Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Öluff i Grekland 2015

Så, då var datum spikade och flygbiljetter bokade. Avresa till Aten blir den 20 maj och hemresa till Sverige tre veckor senare. Nu gäller det bara att fylla tiden med nya resmål eller fullfölja resor som känns oavslutade. En sådan resa är förra årets fantastiskt sköna dagar på Sifnos, en bergig ö med dramatiskt landskap i Kykladerna, där jag fick avbryta en av vandringarna uppe i bergen. Tanken på vad jag hade nåtts av bakom nästa krön har liksom gnagt i mig ända sedan dess och är svår att släppa. Det är dags att uppleva bergets topp i år.

Kamares
Kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Som alltid har jag med mig några vänner i början av resan för att sedan vinka av dem när jag fortsätter på egen hand. Vi startar med några dagar i Aten där vi själva har satt oss på repeat år efter år. Vi har kommit att älska Atens myllrande vardag med trafik, ljud och dofter. Det är som om vi har spelat in ett blandband med betydelsefulla låtar som vi sedan spelar om och om igen. Jag längtar efter att få kliva in genom dörren i det dämpade ljuset på Brettos och starta kvällen med en Ouzo Gold för att sedan avnjuta en middag nedanför ett upplyst Akropolis. Det är som en av mina medresenärer brukar säga: "Det är liksom som i en dröm".

Aten Brettos
Brettos, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Efter att vi har lyssnat på bandet åtskilliga gånger flyger vi till Iakria, en ö som sägs vända på dygnet. Det var en rakryggad, ung kvinna med ebenholtssvart hår som berättade för mig om hur upp och ner livet kan vara på Ikaria. Hennes pigga ögon lyste av iver när hon berättade om familjens sommarställe i de nordöstra Egeiska öarna och om hur tomma dagarna kan vara och hur livfulla nätterna är. I detta skådespel deltar vi i fyra dygn innan vi återvänder till Aten, jag vinkar av de nära och övergår till luffandets mer traditionella färdsätt: båt. Ifrån Pireus åkare jag ner till Sifnos och erövrar berget Prophitis Ilias, njuter av stranden i Kamares och de smala, stenlagda gränderna i Apollonia. Därefter planerar jag att luffa vidare till Serifos och Kimolos innan det är dags att återvända hem för att samla intrycken, skriva texter, sortera bilder och redigera filmer. Långt borta ifrån intrycken i Grekland kommer jag att återuppleva resan åtminstone en gång till. Det är tur att jag har mitt greklandsrum, min luggslitna fåtölj och mina hämmade medelhavsväxter att kurera mig med när längtan är som störst men först ska jag injicera mig med Grekland i tre veckor och bara njuta

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vinnaren från Grekland Panorama utsedd!

Vinnaren av mittgrekland.se's tävling på Grekland Panorama är avgjord. Vi gratulerar Anna Kronstedt som vann övernattningarna på Blue Dolhpin Studios & Apartement. Ha en riktig skön semester!

Grekland Panorama

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

 

Det här med grekiska favoritöar

Hängmatta Antiparos
Avslappnade kvällar på Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Det här med favoritöar i Grekland är alltid lite svårt tycker jag. För varje år jag reser runt i ögrupperna hittar jag nya pärlor som fyller hjärtat med så mycket värme att just den ön blir min favorit ö. Genom åren har det alltså blivit några favoritöar, men det finns en ö som alltid följer mig oavsett var jag än reser och det är Paros lillasyster Antiparos. Hit går tankarna varje gång jag börjar skissa på min resrutt och jag har alltid en lösning på hur jag ska kunna lägga ett par dagar på plats. Varje gång resrutten blir verklighet så är det dock en annan verklighet än den jag skissat på och ibland missar jag min ögonsten men frågan är om det ändå inte är dags att låta sinnena få sitt lystmäte mättat i år.

Små öar med en livfull huvudort och stränder med varm, vit sand och ett klarblått vatten som jag kan vandra eller cykla till är det som ofta får mig på fall och Antiparos är förstås inget undantag. När färjan lägger till i Antiparos stad är det svårt att inte ryckas med i dess klassiska skönhet med vitkalkade hus, blå detaljer och stenlagda huvudgata. I hamnen myllrar det av bybor och besökare som på sitt eget sätt njuter av vardagen med att ordna fiskenäten, ta en kopp kaffe eller avnjuta en frukost vid små kvadratiska bord med rutiga dukar.

När ryggsäcken med en studs har landat på sängen i det boende jag förhandlat mig till så beger jag mig alltid ut mot någon av stränderna som ligger nära stadens gränder; Psaraliki, Psaralidhaki, Town Beach eller Sifneiko. Här låter jag solen, sanden och vattnet bearbeta huden och göra besöket mer fysiskt. Det är nu det känns att jag har kommit fram, det är nu det känns att det är dags att slappna av och bara vara, det är nu det känns att vara på Antiparos. Dagarna flyter fram med vandringar, cykelturer längs kusten, bad vid vackra stränder och middagar i den ljumna sommarkvällen. Det är nu depåerna fylls på med energi. Det är nu jag älskar Grekland som mest.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Årets topp-fem-bilder på Instagram

Sakta men säkert ramlar följarna in på mittgrekland.se´s Instagramkonto och är nu uppe i 256 stycken. Det uppskattas förstås enormt mycket och här kommer en topp-fem-lista över de foton som har fått flest likes under året. 

Gratis WiFi

Greker är ett generöst folk. Oavsett om det handlar om att erbjuda gratis skjuts eller bjuda på hemkokt marmelad eller om det så gäller att erbjuda gratis WiFi. Vare sig du befinner dig på en resort eller i ett enkelt rum ute på en karg ö i arkipelagen så finns det oftast där, och nu blir det ännu bättre. Det grekiska departementet för infrastruktur har meddelat att man under 2015 kommer att skapa 4000 "free WiFi Hotspots" vid arkeologiska sevärdheter och museer men även vid greklands otaliga hamnar.

Du kommer att kunna ansluta dig gratis i 30 minuter men du måste vara inom en radie av 20 meter ifrån nätverket om du befinner dig inomhus eller 100 meter om du befinner dig utomhus. Totalt kommer upp till 50 personer att kunna vara anslutna till nätverket samtidigt. Denna investering är en av de största satsningarna som har gjorts och är ett förslag på hur det kan komma att bli i övriga EU.

Man kan förstås dividera om vad som anses vara avkopplande på en semester eller inte och om man måste vara ständigt uppkopplad men jag ser i alla fall fram emot att kunna live-rapportera från nästa års resa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

100 följare på Instagram

I princip dagligen lägger jag upp greklandsbilder i en brokig blandning av hus, stränder, djur, mat och miljöer på mitt Instagramkonto. Idag slog antalet följare om till 100 stycken så sakta men säkert är det fler och fler som vill ta del av den grekiska kompotten som puttrar där. Följ gärna med på resan du också, mittgrekland.se´s Instagramkonto hittar du här.

Instagramföljare
mittgrekland.se´s Instagramkonto.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Startsida

startsida

Strandläge vid Nea Makri

Marathon beach

Marathon Beach. (Foto: Markus Olsson) 

Det blev ingen tur över till Evia den sista dagen i Grekland utan vi spenderade den vid en strand i Marathon, nära Nea Makri. Herr Thomas, eller Thomas Jr som vi fick tillskriva honom när vi förstod att den gamla farbrorn som hela dagarna satt vid ett bord och åt söt honungsmelon faktiskt var herr Thomas, skjutsade oss till stranden tidig förmiddag på vår sista soldag. Väl framme vid den ultraorganiserade stranden bjöd han oss på varsin Freddo cappuccino och öste ur sig svårigheterna med att leva i Grekland just nu. Vi satt mest och gapade stort och kommenterade då och då med hur det fungerar i Sverige. De sista dagarna kallade han oss rätt och slätt "Sväärje" när han mötte oss. Boysen försvann lika snabbt som de klev in genom dörren. Telefonen ringde då och då och flera gånger tackade han för sig och var på väg att resa sig när han kom med en ny fråga om Sväärje och blev sittande en stund till. Efter en stund var kaffet slut och Thomas Jr åkte tillbaka till hotellet och vi rostade oss i den stekande solen i de röda solstolarna längst ut vid vattnet. Den grillade kycklingen i värmeskåpet på Ica är blek i jämförelse. Framåt eftermiddagen satt vi inlindade i våra handdukar och flämtade som svettiga hundar så vi beställde en taxi tillbaka till Nea Makri för att lapa i oss den svala luften AC:n på rummet kunde skänka oss. Den spinkiga taxichauffören berättade gladeligen historien kring Marathon hela vägen tillbaka och den blå linjen i vägen som markerar den exakta längden liksom svajade mot vägytan. Konstigt att jag aldrig reflekterat över varför det kallas för maratonlopp tidigare.

Nea Makri 3

Nea Makri. (Foto: Markus Olsson) 

Efter en lagom dos svalka, duschade vi och gav oss ut i kvällen och strosade längs strandpromenaden med målet att hitta en bra restaurang. Mat och dryck i överflöd rundade av aftonen och denna resa och nu har vi landat här hemma och jag funderar redan på när nästa tur till Grekland kan genomföras.

Nea Makri- en grekisk badort vid östkusten

nea makri la costa

Nea Makri, La Costa. (Foto: Markus Olsson) 

Efter några fantastiska dagar i Aten med goda vänner har vi sedan någon dag tillbaka kommit fram till Nea Makri, en liten badort vid östkusten. Det tar cirka 1,5 timme med de orangefärgade regionalbussarna från Aten ut hit. Efter en sluddrig signal från biljettförsäljaren hoppade vi av vid det centrala torget som ligger längs den stora vägen som skär staden i två delar, en del upp mot bergssluttningarna och en del ner mot kusten. Utan karta eller vägbeskrivning gick vi en av de raka vägarna ner mot vattnet, ett beachhotell bör ju ligga vid vattnet tänkte vi och tio minuter senare stod vi vid det vita Thomas Beach Hotel. Här kallas vi för boys vilket gör att vi känner oss riktigt unga trots värkande ryggar och allt mer tydliga hårvikar, vikar som efter ett par dagar i gassande sol är ännu tydligare med sin rödbrända hud.

nea makri strand

Nea Makri, La Costa. (Foto: Markus Olsson) 

Vi har spenderat både gårdagen och dagen på La Costa som enligt herr Thomas själv är den bästa stranden i staden. Vi argumenterar inte emot. Det är en organiserad strand med solstolar och parasoller, två barer, en restaurang och en dj som pumpar ut 80-tals hits som följer med en ända ut i havet. Stranden består av små vita stenar men efter två kliv ut i vattnet övergår det till sand. Så länge du spenderar dina euros på någon form av intag så kostar solstolarna ingenting och vi spenderade en hel del kan vi väl säga, bland annat på en fantastisk ceasarsallad.

ceasarsallad

Ceasarsallad. (Foto: Markus Olsson) 

Gårdagskvällen spenderades på en restaurang som ligger längs med hamnpromenaden här i Nea Makri. Där beställde vi in pizzor som var tänkta till dubbelt så många som vi var. Det fattade vi först efter det att de kom in till bordet och övriga gästers liv för en stund stannade upp när de med öppna munnar stirrade på överflödet som serverades oss. Med stela leenden tryckte vi i oss så mycket vi kunde innan vi rullade tillbaka till hotellet. Vi har aldrig varit så mätta. När vi tumlade in genom entrén stod herr Thomas och väntade på oss. Han ville ge oss en flaska kallt vitt grekiskt vin och vi tackade inte nej till erbjudandet utan tillbringade resten av den ljumma kvällen på vår balkong, mätta och otörstiga.

Imorgon gör vi kanske en utflykt till ön Evia. Det är åtminstone en liten tanke som just nu tumlar runt i våra huvuden när vi sitter vid poolen och njuter av en ny flaska kallt vitt grekiskt vin. Vi åker hem i övermorgon och varför inte maxa denna korta resa med ytterligare en ö?

Det sista dygnet på Sifnos och hemresa

Kamares solnedgång
Kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson) 
 
Just nu sitter jag lätt illamående i katamaranen på väg mot fastlandet med åtminstone två stycken upprörda passagerare som skulle ha gått av där jag gick på. I det totala kaos som bara kan uppstå när en katamaran ligger efter tidtabell så släppte de på massan som stod och trampade på kajen innan alla hade klivit av och vipselevi och vipseliveus så är vi alla på väg mot Pireus.
 
I går kväll intog jag den godaste pizzan i mitt snart 40-åriga liv. Det är märkligt att en liten italiensk restaurang på en liten grekisk ö i en liten grekisk by vid en liten grekisk hamn intill ett stort grekiskt berg serverar den godaste pizza en krum liten man med lockigt hår kan tänka sig. Där satt jag med smält ost hängade ur mungiporna, smackade njutfullt och såg solen sakta börja gå ner i öster då det plötsligt slog mig att denna solnedgång måste fotas uppifrån berget. Ivrigt vinkade jag på den långa, smala servitören som kom rusande så att hans gröna förkläde fladdrade av vinddraget. Jag betalade och intygade pizzans storhet, sprang upp på hotellrummet och bytte skor, slet åt mig systemkameran och löpte ut i det falnande dagsljuset. Solen sjönk allt snabbare mot horisontlinjen och med älgkliv påbörjade jag min vansinnesfärd uppåt. För att få upp farten ytterligare stakade jag mig framåt med armarna som om det vore upploppet på femmilen. Nere från byn måste det ha sett bra märkligt ut, ungefär som om bergatrollet skyndade upp mot sin grotta efter att ha snokat runt nere i byn. Lätt böjd, med händer och fötter som mötte marken samtidigt, tog jag mig i rasande fart uppåt men tyvärr inte i den takt som hade givit en fantastisk solnedgång på minneskortet. Det blodröda klotet hade redan gömt sig bakom den låga molnkanten som vilade mot horisonten. Kvar var bara några bleka strimmor ljus som färgsatte de vita kuberna som utgör Kamares. Med svetten forsande ner för ansiktet satt jag kvar på den solvarma stenen och åt på de ostrester jag hittade på hakan. Livskvalitet kan te sig på många sätt. Jag njöt av att vara där och att äta ost. Med babysteps gick jag sedan ner till hotellet och intog ett glas av det billiga bordsvin i kissgul kulör jag som hade inhandlat tidigare på dagen. Smaken var mindre god men vinet svalkande skönt. Kvällen avslutades med en tysktalande Sylvester Stallone på en grusig tv-bild.
 
Innan jag föstes på katamaranen hade jag tillbringat förmiddagen på stranden tack vare hotellets goda vilja att låta mig cecka ut klockan tre istället för tolv. Det blev alltså en njutbar sista dag på Sifnos, till största delen i horisontellt läge. Sista dagen behövde jag inte solskyddfaktor tänkte jag full av erfarenhet från tidigare fadäser med bristande solskyddsfaktor. Mycket riktigt, även denna gång fick detta konsekvenser men en ny konsekvens som nu kan läggas till erfarenhetsbanken. När jag kom upp till rummet för att duscha av mig saltet från kroppen och sanden som letat sig in till hårbotten såg jag till min förvåning en liten primadonna i spegeln. En primadonna med stort vågigt hår, i lätt guldton, och med dagen till ära en fin alldeles röd ögonskugga. Jätte röd ögonskugga. Jag neg kungligt för min spegelbild men insåg snabbt att mina dagar som primadonna är lätta att räkna och klev istallet in under det varma vattnet och skrubbade bort saltet från kroppen. Ögonlocken sved.
 
Dag har blivit kväll och jag har precis ätit en smörgås som har passerat sitt bäst före datum. Jag sitter på hotellet i Pireus och stirrar på packningen som ska inrymma de sista inköpen jag har gjort. Något kommer att ta stryk under resan när ryggsäcken nästa spricker av sitt innehåll. Jag hoppas bara att det inte blir keramiken jag köpte på Sifnos, en ö som helt klart är värd ett andra besök. När och var nästa greklandsresa blir vet jag inte men jag vet att jag i alla fall mycket snart kommer att längta tillbaka till havet, människorna, maten och naturen. Vi ses!

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Contact  | GDPR |  Web: NyWeb