnar med.

Jag har mina favoriträtter när det kommer till det grekiska köket. Rätter som jag ofta lagar och njuter av en vecka i sträck. Som sagt, jag tröttnar aldrig på de mogna smakerna. Här är recept på tre av mina grekiska kelgrisar:

Moussaka

Moussaka
Moussaka. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Här hittar du recept på Moussaka: Moussaka (länk)

Stifado

Stifado Grekisk köttgryta
Stifado. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Recept på Stifado: Stifado (länk)

Gyros

Recept på egen Gyros 2020
Gyros. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Recept på Gyros: Gyros (länk)


Hörseln

Fix Paxos
Taverna på Paxos. (Foto: Markus Olsson)

Det är få saker som får mina känslor för Grekland att blomma ut så starkt som grekisk musik. Dels handlar det om rena minnen från ljumma sommarkvällar från en taverna, dels handlar det om det underliggande vemodet i melodin. Jag går helt enkelt igång på den mentala souveniren samt lidelsen och sitter omgående vid det kvadratiska bordet med blå- och vitrutig duk med en kanna bordsvin till den sötkryddiga stifadon.

Jag har en Spotifylista med grekisk musik som går varm här hemma. Nya låtar läggs till men inga tas bort. Varje låt låter mig resa tillbaka till Grekland, solvarma gator och sorlet på en taverna.


Känseln

Landstigning Sikinos
Landstigning på Sikinos. (Foto: Markus Olsson

Känseln är det sinne som jag kanske reser minst med men det händer att jag även ger mig av med hjälp av till exempel beröringar och värme. Det kan vara en tung ryggsäck som tar mig åter till en hamn där jag precis lyckats få fram min ryggsäck i väskkaoset på bildäckets gallerhyllor. Motorerna frustar, skarpa röster uppmanar och förväntningarna vibrerar tillsammans med dieselångorna. Det är dags att kliva av och jag trär på mig ryggsäcken som vilar tungt men samtidigt lätt på mina axlar. Vibrationerna i fartygets golv känns i varenda cell och det händer även att skakningarna i en äldre tunnelbanevagn på röda linjen kan förflytta mig till Kykladerna en stund.

Det finns vissa sommardagar här hemma som kan få huden att kännas precis så som en dos för mycket sol i Grekland kan skapa. Framför allt när solens strålar mjuknar under tidig kväll medan huden fortsätter att utstråla värme. En däckstol under äppelträdet på Öland eller en vit plaststol på en balkong på Sifnos? För en stund vet jag inte var jag är.

Just nu är jag hemma i Västerås men på kvällens meny står bifteki, citronpotatis och tzatziki så min resa söderut avgår alldeles strax. Först blir det en ouzo i loungen där foton från älskade Grekland pryder väggarna. Grekisk musik ljuder i högtalarna. Ouzoglasets form känns välbekant i handen. Syn, lukt, smak, hörsel och känsel.

Until then: visit #greecefromhome

Om du vill hålla dig uppdaterad om COVID-19-situationen i Grekland hittar du en uppdaterad sammanfattning vad som gäller i Grekland på VisitGreece hemsida: http://www.visitgreece.gr/en/home/about_covid_19 (länk)

Coronavirus och Grekland- aktuell status

Uppdaterad 2020-04-04

Jag kommer att fortsätta att publicera blogginlägg om resor i Grekland. Jag kommer att fortsätta lägga ut bilder på Instagram. Jag kommer inte lägga mitt eget tyckande kring andras funderingar kring kommande resor. Jag kommer att fortsätta fokusera på underbara resmål som finns kvar när pandemin är över.

Var och en måste fatta sina egna beslut utifrån den sakliga information som finns tillgänglig från myndigheter just nu. I dagsläget vet vi inte hur framtiden kommer att bli och när Coronaviruset COVID-19 har släppt taget om oss. Det måste vi förhålla oss till. Vi vet inte vilka företag som kommer klara smällen och vi vet inte vilka konsekvenserna för enskilda länder kommer att bli.

2020-04-04

Det svenska utrikesdepartementet har förlängt sin avrådan från icke nödvändiga resor till alla länder till att gälla fram till 15 juni 2020. (Information från regeringen.se 2020-04-03)

Det grekiska parlamentet meddelade 31 mars att ett ytterligare sätt att hindra spridningen av COVID-19 är att förbjuda simning, undervattensfiske och vattensporter. Detta som en del av att organiserade stränder sedan tidigare måste hålla stängt. (Information från news.gtp.gr 2020-04-02)

Under vecka 14 meddelades nya restriktioner gällande kollektivtrafiken i Grekland. Dessa restriktioner gäller i dagsläget till och med 30 maj och innebär bland annat att kollektivtrafiken nu enbart används till 50 % av dess totala kapacitet.

När det gäller taxitransporter (samt privata bilar) är endast en passagerare per bil (med upp till fem säten) tillåten. Två passagerare är tillåtna om det gäller sjuktransport eller transport till läkare.

Två passagerare är tillåtna i fordon med sex eller sju säten, och tre passagerare tillåts i fordon med åtta eller nio säten. En ytterligare person är tillåten när föräldrar reser med minderåriga. (Information från news.gtp.gr 2020-04-02)

Det generella utegångsförbudet i Grekland kommer i första hand att gälla t o m 27/4 enligt ett nytt beslkut av parlamentet. (Information från greekreporter.com 2020-04-04)

2020-03-26

För att få en överskådlig uppfattning om vad som gäller för invånare och turister just nu i Grekland sammanfattar VisitGreece löpande information på engelska. 

VisitGreece information om förhållandena i Grekland pga Covid-19 hittar du här:
VisitGreece- about Covid-19 (länk)

2020-03-22

Från och med måndag 23/3 kl. 06.00 råder utegångsförbud i Grekland. Utevistelser tillåts endast för transport till och från jobbet, för leverans av mat och medicin, för besök hos läkare eller för att vårda sjuka och för att rasta sitt husdjur. Även de som vill ta sig till sin permamenta bostad tillåts förflytta sig dit. (Information från amna.gr 2020-03-22)

2020-03-20

Endast bofasta på öarna får nyttja färjetrafiken mellan öarna och fastlandet för att ta sig hem. Träder i kraft 21/3. (Information från amna.gr)

2020-03-19

Alla passagerarflyg stoppas! Grekiska medier rapporterar att från och med 22/3 (eftermiddag) kommer all passagerarflyg till och från Grekland att stoppas. (Information från swedenabroad.se 2020-03-19)

2020-03-16

Parlamentet meddelar att utländska besökare kommer att sättas i karantän i 14 dagar. (Information från amna.gr 2020-03-16)

2020-03-15

Vidare har allmänna stränder stängts samt att det har beslutats att hotell och uthyrningsrum, som vanligtvis välkomnar gäster under säsongen, måste hålla tillfälligt stängt till och med 30/4. Hotell som redan har öppnat för säsongen måste stänga sina verksamheter senast 23/3. 

För närvarande har Grekland tillfälligt upphört med alla transportförbindelser med Albanien, norra Makedonien, Spanien och Italien. Endast medborgare som bor i Grekland får resa till och från Albanien och norra Makedonien. Parlamentet beslutade även att genomföra ett förbud mot alla kryssningsfartyg och segelbåtar dockar i grekiska hamnar. (Information från news.gtp.gr 2020-03-15)

2020-03-14

I fredags stängde Grekland ner kaféer, barer, shoppingcentra, och restauranger. Vidare har bibliotek, museum, akeologiska platser stängt samt att sportevenemang har ställts in. Supermarkets, bagerier och apotek håller öppet även om man nu har infört restriktioner om hur många personer som får vistas i lokalerna samtidigt. Öppet har även snabbmatställen och företag som levererar mat. (Information från amna.gr 2020-03-14) 

Agios Kirikos Ikaria FK
Agios Kirikos, Ikaria. (Foto: Markus Olsson

Jag utgår från att vi till slut ändå kommer att börja resa till våra favoritplatser igen men kanske med andra förutsättningar. Därför kommer jag fortsätta skriva och drömma om alla fantastiska platser som finns i Grekland. Otämjda Ikaria står på tur i bloggflödet och ett nytt inlägg om denna lite småkaxiga ö finns publicerat här: Fem platser att se och uppleva på Ikaria (länk)

Information om Coronaviruset i Grekland och om att resa just nu:

Sammanfattning på engelska av VisitGreece (uppdateras löpande):
http://www.visitgreece.gr/en/home/about_covid_19

Officiell information från grekiska parlamentet:
https://www.mfa.gr/en/coronavirus-covid-19-useful-information.html

Resenärer i Grekland uppmanas följa lokala myndigheters anvisningar som kan nås här:
https://eody.gov.gr/tag/en/

Artiklar från The Athens News Agency - Macedonian Press Agency (ANA-MPA):
https://www.amna.gr/en

Information från Svenska ambassaden utomlands:
https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-f%C3%B6r-svenska-medborgare/reseinformation/nya-coronaviruset/

Artiklar från Greek Travel Pages (GTP):
https://news.gtp.gr/

Information från Utrikesdepartementet:
https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/

Antiparos- en favorit bland öarna i Kykladerna

Antiparos har en särskild plats i mitt hjärta och det har blivit några resor dit. Det här är ett gammalt inlägg från när jag var på denna underbara ö sommaren 2013.

Antiparos hamnen
Hamnen i Antiparos stad, Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Idag kröp en spindel in i mitt öra. Det var obehagligt. Det tog ett tag innan den kom ut igen och vad den gjorde där inne vill jag inte veta. Jag har tillräckligt att drömma om som det är och att jag nu även är värd för spindelns avkomma, är något jag helst vill slippa både fundera och drömma om.

Vi minns väl alla Alien-filmerna och hur det kan gå när man är värd för någon annan. Det är väl jag och Sigourney Weaver som vet hur det är att leva med det här. Jag ska nog kontakta henne.

Antiparos Glifa Beach
Glifa Beach, Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

För att få ut det odjur som hade krupit in i örat var jag tvungen att dunka huvudet hårt mot marken och den blå handduken. Det var inte helt bekvämt mot det ganska steniga underlaget. Jag tänker att det kan ha sett märkligt ut för övriga solgamar och framförallt för den ryska familjen som låg precis bredvid mig. De började i alla fall prata både högt och snabbt samtidigt som de gestikulerade vilt med sina kritvita lemmar. Tack vare google translate kunde jag få fram att jag hade en spindel i örat: "У меня есть паука в моем ухе." Man vet aldrig när den frasen kan komma att behöva användas igen och därför har jag sparat den i anteckningsfunktionen på mobilen.

Antiparos gata
Gata i Antiparos stad, Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Annars har jag haft min sista lata dag här på Antiparos även om det höll på att bli fler. Imorgon åker jag nämligen upp till Aten för att tillbringa sista natten där innan hemfärd. Det visade sig dock att nästan alla färjor var fulla och det var med spätt och stämjärn som resebyrån fick fram en plats på en snabbåt till Rafina. Inte för att jag hade gråtit om jag och mina spindlar fick lov att stanna några dagar till.

Här har solen gått ner nu och istället lyser månen stor och klar över Paros berg. Det är framför allt de ljumma kvällarna med det orangefärgade ljuset som jag gillar allra mest. Jag kan sitta hur länge som helst och titta medan ljuset sakta dämpas och mörkret kryper intill, känna alla dofter och låta tankarna sväva iväg. Det är inte ofta man tar sig den tiden hemma.

Aftonens middag intog jag med sällskap på en taverna nere vid hamnen. Den ljusa inredningen ändrade färg i takt med att solens strålar försvann och blev nästan apelsinfärgad för en stund. Jag och mitt sällskap var de enda gästerna på restaurangen under de två timmar som vi satt där och tittade ut över havet och bergen. Varje gång jag försökte konversera valde sällskapet att visa sitt intresse på detta sätt. Oförskämt kan man tycka men vi hade en trevlig stund ändå.

Antiparos hund
Sällskap, Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

På vägen upp till hotellet passade jag på att gå in till Vicky´s och köpa mig en glass som jag sedan avnjöt i en solstol vid den upplysta poolen.

Antiparos Vickys
Glass hos Vicky´s, Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Nu ska jag gå ut på verandan en stund och titta på månen innan det är dags att packa ryggsäcken och sova en sista natt på Hotel Kastro. I alla fall för denna gång. God natt!

Läs mer: Antiparos (länk)

Årets öluff i Grekland 2020

Nu börjar årets öluff i Grekland att forma sig eller i alla fall ta sig an vissa konturer. I år är jag inte riktigt lika kluven till om jag enbart ska upptäcka nya platser eller om jag ska återvända till gamla sköna ställen. Troligtvis blir det bara nya platser även om jag alltid längtar tillbaka till mina favoriter.

Böcker och karta Grekland
Reseplanering. (Foto: Markus Olsson)

Sedan några år tillbaka startar jag alltid mina öluffarresor genom att flyga till Aten, en stad jag verkligen har kommit att älska, och i år är inget undantag. Den 23 maj bär det av till Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos. Efter ett par nätter i Aten med mat, dryck och goda samtal är det sedan dags att bege sig ut i den grekiska övärlden.

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av På luffen i Grekland (@paluffenigrekland)

Jag har spanat på Evia bra länge nu och i år är det äntligen dags att kasta loss från hamnen i Rafina och åka över till Maramari på Evia. Efter fyra dygn bär det sedan åter av till Aten för ett dygn med nära och kära innan jag vinkar av dem och fortsätter mot nya marker...

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av

Och nya marker i år blir först och främst Rhodos. Det är egentligen rätt anmärkningsvärt att jag ännu inte har gjort fotavtryck på en så pass omtyckt ö. I år blir det alltså dags att ta sig an denna charterpärla och ni som har varit där, ge mig era bästa tips på saker att se och att uppleva! Jag kommer att utgå från Rhodos stad och jag ser fram emot att se delar av ön under de dagar jag tillbringar där.

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Ann Louise Nennesson (@nennessons)

Efter Rhodos tar jag mig sedan över till lilla Kastellorizo som funnits på min bucket list bra länge nu. Av det jag har sett så verkar hon vara underbart vacker i sin litenhet. Jag ser fram emot några lugna, fina dagar innan jag via Rhodos fortsätter mot Astypalea som är en annan ö jag sneglat på i många år. En ö, som vad jag förstår, ska vara rätt olika många av de andra öarna i Dodekaneserna med sin kykladiska karaktär.

Så ser alltså planen ut men som vanligt kan den ändras beroende på vad jag möter längs vägen. Oavsett vad, så har jag efter alla dessa år aldrig blivit besviken på något resmål. Istället är jag glad över att få möta så pass olika karaktärer som öarna erbjuder. Vissa tar jag till mig lite extra och några andra är jag glad över att jag har fått uppleva men kanske inte kommer att åka tillbaka till förrän långt senare.

De bästa upplevelserna i Grekland- 2019

De bästa upplevelserna i Grekland 2019

Så här på årets sista dag faller det sig liksom lätt att blicka tillbaka på året som har gått. Att betrakta Greklandsåret. Vilka var de mest njutbara upplevelserna? Hittade jag en ny pärla? Och finns det något bland tilldragelserna som ertappade en förutfattad mening?

Totalt tre resor till Grekland förgyllde min vardag under 2019. Den sedvanliga öluffen i maj/ juni, en oväntad resa till Kreta i september och en weekend i Thessaloniki under mellandagarna. För att inte nämna alla inre resor med hjälp av smak, doft och grekisk kultur här på hemmaplan!

Här är fem av mina mest underbara upplevelser i Grekland under 2019. Utan inbördes ordning.

Årets öluff startade inte med en luff bland kobbarna utan med med en slags fastlandsluff. Efter ett par sedvanliga dagar i Aten tog jag inrikesflyget till Ioannina och därifrån hyrbil ner till västkusten, Greklands motsvarighet till Amalfikusten.

Parga

Vy Parga Town Beach
Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga är en av årets mest angenäma upplevelser. Inte kunde jag tro att jag skulle komma att uppskatta en plats så mycket som annars är föremål för charterbolagens gunst. Vanligtvis älskar jag de små oexploaterade öarna allra mest där
γιαγιάs klokhet står för tavernans kokkonst, där vi ibland får kommunicera med tecken och blickar istället för med engelska.

Utsikt mot Valtos Beach Parga
Utsikt mot Valtos Beach, Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga har trots sitt mottagande av turistmängder en charmig, varm och autentisk känsla. De grönklädda sluttningarna, de brokiga husen och det turkosblå havet skapar en aptitlig atmosfär. Stränderna är förtrollande, utbudet är rikt och hamnpromenaden kan få den mest kräsne att falla för dess dragningskraft. Jag kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka till Parga och åtnjuta staden och hennes omgivningar.

Läs mer: Parga- byn, stränderna och tips på sevärdheter (länk)

Aten

Anafiotika Aten Grekland 2019
Anafiotika i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Aten är och kommer alltid vara en plats som jag längtar tillbaka till. Tillbaka till det hårda, det mjuka, det nya, det gamla, det svåra, det lätta... tillbaka till alla de kontraster som hon har att erbjuda. Att sedan få träffa en kär vän och ta igen missad tid ger resan ett ytterligare djup.

Jag och Alexandra i Aten
Alexandra och jag i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag påbörjar och avslutar alltid mina öluffarresor i Grekland med några dagar i Aten. Vid årets avslut valde jag ett annat boende än det jag vanligtvis tillbringar min sista natt på.
Om jag bortser från det offensiva mögelangreppet i duschen så hade jag en makalös upplevelse. I form av stor kakelbelagd takterrass. Endast iklädd ett par kalsonger satt jag i timmar tillbakalutad i en gråvit plaststol och lyssnade på Atennatten, betraktade stjärnhimlen, granskade olikheterna i Akropolis stöttande murar och sneglade på grannarnas vardagsliv genom de upplysta fönstren. En iskall Fix höll kroppstemperaturen tillfälligt i schack. Ett sagolikt avslut.

Läs mer: Weekend i Aten- förslag på sevärdheter, stränder och öar (länk)

Korfu stad

Kanske är det så att jag har kommit att uppskatta de grekiska städerna allt mer. Att få ta del av det grekiska vardagslivet bortom landsbygden. I år var det första gången jag gjorde fotavtryck på Korfu. Jag valde att bo i Korfu stad och i den gamla delen. Ett prisvärt boende högst upp i ett luggslitet hus med ett trapphus som får lustiga husets trappor att blekna.

Korfu Gamla stad
Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Korfu gamla stad, som är en del av de världsarv som Grekland erbjuder, är ett sammelsurium av gränder; högt och lågt, kors och tvärs. Tvätt hänger mellan husen, flagnande fönsterluckor hotar att falla ner och just där det är som smalast, där möts bilar som oavbrutet måste backa för att hitta sin väg ut.

Korfu Gamla stad 2
Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Att vandra i den gamla stadsdelen känns nästan som att vara i en film. I en slags kuliss. Men kulissen är inte en dekor utan en verklig fasad med liv bakom de gedigna stenväggarna.

Läs mer: Att upptäcka Korfu från Korfu stad (länk)

Antipaxos

Vrika Beach Antipaxos
Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Talrika är de paradisstränder i Grekland som min lekamen har brett ut sig på. De verkar liksom aldrig ta slut. Årets mest spektakulära stränder är de två som jag fick genomleva på den lilla ön Antipaxos, för mig en dagstur från storasystern Paxos. Det vattnet. De omgivningarna. De stunderna.

Voutoumi Beach Antipaxos
Voutoumi Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Paxos & Antipaxos- två öar att kombinera i Grekland (länk)

Sitia/ Sitia Geopark på Kreta

I mitten av september gick resan till Kreta och närmare bestämt till Sitia och Sitia Geopark, östra Kreta sista utpost. Det var 15 år sedan jag var på Kreta. Min första resa till Grekland. Den resan går inte till världshistorien som den mest besinnade men årets Kretaresa till Sitia är en het kandidat att kvala in på begrundade och väl genomarbetade resor.

Richtis Gorge Waterfall Sitia Crete
Richtis George i Sitia Geopark, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Resan var anordnad av organisationen bakom Sitia Geopark vilket säkert gjorde sitt till att jag fick ta del av alla dessa upplevelser. Jag kan motvilligt erkänna att jag tidigare inte riktigt gett Kreta en ärlig chans att visa upp vad hon har att erbjuda. Visst hade jag tidigare både fått promenera längs med hamnen i Chania, låta den rosa sanden vid Elafonissi beach killa mellan tårna och de massiva bergsväggarna vid Samariaravinen imponera på mig men det stannade där för 15 år sedan. Tills nu.

Trachanas Kouvarakis Sitia Crete
Trahanas, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia Geopark är ett område som erbjuder fantastisk vandring, vackra och unika stränder, städer och byar, kloster och en kulinarisk resa som klår det mesta i matväg. Räkor i ouzosås, köttgryta med åtta olika örter, xigalo, bläckfiksrisotto, ipovrihio, trahanas, honung, vin...

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Jag avslutar detta år genom att jag gav mig i kast med att baka en traditionell vasilopita. Ett bak som gav mig ett riktigt huvudbry. Det verkar som att det framför allt finns två utformningar av detta klassiska grekiska nyårsbak. En sockerkaksliknande och en brödliknande. Jag valde den brödliknande och ett nytt huvudbry att välja ett recept av alla varianter som finns. För klart är, att det finns rikliga variationer av detta bakverk. Det blev i slutändan ett riktigt vasilopita-monster. Gigantiskt. Wroooaaar!

Vasilopitan är en slags huvudsymbol för nyåret och gömmer en inbakad peng vars anträffare spås få det mest lyckosamma året. Så, vem hittade pengen hemma hos er?

Vasilopita Greek New Year Bread 1
Vasilopita. (Foto: Markus Olsson)

Ingredienser (en massa portioner)

17-18 dl vetemjöl
1 påse torrjäst (1 pkt färsk jäst)
1 tsk salt
1, 75 dl socker
5 dl mjölk
4 ägg (plus ägg till pensling)
1 apelsin (zest)
2 msk olivolja
Sesamfrön
1 mynt

Tillagning

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Värm mjölken till cirka 45 grader. Torrjäst kräver lite högre temperatur på vätska. Blanda ner mjölken i mjölblandningen. Vispa upp äggen och tillsätt dem i degblandningen. Riv skalet av en stor apelsin och tillsätt zesten tillsammans med olivolja i degen. Arbeta ihop degen och knåda den i cirka tio minuter. Låt degen jäsa under bakduk i cirka 45 minuter. Häll ut degen på ett bakbord och forma den vasilopita som du önskar. Ta undan en liten degbit som du sedan formar siffrorna med. Klä in ett mynt i aluminiumfolie och stoppa in det i vasilopitan. Låt jäsa i cirka 30 minuter till. Värm ugnen till 200 grader.

Forma siffrorna med den sista degbiten och lägg dem ovanpå vasilopitan. Vispa upp ett ägg och pensla brödet. Strö över sesamfrön.

Ställ in vasilopitan i nedre delen av ugnen och grädda den i tio minuter. Sänk därefter värmen till 175 grader och grädda den i ytterligare 30 minuter. Om vasilopitan börjar få för mycket färg, lägg över en bit aluminiumfolie. När vasilopitan är klar, låt den svalna på ett galler under en bakduk.

Tre dagar till avresa: Aten, Parga, Ioannina, Paxos, Korfu och Agistri

Startbild

Årets Greklandsresa går i samma tecken som förra året, det vill säga i spretighetens tecken. Jag far än hit och än dit och reser utifrån dit önskan tar mig snarare än den mest fördelaktiga logistiken. Jag har visserligen tagit hänsyn till ett väderstreck i år... nästan i alla fall... och kommer till större delen hålla mig i västra Grekland. Även i år handlar det om att återupptäcka, att ånyo få känna, reagera och genomleva favoritplatser men samtidigt att få detektera ytterligare trakter.

Akropolis i mörker Aten Grekland
Akropolis, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Som alltid startar jag med ett par dagar i Aten där jag också avslutar resan efter tre veckor. Jag vill både bokstavligt och bildligt talat landa i metropolen som jag älskar allra mest. Jag vill insupa atmosfären, förnimma ljuden och dofterna, vara och bli berörd. Jag vill äta min gyros i stadens vimmel, jag vill dricka min ouzo bland färggranna flaskor och jag vill åtnjuta utsikten av ett upplyst Akropolis.

Brettos Bar Aten Grekland
Brettos, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Efter att ha inmundigat en liten portion av min favoritstad tar jag inrikesflyget till Ioannina där en silvergrå hyrbil väntar på mig. Med en lätt obehaglig känsla av att köra på de grekiska vägarna ska motorfordonet ta mig ner till Parga. I höstas besökte jag Parga över dagen och fastnade direkt för den ö-känsla som ändå finns på fastlandets västra kust. Här stannar jag i fyra dagar med möjlighet till allehanda utflykter där floden Acheron står högt upp på önskelistan.

Strand i Parga
Parga. (Foto: Markus Olsson)

När resesällskapet återvänder till Aten stannar jag kvar och återupptäcker Ioannina över helgen. Ioannina är en charmig stad med både gammal och ny bebyggelse som ligger vackert vid sjön Pamvotidas. Här har jag varit förut men under ett strikt schema och jag längtar efter att få utforska henne i min egen takt.

Ioannina
Ioannina. (Foto: Markus Olsson)

Efter en cityweekend drar jag åter ner mot västkusten men denna gång med lokalbussen som släpper av mig i hamnstaden Igoumenitsa. Hoppas jag. Därifrån har jag planerat att ta båten över till Paxos (Paxi) för att mata min hunger efter små grekiska öar där jag kan frossa i enkelhet, små åsnestigar och avlägsna badvikar. För att minimera risken för lappsjuka åker jag därefter vidare till Korfu och huserar mitt i gamla stan. Med Korfu stad som utgångspunkt tar mig sedan runt på ön i ett antal dagar med ett ännu okänt färdmedel.

Korfu
Korfu. (Foto: Jocke Florén)

Förra årets stora favorit blev den saroniska ön Agistri. Mina dagar där går till resehistorien som några av de allra bästa. Och vem vill inte återuppleva det? Därför förlägger jag mina sista dagar i detta paradis, på samma hotell vid samma strand där jag kan låta min lekamen flyta ut under ett gult parasoll. Kvar på Agistri-agendan har jag att vandra till byn Limenária som jag inte hann med förra året.

Nu närmar vi oss mitten av juni och med en timmes båttur tar jag mig sedan tillbaka till Aten för en sista natt bland gator och torg jag snart hittar till med ögonbindel.

Agistri hus
Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Sedvanligt kan ni följa min resa via mittgrekland.se´s Instagram konto (länk), Facebooksida (länk) och här på bloggen. Möjligtvis kanske det blir en och annan livesändning på Facebook också.

Tillbaka till Aten- hemma eller borta?

Då var jag i retur på grekisk mark igen. En retur som jag sällan har längtat så mycket efter och som sällan har känts så välkomnande. Som en 50 cl petflaska som givit två kronor i pant fylls jag åter igen med Atens porlande innehåll.

Portal Aten
Roman Agora, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Rutinerad lämnar jag tunnelbanestation Monastiraki vid utgång mot Athinas. Precis som att jag kommit hem efter en lång resa och äntligen ska få dumpa den tunga, grå ryggsäcken i mitt hem. Vilket jag också gör, fastän det egentligen inte är mitt hem förstås.

Mannen i hotellets minimala reception känner igen mig från förr och likt förra gången tror han att han kommer ihåg vad jag heter och droppar ett namn som inte riktigt går att tyda. Med ett brett leende svarar jag med mitt namn och han svarar tillbaka med "Ja, precis!".

Zorba Aten
Spontan zorba i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag går upp till rum 305 och dumpar ryggsäcken, packar om min lilla dagryggsäck och ger mig ut i Atens bubblande dryck av ljud, lukter och intryck. Kamerans tyngd i ryggsäcken dunkar mot mitt ömma ryggslut medan jag reflexmässigt styr in i gränderna bakom hotellet. Jag beger mig in i området Psiri som har kommit att bli ett av mina favoritområden i denna sjudande kittel av kontraster och kulturer. Som stadsdel började Psiri blomma ut i samband med de Olympiska spelen 2004, en stadsdel där barer, tavernor, och kaféer har blivit en självklar del av floran.

Vägg Psiri Aten
Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

En Fix och en Gyros Pork stärker min hungriga lekamen som har fått vänta allt för länge på ett energiintag. Jag väljer att avnjuta intaget under trädkronorna på ΩΡΑΙΑ ΠΕΝΤΕΛΗ som jag besöker varje gång jag är i Aten. Inte för att maten är exceptionellt bra utan mer för att det känns som min hemmakrog. Medan jag intar livets goda betraktar jag människorna som rör sig i området; de gråhåriga och rökande pantertanterna som stämt lunchträff, tyskarna som tror att ingen förstår vad de samtalar om och varubuden som rutinerat parkerar på samma sätt som när jag glömde lägga i handbromsen och bilen for över stock och sten för att till slut mörda en syren. Det är svårt att beskriva men hela den här processen ger en själslig ro som jag har svårt att hitta någon annanstans.

Bil i Psiri Aten
Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Efter lunchen fortsätter jag att vandra runt i Monastiraki, Plaka och Anaftiko. De områden som både lockar flest turister men som också är bland de äldsta delarna av Aten och som bjuder på en rikedom av antika lämningar i stark kontrast till modern frustration. Systematiskt betar jag av mina domäner, noterar nya restauranger och stängda tillhåll. Jag har sinnesro, småler och lullar fram i gränderna utan att tänka på att tiden går och att solen snart går ner.

Fasad PLaka Aten
Plaka, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag köper mig en flaska kretiskt vin, en påse nötter och går tillbaka till hotellet. Imorgon är en annan dag och jag ska ägna några minuter åt att fundera på vad jag ska hitta på imorgon. Det finns ett par saker som jag inte har upplevt ännu men det finns även ett par saker jag vill återuppleva. Känslan i morgon bitti får helt enkelt avgöra. Jag är tillbaka, jag är på plats och det känns som att jag har kommit hem.

Nyfiken på Thessaloniki

Thessaloniki nyfiken på

Mina erfarenheter av grekiska städer är inte särskilt stor. Ja, nästan obefintlig. Jag har hittills valt att njuta av Aten och sedan ge mig ut i den grekiska övärlden till små byar och utvilade samhällen. Det är en kombination med kontraster som jag verkligen älskar och kommer att fortsätta med men det börjar bli dags att även lyfta blicken mot Greklands andra städer och framför allt mot Greklands näst största stad; Thessaloniki.

Thessaloniki Aristotele torget
Platia Aristotelous, Thessaloniki. (Foto: Thessaloniki Travel)

Här om dagen var jag åhörare till en presentation av staden som ligger utsträckt som en amfiteater längs kusten i norra Grekland, närmare bestämt i området Mellersta Makedonien. Tack var sitt strategiska läge är Thessaloniki ett av sydöstra Europas viktigaste nav när det gäller handel och transport för vidare frakt norr över mot Europas inland.

Grekiska amabassadören genom mobil
Den grekiska ambassadören Dimitrios Touloupas håller tal. (Foto: Markus Olsson)

Thessaloniki representanter
Dimitra Nikoli från Electra Palace, Filio Loumakou från restaurangen Kioupia och
Dina Tertsi från Miami Seafood Restaurant. (Foto: Markus Olsson)

Men det är inte bara den livliga hamnen som har inflytande på Thessaloniki utan hon är även påtagligt influerad av stadens alla studenter. Thessaloniki är alltså en uttalad studentstad och inhyser Greklands största statliga universitet, Aristotelesuniversitetet. Under presentationen och vid de efterföljande samtalen påpekades fler gånger att stadens karaktär tydligt är influerade av universitet och de andra högre lärosätena i staden. Jag frågade även vilka de mest påtagliga skillnaderna mellan Aten och Thessaloniki är och förutom den tydliga närvaron av studentlivet pratade man om att köket i Aten är mer internationellt medan det i Thessaloniki är utpräglat nationellt. Thessaloniki är faktiskt den stad i Europa som har flest antal barer och kaféer per invånare så vi kommer nog knappast behöva leta efter en dryckesoas i hennes stadsmiljö.

Spiros Pengas
Spiros Pengas, Deputy Mayor of Tourism & International relations. (Foto: Markus Olsson)

Just den kulinariska upplevelsen i Thessaloniki är något som gärna lyfts fram och Thessaloniki är om något ett gastronomiskt resmål. Thessaloniki benämns till och med som den gastronomiska huvudstaden i Grekland. De många matupplevelserna kan utöver alla restauranger upplevas genom Thessaloniki Foodfestival (länk) samt flera mindre festivaler under året som till exempel den populära street food-festivalen. Spiros Pengas (Deputy Mayor of Tourism & International Relations) berättade till och med om när de bjöd in grannskapets alla fantastiska matlagerskor till ett event som slog alla förväntningar. Fantastisk matlagning liksom ligger i generna hos många greker.

Thessaloniki hamnpromenad
Hamnpromenaden, Thessaloniki. (Foto: Thessaloniki Travel)

Thessaloniki har en cirka fem kilometer lång vattenfront med en klassisk och välkänd hamnpromenad. Att strosa längs hamnpromenaden en ljummen sommarkväll har till och med fått sitt eget namn; "Volta". Likt Aten har Thessaloniki även sin egen Riviera där stränder med beach clubs ger stadsupplevelsen en njutbar bredd.

White Tower Pixabay Dimitris Vetsikas
The White Tower, Thessaloniki. (Foto: Dimitris Vetsikas)

Thessaloniki har hela 2300 år på nacken vilket förstås borgar för en plats med en rik historia med flera hundra olika monument från de olika tidserorna. Flera av Greklands världsarv ligger i området och tillsammans med över 30 museum kan den historieintresserade verkligen få sitt lystmäte mättat.

Den chokladintresserade kan också få sitt lystmäte mättat på stadens chokladmuseum (länk) med Europas största chokladvattenfall eller besöka galleriet där den mesta av konsten är gjord av ljuvlig choklad. Jag menar, bara det är ju värt ett besök till Thessaloniki.

Thessaloniki Vy från restaurang
Middag med utsikt, Thessaloniki. (Foto: Thessaloniki Travel)

Jag fick nosa lite grann på Thessaloniki denna förmiddag men min hunger efter att få ta stora tuggor av denna stad väcktes sannerligen. Det blir till att planera in en måltid eller två i Greklands gastronomiska huvudstad och skulle det vara så att jag inte kommer tillbaka så finns det garanterat en plats ni kan leta på; Choklad museet. Eller längs hamnpromenaden. Eller i området Ladadika. Eller i gamla stan Ano Poli. Eller längs Rivieran. Eller...

Thessaloniki i siffror

2300 år gammal
1,1 miljoner invånare
150 000 studenter
5 kilometer kustlinje
5000 flighter till och från Macedonia International Airport
300 soldagar om året
30 museum
100 + historiska monument

Mer information om Thessaloniki

Thessaloniki Travel (länk) 
Engelsk cityguide (pdf)
Thessaloniki Travel-channel på YouTube (länk)

Reseinspiration till en Greklandsresa

Reseinspiration till en Greklandsresa

Hur hittar du reseinspiration till en Greklandsresa? Genom bloggar, reseguider och tidningsartiklar? Eller kollar du även in YouTubes stora tillgång av fantastiska videos? Själv går jag igenom alla typer av medier när jag är nyfiken på ett resmål i Grekland.

När min ständiga reslust till Grekland blir allt för stark och det börjar klia i fingrarna av lust att planera nästa Greklandsresa, oavsett hur långt fram i tiden den ligger, så går jag igenom alla typer av medier för att skapa mig en bild av resmålen. Jag har ingen speciell ordning som jag betar av dem utan det sker huller om buller, fram och tillbaka. Jag älskar att läsa om andra resenärers upplevelser, deras tips på unika pärlor och vilka förväntningar som både uppfylls och som utmanas. Jag älskar att krypa upp i soffan med ett resemagasin och läsa en artikel eller bläddra i mina till åren komna reseguider över den grekiska övärlden. Känslor, intryck och aha-upplevelser tillsammans med röriga anteckningar och vikta hundöron leder sedan till nästa steg: YouTube.

Nu börjar jag scanna av det enorma biblioteket av videos om Grekland och hennes resmål som YouTube inhyser. Testar olika sökningar och går igenom olika kanalers material. Jag blir inspirerad, jag blir exalterad, jag drömmer och jag tänker om. Videosen förstärker men kanske till och med gör vissa resmål mindre intresseväckande. Jag kan lägga timmar på att titta, titta och titta. Underbart!

Se bara här på dessa nio fantastiska YouTube-videos från olika platser i Grekland. Visst blir man både inspirerad och ressugen? 

Mina favoritupplevelser på årets öluff 2018: Delfi, Kithira, Paros, Agistri och Aten

Startbild fem favoriter 2018

Tänk att tid kan gå så snabbt! Tänk att 17 dagar kan passera "min station" som ett höghastighetståg som endast går ner i hastighet för att någon precis ska kunna hoppa på i farten. För exakt så kändes årets öluff. Hela 408 timmar som kändes som 36. Det hela kanske låter lite negativt men jag hade det riktigt bra och det är bara det att jag blir så sugen på att resa igen. Jag suktar efter mer. Mitt Greklandsbehov är inte tillfredsställd.

Den 19:e maj lyfte planet mot Aten för några dagars acklimatisering innan jag flög vidare till Kithira. Därefter återvände jag till Aten med en detour till Delfi för att sedan vinka av mitt resesällskap. Färjan tog mig sedan ner till Paros för att sedan ta mig vidare till Agistri innan jag den 6.e juni återvände hem.

Man kan knappast säga att det blev en klassisk öluff med tanke på den geografiska spretigheten och färdsättet med både inrikesflyg och färja. Men det var en rutt som tog mig till platser som jag länge hade haft på min bucket list: Afrodites egna ö Kithira, att återupptäcka Paros och att avsluta njutningsfullt på den ö i de Saroniska öarna som jag ännu inte hade besökt, Agistri.

Sammanfattningsvis blev det en bra resa där jag fick se flera nya sidor av mitt favoritland och där jag fick uppleva sådant som jag knappast kunde tro att hon kunde erbjuda oss tillfälliga besökare på.

Här är mina topp-fem-favoritupplevelser på årets öluff 2018:

1 Delfi
Jag hade länge sneglat på en dagsresa till Delfi med utgångspunkt Aten. Eftersom jag själv inte är beredd att kasta mig ut i den förryckta Atentrafiken bakom en ratt så har alternativet alltid varit en organiserad dagsresa. Det finns flera olika aktörer som erbjuder detta och jag valde faktiskt en aktör på bara måfå. Allt om dagsturen kan du läsa här: En dagstur till Delfi

Delfi vy med action cam
Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Den arkeologiska platsen i sig är förstås ett under men jag är lika tagen av omgivningarna och platsen för Delfi. Det är så otroligt vackert att det värker i mitt glödande hjärta och redan samma kväll kände jag att jag ville återvända till Delfi, snöra på mig vandringskängorna och utforska området genom att skapa fotavtryck.

2 Fonissa Waterfall Kithira
Under flera år har jag kastat sidoblickar på Kithira nedanför Peloponnesos södra spets. Kithira är en ö som inte lockar till sig någon massturism, har influenser från den bysantinska perioden, venetianerna och från britterna och har ett majestätiskt landskap.

Fonissa Kithira
Fonissa Waterfall, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Redan innan jag reste dit hade jag tittat ut ett besöksmål: Fonissa Waterfall. Sagt och gjort, andra dagen hyrde vi bil och åkte från Kapsali till byn Milopotamos där Fonissa ligger. Från Milopotamos är det en kort promenad ner i "ravinen" och till vattenfallet. En mer fridfull plats är svår att hitta och hela platsen liksom andades magi.

Torget i Milopotamos Agistri
Torget i Milopotamos, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

3 Byn Marpissa Paros
Jag har varit på Paros några gånger men jag kände att jag hade betydligt mer att upptäcka så därför återvände jag i år till "den vita ön" i Kykladerna. På sadeln på en vespa upptäckte jag flera, för mig, nya byar. De är otroligt vackra och för oss som gillar små, snirkliga gränder som leder ut till öppna platser och till ännu fler gränder så får vi vårt lystmäte verkligen mättat. Marpissa på Paros östra sida är just en av dessa byar.

Hus i Marpissa Paros
Marpissa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

När jag kom dit strax efter lunch var det inte många själar som syntes till och jag strosade länge och väl i gränderna och tycktes liksom aldrig hitta ett avslut utan nya sidogator dök hela tiden upp. Tills slut landade jag vid Charoulas taverna och avnjöt en ljuvlig sen lunch innan jag hoppade upp på vespan och for vidare.

Charoulas taverna Marpissa paros
Charoulas taverna, Marpissa.(Foto: Markus Olsson)

Här kan du läsa mer om Paros: Paros

4 Agistri
Den ö som jag ännu inte hade besökt i de Saroniska öarna (Egina, Hydra, Poros, Spetses och Agistri) var Agistri (här kan du läsa mer om Agistri). Öarna ligger nära Aten vilket är ett bra avslut på en resa om du flyger hemifrån Aten. Hamnen i Pireus ligger under timmen bort liom du tar dig till Agistri med en av de flygande delfinerna (Flying Dolphins).

Gata i Metochi Agistri
Metochi, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Vilken upplevelse! Jag stortrivdes på Agistri. Hon kändes avskalad och mustig på samma gång. Anspråkslös och samtidigt framåt.

Halikada Beach Agistri 2018
Halikada Beach, Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Gröna skogar skyddar den karga marken och skapar en av de frodigaste öar jag har varit på. Klart och turkost vatten omger henne och skapar fantastiska badmöjligheter vid både sandstrand, klapperstenstrand och klippor. Det är en ö precis i min smak och är en skön kontrast till många andra öar i till exempel Kykladerna som jag så starkt gillar.

5 360 Degrees Aten

Drinkar på 360 Aten
Cocktails på 360 Degrees, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Takåsarna i Aten är många. Riktigt många. Takterrasserna likaså. Här kan du njuta av både mat och dryck med en storartad utsikt. Jag har bara provat några av terrasserna och en av dem som verkligen levererade är den som heter 360 och ligger intill torget i stadsdelen Monastiraki. Både drinkar och mat höll hög kvalité och till ett rimligt pris med tanke på vad vi serverades. Jag har nog heller aldrig upplevt en sådan hög service med tre olika servitörer som hade koll på vår minsta önskan.

För mig finns knappast något bättre än att avnjuta en middag med gott sällskap och samtidigt se Akropolis bada i solnedgångens varma ljus. Det är en magisk upplevelse!

Vy mot Akropolis från 360 Aten
Vy mot Akropolis, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb