Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Vandra i Grekland: Sifnos

Vandra på Sifnos

För mig har det blivit en självklarhet att upptäcka resmålen i Grekland till fots. Jag älskar nämligen att vandra. Det kan vara en tidsmässig lång stadsvandring likväl som en avståndsmässig lång vandring i bergen. Det kan vara ansträngande, svettigt, fridfullt och avkopplande. Och, det är ett enastående sätt att uppleva en plats på. Ofta med helt andra vyer och perspektiv än att hålla sig runt hotellanläggningen.

Vandringsled 2 Sifnos 2020
Vandringsled, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Greklands öar och fastland erbjuder gränslösa vandringsmöjligheter längs otaliga leder och jag har en rad favoriter som jag har återvänt till flertalet gånger. Ön Sifnos i Kykladerna är just en sådan ö. Här har jag nästintill klättrat upp för bergväggar, njutit av den brutalt vackra utsikten, gått vilse och nästan drabbat samman med franska pensionärer med alltför stort behov av att komma först.

Kvällsvy över Kamares Sifnos 2020
Kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

De gånger jag har varit på Sifnos har jag bott i hamnbyn Kamares där vandringsled 6A startar i kraftig lutning precis bakom byn. Tack vare bergets kraftiga slagsida tar du snabbt höjd och får njuta av utblicken över Kamares. Vandringsleden delar på sig upp på berget och du kan ta sikte mot huvudbyn Apollonia och Panaghia Toso Nero. Eller varför inte bara stanna upp och njuta av en god matsäck upp på bergskammen innan du vandrar nedåt igen?

Vandringsled 1 Sifnos 2020
Tydliga vandringsskyltar, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Sifnos vandringsnät är gott och du kan ta dig kors och tvärs över ön med olika slutdestinationer eller göra en rundvandnring. Du kan vandra kortare rundor eller ta en längre bana. Sifnos har mer än 100 kilometer markerade vandringsleder vilket gör det till ett av de största vandringsnätverken i Egeiska havet.

Under 2015 beslutade sig Sifnos för att förbättra skyltningen /märkningen av lederna och det är lätt att följa ledernas skyltning. Vandringslederna är märkta med avstånd, uppskattad vandringstid samt ange svårighetsgrad utifrån en femgradig skala.

Två vandringsleder på Sifnos

Vandringsled 6A:

Vy över Kamares 2 Sifnos 2020
Vy över Kamares från vandringsled 6A, Sifnos. (Fotoi: Markus Olsson)

Vandringsled 6A binder samman Kamares med led nummer 6 och den anses vara en av de svåraste lederna att gå med tanke på den branta lutningen i starten. Led nummer 6 tar dig sedan vidare till Apollonia och Panagia Tosos Nero eller om du vill kan du vika av mot klostret Profitis Ilias. Det viktiga är att planera för tiden vandringen kommer att ta, vara medveten om ansträningen samt ha med dig tillräckligt med vatten och energi.

Vandringsled 10:

Vandringsled 10 Sifnos 2020
Del av vandringsled 10, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Den här vandringsleden är den gamla åsnestigen som anslöt Apollonia till Kamares som alltid har varit en viktig hamn i Sifnos. Att gå neråt är enkelt och själva leden och utsikten över ravinen är riktigt fin. Ungefär halvvägs passerar du kyrkan Panagia Platanissa och längs vägen från Apollonia till Panagia Platanissa ser du på din vänstra sida en enorm grind byggd av fyrkantiga stenblock. Det är porten till ett gammalt torn som faktiskt fortfarande står. Vandringen ner från Apollonia till Kamares tar cirka 1,5 timmar och är till skillnad från vandringsled 6A en av de enklaste vandringslederna på Sifnos.

Vy Sifnos 2020
Landskap, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Det här är bara ett par leder av Sifnos enorma nätverk av vandringsleder vill du läsa mer om de övriga vandringslederna så är hemsidan Sifnos Trail (länk) full med information.

Alla vandringsleder på Sifnos

Här är de tio huvudlederna som finns på Sifnos men varje led har i sin tur andra leder.

Vandringsled 1: The Etarnal Capitals (länk)
8,6 kilometer, drygt 3 timmar, svårighetsgrad 2

Vandringsled 2: Towards the Miraculous Saint (länk)
5,8 kilometer, 2 timmar 20 min, svårighetsgrad 2

Vandringsled 3: The Agricultural Road (länk)
7,5 kilometer, 2,5 timmar, svårighetsgrad 1

Vandringsled 4: Cedars, Olive Trees and the Sea (länk)
11,4 kilometer, drygt 4 timmar, svårighetsgrad 3

Vandringsled 5: The Hidden Sides of Sifnos (länk)
9 kilometer, knappt 4 timmar, svårighetsgrad 2

Vandringsled 6: Sifnos Insiders (länk)
15 kilometer, 7 timmar, svårighetsgrad 3

Vandringsled 7: The Pilgrimage Route (länk)
6 kilometer, 2 timmar och 15 minuter, svårighetsgrad 2

Vandringsled 8: The Route of the Mines (länk)
5,9 kilometer, 2 timmar, svårighetsgrad 2

Vandringsled 9: The Wuthering North (länk)
2,4 kilometer, 45 minuter, svårighetsgrad 1

Vandringsled 10: The Cursed Trail (länk)
5,7 kilometer, knappt 2 timmar, svårighetsgrad 1

Fem små stränder i Grekland

Fem stränder i Grekland

Grekland har helt otroliga stränder. Sandstränder, klapperstensstränder och våghalsiga bad från klippor. Ofta rena paradis där den vita sanden gnistrar och det intensivt blå havet smeker land. Men det finns även små, inte alltid så uppmärksammade, stränder där sanden inte riktigt gnistrar lika mycket. Små stränder som jag har kommit att fastna för och där jag haft riktigt sköna, avslappnade dagar bortom de stora lustgårdarna.

Ibland går det inte riktigt att förklara varför jag fastnar för en plats utan det bara känns i kroppen. Det kan bero på dagsformen, på ett bemötande eller på dofter och ljud. Här är fem stränder som ligger mig varmt om hjärtat och som du troligtvis inte hittar i resekataloger eller liknande.

Strandremsan nedanför Hotel Theris på Agistri

Agistri strand nedanför Hotel Theris
Agistri. (Foto: Markus Olsson)

Här har jag spenderat många dagar, eller kanske snarare halvdagar, efter vandringar runt på en av mina favoritöar. Strandremsan nedanför Hotel Theris rymmer bara en rad omaka solstolar som tidvis står i vattnet när vågorna från båten mellan Agisti och Egina lägger till i hamnen strax intill.

Utan badskor får du hitta rätt plats att gå ner i vattnet vid men längre ut är det fin sandbotten. Hotellet ovanför ansvarar för solstolarna och erbjuder även servering nere vid stranden så det går utmärkt att berika upplevelsen med en frappé eller annat gott.

Läs mer: Agistri (länk)

Emborio Beach på Kassos

Kassos Emborio Beach
Emborio Beach, Kassos. (Foto: Markus Olsson)

Det kanske inte är så många som hittar till den lilla ön Kassos strax sydväst om Karpathos. Kassos erbjuder ett skönt lugn för den som vill ha avkoppling. Långt bort skäller en hund och en tupp galer lösryckt. Det är liksom de ljud som hörs här.

Stränderna på ön är inte jämförbara med de otroliga stränder som storasyster erbjuder men lilla Emboria Beach strax utanför hamnbyn Frí är avskalat angenäm. Här finns några solstolar samt plats att breda ut sin medhavda handduk. Ovanför stranden finns ett par tavernor och vad mer kan man egentligen begära?

Läs mer: Kassos (länk)

Voreina Bay på Folegandros

Folegandros Voreina Bay
Voreina Bay, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Folegandros i Kykladerna har en av övärldens vackraste Chora (huvudby) högt uppe på en bergsplatå och ett besök på Folegandros är värt bara ett besök där. Men Folegandros har förstås en rad fina stränder men en av mina mest magiska badupplevelser på ön var vid Voreina Bay strax väster om Chora. Här ramas vattenbrynet in av stenar i alla dess former och det är bara att välja ut en sten att husera vid eller hitta en plats för handduken på den smala sandremsan. Här krävs det badskor för att ta sig ut i vattnet på ett smidigt sätt eller för den graciösa går det även att glida ner i vattnet från en av stenarna.

Läs mer: Folegandros (länk)

Megalos Mourtias Beach på Alonissos

Alonissos Megalos Mourtias Beach
Megalos Mourtias, Alonissos. (Foto: Markus Olsson)

Vi var flera som vandrade ner från den Gamla Choran till Megalos Mourtias Beach när jag var på Alonissos. Megalos Moutias är en klapperstensstrand blandad med sand och har en magisk utblick över havet. Bakom stranden finns en anordnad bädd för solstolar med olivträd som skänker skugga.

Jag satt länge ute på den smala betongbryggan och njöt av utsikten mellan doppen i det blå.

Läs mer: Alonissos (länk)

Varvarousa Beach på Syros

Syros Varvarousa Beach
Varvarousa Beach, Syros. (Foto: Markus Olsson)

Det här är en riktig paradisstrand. I alla fall för mig. Den ligger lite otillgängligt och besöks därför inte av många själar. Jag var helt ensam under min dag där med vindens sus och vattnets kluckande som de enda ljuden. Sanden är vit och mjuk och vattnet klart och blått. Här finns inga faciliteter så se till att ta med dig det du behöver för en skön strandupplevelse.

Jag vandrade till Varvarousa Beach från byn Kini på cirka en timme och det var det väl värt.

Läs mer: Syros (länk)

Resa till Kreta: Sitia

Start Sitia

Härliga Sitia, en av östra Kretas sista utposter, fylld med vänlighet, fantastiska gastronomi och en omgivning fylld med rariteter och fenomen. Utgångspunkten i Sitia Geopark, navet för regionens utveckling och en fristad för frusna nordbor.

Sitia är en stad som under många år har kämpat utan att vara riktigt igenkänd men som numera har uppmärksammats av åtminstone två charterarrangörer. Och även om charter har gjort sin debut på östra Kreta genom resor till Sitia så skulle jag säga att turismen är ganska anspråkslös.

Sitias historia

Sitia Crete
Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia med sina drygt 9 000 invånare är en stad med en brokig och svårbemästrad historia. Sitias historia går ända tillbaka till den minoiska eran under namnet Eteia (Etida) där staden nådde sin yttersta utveckling på 2000-talet f Kr när invånarna från Praissos flydde hit. Sitia blomstrade tack vare deras kommersiella och ekonomiska förbindelser med övriga grekiska hamnar och andra hamnar i Medelhavsområdet. Stadens hjärta låg cirka 13 kilometer söder om dagens centrum och två kilometer norr om byn Nea Praisos.

Utsikt från Kazarma Sitia Kreta
Utsikt från Kazarma i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Under den venetianska perioden byggdes en rad olika slott och fästningar i Sitia, varav endast Kazarma-fästningen kvarstår idag. Fästningen används bland annat som en friluftsteater men är även öppen för allmänheten att besöka (mot inträde).

År 1508 förstördes Sitia mer eller mindre helt av en jordbävning och 30 år senare plundras Sitia brutalt av pirater som förstörde köpmännens och hantverkarnas kvarter.

Fasad i Sitia Kreta
Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

År 1651 övergav invånarna Sitia och flyttade till byn Liopetro. Venetierna förstörde till slut även Kazarma-fästningen för att förhindra att den föll i turkarnas händer och lämnade bara tornet och några få lagerrum kvar. Därefter lämnades Sitia åt sitt öde och stod övergiven i ungefär två århundraden innan hon började återuppbyggas runt 1870. I folkräkningen från 1881 registrerades 570 invånare i Sitia och har sedan dess alltså vuxit till nästan 10 000 invånare idag.

Hamnpromenaden i Sitia Kreta
Hamnpromenaden i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Under andra världskriget ockuperades Sitia av italienare och sedermera tyskar där klostret Toplou spelade en viktig roll i den kretanska motståndsrörelsen.

Märkt av sin historia är Sitia idag en omväxlande stad med återstoden av Kazarma-fästningen uppe på den norra kullen och de äldre delarna strax nedanför samt de mer moderna kvarteren nere vid vattnet och vidare in mot land.

Att se och göra i Sitia och i närområdet

Hembygdsmuseum i Sitia

Hembygdsmuseet Sitia Kreta
Hembygdsmuseet i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Om du är nyfiken på livet genom Sitias historia kan jag rekommendera ett besök på hembygdsmuseet, Folklore Museum. Där finns en rik samling av det vardagliga livet genom tiderna både genom arbetarklassen men även genom de mer välbeställda. Museet ger en bred bild av hur det har varit att leva i Sitia och dess omkringliggande område.

Folklore Museum Room Sitia Crete
Hembygdsmuseet i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Museet drivs av frivilliga och därför är öppettiderna lite varierande. Kolla därför upp på ditt boende när museet kan ha öppet.

Fästningen Kazarma i Sitia

Fästningen Kazarma
Venetianska färstningen Kazarma i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Den venetianska fästningen Kazarma ligger stabilt uppe på kullen norr om hamnpromenaden. Strategiskt placerad för att försvara staden från ovälkomna gäster. Idag återstår mer eller mindre bara innergården, tornet med några lagerrum men ger en påtaglig känsla av dess tidigare funktion. Idag används fästningen till konserter och teateruppföranden men är förstås öppen för alla som önskar att besöka den.

Vandring

Zakros Gorge View Crete
Zakrosravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia är en bra stad att utgå ifrån om du vill vandra i omgivningarna. Närheten till raviner som Zakros och Richtis ger både en rik variation av vandring och olika grad av utmaningar. Ingen av dessa raviner är särdeles krävande men Zakros erbjuder knappt någon skugga medan Richtis erbjuder en helt annan växtlighet och därmed skugga under vandringen.

Richtisravinen Sitia Kreta
Vattenfall i Richtisravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Hur du tar dig till dessa vandringsleder och mer information om att vandra hittar du här: 

Vandra på Kreta (länk)

Klostret Toplou

Abbot Philotheos Spanoudakis Toplou Crete
Jag och abbott Philoteos Spanoudakis i klostret Toplou, Kreta. (Foto: Roula Konstantopoulou)

Klostret Toplou är idag ett av de kloster på Kreta som har den mest rika och betydelsefulla historien daterad ända tillbaka till 1300-talet. Klostret är befäst med en 10 meter hög mur som skyddade klostret från otaliga fiendens attacker. Toplou sträcker sig över en yta på 800 kvadratmeter, har tre våningar med 40 rum och stoltserar med ett 33 meter högt klocktorn.

Toplou View Tafoni Cave Sitia Crete
Klostret Toplou, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Enligt historien har klostret 100 dörrar men endast 99 av dem har hittats. När jag var där fick jag dock en fingervisning om var dörr nummer 100 kan finnas men det är en hemlighet som stannar hos mig.

Klostret lagrar några stora och mycket gamla ikoner, till exempel Jesus Lord of John Kornaros (1770), Unwithering Rose (1771), Santa Anastasia och Jungfru Maria (som hittades i en närliggande grotta). Därutöver finns det flera välbevarade fresker från 1400-talet i klostret. Förutom att inhysa flera viktiga ikoner finns ett museum med ett antal gamla och historiska religiösa föremål, såsom biblar, böcker, kors, dräkter från ärkebiskopar, försvarsmateriel från olika epoker med mera.
Klostret Toplou har genom historien alltid gjort vin för sociala och religiösa ändamål och klostrets läge i de karga, torra och ofta blåsiga markerna är idealiskt för vinodling. Toplou är ett rikt kloster när det kommer till att äga mark och på ägorna odlas inte bara vinstockar utan flera olika grödor samt oliver.

Toplou Winery Sitia Crete
Toplou vingård, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Vingården erbjuder guidade turer av vinframställningen som avslutas i det så kallade smakrummet en trappa ner. Där kan du smaka på de olika vinerna, rakin och även deras olivolja tillsammans med traditionella delikatesser som till exempel graviera- och fetaost.

Toplou Winery Red Sitia Crete
Vinprovning i Toplou vingård, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia Geopark

Sitia Geopark Kreta
Sitia Geopark, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Hela den yttersta östra delen av Kreta omfattas av Sitia Geopark. Området har en unik geofysisk rikedom av grottor, raviner, sällsynta stenar och fossiler. Allt format av tidens gång och olika naturfenomen som jordbävningar och tsunamis.

En bra start på din rundresa i Sitia Geopark är att besöka Visit Center nere vid hamnpromenaden i Sitia. Här får du en bra bild över vad du har att förvänta dig av området samt att du via en interaktiv karta kan välja ut specifika platser som du vill besöka.

Läs mer:Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Restauranger i Sitia

Gastronomin på Kreta är enastående och befästs verkligen på östra Kreta. Sådana fantastiska smaker med sådan jämn kvalitet som jag fick uppleva är inte alltid en ynnest.

Hamnpromenaden med bord i Sitia Kreta
Vid hamnpromenaden i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

I Sitia har du en mängd restauranger och kaféer längs med vattnet att välja mellan och jag skulle säga att de alla håller god kvalitet. Jag blev iallafall gott överraskad på de tavernor jag åt vid som Oinodeion och Tzivaeri.

Det finns förstås även tavernor i kvarteren bakom hamnpromenaden och jag skulle framför allt vilja lyfta fram Ziafeti som jag åt meze vid under ett par tillfällen. Genuint, vällagat och fin service.

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

#sitia #crete #ziafeti

Ett inlägg delat av Gabriele (@gabem120)

Stränder i Sitia och i närområdet

Stranden i Sitia

Sitia Beach Crete
Stranden i Sitia, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Det finns de som menar att stranden i Sitia är okej. Jag menar att den är bättre än okej men det är klart att det finns ännu finare stränder runt om på Kreta men även betydligt sämre. Det är inte ofta som du har tillgång till en så pass bra strand direkt i en stad.

Stranden börjar sydost om hamnpromenaden och erbjuder solstolar och parasoller att hyra men har även delar där du kan bre ut din handduk på.

Stranden Vai- Palmstranden

Vai Beach Sitia Crete
Stranden Vai, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Palmstranden Vai på östra Kreta är vida känd och har faktiskt Europas största palmskog som en skyddande rygg bakom sig. Stranden lockar förstås till sig mängder av besökare och under säsong kan det vara mäkta trångt på stranden som erbjuder solstolar och parasoller att hyra. Flertalet palmer erbjuder skugga och du kan lägga ut din handduk eller placera din egna solstol mellan träden.

Det finns en taverna och ett kafé intill stranden och uppe vid parkeringen (avgift) står ett par säljare som saluför melon, majskolvar, oliver, olivolja och kryddor.

Du når även sanddynerna vid Psili Ammos genom att följa stigen upp över krönet förbi utkiksplatsen.

Stranden Kato Zakros

Kato Zakros Beach Sitia Kreta
Stranden i Kato Zakros, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

En strand som bjuder på ett betydligt lugnare klimat är stranden vid Kato Zakros. Här mynnar även vandringsleden i Zakros-ravinen ut och det är helt klart skönt att doppa sig i havet efter en varm hike.

Här finns solstolar och parasoller att hyra men även riktigt gott om plats att skapa sin egen plätt på. Ovanför stranden finns en handfull tavernor med bra mat och skulle du vilja bo här en natt eller två så finns det några enstaka uthyrningsrum.

Stranden Xerokambos

Xerokambos Beach Sitia Crete
Stranden Xerokambos, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Xerokambos mjuka fina strand kryddas med den bakomliggande naturliga saltsjön som under högsäsong torkar ut och skapar ett smått ödsligt landskap precis intill. Lika ödslig som den krackelerade marken är, lika livfull är strandliljan som växer på sanddynerna intill.

Strandlilja Sitia Crete
Strandlilja, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Boende i Sitia

Eftersom jag enbart har besökt Sitia en gång, än så länge, så har jag bara bott på ett hotell, Hotel Flisvos. Ett bra hotell med bra frukost som ligger precis vid hamnpromenaden. Det finns flera hotell som ligger strax bakom hamnpromenaden men även några som ligger ett kvarter in i stan.

Här kan du hitta fler hotell i Sitia: Hotell i Sitia (länk)

Resa till Sitia

Till Sitia kan du ta dig med ett par av charterbolagen som flyger direkt till Sitias egna flygplats med minimal transfer ner till staden. Det går även inrikesflyg hit från Aten om du berikat din resa med några dagar i huvudstaden.

Om du flyger till flygplatsen i Heraklion tar transfern nästan 2,5 timmar till Sitia.

Till Sitias hamn går det flera färjor som bland annat trafikerar Heraklion (Kreta), Kassos, Karpathos, Rhodos, Anafi, Santorini och Pireus.

Om du vill läsa mer om vad du kan uppleva i området runt Sitia kan du läsa mer om min resa i Sitia Geopark i oktober 2019: Sitia Geopark- östra kretas vidsträckta landskap (länk)

Hitta i Sitia

Källa historia: explorecrete.com

Tips på bar i Aten: Kings Theater Wine Bar

Kings Theater Wine Bar Aten

För mig är en resa till Aten en resa till en slags sagovärld långt borta från en mer fyrkantig tillvaro. I Aten tar sig tillvaron på något sätt en mer asymmetrisk form utan bundenhet till statiska livsvillkor. I alla fall för mig som gäst i denna brokiga stad.

Utbudet av små noveller att försvinna in i verkar liksom aldrig sina och för varje besök i Athenas gunstling så hittar jag en ny historia att bli en del av. Kings Theater Wine Bar är precis en sådan berättelse där verkligheten suddas ut och en fantasivärlden breder ut sig. Och jag tror att vi behöver det ibland.

Läs mer: Weekend i Aten- sevärdheter, stränder och öar ( länk)

Kings Theater Wine Bar Aten 2
Kings Theater Wine Bar, Aten. (Foto: Markus Olson)

Kings Theater Wine Bar Aten 3
Kings Theater Wine Bar, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Kings Theater Wine bar ligger i området Psiri, bara ett stenkast från sin galna syster Little Kook. Psiri är berikat med barer, tavernor och små klubbar som i princip lever dygnet runt. Här finns det kvantitet av av öl, traditionella rätter, progressiva anrättningar, urflippade drinkar och musik från amatörer och inspelade professionella. Jag gillar Psiri. Jag gillar att bli serverad rätter tillagade från nedärvda recept. Jag gillar originella drinkar. Jag gillar musik.

Kings Theater Wine Bar Aten 4
Kings Theater Wine Bar, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Kings Theater Wine Bar Aten 5
Kings Theater Wine Bar, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Kings Theater Wine Bar bär fram nytänkande cocktails med möjlighet till att njuta av mer sedvanlig drycker. Till det serveras chark- och ostttallrikar där chiliosten får den mest kräsne att vända blad för att få läsa vidare. Lika mycket som drycken och tilltuggen behagar så omsluter dekorationerna upplevelsen. Vilket tema som omfattar intrycken varierar över året och nu i januari dominerade fortfarande julen.

Kings Theater Wine Bar Aten 6
Kings Theater Wine Bar, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Kings Theater Wine Bar är helt klart värd sina sidor i min sagovärld och jag längtar till nästa kapitel i maj när jag har möjlighet att återvända.

Hitta till Kings Theater Wine bar i Aten: 

Recept: Tigania Agiorgitiki- fläsk-, kyckling- och korvgryta

Det finns så otroligt mycket god mat i Grekland och en plats att njuta av riktigt vällagad mat är Thessaloniki. Thessaloniki är känd för sin matkultur och i området ges flera olika matfestivaler under året. Ett måste att besöka någon gång i framtiden.

På inrådan av en vän besökte jag taverna To Elliniko som utöver riktigt bra och vällagad mat har ett stort utbud av olika Ouzo-sorter och jag var förstås inte sen att beställa in en Ouzu före maten. Från menyn beställde jag sedna in Horta och Tigania Agiorgitiki (fläsk-, kyckling- och korvgryta) tillsammans med en kall Fix och varmt bröd. Brutalt gott.

Tigania Agiorgitiki
Tigania Agiorgitiki. (Foto: Markus Olsson)

När jag får vara med om sådan här matupplevelser försöker jag numera leta fram recepten och tillaga dem här hemma. Tigania Agiorgitiki är enkel att tillaga och blir förvånansvärt lika originalet.

Fullständigt recept hittar du här: Tigania Agiorgitiki- fläsk-, kyckling- och korvgryta (länk)

Charter och gruppresor till Grekland 2020

Charter och gruppresor 2020

Även i år sprakar vedspisen i köket och eldtungorna kämpar mot den kylslagna luften som krupit in inomhus. Tankarna seglar iväg mot varma Greklandsresor, soldränkta stränder och känslig solbränd hud. I min iver att få njuta av tankar om Grekland har jag sammanställt de största researrangörernas olika charter-/ gruppresedestinationer i Grekland för 2020. Vissa utav resmålen når du genom att resa till ett annat resmål vilket till exempel gör Apollos lista över destinationer särskilt lång.

Själv är jag i den fasen att jag börjar fundera på var i Grekland jag ska åka till den här sommaren. Jag flyger allt som oftast till Aten och plockar sedan ihop min resa genom att ta färja eller inrikesflyg vidare ut i övärlden eller håller mig kvar på fastlandet.

Hur man knådar ihop sin resa är förstås väldigt olika, en del kör på bake-offvarianten medan andra bakar från grunden. Oavsett vad, så brukar resultat bli minst lika bra.

Här är listan över charter och gruppresor till Grekland under 2020

Klicka på respektive resmål för att komma till resmålets specifika sida hos researrangören.

Airtours

Aten- weekend (länk)
Halkidiki (länk)
Karpathos (länk)
Kefalonia (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Lefkas (länk)
Parga (länk)
Rhodos (länk)
Samos (länk)
Sivota (länk)
Skiathos (länk)
Skopelos (länk)
Thassos (länk)
Zakynthos (länk)

Apollo

Alonissos (länk)
Ammoudia (länk)
Antiparos (länk)
Aten (länk)
Halkidiki (länk)
Ios (länk)
Kalymnos (länk)
Kanali (länk)
Karpathos (länk)
Kefalonia (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Lefkas (länk)
Leros (länk)
Lesbos (länk)
Milos (länk)
Mykonos (länk)
Naxos (länk)
Parga (länk)
Paros (länk)
Paxos (länk)
Peloponnesos (länk)
Pserimos (länk)
Rhodos (länk)
Samos (länk)
Santorini (länk)
Sivota (länk)
Skiathos (länk)
Skopelos (länk)
Symi (länk)
Thessaloniki (länk)
Tilos (länk)
Vrachos (länk)
Zagoria (länk)
Zakynthos (länk)

Detur

Kreta (länk)
Rhodos (länk)

Solresor

Aten (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Loutraki (länk)
Rhodos (länk)
Santorini (länk)
Zakynthos (länk)

Sunweb

Kos (länk)
Kreta (länk)
Rhodos (länk)
Zakynthos (länk)

Tema Resor

Egina (länk)
Fastlandet (länk)
Karpathos (länk)
Kreta (länk)
Samos (länk)
Zakynthos (länk)

Tui

Aten (länk)
Kalymnos (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Patmos - via Samos (länk)
Rhodos (länk)
Samos (länk)
Zakynthos (länk)

Ving

Alonissos via Skiathos/ Skopelos (länk)
Aten (länk)
Halkidiki (länk)
Kalymnos (länk)
Karpathos (länk)
Kavala (länk)
Korfu (länk)
Kos (länk)
Kreta (länk)
Lefkas (länk)
Lesbos (länk)
Pargaområdet (länk)
Rhodos (länk)
Santorini (länk)
Skiathos (länk)
Skopelos (länk)
Symi (länk)
Telendos (länk)
Thassos (länk)
Thessaloniki (länk)
Tilos (länk)

Uppgifterna är hämtade från respektive resebolags hemsida 2020-01-11. Med reservation för ändringar.

Läs mer: Öluffa i Grekland (länk)

Weekend i Thessaloniki- tio saker att se och att göra

Weekend i Thessaloniki

Thessaloniki, Greklands nästa största stad, är fylld av energi, sevärdheter och ett oslagbart kök. Pompösa byggnader, stora torg, historiska lämningar och Mount Olympus i fjärran som en tydlig markering västerut. Här bor drygt 1,1 miljoner människor som har tillgång till utmärkt shopping, nöjen, kultur och kulinariska upplevelser.

"Welcome to Thessaloniki! Are you taking part in the big wedding? It has been crazy, driving people to the wedding". Jag möts av en pratglad taxichaufför med gråsprängt hår och pigga ögon. För första gången hade jag bokat en transfer från flygplatsen till hotellet i förväg. En lite dyrare taxiresa än om jag hade valt att hugga någon av de väntande bilarna utanför terminalen. På köpet fick jag dock både en flaska vatten, en tygpåse, en karta och en julkaka. Och en pratglad taxichaufför som på 30 minuter berättar allt han vet om Thessaloniki. Han kör vägen upp mot Ano Poli för att visa mig utsikten över den upplysta staden. Vi stannar, slår på varningsblinkers, kliver ut och han pekar på de olika färgklickarna och berättar vad som finns att se och att göra där.

Klockan hade redan slagit sent när jag anlände till Thessaloniki och jag väljer att enbart smita över till det nattöppna kafeet intill hotellet för att köpa en Mythos och en pirog fylld med ost och bacon. Därefter somnar jag snabbt till det blåvita skenet av tv:n och till ljudet av snabbpratande greker. Min tid att upptäcka Thessaloniki ges under morgondagen.

Hamnpromenaden

Hamnpromenaden i Thessaloniki 1
Hamnpromenaden, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Efter hotellfrukosten snörar jag på mig skorna och går den tio minuter långa promenaden ner till vattenbrynet. Jag hittar ut bland de gulvita husen precis intill ankomstterminalen i Thessalonikis hamn. Taxichauffören hade tipsat mig om att gå ner tidigt på morgonen för att vid klart väder imponeras av Mount Olympus snötäckta topp. Tidigt för mig var den här dagen klockan 09.00 och mycket riktig, i fjärran ser jag gudarnas boning torna upp sig.

Hamnpromenaden i Thessaloniki 2
Hamnpromenaden, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Att åka till Thessaloniki och inte gå längs hamnpromenaden är näst intill omöjligt. Alla gator som går tvärs mot havet visar det öppna vattnet på håll. Ett slags ljus som liksom lockar besökaren till sig. Längs hamnpromenaden ligger otaliga kaféer och barer som snabbt blir fulla av pratglada människor. På bänkarna närmare vattnet sitter en och annan mer eftertänksam själ och blickar ut över vattnet och bort mot bergen. Kanske passar de på att göra det på en sådan här dag när luften är klar och bergskammens vita lugg syns tydligt?

White Tower

White Tower Thessaloniki
White Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Jag promenerar längs med hamnpromenaden i sydostlig riktning med sikte på White Tower. Ett av Thessalonikis mest kända landmärken.

The White Tower byggdes på 1400-talet för att ersätta en äldre bysantinsk fästning från 1100-talet. Det användes då som ett slags fort för att förstärka hamnförsvaret men användes även som ett fängelse. Ett fängelse som var vida ökänt och som då gav tornet namnet "Tower of Blood". Namnet White Tower fick det efter att det kalkades i slutet av 1800-talet.

Vy från White Tower Thessaloniki
Utsikt från White Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

The White Tower är öppet för allmänheten och jag kan rekommendera att betala inträdet på tre Euro (2019) för att få gå upp i tornet och beundra Thessaloniki från dess höjd. På varje våningsplan finns utställningar om Thessalonikis brokiga historia. För den som kan grekiska, lätt att förstå. För den som inte kan grekiska, mindre lätt att förstå, men bara av att betrakta bilderna får du en känsla för stadens förflutna.

White Tower Utställning Thessaloniki
Utställning i White Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Umbrellas of Thessaloniki- paraplyskulpturen

Umbrellas Thessaloniki
Umbrellas of Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Jag fortsätter att vandra i riktning sydost längs med vattnet och låter den ljumma vintersolen värma mitt ansikte när jag sakta strosar bland andra pedestranter och cyklister. På min vänstra sida ligger OTE-tornet något kvarter in. Det är ett annat utmärkt sätt att kunna betrakta Thessaloniki från ovan. Tornet snurrar sakta runt och ger därmed en vy på 360 grader. En kaffe kostar fem Euro vilket taxichauffören med de pigga ögonen tycker är hutlöst dyrt.

Framme vid paraplyerna är det fotokö. Den ena efter den andra vill låtsas hänga i ett av paraplyerna eller snurra runt en av pelarna som håller paraplyerna uppe och låta sig fångas på bild i precis rätt ögonblick. Folk kommer och går och jag slår mig ner på trädäcket och betraktar skulpturen och de som vill fotas tillsammans med den.

Skulpturen, skapad av George Zongolopoulos, fick sin nuvarande plats 1997 när Thessaloniki var Europas kulturhuvudstad. Taxichauffören berättade att det inte var en populär installation då man tyckte att den var för modern och därmed malplacerad. Den blev dock kvar och är idag ett av de mest avfotade objekten i Thessaloniki.

Området Ladadika

Ladadika 1 Thessaloniki
Ladadika, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Området Ladadika är laddat med tavernor och barer längs de kullerstensliknande gatorna, fria från biltrafik. Att vara här känns lite som att vara i en annan stad. En stad i staden. De färgglada husen, endast ett par våningar höga, med breda, rektangulära fönster och de stenlagda gatorna vittnar om ett litet annat Thessaloniki. Här smälter det gamla samman med det nya.

Ladadika 2 Thessaloniki
Ladadika, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Vid lunchtid och middagstid fylls restaurangerna med hungriga Thessalonikbor medan det en decemberdag kan upplevas lite tomt både före och mellan dessa tider. Det hindrar i och för sig inte mig att stryka längs husväggarna fram och tillbaka tills jag känner mig mogen att äntra ett ställe för att njuta av mat och dryck. Klockan har slagit eftermiddag och solen står lågt men dess strålar hittar fram till en och annan uppvärmd uteservering. Jag lägger till vid Lenas Bistro (se nedan) och blir kvar i ett par timmar.

Ladadika 3 Thessaloniki
Ladadika, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Galerius Triumfbåge (Kamara) och Rotundan (Rotonda)

Galerius Triumfbåge 1 Thessaloniki
Galerius Triumfbåge, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Lite mer sfärisk under fötterna tar jag mig in i labyrinterna av storväxta hus och kommer snart fram vid Galerius triumfbåge. En av alla kontraster som Thessaloniki serverar oss besökare. På ena sidan ett komplex från troligt 1940-tal, på andra sidan en triumfbåge färdigbyggd år 305 efter Kristus. Galerius Triumfbåge är ett monument över den romerske kejsaren Galerius Maximianus seger över perserna år 298 och består bland annat av marmor utsmyckad med detaljer från kriget.

Galerius Triumfbåge 2 Thessaloniki
Galerius Triumfbåge, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Tidigare var triumfbåge kopplad till den intilliggande Rotundan. Rotundan, även senare känd som Sankt Georges kyrka, är som namnet avslöjar en helt cirkulär byggnad och tillhör en av Thessalonikis äldsta religiösa byggnader. Den centrala kupolen mäter 30 meter i takhöjd och de ovanligt tjocka väggarna har gjort att Rotundan står kvar än idag trots både jordbävningar och krig.

Rotundan Thessaloniki
Rotundan, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Drygt 25 000 steg senare tar jag kväller och rullar endast ut från hotellet för att senare på kvällen köpa mig en Gyros i den lilla serveringen längre ner på gatan.

Modiano Market

Modiano Market 1 Thessaloniki
Modiano Market, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Morgonen gryr och stegräknaren är återställd på noll. I den friska, klara morgonluften tar jag sikte mot Modiano Market som ligger mitt i de centrala delarna sedan 80 år tillbaka. Jag har en förkärlek till att vandra runt på matmarknader i Grekland. Dofter, ljud, färger, strukturer... ja allt väcker en slags grundläggande känsla i hur livsmedel egentligen ska inköpas. Inga vakumförpackade råvaror transporterade från långtbortistan.

Modiano Market 2 Thessaloniki
Modiano Market, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Själva byggandet av Modiano Market startade 1922 och stod klart 1933. En del av byggnadens tak är gjort av glas och arkitekturen, även om den är ganska enkel, är intressant eftersom den liknar marknader i Paris.

Modiano Market 3 Thessaloniki
Modiano Market, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

De flesta av butikerna i Modiano Market är livsmedelsbutiker som säljer kryddor, ost, fisk, kött, frukt, grönsaker, delikatessprodukter etc. men en och annan liten taverna och bar smyger sig även in här.

Ano Poli

Ano Poli 1 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Stärkt av alla dofter från matmarknaden bestämmer jag mig för att gå upp till Ano Poli, den övre stadsdelen i Thessaloiniki och även den äldsta stadsdelen. Ano Poli var den enda stadsdelen som klarade sig i den stora branden 1917 när mer eller mindre allt annat brann ner till grunden.

Ano Poli 2 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Ano Poli skiljer sig rätt markant mot de nedre stadsdelarna och små slingriga gränder kantas av udda hus. Långt ifrån vad en nitisk stadsarkitekt troligtvis skulle uppskatta. Här skulle jag kunna vandra i timmar bara för att fascineras över alla byggnader och kreativa lösningar men mitt mål var att gå upp till den gamla stadsmuren mot norr och det gamla försvarstornet Trigonion.

Ano Poli 3 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Ano Poli kan du nå till fots, men frågar du en grek tycker de att det är alldeles för brant att gå dit upp. Och om även du tycker att så är fallet kan du ta buss nummer 23 upp till de övre stadsdelarna. Fördelen med att promenera upp är att du kan stanna precis var du vill och njuta av panoramautsikten över Thessaloniki eller stanna vid någon av de små tavernorna för att njuta av en bit god mat.

Ano Poli 4 Thessaloniki
Ano Poli, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Klostret Vlatadon/ Trigonion Tower

Klostret Vlatadon Thessaloniki
Klostret Vlatadon, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Väl upp i Ano Poli tar belöningen sig olika uttryck. Dels har du den fantastiska utsikten, dels intressanta besöksmål. Jag tågade direkt in på klostret Vlatadons inhägnade område och fram till staketet som skiljer dig från att vara uppe på platån eller ta dig väldigt snabbt nedför igen.

Klostret Vlatadon är ett av de äldsta och viktigaste bysantinska monumenten i Thessaloniki. Trots att klostret genom århundradena drabbades av en rad olika utmaningar och tragedier så slutade Vlatadon aldrig att vara aktivt.

Klostret grundades någon gång mellan 1351 och 1371 efter Kristus av kejsarinnan Anna Palaiologina och det finns flera skrifter som visar på klostrets betydelse. Av den ursprungliga konstruktionen återstår idag enbart ett fåtal beståndsdelar.

Klostret inhyser flera religiösa och historiska reliker, däribland flera manus och manuskript. En stor samling bysantinska religiösa ikoner med stort historiskt och konstnärligt värde bevaras även i Vlatadon.

Trigonion Tower Thessaloniki
Trigonion Tower, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

En av de mest populära sevärdheterna i Thessaloniki är Tower of Trigonion som av många ses som ett medeltida mästerverk. Tornet byggdes under andra hälften av 1300-talet och användes i först hand till att försvara staden. Det byggdes strategiskt på den plats där stadsmurarna skulle vara som mesta utsatta vid ett anfall. Idag är det en plats för att ta del av en fantastisk utsikt över Thessaloniki. Det tog jag fasta vid.

Vy från Trigonion Tower Thessaloniki
Vy från Trigonion Tower,Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Julmarknad vid Dikastirion

Julmarknad 2 Thessaloniki
Julmarknad vid Dikastirion-torget, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Om du, liksom jag, råkar befinna dig i Thessaloniki runt juletid kan jag rekommendera ett besök på julmarknaden vid torget Dikastirion. I takt med grekisk musik får du njuta av både ett par åkattraktioner och sötsaker, street food, hantverk och mer eller mindre roliga marknadspryttel. Jag var inte sen med att köpa mig en form loukoumades med en massa honung ringlad över. Det var tillräckligt för mig. Medan jag kladdade med sötsakerna betraktade jag den strida strömmen av alla som vill skicka post till jultomten... även fastän kalendern visade 28:e december. En härlig stämning och en trevlig upplevelse i ett vintermörkt Thessaloniki.

Julmarknad Thessaloniki
Julmarknad vid Dikastirion-torget, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Mat & dryck

Thessaloniki är känd för sin fantastiska mat till humana priser. Vi tackar stadens studenter för det humana. Och jag är inte sen att skriva under på ordet fantastisk. Däremot klarar inte denna lilla kroppa av alltför stort matintag varför restaurangbesöken denna weekendresa var allt för få. Jag ser fram emot att åka tillbaka och njuta mer av Thessalonikis krogliv, men de få besök jag gjorde är dessa:

Lenas Bistro

Lenas Bistro 3 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Lenas Bistro ligger i området Ladadika där hon står för färgen grön. Bistron är minimal och inomhus finns bara några enstaka bord och på trottoaren utanför är de inte många fler. Men det är precis så det ska vara hos Lena tänker jag. Det är det lilla som gör att stället får sin charm. Och Lena själv förstås.

Lenas Bistro 1 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

På Lenas bistro njuter du av god dryck med tilltugg. Några maträtter finns inte och det är en bra start på kvällen eller kanske snarare ett skönt avslut efter förmiddagens shopping.

Lenas Bistro 2 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Om du är här i juletid, missa inte Lenas egna likör gjord med julsmaker.

Lenas Bistro 4 Thessaloniki
Lenas Bistro, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

To Elliniko

Hur ofta har jag inte sagt "Det här är det bästa jag någonsin har ätit" när jag är i Grekland? Och på To Elliniko var det dags igen. Hujedamej vad gott det var! Än idag, nästan en vecka senare, vattnas det i munnen av de rena, självklara smaker som serverades där. Uppmärksam och kunnig personal som gärna sjunger lite grann gör förstås också sitt till.

To Elliniko 1 Thessaloniki
Ouzo på To Elliniko, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

To Elliniko har även ett stort utbud av olika ouzosorter för den som vill förkovra sig i denna ädla dryck.

To Elliniko 3 Thessaloniki
Varmrätt på To Elliniko, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Varmt bröd, fava, horta och Tigania Agioreitiki (fläsk, kyckling och korv) som huvudrätt. Halleluja!

Terkenlis

Terkenlis 1 Thessaloniki
Terkenlis, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Thessalonikis mest berömda bageri är Terkenlis. Och det vet de om. Och det är helt okej. Det är bara att glömma ett varmt bemötande och välja bland alla de fantastiska bakverk de har att erbjuda. För min del, strax efter frukost, landade det i en brioche med russin. Så mjuk och len att den knappt behöver tuggas.

Terkenlis 2 Thessaloniki
Bakverk hos Terkenlis, Thessaloniki. (Foto: Markus Olsson)

Hitta till alla platser och sevärdheter:

Läs mer: Weekend i Aten- förslag på sevärdheter, stränder och öar (länk)

De bästa upplevelserna i Grekland- 2019

De bästa upplevelserna i Grekland 2019

Så här på årets sista dag faller det sig liksom lätt att blicka tillbaka på året som har gått. Att betrakta Greklandsåret. Vilka var de mest njutbara upplevelserna? Hittade jag en ny pärla? Och finns det något bland tilldragelserna som ertappade en förutfattad mening?

Totalt tre resor till Grekland förgyllde min vardag under 2019. Den sedvanliga öluffen i maj/ juni, en oväntad resa till Kreta i september och en weekend i Thessaloniki under mellandagarna. För att inte nämna alla inre resor med hjälp av smak, doft och grekisk kultur här på hemmaplan!

Här är fem av mina mest underbara upplevelser i Grekland under 2019. Utan inbördes ordning.

Årets öluff startade inte med en luff bland kobbarna utan med med en slags fastlandsluff. Efter ett par sedvanliga dagar i Aten tog jag inrikesflyget till Ioannina och därifrån hyrbil ner till västkusten, Greklands motsvarighet till Amalfikusten.

Parga

Vy Parga Town Beach
Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga är en av årets mest angenäma upplevelser. Inte kunde jag tro att jag skulle komma att uppskatta en plats så mycket som annars är föremål för charterbolagens gunst. Vanligtvis älskar jag de små oexploaterade öarna allra mest där
γιαγιάs klokhet står för tavernans kokkonst, där vi ibland får kommunicera med tecken och blickar istället för med engelska.

Utsikt mot Valtos Beach Parga
Utsikt mot Valtos Beach, Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga har trots sitt mottagande av turistmängder en charmig, varm och autentisk känsla. De grönklädda sluttningarna, de brokiga husen och det turkosblå havet skapar en aptitlig atmosfär. Stränderna är förtrollande, utbudet är rikt och hamnpromenaden kan få den mest kräsne att falla för dess dragningskraft. Jag kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka till Parga och åtnjuta staden och hennes omgivningar.

Läs mer: Parga- byn, stränderna och tips på sevärdheter (länk)

Aten

Anafiotika Aten Grekland 2019
Anafiotika i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Aten är och kommer alltid vara en plats som jag längtar tillbaka till. Tillbaka till det hårda, det mjuka, det nya, det gamla, det svåra, det lätta... tillbaka till alla de kontraster som hon har att erbjuda. Att sedan få träffa en kär vän och ta igen missad tid ger resan ett ytterligare djup.

Jag och Alexandra i Aten
Alexandra och jag i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag påbörjar och avslutar alltid mina öluffarresor i Grekland med några dagar i Aten. Vid årets avslut valde jag ett annat boende än det jag vanligtvis tillbringar min sista natt på.
Om jag bortser från det offensiva mögelangreppet i duschen så hade jag en makalös upplevelse. I form av stor kakelbelagd takterrass. Endast iklädd ett par kalsonger satt jag i timmar tillbakalutad i en gråvit plaststol och lyssnade på Atennatten, betraktade stjärnhimlen, granskade olikheterna i Akropolis stöttande murar och sneglade på grannarnas vardagsliv genom de upplysta fönstren. En iskall Fix höll kroppstemperaturen tillfälligt i schack. Ett sagolikt avslut.

Läs mer: Weekend i Aten- förslag på sevärdheter, stränder och öar (länk)

Korfu stad

Kanske är det så att jag har kommit att uppskatta de grekiska städerna allt mer. Att få ta del av det grekiska vardagslivet bortom landsbygden. I år var det första gången jag gjorde fotavtryck på Korfu. Jag valde att bo i Korfu stad och i den gamla delen. Ett prisvärt boende högst upp i ett luggslitet hus med ett trapphus som får lustiga husets trappor att blekna.

Korfu Gamla stad
Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Korfu gamla stad, som är en del av de världsarv som Grekland erbjuder, är ett sammelsurium av gränder; högt och lågt, kors och tvärs. Tvätt hänger mellan husen, flagnande fönsterluckor hotar att falla ner och just där det är som smalast, där möts bilar som oavbrutet måste backa för att hitta sin väg ut.

Korfu Gamla stad 2
Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Att vandra i den gamla stadsdelen känns nästan som att vara i en film. I en slags kuliss. Men kulissen är inte en dekor utan en verklig fasad med liv bakom de gedigna stenväggarna.

Läs mer: Att upptäcka Korfu från Korfu stad (länk)

Antipaxos

Vrika Beach Antipaxos
Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Talrika är de paradisstränder i Grekland som min lekamen har brett ut sig på. De verkar liksom aldrig ta slut. Årets mest spektakulära stränder är de två som jag fick genomleva på den lilla ön Antipaxos, för mig en dagstur från storasystern Paxos. Det vattnet. De omgivningarna. De stunderna.

Voutoumi Beach Antipaxos
Voutoumi Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Paxos & Antipaxos- två öar att kombinera i Grekland (länk)

Sitia/ Sitia Geopark på Kreta

I mitten av september gick resan till Kreta och närmare bestämt till Sitia och Sitia Geopark, östra Kreta sista utpost. Det var 15 år sedan jag var på Kreta. Min första resa till Grekland. Den resan går inte till världshistorien som den mest besinnade men årets Kretaresa till Sitia är en het kandidat att kvala in på begrundade och väl genomarbetade resor.

Richtis Gorge Waterfall Sitia Crete
Richtis George i Sitia Geopark, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Resan var anordnad av organisationen bakom Sitia Geopark vilket säkert gjorde sitt till att jag fick ta del av alla dessa upplevelser. Jag kan motvilligt erkänna att jag tidigare inte riktigt gett Kreta en ärlig chans att visa upp vad hon har att erbjuda. Visst hade jag tidigare både fått promenera längs med hamnen i Chania, låta den rosa sanden vid Elafonissi beach killa mellan tårna och de massiva bergsväggarna vid Samariaravinen imponera på mig men det stannade där för 15 år sedan. Tills nu.

Trachanas Kouvarakis Sitia Crete
Trahanas, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia Geopark är ett område som erbjuder fantastisk vandring, vackra och unika stränder, städer och byar, kloster och en kulinarisk resa som klår det mesta i matväg. Räkor i ouzosås, köttgryta med åtta olika örter, xigalo, bläckfiksrisotto, ipovrihio, trahanas, honung, vin...

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Jag avslutar detta år genom att jag gav mig i kast med att baka en traditionell vasilopita. Ett bak som gav mig ett riktigt huvudbry. Det verkar som att det framför allt finns två utformningar av detta klassiska grekiska nyårsbak. En sockerkaksliknande och en brödliknande. Jag valde den brödliknande och ett nytt huvudbry att välja ett recept av alla varianter som finns. För klart är, att det finns rikliga variationer av detta bakverk. Det blev i slutändan ett riktigt vasilopita-monster. Gigantiskt. Wroooaaar!

Vasilopitan är en slags huvudsymbol för nyåret och gömmer en inbakad peng vars anträffare spås få det mest lyckosamma året. Så, vem hittade pengen hemma hos er?

Vasilopita Greek New Year Bread 1
Vasilopita. (Foto: Markus Olsson)

Ingredienser (en massa portioner)

17-18 dl vetemjöl
1 påse torrjäst (1 pkt färsk jäst)
1 tsk salt
1, 75 dl socker
5 dl mjölk
4 ägg (plus ägg till pensling)
1 apelsin (zest)
2 msk olivolja
Sesamfrön
1 mynt

Tillagning

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Värm mjölken till cirka 45 grader. Torrjäst kräver lite högre temperatur på vätska. Blanda ner mjölken i mjölblandningen. Vispa upp äggen och tillsätt dem i degblandningen. Riv skalet av en stor apelsin och tillsätt zesten tillsammans med olivolja i degen. Arbeta ihop degen och knåda den i cirka tio minuter. Låt degen jäsa under bakduk i cirka 45 minuter. Häll ut degen på ett bakbord och forma den vasilopita som du önskar. Ta undan en liten degbit som du sedan formar siffrorna med. Klä in ett mynt i aluminiumfolie och stoppa in det i vasilopitan. Låt jäsa i cirka 30 minuter till. Värm ugnen till 200 grader.

Forma siffrorna med den sista degbiten och lägg dem ovanpå vasilopitan. Vispa upp ett ägg och pensla brödet. Strö över sesamfrön.

Ställ in vasilopitan i nedre delen av ugnen och grädda den i tio minuter. Sänk därefter värmen till 175 grader och grädda den i ytterligare 30 minuter. Om vasilopitan börjar få för mycket färg, lägg över en bit aluminiumfolie. När vasilopitan är klar, låt den svalna på ett galler under en bakduk.

Öluffa i Grekland och i Kykladerna

Startbild öluffa i Kykladerna

För mig är den ädlaste formen av att resa en öluff, en resa där upplevelser och möten får styra riktning mot olika mål. Kanske ordet ädel och luff inte direkt gifter sig men det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. Det är just det som öluffandet handlar om på något sätt; att skapa precis den resan du vill utifrån budget, möten och olika upplevelser.

Uppdaterat inlägg från 2018.

Planering

Det här med att planera sin öluff i förväg finns det olika åsikter om men jag tänker att det nog i första hand handlar om personlighet och möjligtvis familjesituation som sätter ramarna för planerandet. Själv är jag född med katastroftankar och föredrar att boka större delen av resan från hemmets lugna vrå men jag har även provat på att kliva iland utan att vare sig veta om jag kommer att ha någonstans att bo eller för den delen hur jag kommer att bo. En klar utmaning för den som lätt drabbas av oorganisatorisk härdsmälta. Men, innan ens boendetankar ska få norpa utrymme i hjärnkontoret ska du bestämma dig för vilken ögrupp du vill öluffa inom. Du kan givetvis öluffa mellan de olika ögrupperna men utgå ifrån att kommunikationerna inom samma ögrupp är mer utbyggda och planerade. För att landa i vilken ögrupp som kan passa dig och ditt sällskap bäst kan du läsa om de olika ögrupperna här:

I det här inlägget kommer jag att skriva om en öluff i Kykladerna, en ögrupp som för de allra flesta är en härlig dröm inbäddad med vita sockerbitshus smyckade med blå detaljer, snirkliga stenlagda gränder, prunkande bougainvillea och magiska sandstränder. Att göra sin första öluff bland öarna i Kykladerna är en bra start att testa reseformen på. Här är det inte särskilt långt mellan öarna och färjetrafiken är god.

Antiparos stad
Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Om du, liksom jag, vill planera din öluffarrutt i förväg är det smidigt att utgå från en karta, en sökmotor för färjetrafiken och läsa vad andra har skrivit om resmålen i olika bloggar eller öluffarguider. Själv använder jag ofta sökmotorer för färjor i mitt skissande för då kan jag se hur det går att ta sig mellan just de öar som jag är nyfiken på. Icke att förglömma är ändå att låta upplevelserna på plats styra resan. Du kommer att möta andra luffare som målar upp fantastiska reseskildringar och greker som tipsar om de bästa stränderna, så ha ett öppet resesinne.

Läs mer: Planera din öluff med hjälp av sökmotorer för färjor (länk)

Ett av mina bästa reseminnen är ifrån Syros och när jag hittade en riktigt bra coffee shop (läs: ett hål i en stenvägg på en av gågatorna där äldre män förde vilda diskussioner med varandra). Varje morgon lufsade jag dit för att stilla mitt koffeinbehov och efter ett par dagar kom jag att språka med ägaren om min resa. Genast tog han fram en tunn, vit pappersservett och skrev med blått bläck ner namnet på den ön som enligt honom har de bästa stränderna i hela Grekland: Koufonissi. Hans levande berättelser om färgen på vattnet och den lena, vita sanden fick mig att ändra riktning och jag valde att låta min lekamen ta några dagars siesta på en av övärldens härligaste platser.

Hur många öar och hur länge?

Hur många öar du ska luffa till och under hur lång tid är svårt att tipsa om. Jag brukar lägga tre-fyra nätter på varje ö men om jag faller pladask för en ös charm så stannar jag längre men om jag känner mig rastlös så kuskar jag vidare. För att du ska få ut något av platsen så tänker jag ändå att tre-fyra nätter är en bra hållpunkt att utgå ifrån då tid även försvinner under resdagarna. Det kan alltså bli tre öar på två veckor eller möjligtvis fyra beroende på hur öarna ligger och hur du känner när du väl är på plats.

Hur tar jag mig dit?

När du har valt ögrupp att luffa runt inom är det dags att se över hur du tar dig dit. Att ta sig ut i den grekiska övärlden är en rätt enkel procedur och kan egentligen göras på två olika sätt; ta en flygstol med någon av charterbolagen direkt till en ö och utgå därifrån eller flyg till Aten och sedan utgå i första hand från någon av hamnstäderna Pireus eller Rafina. Vilket sätt du väljer att krydda din resa med är förstås en smaksak och kanske även en kostnadsfråga. Själv brukar jag låta priset styra mitt sätt att ta mig ut i övärlden. Jag lägger hellre pengar på snäppet bättre boende än på flygbiljetten dit och hem.

Att starta och avsluta öluffen på en ö

Väljer du att satsa din kort på att flyga direkt till en ö erbjuder charterbolag både möjligheten att köpa enbart en flygstol eller en flygstol samt boende för till exempel den första natten. Fördelen med det här alternativet är att du kommer direkt ut till öarna och till en av öarna som du kan starta och avsluta din resa på. Tänk på att alltid avsluta din öluff men ett par nätter på den ö från vilken du ska flyga hemifrån. Det händer att färjor ställs in på grund av dåligt vädret (blåst) och om hur härligt det än är att bli strandad på en ö och missa flyget hem skapar det oftast en irriterande kostnad.

Att start och avsluta öluffen via Aten

Väljer du istället att flyga till Aten och ta en färja från någon av hamnarna i Pireus eller Rafina så kan du berika din öluff med några nätter i en av Europas mest spännande städer; den kokande kitteln Aten. Vilken av hamnarna du sedan utgår ifrån brukar i regel styras av vilken av öarna du ska starta din öluff på. I det här fallet handlar det om Santorini och flest avgångar till Santorini hittar du via Pireus.

Om du landar på Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos i så pass skaplig tid att du hinner med en båt ut i arkipelagen samma dag så kan du ta buss X96 som avgår mellan utgång fyra och fem vid ankomstterminalen. Bussresan till Pireus tar cirka 90 minuter och du kliver av när du ser färjeterminalerna på vänster sida.

Biljett till färjan köper du på något av kontoren vid de olika terminalerna eller vid någon av resebyråerna längs den stora trafikleden som löper förbi hamnen. Fråga på resebyrån varifrån just din färja avgår då Pireus gigantiska hamn har en rad olika terminaler över hela området. Tips! Granska biljetten du köper så att inga missförstånd tar dig i en helt annan riktning en helt annan dag.

Psiri Aten
Området Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Hitta i Pireus hamn (länk)

Om du har valt att starta din resa med några dagar i Aten så tar du smidigt tunnelbanan (den gröna linjen) ner till Pireus. Tunnelbaneresan tar cirka 20 minuter från station Monastiraki som ligger i centrala Aten.

Hamnstaden Rafina når du med buss dels direkt från flygplatsen på cirka 30 minuter (busshållplatsen ligger mitt emot hotell Sofitel), dels med buss inifrån stadskärnan vid Pedion Areos. Till Pedion Areos tar du dig genom att ta den gröna tunnelbanan till Victoria Station och sedan några minuter till fots till Pedion Areos. Bussresan från Aten till Rafina tar cirka 70 minuter.

Bokning av boende och färjor

Boende

Eftersom jag redan som lite parvel har känt en trygghet i att planera saker och ting i förväg så brukar jag åtminstone boka boende de första nätterna hemifrån. Då vet jag att det finns ett boende när jag kommer fram och att det finns någon att kommunicera med innan om det är långt ifrån hamnen till boendet. Ofta blir du upphämtad av uthyraren när du kommer fram vilket kan kännas skönt efter en lång dags resande.

På senare tid har jag därefter gjort så att jag kollar upp boende via booking.com (länk) när det börja närma sig avfärd till nästa ö och sedan bokar jag ett par nätter för nästa ställe. Det kan dock fortfarande vara så att många rumsuthyrare står nere i hamnen när du kliver av färjan och erbjuder dig det absolut bästa rummet du någonsin kan få. Att välja rum på det sättet ger dig förstås en större möjlighet att pruta på priset än när du bokar boendet i förväg. Jag rekommenderar dock att du under den främsta högsäsongen (augusti) bokar boende i förväg om du vill vara säker på att ha någonstans att bo. Detta gäller framför allt de små öarna där utbudet av övernattningsrum är begränsat. På öar som Iraklia, Schinousssa, Koufonissi och Donoussa kan det vara läge att alltid boka boende i förväg om du reser juni-augusti.

Hamnen i Stavros Donoussa
Hamnen i Stavros, Donoussa. (Foto: Markus Olsson)

Färjor

Jag har aldrig bokat en färja hemifrån utan jag har alltid köpt biljetterna några dagar i förväg på plats. "Living on the edge" så att säga. Hittills har jag alltid fått tag på biljett under de tolv år som jag har öluffat. Att kunna vara spontan och stanna längre eller kortare på en plats kräver att du vågar vänta med att boka färjebiljetter tills du väl är i Grekland. Olika förutsättningar kräver förstås olika resesätt och vill du boka biljetter hemifrån kan du till exempel göra det på greekferries.gr (länk).

Jag bokar sällan en platsbiljett utan njuter så ofta det går genom att sitta ute på däck i solen. Där finns både bänkar, sittplatser och stolar som du inte behöver eller kan boka. Ska du resa med en nattfärja är förstås ett säte att slumra till i att föredra framför golvet bredvid samma säte.

Alla färjor har någon form av servering som du kan köpa mat, en smörgås, en paj eller något sött vid. Många har annars köpt med sig matsäck och njuter av den ute på däck.

Anländer med färja naxos
Färja lägger till, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Beroende på vilken typ av båt du väljer att åka med så finns det utrymme att spara en slant eller två. De snabbare katamaranerna kostar betydligt mer att åka med än de mer långsamma färjorna som påminner om en mindre Finlandsbåt. Ibland är det förstås värt att betala lite mer för att få njuta av ytterligare tid på plats än ute på det böljande blå. Själv njuter jag nästan lika mycket av att vara på väg någonstans som att vara någonstans.

Packning

När det gäller packningen har jag egentligen bara en regel: packa alltid mindre än vad du tror att du behöver. Det finns gott om tvättmöjligheter på öarna och släpa en massa packning är inte värt besväret.

Att luffa med ryggsäck eller rullväska låter jag vara osagt. Nja, eller kanske inte. Jag föredrar ryggsäck då jag tycker det är enklare att ta sig båda av och på färjorna på det sättet. Ofta är det trångt och stressigt då färjebolagen gör allt för att hålla tiderna (handgripligen). Underlaget är som gjort för att hata rullväskor men samtidigt är det ändå många som reser med roterande koffertar. Det är i slutändan en smaksak. Jag föredrar dessutom ryggsäck om det blir så att jag behöver vandra ett antal trappor upp på ön för att komma till boendet.

Förslag på öluff: Santorini- Paros- Sifnos- Santorini

Så, då är resan bokad och väskan packad. I det här fallet har jag valt en öluff i Kykladerna med öar som både är klassiska resmål men även en ö som är ett mindre känt vykortsmotiv. Jag har hittat en prisvärd flygstol till Santorini (även för hemresan) och startar öluffen mitt ute bland de förtrollande kobbarna.

Första dygnet

På resdagen har jag gått upp i arla morgonstund och kommer fram till Santorini på eftermiddag. Jag har valt att stanna en natt på denna dramatiska ö för att landa i den förestående expeditionen. Jag väljer att bo vid kusten vid den svarta lavastranden i Kamari. Eftersom jag reser med ett charterbolag så har jag valt alternativet att boka första nattens boende via dem och kan därmed nyttja deras transfer från flygplatsen in till Kamari. På kvällen njuter jag av en grekisk sallad och souvlaki på en taverna intill stranden. Havets mjuka brus viskar om framtida badmöjligheter och brännhet svart sand.

Hamnen på Santorini
Ombordstigning, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästkommande morgon gottar jag mig i en frukost i närheten av boendet och laddar för resan mot nästa stopp: Paros. I god tid tar jag bussen ner till hamnen för att köpa biljetter på resebyrån som ligger längs den grova bergsväggen inte långt ifrån vattenbrynet. På vägen dit ser jag delar av Santorini som väcker min nyfikenhet och det känns bra att avsluta öluffen med några dagar här igen. Båtresan mellan Santorini och Paros tar drygt tre timmar (färja) och när jag kliver i land på Paros ser jag skymten av Kastro med sina snirkliga gränder på höger sida och en lång, härlig strand på vänster sida.

Dygn två-fem

Kyrka Kastro Parikia Paros
Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Under min vistelse här bor jag i Paros huvudby Parikia. Jag njuter av Parikia som är en charmig labyrint av vitkalkade hus och stenlagda gränder, jag njuter av byns två stränder, besöker en av Greklands äldsta kyrkor Ekatontapyliani, tar en busstur till den vackra byn Noussa på nordkusten och hyr en moped för att åka upp till bergsbyn Lefkes.

Paros Parikia med väderkvarn
Vy mot Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

På avresedagen äter jag en stor frukost vid ett av kaféerna som ligger strax under Kastro vid hamnpromenaden med bara några minuters gångväg till färjan som ska ta mig till nästa ö: Sifnos.

Dygn sex-tio

Färjan från Paros till Sifnos tog tre timmar och jag kommer fram till hamnbyn Kamares. Bergen tornar upp sig på varsin sida av byns breda strandremsa och ett par moln döljer toppen på den högra sidan. Jag har valt att bo i Kamares tack vara den fina stranden men också tacka vare den goda möjligheten att starta vandringsturer härifrån. Dessutom vet jag att busstrafiken fungerar riktigt bra på ön så min tänkta tur till öns huvudby Apollonia samt den äldre och betydligt mindre byn Kastro tar jag mig upp till på tre hjulaxlar och sex hjul.

Kamares Beach Sifnos
Stranden i kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Eftersom Sifnos är känt för sin keramik passar jag på att titta in i ett par verkstäder och köper med mig en ny mugg att dricka morgonkaffet ur. Jag spenderar mina dagar med bad, vandring och utflykt till de olika byarna.

Dygn elva-fjorton

Efter några fantastiska dagar på Sifnos återvänder jag till Santorini för några sista dagar på denna mäktiga vulkanö innan hemresan åter går till Sverige. Färjeturen mellan Sifnos och Santorini tog runt sex timmar och när jag glider in i Santorinis hamn framåt 19-tiden bestämmer jag mig för att middagen ska avnjutas i Fira, Santorinis huvudby. Byn klamrar sig fast längs bergsväggen med näbbar och klor och jag vandrar länge och väl i de vitkalkade gränderna efter middagen innan jag tar bussen ner till Kamari där jag åter har valt att bo.

Fira Thira Santorini
Fira, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästa dag njuter jag av strandtid och bränner mina fotsulor i den heta, svarta lavasanden. Framåt kvällen tar jag mig, som så många andra, till byn Oia för att betrakta en av medelhavets vackraste solnedgångar. Resten av tiden på Santorini njuter jag av bad och ett besök vid Santorinis gamla Chora som idag är en gåtfull ruinstad.

Santorini Kamari Gamla Thira
Vägen upp till Santorinis gamla huvudby. (Foto: Markus Olsson)

Två veckor gick riktigt snabbt och nu är det dags att åka hem igen och jag tar en taxi ut till flygplatsen som endast ligger 3,5 kilometer från Kamari.

Kostnad

Vad din öluff landar i och vad du får uppleva är så pass olika att det är svårt att ge generella tips. Du kommer att hitta just ditt sätt att resa och ovan har jag beskrivit så som mitt sätt har kommit att blivit: viss planering innan, reser med ryggsäck, bokar ofta boende i förväg och dessutom reser jag numera nästan alltid via Aten.

Kostnaden för en öluff ser lite olika ut beroende på när under säsong du åker. Jag brukar alltid resa senare delen av maj då det fortfarande är lågsäsong men varmt i luften och i havet. Flygbiljetterna brukar numera landa på cirka 2000:- t o r, resan med färja ligger på allt ifrån 10 Euro upp till 50 Euro men i regel brukar jag betala cirka 20 Euro per tur. Ett dubbelrum kan du under lågsäsong få för cirka 30 Euro vilket betyder att den här öluffen skulle landa på runt 6500:- exkl. mat och nöjen.

Möjligheten att hålla nere kostnaden ligger till viss del i boendekostnader men framför allt vad du gör och äter om dagarna.

Att öluffa är ett resesätt som innebär möten, rika upplevelser och omväxling. Vilka och vad du möter kan styra resan mot helt andra riktningar än du först har tänkt att styra kosa mot. Jag älskar att resa under dessa förutsättningar så länge jag kan planera delar av dem hemifrån men samtidigt är jag även öppen för att planera om när jag får en skrynklig servett i handen.

Sammanfattning

  • Gör en grovplanering med hjälp av karta, sökmotorer och reseinspiration.
  • Leta flygresor och priser för att se hur du startar och avslutar din öluff.
  • Boka de första nätternas boende i förväg.
  • Packa lätt.
  • Njut och var öppen för förändringar.

Läs mer: Vill du läsa mer om att öluffa kan du göra det på mittgrekland.se´s sidor om att öluffa (länk)

Recept på grekiska julkakor

Det lackar mot jul och vad vore inte en jul utan de grekiska småkakorna som serveras i Grekland denna tid på året? Jag kan inte skryta med att de blev särskilt vackra men vad gör det när smaken är urläcker.

Kourabiedes 2019
Kourabiedes. (Foto: Markus Olsson)

Kourabiedes är en av de vanligaste kakorna som bakas i Grekland runt jul. Det är en enkel smörkaka smaksatt med Metaxa och skulle Metaxa inte finnas i skåpet där hemma går det även bra med konjak. Som ofta finns det varianter på detta recept beroende vilka traditioner som familjen har och det är inte sällan som de även bakas med mandel som rostas och sedan mixas till ett mjöl. Jag har valt att göra en variant utan mandel den här gången.

Läs mer: Recept på Kourabiedes (länk)

Melomakarona 2019
Melomakarona. (Foto: Markus Olsson)

Den andra av de två vanligaste julkakorna som serveras i Grekland runt jul är Melomakarona. Ofta serveras dessa kakor tillsammans men som det kakmonster jag är så hann jag äta upp alla Kourabiedes innan Melomakarona blev klara.

Melomakarona är en småkaka med smak av apelsin, kanel och valnötter. När jag har letat recept hittar jag som vanligt även här en rad varianter av hur denna kaka ska bakas men till slut så valde jag ingredienserna från det familjerecept jag fick mig tillskickat av en vänlig själ. Jag har även valt att blanda alla ingredienser till en deg istället för att "fylla" kakorna med hackade valnötter.

Läs mer: Recept på Melomakarona (länk)

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb