Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Öluffa i Grekland och i Kykladerna

Startbild öluffa i Kykladerna

För mig är den ädlaste formen av att resa en öluff, en resa där upplevelser och möten får styra riktning mot olika mål. Kanske ordet ädel och luff inte direkt gifter sig men det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. Det är just det som öluffandet handlar om på något sätt; att skapa precis den resan du vill utifrån budget, möten och olika upplevelser.

Uppdaterat inlägg från 2018.

Planering

Det här med att planera sin öluff i förväg finns det olika åsikter om men jag tänker att det nog i första hand handlar om personlighet och möjligtvis familjesituation som sätter ramarna för planerandet. Själv är jag född med katastroftankar och föredrar att boka större delen av resan från hemmets lugna vrå men jag har även provat på att kliva iland utan att vare sig veta om jag kommer att ha någonstans att bo eller för den delen hur jag kommer att bo. En klar utmaning för den som lätt drabbas av oorganisatorisk härdsmälta. Men, innan ens boendetankar ska få norpa utrymme i hjärnkontoret ska du bestämma dig för vilken ögrupp du vill öluffa inom. Du kan givetvis öluffa mellan de olika ögrupperna men utgå ifrån att kommunikationerna inom samma ögrupp är mer utbyggda och planerade. För att landa i vilken ögrupp som kan passa dig och ditt sällskap bäst kan du läsa om de olika ögrupperna här:

I det här inlägget kommer jag att skriva om en öluff i Kykladerna, en ögrupp som för de allra flesta är en härlig dröm inbäddad med vita sockerbitshus smyckade med blå detaljer, snirkliga stenlagda gränder, prunkande bougainvillea och magiska sandstränder. Att göra sin första öluff bland öarna i Kykladerna är en bra start att testa reseformen på. Här är det inte särskilt långt mellan öarna och färjetrafiken är god.

Antiparos stad
Antiparos. (Foto: Markus Olsson)

Om du, liksom jag, vill planera din öluffarrutt i förväg är det smidigt att utgå från en karta, en sökmotor för färjetrafiken och läsa vad andra har skrivit om resmålen i olika bloggar eller öluffarguider. Själv använder jag ofta sökmotorer för färjor i mitt skissande för då kan jag se hur det går att ta sig mellan just de öar som jag är nyfiken på. Icke att förglömma är ändå att låta upplevelserna på plats styra resan. Du kommer att möta andra luffare som målar upp fantastiska reseskildringar och greker som tipsar om de bästa stränderna, så ha ett öppet resesinne.

Läs mer: Planera din öluff med hjälp av sökmotorer för färjor (länk)

Ett av mina bästa reseminnen är ifrån Syros och när jag hittade en riktigt bra coffee shop (läs: ett hål i en stenvägg på en av gågatorna där äldre män förde vilda diskussioner med varandra). Varje morgon lufsade jag dit för att stilla mitt koffeinbehov och efter ett par dagar kom jag att språka med ägaren om min resa. Genast tog han fram en tunn, vit pappersservett och skrev med blått bläck ner namnet på den ön som enligt honom har de bästa stränderna i hela Grekland: Koufonissi. Hans levande berättelser om färgen på vattnet och den lena, vita sanden fick mig att ändra riktning och jag valde att låta min lekamen ta några dagars siesta på en av övärldens härligaste platser.

Hur många öar och hur länge?

Hur många öar du ska luffa till och under hur lång tid är svårt att tipsa om. Jag brukar lägga tre-fyra nätter på varje ö men om jag faller pladask för en ös charm så stannar jag längre men om jag känner mig rastlös så kuskar jag vidare. För att du ska få ut något av platsen så tänker jag ändå att tre-fyra nätter är en bra hållpunkt att utgå ifrån då tid även försvinner under resdagarna. Det kan alltså bli tre öar på två veckor eller möjligtvis fyra beroende på hur öarna ligger och hur du känner när du väl är på plats.

Hur tar jag mig dit?

När du har valt ögrupp att luffa runt inom är det dags att se över hur du tar dig dit. Att ta sig ut i den grekiska övärlden är en rätt enkel procedur och kan egentligen göras på två olika sätt; ta en flygstol med någon av charterbolagen direkt till en ö och utgå därifrån eller flyg till Aten och sedan utgå i första hand från någon av hamnstäderna Pireus eller Rafina. Vilket sätt du väljer att krydda din resa med är förstås en smaksak och kanske även en kostnadsfråga. Själv brukar jag låta priset styra mitt sätt att ta mig ut i övärlden. Jag lägger hellre pengar på snäppet bättre boende än på flygbiljetten dit och hem.

Att starta och avsluta öluffen på en ö

Väljer du att satsa din kort på att flyga direkt till en ö erbjuder charterbolag både möjligheten att köpa enbart en flygstol eller en flygstol samt boende för till exempel den första natten. Fördelen med det här alternativet är att du kommer direkt ut till öarna och till en av öarna som du kan starta och avsluta din resa på. Tänk på att alltid avsluta din öluff men ett par nätter på den ö från vilken du ska flyga hemifrån. Det händer att färjor ställs in på grund av dåligt vädret (blåst) och om hur härligt det än är att bli strandad på en ö och missa flyget hem skapar det oftast en irriterande kostnad.

Att start och avsluta öluffen via Aten

Väljer du istället att flyga till Aten och ta en färja från någon av hamnarna i Pireus eller Rafina så kan du berika din öluff med några nätter i en av Europas mest spännande städer; den kokande kitteln Aten. Vilken av hamnarna du sedan utgår ifrån brukar i regel styras av vilken av öarna du ska starta din öluff på. I det här fallet handlar det om Santorini och flest avgångar till Santorini hittar du via Pireus.

Om du landar på Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos i så pass skaplig tid att du hinner med en båt ut i arkipelagen samma dag så kan du ta buss X96 som avgår mellan utgång fyra och fem vid ankomstterminalen. Bussresan till Pireus tar cirka 90 minuter och du kliver av när du ser färjeterminalerna på vänster sida.

Biljett till färjan köper du på något av kontoren vid de olika terminalerna eller vid någon av resebyråerna längs den stora trafikleden som löper förbi hamnen. Fråga på resebyrån varifrån just din färja avgår då Pireus gigantiska hamn har en rad olika terminaler över hela området. Tips! Granska biljetten du köper så att inga missförstånd tar dig i en helt annan riktning en helt annan dag.

Psiri Aten
Området Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Hitta i Pireus hamn (länk)

Om du har valt att starta din resa med några dagar i Aten så tar du smidigt tunnelbanan (den gröna linjen) ner till Pireus. Tunnelbaneresan tar cirka 20 minuter från station Monastiraki som ligger i centrala Aten.

Hamnstaden Rafina når du med buss dels direkt från flygplatsen på cirka 30 minuter (busshållplatsen ligger mitt emot hotell Sofitel), dels med buss inifrån stadskärnan vid Pedion Areos. Till Pedion Areos tar du dig genom att ta den gröna tunnelbanan till Victoria Station och sedan några minuter till fots till Pedion Areos. Bussresan från Aten till Rafina tar cirka 70 minuter.

Bokning av boende och färjor

Boende

Eftersom jag redan som lite parvel har känt en trygghet i att planera saker och ting i förväg så brukar jag åtminstone boka boende de första nätterna hemifrån. Då vet jag att det finns ett boende när jag kommer fram och att det finns någon att kommunicera med innan om det är långt ifrån hamnen till boendet. Ofta blir du upphämtad av uthyraren när du kommer fram vilket kan kännas skönt efter en lång dags resande.

På senare tid har jag därefter gjort så att jag kollar upp boende via booking.com (länk) när det börja närma sig avfärd till nästa ö och sedan bokar jag ett par nätter för nästa ställe. Det kan dock fortfarande vara så att många rumsuthyrare står nere i hamnen när du kliver av färjan och erbjuder dig det absolut bästa rummet du någonsin kan få. Att välja rum på det sättet ger dig förstås en större möjlighet att pruta på priset än när du bokar boendet i förväg. Jag rekommenderar dock att du under den främsta högsäsongen (augusti) bokar boende i förväg om du vill vara säker på att ha någonstans att bo. Detta gäller framför allt de små öarna där utbudet av övernattningsrum är begränsat. På öar som Iraklia, Schinousssa, Koufonissi och Donoussa kan det vara läge att alltid boka boende i förväg om du reser juni-augusti.

Hamnen i Stavros Donoussa
Hamnen i Stavros, Donoussa. (Foto: Markus Olsson)

Färjor

Jag har aldrig bokat en färja hemifrån utan jag har alltid köpt biljetterna några dagar i förväg på plats. "Living on the edge" så att säga. Hittills har jag alltid fått tag på biljett under de tolv år som jag har öluffat. Att kunna vara spontan och stanna längre eller kortare på en plats kräver att du vågar vänta med att boka färjebiljetter tills du väl är i Grekland. Olika förutsättningar kräver förstås olika resesätt och vill du boka biljetter hemifrån kan du till exempel göra det på greekferries.gr (länk).

Jag bokar sällan en platsbiljett utan njuter så ofta det går genom att sitta ute på däck i solen. Där finns både bänkar, sittplatser och stolar som du inte behöver eller kan boka. Ska du resa med en nattfärja är förstås ett säte att slumra till i att föredra framför golvet bredvid samma säte.

Alla färjor har någon form av servering som du kan köpa mat, en smörgås, en paj eller något sött vid. Många har annars köpt med sig matsäck och njuter av den ute på däck.

Anländer med färja naxos
Färja lägger till, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Beroende på vilken typ av båt du väljer att åka med så finns det utrymme att spara en slant eller två. De snabbare katamaranerna kostar betydligt mer att åka med än de mer långsamma färjorna som påminner om en mindre Finlandsbåt. Ibland är det förstås värt att betala lite mer för att få njuta av ytterligare tid på plats än ute på det böljande blå. Själv njuter jag nästan lika mycket av att vara på väg någonstans som att vara någonstans.

Packning

När det gäller packningen har jag egentligen bara en regel: packa alltid mindre än vad du tror att du behöver. Det finns gott om tvättmöjligheter på öarna och släpa en massa packning är inte värt besväret.

Att luffa med ryggsäck eller rullväska låter jag vara osagt. Nja, eller kanske inte. Jag föredrar ryggsäck då jag tycker det är enklare att ta sig båda av och på färjorna på det sättet. Ofta är det trångt och stressigt då färjebolagen gör allt för att hålla tiderna (handgripligen). Underlaget är som gjort för att hata rullväskor men samtidigt är det ändå många som reser med roterande koffertar. Det är i slutändan en smaksak. Jag föredrar dessutom ryggsäck om det blir så att jag behöver vandra ett antal trappor upp på ön för att komma till boendet.

Förslag på öluff: Santorini- Paros- Sifnos- Santorini

Så, då är resan bokad och väskan packad. I det här fallet har jag valt en öluff i Kykladerna med öar som både är klassiska resmål men även en ö som är ett mindre känt vykortsmotiv. Jag har hittat en prisvärd flygstol till Santorini (även för hemresan) och startar öluffen mitt ute bland de förtrollande kobbarna.

Första dygnet

På resdagen har jag gått upp i arla morgonstund och kommer fram till Santorini på eftermiddag. Jag har valt att stanna en natt på denna dramatiska ö för att landa i den förestående expeditionen. Jag väljer att bo vid kusten vid den svarta lavastranden i Kamari. Eftersom jag reser med ett charterbolag så har jag valt alternativet att boka första nattens boende via dem och kan därmed nyttja deras transfer från flygplatsen in till Kamari. På kvällen njuter jag av en grekisk sallad och souvlaki på en taverna intill stranden. Havets mjuka brus viskar om framtida badmöjligheter och brännhet svart sand.

Hamnen på Santorini
Ombordstigning, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästkommande morgon gottar jag mig i en frukost i närheten av boendet och laddar för resan mot nästa stopp: Paros. I god tid tar jag bussen ner till hamnen för att köpa biljetter på resebyrån som ligger längs den grova bergsväggen inte långt ifrån vattenbrynet. På vägen dit ser jag delar av Santorini som väcker min nyfikenhet och det känns bra att avsluta öluffen med några dagar här igen. Båtresan mellan Santorini och Paros tar drygt tre timmar (färja) och när jag kliver i land på Paros ser jag skymten av Kastro med sina snirkliga gränder på höger sida och en lång, härlig strand på vänster sida.

Dygn två-fem

Kyrka Kastro Parikia Paros
Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Under min vistelse här bor jag i Paros huvudby Parikia. Jag njuter av Parikia som är en charmig labyrint av vitkalkade hus och stenlagda gränder, jag njuter av byns två stränder, besöker en av Greklands äldsta kyrkor Ekatontapyliani, tar en busstur till den vackra byn Noussa på nordkusten och hyr en moped för att åka upp till bergsbyn Lefkes.

Paros Parikia med väderkvarn
Vy mot Parikia, Paros. (Foto: Markus Olsson)

På avresedagen äter jag en stor frukost vid ett av kaféerna som ligger strax under Kastro vid hamnpromenaden med bara några minuters gångväg till färjan som ska ta mig till nästa ö: Sifnos.

Dygn sex-tio

Färjan från Paros till Sifnos tog tre timmar och jag kommer fram till hamnbyn Kamares. Bergen tornar upp sig på varsin sida av byns breda strandremsa och ett par moln döljer toppen på den högra sidan. Jag har valt att bo i Kamares tack vara den fina stranden men också tacka vare den goda möjligheten att starta vandringsturer härifrån. Dessutom vet jag att busstrafiken fungerar riktigt bra på ön så min tänkta tur till öns huvudby Apollonia samt den äldre och betydligt mindre byn Kastro tar jag mig upp till på tre hjulaxlar och sex hjul.

Kamares Beach Sifnos
Stranden i kamares, Sifnos. (Foto: Markus Olsson)

Eftersom Sifnos är känt för sin keramik passar jag på att titta in i ett par verkstäder och köper med mig en ny mugg att dricka morgonkaffet ur. Jag spenderar mina dagar med bad, vandring och utflykt till de olika byarna.

Dygn elva-fjorton

Efter några fantastiska dagar på Sifnos återvänder jag till Santorini för några sista dagar på denna mäktiga vulkanö innan hemresan åter går till Sverige. Färjeturen mellan Sifnos och Santorini tog runt sex timmar och när jag glider in i Santorinis hamn framåt 19-tiden bestämmer jag mig för att middagen ska avnjutas i Fira, Santorinis huvudby. Byn klamrar sig fast längs bergsväggen med näbbar och klor och jag vandrar länge och väl i de vitkalkade gränderna efter middagen innan jag tar bussen ner till Kamari där jag åter har valt att bo.

Fira Thira Santorini
Fira, Santorini. (Foto: Markus Olsson)

Nästa dag njuter jag av strandtid och bränner mina fotsulor i den heta, svarta lavasanden. Framåt kvällen tar jag mig, som så många andra, till byn Oia för att betrakta en av medelhavets vackraste solnedgångar. Resten av tiden på Santorini njuter jag av bad och ett besök vid Santorinis gamla Chora som idag är en gåtfull ruinstad.

Santorini Kamari Gamla Thira
Vägen upp till Santorinis gamla huvudby. (Foto: Markus Olsson)

Två veckor gick riktigt snabbt och nu är det dags att åka hem igen och jag tar en taxi ut till flygplatsen som endast ligger 3,5 kilometer från Kamari.

Kostnad

Vad din öluff landar i och vad du får uppleva är så pass olika att det är svårt att ge generella tips. Du kommer att hitta just ditt sätt att resa och ovan har jag beskrivit så som mitt sätt har kommit att blivit: viss planering innan, reser med ryggsäck, bokar ofta boende i förväg och dessutom reser jag numera nästan alltid via Aten.

Kostnaden för en öluff ser lite olika ut beroende på när under säsong du åker. Jag brukar alltid resa senare delen av maj då det fortfarande är lågsäsong men varmt i luften och i havet. Flygbiljetterna brukar numera landa på cirka 2000:- t o r, resan med färja ligger på allt ifrån 10 Euro upp till 50 Euro men i regel brukar jag betala cirka 20 Euro per tur. Ett dubbelrum kan du under lågsäsong få för cirka 30 Euro vilket betyder att den här öluffen skulle landa på runt 6500:- exkl. mat och nöjen.

Möjligheten att hålla nere kostnaden ligger till viss del i boendekostnader men framför allt vad du gör och äter om dagarna.

Att öluffa är ett resesätt som innebär möten, rika upplevelser och omväxling. Vilka och vad du möter kan styra resan mot helt andra riktningar än du först har tänkt att styra kosa mot. Jag älskar att resa under dessa förutsättningar så länge jag kan planera delar av dem hemifrån men samtidigt är jag även öppen för att planera om när jag får en skrynklig servett i handen.

Sammanfattning

  • Gör en grovplanering med hjälp av karta, sökmotorer och reseinspiration.
  • Leta flygresor och priser för att se hur du startar och avslutar din öluff.
  • Boka de första nätternas boende i förväg.
  • Packa lätt.
  • Njut och var öppen för förändringar.

Läs mer: Vill du läsa mer om att öluffa kan du göra det på mittgrekland.se´s sidor om att öluffa (länk)

Recept på grekiska julkakor

Det lackar mot jul och vad vore inte en jul utan de grekiska småkakorna som serveras i Grekland denna tid på året? Jag kan inte skryta med att de blev särskilt vackra men vad gör det när smaken är urläcker.

Kourabiedes 2019
Kourabiedes. (Foto: Markus Olsson)

Kourabiedes är en av de vanligaste kakorna som bakas i Grekland runt jul. Det är en enkel smörkaka smaksatt med Metaxa och skulle Metaxa inte finnas i skåpet där hemma går det även bra med konjak. Som ofta finns det varianter på detta recept beroende vilka traditioner som familjen har och det är inte sällan som de även bakas med mandel som rostas och sedan mixas till ett mjöl. Jag har valt att göra en variant utan mandel den här gången.

Läs mer: Recept på Kourabiedes (länk)

Melomakarona 2019
Melomakarona. (Foto: Markus Olsson)

Den andra av de två vanligaste julkakorna som serveras i Grekland runt jul är Melomakarona. Ofta serveras dessa kakor tillsammans men som det kakmonster jag är så hann jag äta upp alla Kourabiedes innan Melomakarona blev klara.

Melomakarona är en småkaka med smak av apelsin, kanel och valnötter. När jag har letat recept hittar jag som vanligt även här en rad varianter av hur denna kaka ska bakas men till slut så valde jag ingredienserna från det familjerecept jag fick mig tillskickat av en vänlig själ. Jag har även valt att blanda alla ingredienser till en deg istället för att "fylla" kakorna med hackade valnötter.

Läs mer: Recept på Melomakarona (länk)

Ancient Theaters of Epirus- en resa i en av Greklands vackraste regioner

Epirus start

Tänk dig en plats där berg möter dal, där hav möter land, där nutid möter dåtid och där genuina miljöer härbärgerar engagerande och vänliga människor. Tänk dig underbara stränder, tänk dig förtrollande vandringsleder och föreställ dig antika lämningar som inte lämnar någon oberörd. Tänk nordvästra Grekland, tänk fastlandet, tänk en av Greklands mest spännande regioner. Eller egentligen behöver du inte tänka så mycket för allt det där kan du uppleva på en av Greklands mest mångfacetterade platser, Epirus.

Hitintills har jag endast tagit en liten smakbit av det läckra bakverk som Epirus utgör, men det är just en sådan där smakbit som skapar sug efter mer, mer av det välsmakande finbrödet som finns på det där konditoriet som inte så många hittar till än. Min lilla men ljuva tugga av området bestod främst av besök hos de antika lämningar som har paketerats under benämningen "Ancient Theaters of Epirus". Totalt fem arkeologiska platser med häpnadsväckande amfiteatrar är inslagna i detta knyte med 2500 år av historia och som totalt sett skapar en led på 344 kilometer. Därtill bjuder färdvägen på andra arkeologiska platser, museer, pittoreska byar, butiker och restauranger. Tillsammans har regionen arbetat fram en varierad upplevelse för att visa på områdets potential som destination. Man har helt enkelt skapat en resa som inrymmer fler nyanserade resor.

Epirus är en av Greklands tretton administrativa regioner som i sin tur är uppdelad i fyra prefekturer Arta, Ioannina, Preveza och Thesprotia. Under mina dagar i Epirus bodde jag i Ioannina, en charmig stad intill sjön Pamvotida, som både bjuder på en traditionsrik historia och tidsenligt utbud. Många charterplan till Parga landar på Ioanninas flygplats och alla som tar sikte mot den populära semesterorten får sig en allt för snabb blick av vad Ioannina har att erbjuda. Här finns mycket mer att upptäcka. Hela Epirusregionen har cirka 350 000 invånare varav en tredjedel bor i just Ioannina som är distriktets största stad.

Epirus är en av Greklands fattigaste regioner men med ett slags vackert armod där man just börjat förstå sin fulla potential. Turismen i området är oförtjänt liten även om kustorter som Parga börjar lyfta det organiserade resandet till en mer värdefull nivå. Trots utvecklingen finns fortfarande en stor outnyttjad kraft som bara väntar på att få blomma ut i sin fulla kraft genom resan "Ancient Theaters of Epirus" och de innefattande resor.

De fem arkeologiska platserna med valda avstickare som jag fick ta en välsmakande bit av är:

Dodona

Dodona teater
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

En av de mest mäktiga platserna bland Ancient Theaters of Epirus är Dodona med sin storslagna amfiteater, sin myt om oraklet och det praktfulla heliga trädet. Platsen har en storhet och en slags ödmjukhet inför sitt berättigande. Jag blev märkbart berörd när jag vandrade på området och vindens sus skapade ett svagt ljud bland de färgrika höstlöven. Enligt legenden gav ljust lövens läte svar på frågorna som ställts till oraklet vid Dodona av utvalda präster.

Dodona teater med träd
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

Amfiteatern vid Dodona byggdes i stor skala med närmare 17 500 platser för att matcha kung Pyrrhus rikliga ambitioner. Teatern skulle vara tillräckligt stort för att rymma riktigt stora folkmassor eftersom både helgedomen och de idrottsliga spelen intill var välkända i det dåvarande riket.

Dodona hela trädet
Det heliga trädet i Dodona. (Foto: Markus Olsson)

Teatern fick över tid en annan betydelse där den största förändringen troligtvis skedde under kejsarens Augustus tid. Då omvandlades teaterns orkester från en plats för teaterstycken till en arena för vilda djurslagsmål.

Runt år 130 började Dodona sakta förfalla och teatern övergavs i århundraden. I mitten av 1900-talet såg teaterns säten mer ut som stenar utspridda på sluttningarna med orkestern och scenen begravda under jord. Utgrävningar, studier och nyligen gjorda bevarande- och restaurationsarbeten har dock återställt teatern både till form och kapacitet för att ta emot åskådare och föreställningar ännu en gång.

Amvrakia

Amvrakia arkeologisk plats
Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

Kanske en av de starkaste kontrasterna till Dodona är den lilla teatern Amvrakia i Arta. Här finns en slags intim känsla av kvartersteater där de få raderna av sittplatser ligger insprängda bland de moderna bostadshusen. Och visst väcker det en viss nyfikenhet kring dess litenhet i relation till så många pompösa teatrar i området?

Amvrakia teater
Teatern i Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

Det finns delar av en mycket större teater i Amvrakia men få delar har grävts fram då den till största delen fortfarande är begravd under de moderna byggnaderna. Den lilla teatern som jag fick möjlighet att besöka är faktiskt den minsta teater som hittills har upptäckts i Grekland. Teorin kring den lilla teatern är att den i första hand inte var en plats för skådespel utan snarare en plats för att diskutera administrativa och religiösa frågor.

Amvrakia arkeolog
Arkeolog vid Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)

I motsats till de flesta andra gamla grekiska teatrarna byggdes den lilla teatern Amvrakia inte på en naturlig sluttning utan vilar på en uppbyggd lutning. Fundamentet innefattar äldre konstruktioner av husgrunder som dateras till the 5th century BC och till bad som dateras till the 4th century BC. Badrummens golv, gjorda av små svarta och vita stenar, visar bland annat delfiner och en ung Eros som sträcker ut sin hand till en svan.

Med tiden blev Amvrakias lilla teater överbyggd av andra byggnader. Utgrävningar från 1976 visar tecken på både bysantinska, osmanska och slutligen moderna byggnader som täckte denna lilla klenod.

Detour 1: Arta stad med Arta bro

Arta stad
Arta. (Foto: Markus Olsson)

Arta är egentligen ingen avstickare till Amvrakia då teatern ligger mitt bland ljusa, moderna hus inne i Arta. Anledningen till att jag tar upp Arta är att jag tycker att du ska passa på att åtnjuta vad denna lilla stad på 24 000 invånare har att erbjuda när du ändå tar dig hit. Arta är en perfekt plats för en lunch eller en kopp java under trädkronan på torget du passerar på väg till Amvrakia. Den lilla inblick jag fick i denna stad väckte en upptäckarlust och jag kommer garanterat att återvända hit nästa gång min väg korsar Epirus.

Arta hus
Arta. (Foto: Markus Olsson)

Den kanske största attraktionen i Arta är den gamla ottomanska stenbron som korsar floden Arachtos. Den 145 meter långa bron ligger längs vägen mellan Ioannina och Arta och du ser den tydligt när du åker över den nya bron som har byggts i närheten. Den gamla bron som i sin nuvarande form stod klar 1612 används idag av fotgängare och hålls upp av fyra stora valv. En imponerande konstruktion och är bara den värd ett besök till Arta.

Arta Bridge Epirus Greece
Bron i Arta. (Foto: Wikimedia Commons)

Detour 2: Kyrkogården Ambracia

Kyrkogården Ambracia Arta
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Längs gatan Kommenou ligger den sydvästra kyrkogården i Ambracia, byggd som en aveny på vilken man kom in i själva staden. Längs båda sidor om avenyn ligger noggrant gjorda gravar där de som ansågs viktigast har ett tecken på den övre kanten. Dessa var i regel ett offentligt arkosolium, det vill säga en slags nischformad grav utsmyckad med måleri.

Kyrkogården Ambracia närbild Arta
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Kyrkogården Ambracia Arta Arkeolog
Arkeolog vid Ambracia. (Foto: Markus Olsson)

Detour 3: Kyrkan Parigoritria

Kyrkan framsida Parigoritria Arta
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)

Det är inte ofta jag går igång på kyrkor men ibland händer det att det finns helgedomar som till och med imponerar på mig. Kyrkan Parigoritria i Arta är just en sådan byggnad. Kyrkan stod klar 1289 och är konstruerad som en stor, nästan kvadratisk byggnad med tre våningar. Den centrala kupolen stöds av åtta pelare uppdelade i tre nivåer som du tydligt kan se inne i kyrkan. Det finns också fyra mindre kupoler i varje hörn av kyrkans platta tak.

Arta Kyrkan Parigoritria
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)

När du står mitt inne i kyrkan och lyfter blicken upp mot taket och den centrala kupolen ser du Jesus avbildad i mosaik omgiven av änglar och de tolv profeterna. I övrigt finns flera fresker i kyrkan som härstammar både från 1600-talet och 1700-talet.

Nikopolis

Nikopolis Teater Övre del
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Staden Nikopolis byggdes nära sundet vid halvön Preveza, cirka sex kilometer norr om dagens Preveza. Anledningen till att Nikopolis (=segerns stad) byggdes just här är att Octavian ville att alla skulle minnas hans triumf vid sjöslaget i närheten. Han stannade dock inte vid det utan han utsåg Apollo som sitt skyddshelgon och återupplivade spelen som tidigare brukade äga rum i guds ära på platsen. Han lät bygga alla faciliteter som behövs för de nya spelen: en stadion, ett gym, två badkomplex och en teater eftersom spelen innehöll både atletiska och musikaliska tävlingar.

Nikopolis Teater
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Den maffiga romerska teatern Nikopolis med plats för cirka 5000 åskådare var i bruk fram till the 3rd century AD. Hela generationer deltog i teaterns olika uppsättningar. Även den ökända romerska kejsaren Nero försökte sig på både musik och tragedi och oavsett kvalitén på sina insatser vann han givetvis alla utmaningar.

Nikopolis Teater säten
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Till slut dog spelen ut och teatern och de andra faciliteterna övergavs i flera århundraden. En småskalig utgrävning påbörjades på 1960-talet och följdes därefter av mindre insatser fram till nutid där man med mer moderna metoder även återställer en del av Nikopolis forna prakt.

Nikopolis Arkeolog
Arkeolog vid Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)

Detour 1: The Odeum of Nikopolis

The Odeum of Nikopolis Mur
Vid The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Inte långt från den stora teatern ligger The Odeum och Nikopolis som är resterna av en mindre teaterbyggnad med 1600 platser som på sin tid faktiskt hade tak för att bland annat ge bättre akustik. Byggnaden användes inte bara till teater utan var en plats där man framförde musikaliska stycken, hade musiktävlingar, reciterade poesi och hade politiska möten. Byggnaden är knappt 60 meter lång och är drygt 45 meter djup och hade gator på sin norra, östra samt västra sida medan det på den södra sidan finns lämningar av ytterligare en byggnad innehållande bad och ett atrium.

The Odeum of Nikopolis Utsidan
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

The Odeum of Nikopolis Valv
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Då var The Odeum en del av staden, idag ligger lämningarna mitt bland åkrar och vida vidder och ger den delvis välbevarade platsen en nästan ödelik karaktär. Se till att kombinera besöket vid den stora teatern Nikopolis med en visit här och föreställ dig Nikopolis stad som bredde ut sig runt platsen.

The Odeum of Nikopolis Säten
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)

Kassope

Kassope teater
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Kanske en av de mest imponerande arkeologiska platserna bland teatrarna i Ancient Theaters of Epirus är Kassope som ligger på en platå drygt 600 meter över havet inbäddad i frodig grönska. Staden grundades under the 4th century BC just för sitt läge som gav både skydd men även kontroll över landsträckan som sträcker sig nord-syd ut mot kusten.

Kassope stad
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Kvarteren präglas tydligt av geometrisk ordning och precision där alla offentliga byggnader hade en framträdande position. I början av the early 3rd century BC byggdes en stor teater för att kunna ge teaterföreställningar och för att kunna samlas för att diskutera politiska frågor.

Kassope gata
Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Teatern byggdes vid foten av stadens högsta kulle med panoramautsikt över viken med det Joniska havet och Lefkada.

Kassope Arkeolog
Guide/ arkeolog vid Kassope. (Foto: Markus Olsson)

Staden övergavs i slutet av the 1st century BC när stadens invånare tvingades flytta till den nybildade staden Nikopolis. Under de århundraden som följde förföll staden och dess teater. Teaterns placering vid kullen har över tid fått den att sakta röra sig nedåt och stora stenar ovanför sittplatserna har trillat ner och orsakat ytterligare skador. Tack vare det restaureringsarbete som pågår sedan en tid tillbaka kommer man att stadga upp teatern och reparera en mängd skador för att återskapa teaterns forna glans.

Detour 1: Monument of Zalongo

Monument of Zalongo
The Monument of Zalongo. (Foto: Markus Olsson)

The Monument of Zalongo är en skulptur av George Zongolopoulos till minne av kvinnorna från byn Souli som 1803 tillsammans med sina barn begick självmord genom att dansa utför bergskanten för att undgå att tillfångatas av turkarna. Monumentet ligger på 700 meters höjd på Zalongoberget, nära Preveza, och är väl synligt från Kassope. Du kan nå monumentet från klostret Agia Dimitrios där det finns en stenlagd led upp till toppen.

Detour 2: The Oracle of the dead/ Nekromanteion av Acheron

Nekromanteion av Acheron
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Nekromanteion av Acheron byggnader
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

En annan fantastisk plats är Nekromanteion av Acheron där myten säger att de trogna kunde få svar på sina spörsmål genom att fråga de dödas själar. Den frågvisa fick bo i små rum i upp till en månad som förberedelse till ritualen innan de genom en labyrintliknande ingång fick tillträde till salen där frågan kunde ställas. Troligtvis blev frågeställaren drogade på något sätt när inträdet i rummet skulle ske och upplevelsen var troligtvis rätt diffus.

Nekromanteion av Acheron krukor
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Nekromanteion av Acheron låg vid den flodbank där floderna Acheron och Kokytus möttes strax utanför staden Ephyra i Epirus. Eftersom dessa floder troddes flyta ned till Hades rike i underjorden ansåg man att Nekromanteion av Acheron var platsen där ingången till dödsriket fanns och att man därmed kunde få kontakt med de dödas själar.

Nekromanteion av Acheron Arkeolog
Guide/ arkeolog vid Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)

Gitana

Gitana teater
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Den mest otippade arkeologiska platsen på Ancient Theaters of Epirus var för mig Gitana som lätt otillgänglig nås via en liten, kurvig väg delvis täckt med buskage. Intill floden Thyamis strand ligger en amfiteater nedanför den stad som en gång funnits där. När vi besökte Gitana pågick ett febrilt arkeologiskt arbete med att restaurera och framhäva gömda och begravda delar.

Gitana teater vy
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Gitana var en av de sjuttio städerna som förstördes i det tredje makedonska kriget. Vid den tiden var staden omkring 200 år gammal, grundad runt mitten av the middle of the 4th century BC för att fungera som Thesprotians huvudstad, en av Epirus tre dåvarande huvudstammar.

Gitana byggdes på en plats med stora fördelar, både i försvarssammanhang och i handel. Floden Thyamis gränsar till staden på tre sidor och erbjuder en enkel tillgång till havet medan bergssidan erbjuder ett tryggt skydd.

Gitana teater namn
Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Lämningar från Gitanas stadsarkiv visar ansikten av skådespelare, komedi- och tragedismaskar och andra teman relaterade till dyrkan av guden Dionysus. Teatern var dock inte bara till för skådespel, utan också för politiska församlingar. Några av dessa skulle ha ägt rum år 168 före Kristus före slaget vid Pydna, när medborgarna i Epirus diskuterade vilken ståndpunkt de skulle anta avseende Rom.

Gitana Arkeolog
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Gitana och dess teater verkar ha övergivits i slutet av the 1st century BC, efter Octavians framfart och grunden för staden Nikopolis lades. De första systematiska utgrävningarna började i slutet av 1980-talet, betydligt senare än många av de andra arkeologiska platserna i området.

Gitana Huvudarkeolog
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)

Hitta rätt bland Ancient Theaters of Epirus:

Vill du läsa mer om Ancient Theaters of Epirus kan du göra det här: Ancient Theaters of Epirus (länk)

Det här inlägget är ett samarbete med Epirus Region och Vistigreece men tankar, synpunkter och foton är min egna om inte annat angivits.

Resmål i Grekland via webben

Det vore fel att säga att jag inte längtar till Grekland. Jag längtar alltid. Jag längtar så fort jag tar min första steg på Arlanda vid hemkomsten, ja till och med när kabinpersonalen intar sina säten inför landning på bana ett, två eller tre. Jag längtar alltid.

Ett sätt att hantera längtan är att konsumera avsnitt och videoklipp om Grekland via playtjänster och YouTube. Det finns en uppsjö av klipp från allehanda resmål i Grekland som jag brukar leta mig igenom när det är dags att planera nästa Greklandsresa. Men det finns även längre klipp och program som initialt är gjorda för tv/ i tv-format och som för en stund finns på playtjänsterna och ibland får leva vidare på YouTube. Jag har samlat några av dessa nedan för den som vill förlora sig bort till Grekland en stund.

SVT Play

Världens natur: Greklands vilda sidor

Vi förknippar Grekland med stränder och salta bad. Men landet rymmer också höga berg, djupa raviner och dalar med otämjda floder. Där lever en livskraftig björnstam och där leker gemsens killingar om sommaren på höglänta ängar.

Världens natur: Greklands vilda sidor (länk till programmnet)

TV4 Play

En plats i solen: Borta eller hemma bäst?

Den grekiska ön Naxos är Martyn och Anne´s favoritdestination när det kommer till avkoppling. Det är även platsen där de förlovade sig och sedermera gifte sig. Nu vill de köpa ett semesterhus på ön men kraven är höga. Kommer de hitta deras drömhus?

En plats i solen: Borta eller hema bäst? (länk till programmet)

UR Play

Grekland med Simon Reeve

Följ med Simon Reeve på en resa genom Grekland, semesterparadiset med vita stränder, azurblått hav och en krisande vardag. I två program blandas underbara naturupplevelser med en djupare kunskap om Grekland.

Grekland med Simon Reeve (länk till programmen)

Resan till Grekland

På en resa till Aten försvinner Holger Nilsson spårlöst. Samtidigt har en ung kvinna tappat minnet efter en olycka. I kvinnans väska finns en lapp med Holgers adress, kan Holger veta vem hon är? I sitt sökande efter Holger möter kvinnan Mortensen som lever jetsetliv på Santorini. Spåren efter Holger leder vidare mot Albanien. Vem är den unga kvinnan och vad har hänt med Holger?

Resan till Grekland (länk till programmet)

YouTube

Booze traveler: Grekland- dagen efter

Joanna Lumley's Greek Odyssey (4 avsnitt)

Secrets of the Acropolis- Blowing up History

Ropoto- Greece's Sinking Ghost Town

Rick Steves Europe: Athens and Side-Trips

Rick Steves Europe: Greek Islands- Santorini, Mykonos, and Rhodes

Rick Steves Europe: Greece's Peloponnese

A Place in Greece Year 1 & 2 (serie)

Homes By The Med- Crete 

'

Greece - The islands- Crete

Läs mer: mittgrekland.se´s avsnitt på IGTV (länk)

Kreta: Vai Beach- östra Kretas unika palmstrand

Vai Beach Crete Startbild

En av Kretas mest spektakulära stränder är stranden Vai med sin unika palmskog som bildar ett slags ryggstöd till den vita, mjuka sandstranden. Palmskogen är unik genom att det är den största palmskogen i Europa av sorten Phoenix theophrasti med cirka 5000 palmträd. Det finns även några mindre ansamlingar i Turkiet, Egypten och på andra ställen på Kreta men dessa är inte i närheten av denna storlek. Palmträden blir mellan 12-13 meter höga och skapar en alldeles unik miljö i Vai.

Vai Beach Sitia Crete
Vai Beach, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Vai Beach är en välbesökt strand. Det ska jag inte sticka under stolen med. Under säsong kommer du att trängas med busslaster av turister som vill se och uppleva palmstranden. Jag tycker ändå att stranden är värd sitt besök och det finns en slags paradisisk känsla med alla palmer som vajar i vinden i kontrast mot den vita sanden och det turkosblå havet.

Vai Beach Crete
Vai Beach, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Jag besökte Vai Beach i mitten av september då det inte var särkilt mycket folk här och det fanns gott om plats både bland solstolar men även i hela området där du kan lägga ut din medhavda handduk. Palmerna växer både strax intill stranden där de skänker skugga men de växer framför allt som en slags tunga in mot land vid den norra delen av stranden.

Vai Beach Palmtrees Crete
Vai Beach, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Stranden "upptäcktes" på 1970-talet av hippies som hade tröttnat på tidigare områden och nu valde att njuta av den fantastiska miljön i Vai. På 1980-talet hittade framför allt backpackers hit och många valde att fricampa på stranden. Ett mindre kaos uppstod med tält och skräp vilket fick myndigheterna att till sluta stänga stranden för att sedan öppna den igen under mer ordnade former. Stranden och palmskogen är idag skyddad av den Internationella Naturvårdsunionen, ICUN.

Det finns både en taverna och ett kafé vid stranden och intill parkeringsplatsen (parkering mot avgift) brukar även försäljare stå som säljer färsk frukt, grillad majskolv, oliver, olivolja, örter och teer.

Psili Ammos Vai Sitia Crete
Psili Ammos, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Nära Vai hittar du även sanddynerna vid Psili Ammos som du når genom att ta trapporna som löper söder om stranden i Vai. Sanddynerna är skapade genom vindens kraft och sandbäddarna sträcker sig över hela strandens kustzon. Hit hittar i första hand naturister.

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Hitta till Vai Beach:

Stranden Vai ligger cirka 24 kilometer nordost om Sitia dit du kan åka med charterbolag ifrån Sverige. Det går även inrikesflyg från Aten direkt till Sitia. Under säsong går det cirka 4 bussturer om dagen till Vai Beach från Sitia.

Vandra på Kreta

Vandra på Kreta startbild

Något av det bästa jag vet på mina Greklandsresor är att dra på mig mina vandringsskor och ge mig ut på vandring. Vandra på smala upptrampade stigar, märkta leder och dammiga grusvägar där mina fotavtryck aldrig tidigare har gjort märken i det färgrika stoftet. Det finns något grundläggande i att låta kroppen jobba för att ta sig från en plats till en annan, att låta sinnena ta in de mest fundamentala intrycken och att låta djupa andetag fylla lungorna med timjandoftande syre.

Jag har förstås otroligt mycket kvar att upptäcka av Grekland och framför allt på vandringsfronten där bland annat fastlandet erbjuder enorma möjligheter. Detsamma gäller Greklands största ö, Kreta, som jag besökte i höstas och vandrade delar av två stycken vandringsleder. Kreta är ett riktigt vandringsmecka för oss som ser vandring som en helig motionsform med rika möjligheter att upptäcka ön till fots.

Visste du till exempel att den europeiska vandringsleden E4 slutar på Kreta? E4 börjar i Portugal, korsar Medelhavsländerna i södra Europa för att sedan gå tvärs över Grekland, från norr till söder, med Kreta, från väst till öst, som slutdestination med avslut vid Kato Zakros.

Vandra i Zakrosravinen på Kreta

Zakros Gorge View Crete
Zakrosravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Vandringsleden i Zakrosravinen startar nära byn Ano Zakros (cirka 38 kilometer från Sitia) och slutar nere vid byn och stranden Kato Zakros är en relativt lättvandrad led. Inledningen av leden går visserligen nedför men ganska snart följer leden ravinens botten och svårigheten ligger möjligtvis i underlaget som bitvis består av större stenar. Att ravinen också kallas för "Dödens ravin" har inte att göra med att otalig vandrare har satt livet till utan syftar på att minoerna på sin tid begravde de döda i de olika hålrummen och grottorna som bergsväggarna erbjuder. Tänk dig mödan att transportera de döda upp till grottorna för sin sista vila! Begravningsprocessen måste ha haft en stor betydelse.

Phyllites Sitia Crete
Phyllites, Zakrosravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Stora partier av bergsväggarna har en kraftig rödaktig färg, bergarten Phyllites som har uppemot 300 miljoner år på nacken, och ger ravinen en minst sagt färgrik karaktär. Nyanser av rött, orange, brunt, grått och växtlighetens grönska skapar en värld av skiftningar.

Zakros Gorge Caves Sitia Crete
Zakrosravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Det finns även en andra ingång till Zakrosravinen som ligger fyra kilometer från Ano Zakros och kan ses lite som en genväg. Den andra ingången ligger vid en stor öppen plats intill asfaltsvägen som leder till Kato Zakros och det finns gott om plats för bilar att parkera här. Härifrån är det ungefär två timmars vandring ner till ledens slut, strax före den arkeologiska platsen för Palatset i Zakros och stranden vid Kato Zakros.

I slutet av Zakrosravinen finns även flera naturliga klättringsväggar med olika svårighetsgrader från 4+ till 6+. Totalt finns det 17 olika klättringsleder vid tre klättringsområden.

Så här tar du dig till Zakrosravinen:

Om du utgår från Sitia kan du ta bussen till Ano Zakros. Det finns dagliga turer och du kan kliva av bussen uppe vid Ano Zakros eller vid den andra ingången till ravinen.

När du har kommit ner till Kato Zakros och vill återvända till Sitia går det en buss på eftermiddagen, åtminstone sommartid. Kolla upp busstiderna innan du ger dig iväg.

Om du kör bil till Ano Zakros kan du lämna den antingen i byn eller vid den öppna platsen vid den andra ingången till ravinen. Från Kato Zakros kan du sedan åka tillbaka med buss eller ringa en taxi från Ano Zakros som kör dig tillbaka.

Vandra i Richtisravinen på Kreta

Lachanas Bridge Richtis Gorge  Sitia Crete
Lachanas Bridge, Richtisravinen, Kreta. (Fotop: Markus Olsson)

Starten på vandringsleden i Richtisravinen ligger mellan Agios Nikolaos och Sitia och börjar precis utanför byn Exo Mouliana och slutar vid Richtis Beach.

Ledens totala längd är drygt tre kilometer och höjdskillnaden mellan startpunkten och stranden är cirka 350 meter. Längs med botten på ravinen rinner det vatten året om så oavsett när på året du vandrar så kommer du att korsa vattendraget flera gånger. Under vintertid är det betydligt mer vatten än under sommartid men det torkar aldrig ur. Vandringen tar ungefär tre timmar men kan gå både snabbare och mer långsamt beroende på förutsättningar och hur fascinerade du är över landskapet. Fascinationen får dig lätt att stanna upp och känna in miljön gång på gång.

Richtis Gorge 1 Sitia Crete
Richtisravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

En vandring i Richtisravinen är en vandring i enorm grönska som skiftar i karaktär ju längre längs leden du vandrar. I början av leden växer enorma träd och klätterväxter för att helt försvinna när du närmar dig stranden tre kilometer längre ner. Vinrankor med anor från antiken växer fortfarande i Richtisravinen. De är uppemot tio meter långa och klättrar målinriktat upp i trädkronorna för att nå ljuset och än idag anses druvorna besitta en fantastisk arom som är svår att hitta bland mer moderna vindruvorna.

Leden startar nere vid Lachanas stenbro från 1800-talet och fortsätter omedelbart in i den täta vegetationen som kan ses som unik för östra Kreta. En känsla av Amazonas gör sig nästan påmind. Längs vandringsleden finns lämningar av flera vattenkvarnar i sten, flera nästan helt övervuxna, och vid ett tillfälle vandrar du till och med ovanpå den gamla vattenkanalen för att sedan klättra ner intill själva kvarnen.

Richtis Gorge Waterfall Sitia Crete
Richtisravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Även om vandringsleden i Richtisravinen inte har en särskilt brant lutning finns det flera partier där du behöver använda både händer och fötter för att ta dig ner. Några partier är utrustade med trappor medan mindre partier kräver även stöd med hjälp av händerna.

Enligt mig är vandringsledens absoluta höjdpunkt det 15 meter långa vattenfallet som du når efter ungefär en timmes vandring. Det här är en plats för meditativ vila och för att förundras över den vackra natur som östra Kreta och Sitia Geopark erbjuder. Platsen för vattenfallet ger en känsla av ett slags gåtfullt sagolandskap där tydliga kontraster i färg, atmosfär och material inte lämnar någon oberörd.

Så här tar du dig till Richtisravinen:

Med bil kan du i första hand parkera uppe vid stora vägen mellan Sitia och Agios Nikolaos men det går även att ta den lilla, rätt skadade vägen, ner till stenbron Lachanas. Parkeringsplatsen nere vid stenbron är dock inte stor och hur du ska kunna möta en annan bil på denna väg är för mig obegripligt.

Om du inte vill vandra hela vandringsleden kan du ta bilen ner till Richtis Beach och därifrån vandra upp till vattenfallet och åtminstone njuta av det. Jag rekommenderar dock att vandra hela denna fantastiska vandringsled.

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Vandra i Samariaravinen på Kreta

Samariaravinen Kreta start
Samariaravinen, Kreta. (Foto: Japo)

Mitt absolut första besök i Grekland var på just Kreta och året var 2004. Vi var några vänner som under senare delen av oktober suktade efter värme och semester och valet landade till slut på Kreta. Och kanske var det just där och då som min fascination för Grekland började gro?

Vår resa till Kreta var färgad av charterbolagets paketutformning men en av dagarna hyrde vi en liten bil, med betoning på liten, och for från kusten nära Chania upp till Omalosplatån och byn Xyloskalo där vandringsleden i Samariaravinen startar.

Samariaravinen Kreta
Samariaravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Samariaravinen är en av de längsta ravinerna i Europa, om inte den längsta, med sina 16 kilometer från Omalosplatån ner till Agia Roumeli där ravinen möter havet. En fallhöjd på cirka 1200 meter. Den mest kända delen av Samariaravinen är de så kallade "Järnportarna" (Sideresportes) där ravinen är knappa fyra meter bred och där bergssidorna tornar upp sig uppemot 500 meter.

Vandringen tar mellan sex till sju timmar beroende på kondition, tempo och antalet pauser. Under heta sommardagar är vandringen mer krävande men det finns flera "vattenhål" längs med vandringsleden för att fylla på vattenflaskorna.

Samariaravinen Markus Kreta
Smariaravinen, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Samariaravinen håller öppet från maj till och med oktober, mellan klockan 07.00- 16.00, men kan tillfälligt stängas beroende på väderlek. Under vintern och våren kan ravinen snabbt fyllas med vatten som kan svepa med sig den mest vana vandraren. Ravinen kräver bra vandringsskor av sina vandrare med tanke på både tiden det tar men även utifrån underlaget.

Om du känner att vandringsleden är lite för lång kan du istället starta där ravinen mynnar ut vid havet, Agia Roumeli, och vandra upp till de så kallade "Järnportarna". En vandring som tar cirka en timme enkel väg.

Så här tar du dig till Samariaravinen:

Det går bussar från Chania till Xyloskalo och bussfärden tar ca en timme. När du kommer ner till Agia Roumeli finns det färjor som tar dig till Sfakia, Sougia eller Paleochora där bussar tar dig tillbaka till Chania. Du kan även ringa en taxi som kör dig tillbaka till Xyloskalo om du har parkerat där uppe.

Entré till Samariaravinen kostar fem Euro men barn under 15 år har gratis inträde.

Karta över Smariaravinen: Smariaravinen.pdf (pdf

Läs mer: https://www.samaria.gr/en/ (länk)

Här hittar du de olika ravinerna på Kreta:

Grekisk musik: topp 20 i Grekland vecka 43

Det är verkligen ett bra tag sedan jag skrev om vilka låtar som spelas och laddas ner mest i Grekland, det vill säga det låtar som är populärast* just när blogginlägget skrivs. Utöver de internationella hitsen så finns det några grekiska artister som bjuder på underbar musik. Jag har highlightat dessa med deras YouTube-videos nedan.

Det här är de låtar som är populärast i Grekland vecka 43 2019:

1. Nikos Economopoulos med "Kathimerina"

2. Shawn Mendes & Camila Cabello med "Senorita"

3. Nikos Economopoulos med "Valto Terma"

4. Tones and I med "Dance Monkey"

5. Konstantinos Argiros med "Mazi Sou"

6. Ed Sheeran & Justin Bieber med "I Don´t Care"

7. Christos Mastoras & Dimitris Mpasis med "Ena Lepto"

8. Daddy Yankee & Snow med "Con Calma"

9. Konstantinos Argiros med "Poso"

10. Meduza & Goodboys med "Piece Of Your Heart"

11. Kazka med "Plakala"

12. Mark Ronson & Miley Cyrus med "Nothing Breaks Like A Heart"

13. Mahmood med "Soldi"

14. DJ Snake & J Balvin, Tyga med "Loco Contigo"

15. Kygo & Whitney Houston med "Higher Love"

16. Pedro Capo & Farruko med "Calma"

17. Mabel med "Don´t Call Me Up"

18. Maitre Gims & Maluma med "Hola Senorita"

19. Lewis Capaldi med "Someone You Loved"

20. Aya Nakamura med "Djadja"

*Listan baseras på albumförsäljning, nedladdningar, speltid i radio, streaming och social interaktion på bland annat Facebook, Twitter, VEVO, YouTube, TIDAL, Spotify, Rdio

Mer grekisk musik:

Fem stränder på Korfu

Stränder på Korfu

Mina besök i västra Grekland har varit alldeles för få genom åren och framför allt på öarna utanför den frodiga kusten som lockar tusentals besökare varje år. I somras försökte jag råda bot på denna brist genom att bland annat besöka Paxos, Antipaxos och framför allt Korfu.

"En av Korfus alla fördelar är hennes kollektivtrafik. Blå bussar för stadstrafiken och närområdet samt gröna bussar för landsortstrafik. Som ensamresenär är jag inte alltid beredd att hyra ett fordon och ge mig ut på egen hand utan sällar mig hellre till det kollektiva. Kamratligt, tryggt och invant. Jag är nu inne på min fjärde dag i kollektivtrafiken och utnyttjar de gröna bussarna till fullo. Att bo i Korfu stad kräver sina bussresor för att nå de olika stränderna."

Jag valde alltså att bo i Korfu stad som bara den är värd en resa till Korfu men eftersom jag älskar att tumla runt i Medelhavets klara, turkosa vatten så uppvaktade jag även flera av Korfus stränder. Fem stränder är egentligen ingenting om man ska prata stränder på Korfu men det ger en liten hint om vad denna vackra ö har att erbjuda.

Bataria Beach

Bataria Beach Kassiopi Korfu ver 2
Bataria Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Bataria Beach är en av flera stränder runt byn Kassiopi på Korfus nordöstra kust. Stranden är inte särskilt stor men däremot finns det flera platåer med solbäddar under skuggan av olivträd strax intill där även många väljer att bada från klipporna nedanför. Tavernor och kaféer når du genom att gå några få minuter in till Kassiopis huvudgata.

Glyfada Beach

Glyfada Beach 2 Korfu ver 2
Glyfada Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Grön buss B17 tar dig från Korfu stad till Glyfada Beach och till den mjuka sanden som framför allt finns på västkusten. Glyfada är en organiserad strand där framför allt de två ändarna bjuder på mer fria alternativ. Du kan alltså välja att hyra dig en solsäng med möjlighet till skugga eller breda ut din handduk i sanden intill.

Glyfada Beach Korfu ver 2
Glyfada Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Stranden är en lång strand och även om många väljer att både bo här och att åka hit så finns det gott om plats.

Issos Beach

Issos Beach Korfu ver 2
Issos Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Issos beach är en lång sandstrand på Korfus sydvästkust. Riktigt lång. Det känns som att det inte finns något riktigt slut på stranden och ju längre bort du går desto mindre organiserad blir den. I början av stranden intill minimarkets, tavernor och någon enstaka beach club står solsängar och parasoller tätt medan ju längre bort du går på stranden desto tunnare blir det för att till slut upphöra helt.

Issos Beach 2 Korfu ver 2
Issos Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Bakom stranden och sanddynerna ligger sjön Korission som är en av Korfus viktigaste våtmarker.

Kalamionas Beach

Kalamionas Beach Kassiopi Korfu ver 2
Kalamionas Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

I Kassiopi finns som sagt var flera stränder i olika riktningar och den strand som lockar minst besökare är Kalamionas beach som ligger väster om byn. Stranden är mer eller mindre oorganiserad och består av klappersten/ grov sand. Jag tänker att Kalamionas är ett fullgott alternativ om det känns trångt på någon av de andra stränderna runt byn.

Närheten till huvudgatan i Kassiopi och till ett par tavernor som ligger strax intill stranden erbjuder ett rikt utbud på mat- och dryckesmöjligheter.

Paleokastritsa (Agios Spridion) Beach

Agios Spiridon Beach Paleokastritsa Korfu ver 2
Agios Spiridion Beach i Paleokastritsa, Korfu. (Foto: Markus Olsson)

Paleokastritsa ligger på Korfus västkust, rätt långt norröver, och är en av Korfus populäraste områden. Här kan du även knalla upp till klostret Paleokastritsa och njuta av omgivningarna ovanifrån.

 

"Fastän vi är oräkneliga som vill uppleva de grönklädda bergens kontrast mot de gulvita sandstränderna och det smaragdfärgade havet så hittar jag min plats i mängden och trivs bra här."

I området finns ett par stränder till och flera tavernor och kaféer att inta dryck och mat vid.

Läs mer: Korfu (länk) och Att upptäcka Korfu från Korfu stad (länk)

Fetaostens dag- åtta olika recept med fetaost

Fetaostens dag 2019

Då var det dags igen! Att njuta lite extra av fetaost på fetaostensdag den 15:e oktober.

I butik finns både fetaost och ostar som liknar fetaost men den riktiga, traditionella fetaosten som får kallas fetaost får enbart tillverkas i vissa regioner i Grekland enligt ett EU-beslut från 15 oktober 2007. Den riktiga fetaosten ska till största delen bestå av fårmjölk men kan även bestå av en viss del getmjölk men får aldrig får överstiga 30 % av den totala mängden mjölk.

För mig är fetaosten synonymt med Grekland och smakminnena tar mig alltid tillbaka till fantastiska semestrar vid Medelhavet med goda vänner och vackra miljöer. Ikväll kommer jag för en stund resa tillbaka till de vackra miljöerna i den grekiska övärlden medan det utanför mitt fönster kommer vara lika svart som natten efter det att mörkret har fallit.

Jag har samlat åtta olika recept med fetaost som någon form av ingrediens, antingen som huvudingrediens eller som smaksättare, från salt till sött.

Kladdkaka med fetaostglasyr

Kladdkaka med fetaostglasyr 2019
Kladdkaka med fetaostglasyr. (Foto: Markus Olsson)

Man ska inte underskatta fetaosten när det kommer till sötebröd. Den ger en härlig syra och konstrast mot det söta, framför allt till en sådan söt sak som en kladdkaka.

Receptet hittar du här: Kladdkaka med fetaostglasyr (länk) 

Fetaostglass med hallonrippel

Fetaostglass 2019
Fetaostglass med hallonrippel. (Foto: Markus Olsson)

Fetaost i glass kanske inte låter som den mest klockrena kombinationen men POOOOW! vilken käftsmäll jag fick. I positiv bemärkelse alltså. Glassen får en mjuk cheescakesmak som smeker gommen som det vänaste väsen.

Receptet hittar du här: Fetaostglass med hallonrippel (länk) 

Rödbetor med fetaots, valnötter och glasört

Röbetor med fetaost valnötter och glasörter 2019
Rödbetor med fetaost, valnötter och glasört. (Foto: Markus Olsson)

En enkel sallad som passar både som en förrätt men även som tillbehör till en huvudrätt. Hittar du inte glasört i din butik blir en rödbetssallad med en annan ört minst lika bra.

Receptet hittar du här: Rödbetor med fetaost, valnötter och glasört (länk) 

Fetaost- och lökpaj

Fetaost och lökpaj 2019
Fetaost- och lökpaj. (Foto: Markus Olsson)

En paj som är lätt att tillaga och som passar bra som ensamrätt eller som tillbehör till skaldjur Ett fullgott alternativ till västerbottenpaj.

Receptet hittar du här: Fetaost- och lökpaj (länk) 

Fetaostdipp

Zucchinichips med fetaostdip 2019
Fetaostdipp. (Foto: Markus Olsson)

En enkel fetaostdipp som passar utmärkt till hemmagjorda zucchinichips.

Receptet hittar du här: Fetaostdipp med hemmagjorda zucchinichips (länk)

Stekta äpplen med rosmarin och fetaost

Stekta äpplen med rosmarin och fetaost 2019
Stekta äpplen med rosmarin och fetaost. (Foto: Markus Olsson)

Söta, mjuka äpplen med lite syrlig fetaost. Mums!

Receptet hittar du här: Stekta äpplen med rosmarin och fetaost (länk)

Panerad fetaost med citron- och gurksallad

Panerad fetaost 2019
Panerad fetaost med citron- och gurksallad (Foto: Markus Olsson)

Denna förrätt kan faktiskt lätt omvandlas till en efterrätt. Byt då ut citron- och gurksalladen till marinerade bär. Sälta och sötma ger en perfekt avslutning på middagen, eller som i det här fallet en perfekt start på middagen.

Receptet hittar du här: Panerad fetaost med citron- och gurksallad (länk)

Dakospizza

Dakospizza 2019
Dakospizza. (Foto: Markus Olsson)

Det här är ett recept på en riktigt enkel pizza inspirerad av den grekiska förrätten Dakos. Tomater, fetaost och oregano i kombination med bröd. Njut!

Receptet hittar du här: Dakospizza (länk)

 

Sex olika recept på grekiska grytor och långkok

Sex olika recept på grekiska grytor och långkok för hösten

-eller åtminstone smakrika gryträtter inspirerade av det grekiska köket.

Hösten är en tid att laga mustiga långkok som långsamt har lockat fram de djupa, varma smakerna. De kalla, fräscha sommarrätternas tid är liksom förbi och det är dags att fylla på depåerna med tyngre anrättningar igen.

De flesta av oss har nog ställt undan grillen och återvänt till spisen där grytor kan tillåtas puttra i ett par timmar för att ge det där möra, fina köttet. Se långkoket som morgondagens middag som bara är att värma upp så slipper du stressen över att hinna med den längre tillagningstiden efter en arbetsdag.

Jag har samlat sex stycken olika recept på grekiska grytor som jag har lagat både en, två och några fler gånger.

Stifado- grekisk köttgryta med tomat, lök och kanel

Stifado
Stifado. (Foto: Markus Olsson)

En klassisk grekisk Stifado är i mitt tycke aldrig fel. Stifadons karaktär av tydliga smaker av tomat och kanel är så mycket Grekland för mig att jag snabbt återfinner mig på en grekisk taverna genom smakminnena.

Receptet hittar du här: Stifado (länk)

Lammgryta med kronärtskockshjärtan och kalamataoliver

Lammgryta med kronärtskockor och oliver
Lammgryta. (Foto: Markus Olsson)

Den här grytan är en en mjuk och rund lammgryta med syrliga kronärtskockshjärtan och kalamatoliver som gärna serveras med en massa fetaost.

Receptet hittar du här: Lammgryta med kronärtskockshjärtan och kalamataoliver (länk)

Halloumigryta- Hallouminese

Hallouminese
Halloumigryta. (Foto: Markus Olsson)

Det här är en gryta som går att göra vegetarisk genom att utesluta bacon och oxbuljong och istället använda grönsaksbuljong och smaksätta grytan med ett par teskedar Chipotle Paste.

Receptet hittar du här: Halloumigryta- Hallouminese (länk)

Sofrito

Sofrito
Sofrito. (Foto: Markus Olsson)

Sofrito är en specialitet från Korfu och ska inte förväxlas med andra länders definition av Sofrito som i regel är en slags såsbas. Sofrito serveras vanligtvis med någon form av potatistillbehör eller ris och är syrlig, vitlöksstark köttgryta.

Receptet hittar du här: Sofrito (länk)

Kleftiko

Kleftiko
Kleftiko. (foto: Markus Olsson)

Kleftiko är en lammgryta med potatis och grönsaker som kan tillagas i en gryta på spisen men även i foliepaket i ugn, så som jag gör.

Receptet hittar du här: Kleftiko (länk)

Citronkött

Citronkött med gul zucchini
Citronkött. (Foto: Markus Olsson)

Okej, ett långkok behöver inte alltid vara mustigt. Det kan vara fräscht och syrligt också. Att smaksätta kött med citron är relativt vanligt runt Medelhavet och numera även här intill Mälaren.

Receptet hittar du här: Citronkött (länk)

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Contact  | GDPR |  Web: NyWeb