Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Sevärdhet i Aten: Stavros Niarchos Foundation Cultural Center (SNFCC)

Startbild SNFCC

Det finns en plats i Aten där reslig arkitektur och rik kultur möts, där betong, litteratur och arior växer i varandra. En plats som skapar intryck. Och det vare sig du uppskattar skrifter eller sångspel. Platsen är Stavros Niarchos Foundation Cultural Center (SNFCC), ett kulturkomplex som ligger cirka 4,5 kilometer söder om Aten centrum nere vid Faliro Bay.

SNFCC staty
SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Det är lätt att fastna i de magnifika linjerika byggnaderna och sväljas av den atletiska arkitekturen istället för att tänka på den frodiga kultur som inhyses i byggnadsverken. I SNFCC finns både The National Library och The Greek National Opera som ibland får stoltsera i skuggan av konstruktionen. Vid mitt besök vid SNFCC kapitulerade jag dock helt och hållet för arkitekturen men att kunna få njuta av en opera här står högt upp på min bucket list.

Akvariet från utsidan
SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Det var 2006 som Stavros Niarchos Foundation offentliggjorde sina planer för att finansiera Stavros Niarchos Foundation Cultural Center. Ett projekt som skulle innefatta nya anläggningar både för Greklands nationalbibliotek och den grekiska nationaloperan samt skapandet av Stavros Niarchos Park på cirka 210 000 kvadratmeter. Avsikten med projektet är att utbildning och kultur är samhällets ryggrad och att SNFCC ska vara kotorna i denna stomme.

Akvariet
"Akvariet", SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Först 2013 påbörjades byggandet av kulturcentret som hade föregåtts av en arkitekttävling, geotekniska undersökningar och grundläggande markarbeten. Tre år senare, 2016, stod kulturcentret klart och donerades enligt överenskommelse till den grekiska staten året efter.

Torget
Torget, SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Total kan 4 000 besökare kan vistas på centret samtidigt fördelat på fler byggnader och parken.

The National Library

Biblioteket
Bibliotekets lobby, SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Den närmare 24 000 kvadratmeterstora byggnaden kombinerar ett traditionellt bibliotek med teknisk innovation för att kunna följa samhällets digitala utveckling. Ingången till biblioteket leder in i en stor öppen lobbyn med stora mobiler hängandes från taket där informationsdisken försvinner bort nere i lobbyns högra hörn. Biblioteket är uppdelat i separata områden för vuxna, tonåringar och barn samt har flera ytor för läsning och grupparbeten.

Biblioteket mobil
Bibliotekets lobby, SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Bibliotekets innehav omfattar bland annat över 4 500 manuskript från 9 till 1900-talet och en mängd olika viktiga historiska dokument och arkiv. Greklands nationalbibliotek fungerar även som en plats för utställningar av sina innehav, ett sätt att dela med sig av sin rikedom till besökarna.

Biblioteket vy
Biblioteket, SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Greklands nationalbibliotek, grundat 1832, har som ambition att kunna stödja besökare i alla åldrar i hela utbildningstrappan - från barn och unga vuxna till akademiska forskare.

The National Opera

Operahuset
Foajén i operahuset, SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Det 28 000 kvadratmeterstora auditoriet med 1 400 sittplatser är utformad för att förbättra operaupplevelsen för både besökare och artister. Akustiken, mekaniken och den flexibla scenografin ger möjlighet att kunna inhysa de klassiska operorna men även moderna multimediaproduktioner.

I operahuset finns även en mindre scen med en kapacitet på 400 personer. Där genomförs mer intima produktioner som till exempel mer experimentella nutida musik, dans och dramatiska föreställningar. Den lilla scenen har en flexibel layout utan fasta sittplatser vilket gör den idealisk för experimentella produktioner.
Det nya operahuset ger även olika utbildningsprogram som föreläsningar, seminarier och andra evenemang. Ett särskilt fokus har också riktats till en yngre målgrupp för att stärka operan som musikform hos yngre generationer.

Skulptur SNFCC
SNFCC. (Foto: Markus Olsson)

Oavsett var man egentligen står i arkitekt- och kulturfrågor så är det svårt att säga något annat än att SNFCC verkligen imponerar. Det ger dessutom en intressant bild av en stad där antika lämningar huserar vägg i vägg med moderna byggnader. Och modernare än det här är nästan svårt att hitta i Aten. En av anledningarna till att jag älskar denna stad är just kombinationen av gammalt och nytt, de rika kontrasterna mellan ordnat respektive kaos samt historia och innovation.

Ett besök vid Stavros Niarchos Foundation Cultural Center är ett bra sätt att upptäcka mer av Aten än de klassiska sevärdheterna inne i centrum och ett sätt att få uppleva mer av hur anrik kultur kan förvaltas i modern tappning.

Hitta till Stavros Niarchos Foundation Cultural Center (SNFCC):

Det finns framför allt två smidiga sätt att ta sig till SNFCC. Dels kan du åka med den lilla bussen som transporterar besökare gratis mellan Syntagmatorget (med ett stopp vid tunnelbanestation Syggrou Fix) och kulturcentret. Tidtabellen hittar du här: Tidtabell (länk)

Dels kan du ta spårvagnen från Syntagma och hoppa av vid hållplats Τzitzifies, gå mot Navarhou Votsi street för att sedan svänga höger vid Peististratou street där det finsn en ingång till centret.

Öppettider på Stavros Niarchos Foundation Cultural Center (SNFCC):

Kulturcentret har generösa öppettider och öppnar i regel tidigt på morgonen och stänger sent. Aktuella öppettider hittar du här: Öppettider (länk)

Detta inlägg är ett samarbete med Visitgreece men tankar, synpunkter och foton är mina egna om inte annat angivits.

Vandring på Kimolos

Startbild Kimolos

Det är snart fyra år sedan jag var på den lilla ön Kimolos strax norr om Milos. Min vistelse där var lite avslagen och gick nästan obemärkt förbi. I princip hela befolkningen engagerade sig i en religiös tillställning under dagarna tre och det var knappt möjligt att få sig ett mål mat. Trots att jag var både obemärkt och smått hungrig så skapade det samtidigt unika minnen som gör att jag minns Kimolos så där lite extra mycket.
Som på de flesta öar jag besöker så spenderade jag mina dagar med att vandra och det här är en uppdaterad text från när jag vandrade över ön och vilade under ett fantastiskt naturfenomen: Skiadi.

Skiada Kimolos
Skiadi, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)

I morse när jag gick ner till den ovanligt stora restaurangytan för att äta frukost syntes inte de gamla svärföräldrarna som brukligt till utan utrymmet ekade tomt och själlöst. Åtminstone tills den engelsktalande svärdottern tog ett steg framåt och inte längre var ett med den bleka interiören. Jag hoppade till av förvåning och satte mig med öppen mun vid det fyrkantiga bordet med gul- och brunrutig duk. På frågan om vilket kaffe jag ville ha svarade jag med munnen lika öppen som när jag satte mig tills jag stängde den med hjälp av ena handen. Oavsett hur det än lät så fick jag mitt rykande heta morgonkaffet serverat i en vit kaffekopp med tillhörande fat. Njutbart.

Efter en stund kom Kostas med fru in genom dörren och genast gjorde svärmodern ett korstecken mot taket, rusade in bakom disken och kom springande med en flaska vatten. Det verkar vara en synd att servera kaffe utan vatten här och svärdottern fick en blick som kunde bränna sönder de rostade brödskivorna som just skulle serveras mig. Jag åt upp de något brända brödskivorna, drack upp mitt kaffe och satte sedan av på dagens vandring mot Skiadi ner till Mavrospilia och tillbaka till Chora längs med kusten. Vandringen tar ungefär 3,5 timmar och bjuder både på häftiga naturfenomen och vacker utsikt.

Mayrospilia Kimolos
Mavrospilia, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)

Leden startar på grusvägen som leder ut ur byn och efter någon kilometer visar en skylt med ordet Skiada tydligt när det är dags att vika av till vänster ut på den upptrampade vandringsleden. De gamla stigarna går genom föråldrade, terrasserade landskap och du har utsikt ner mot kusten i princip hela tiden. Gamla bosättningar, inhägnader och murar blandas med böljande fält, blommor och fikonträd.

Skylt Mayrospilia Kimolos
Mavrospilia, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)

Vandringsleden omfattar inte precis någon restauranggata så någon lunch blev det återigen inte den dagen utan mina hungriga tankar gick istället till kvällens middag då jag skulle festa loss på kött och vin. Trodde jag ja, ända tills jag upptäckte att alla restauranger fortfarande höll stängt för de religiösa begivenheterna och istället blev kvällens skrovmål Mini Bake Rolls, en tomat och yoghurt.

Oavsett vad som styr upplevelserna när jag är ute och reser så skapar det i slutändan oftast goda minnen och jag minns tillbaka på Kimolos med bara ömhet. En stilla, vacker ö med oväntade naturfenomen.

Hus Kastro Kimolos
Kastro, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)

Vill du läsa mer om Kimolos kan du göra det här: Kimolos (länk)

Recept på Melomakarona

Då har jag bakat den andra av de två vanligaste julkakorna som serveras i Grekland runt jul, Melomakarona. Receptet på den första kakan, Kourabiedes, hittar du här: Recept på Kourabiedes (länk). Ofta serveras dessa kakor tillsammans men som det kakmonster jag är så hann jag äta upp alla Kourabiedes innan Melomakarona var klara.

Melomakarona
Melomakarona. (Foto: Markus Olsson)

Melomakarona är en småkaka med smak av apelsin, kanel och valnötter. När jag har letat recept hittar jag som vanligt en rad varianter av hur denna kaka ska bakas men till slut så valde jag ingredienserna från det familjerecept jag fick mig tillskickat av @chrissgreece. Det receptet är utan honung men i receptet finns även en variant med honung. 

Receptet på melomakarona hittar du här: Melomakarona (länk)

Restaurangtips i Aten: Chocolat Royal i området Thissio

Start Entre Chocolat Royal Athens

Namnet till trots så är restaurang Chocolat Royal inte en restaurang där choklad utövar ett allt för starkt inflytande på menyns anrättningar utan Chocolat Royal är en restaurang med bra och varierad mat, charmig personal och med en underbar utsikt mot Akropolis.

Utsikt Akropolis Chocolat Royal Athens
Utsikt mot Akropolis. (Foto: Markus Olsson)

Vinkarta Chocolat Royal Athens
Vinkarta Grekland, Wine Station, Chocolat Royal, Aten. (Foto: markus Olsson)

Chocolat Royal ligger i området Thissio strax nedanför Akropolis västra sida. Restaurangen består av flera våningar där du i bottenvåningen hittar det som benämns Wine Station. Om du är nyfiken på grekiska viner är Wine Station stället att kunna testa en rad intressanta grekiska viner på. Utbudet omfattar viner från hela Grekland och i samlingen finns 40 olika sorter att glädjas åt. I flera fall kan du även köpa en flaska vin med dig hem. Wine Station anordnar även temakvällar med till exempel jazz samt organiserar olika typer av smakprovningar.

Ancient Gourmet Chocolat Royal Athens
Ancient Gourmet, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Knallar du en våning upp hittar du det som kallas Ancient Gourmet där både dukning och mat speglar antikens Grekland. En spännande möjlighet att prova på matkulturen från en svunnen tid.

Dukning Chocolat Royal Athens
C Restaurant, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

På andra våningen (och på takterrassen) ligger det som heter C Restaurant där grunden i det som serveras är mat från Medelhavet. Rätterna skapas utifrån vad säsongen erbjuder och tillsammans med restaurangens sommelier skapar de en häftig kombination av mat och vin.

Glas vitt vin Chocolat Royal Athens
Grekiskt vitt vin, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Glas rött vin Chocolat Royal Athens
Grekiskt rött vin, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag hade förmånen att avnjuta en flerrättersmåltid på takterrassen en ljummen höstkväll i oktober. Visserligen var terrassen inglasad för kommande höst- och vintersäsong men utsikten var inte mindre berörande för det. Det är något särskilt med att kunna avnjuta en måltid med blicken riktad mot den upplysta, befästa klippan i Aten. Tiden stannar nästan av och sinnet svävar iväg. Det gäller förstås att även kunna fokusera på mat och dryck, men är måltiden av riktig bra kvalitet så är kombinationen av smaklökarnas njutning och det ivägsvävande sinnet oslagbart. Precis så som det är på Chocolat Royal.

Lax Chocolat Royal Athens
Lax, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag frågade vår fängslande servitör vad kopplingen till chokladen är och med ett leende på läpparna svarade han att det idag inte riktigt finns någon sådan men att en gång i tiden när verksamheten startade så startades det som ett kafé och att man trots restaurangens evolution har behållit namnet.

Efterrätt Chocolat Royal Athens
Chokladpaj, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Och jag får nog lov att tacka evolutionen för den angenäma meny vi fick genomleva denna oktoberkväll. Till förrätt avnjöt vi tapas och sallad med getost, till huvudrätt smakade vi både på skaldjursrisotto, lax och lamm för att sedan avsluta med bland annat chokladpaj till efterrätt.

Personal Chocolat Royal Athens
Fantastisk personal, Chocolat Royal, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Chocolat Royal är ett schysst alternativ för en bättre middag när du är i Aten. Det kostar lite mer men samtidigt inte allt för mycket. Jag tycker att du får en bra måltid för det du betalar för och eftersom jag ofta håller relativt hårt i plånboken när jag reser är det emellanåt gottfinnande att lägga en slant på en god middag med en fantastisk utsikt till. Ett gottfinnande för både smaklökar och övriga sinnen.

Restaurangens hemsida: Chocolat Royal (länk)

Hitta hit:

Detta inlägg är ett samarbete med Visitgreece men tankar, synpunkter och foton är mina egna om inte annat angivits.

Grekiska julkakor- recept på Kourabiedes

Okej, det här kanske inte är de vackraste julkakor jag har bakat men de smakar i alla fall riktigt gott.

Kourbiedes är en av de vanligaste kakorna man bakar i Grekland runt jul tillsammns med Melomakarona. Kourbiedes är en enkel smörkaka smaksatt med Metxa och skulle Metaxa inte finnas i skåpet där hemma går det även bra med konjak. Spraya kakorna lite lätt med vatten innan du rullar dem i florsocker så fastnar det lättare.

Fullständigt recept hittar du här: Kourabiedes (länk)

Kourabiedes
Kourabiedes. (Foto: Markus Olsson)

Grekiska pajer, bröd och kakor- en varm och innerlig festival


Grekisk pajfestival

Grekiska matpajer, grekiska efterrättspajer, grekiskt bröd och kakor, kryddor ifrån Grekland och andra grekiska maträtter. Grekisk musik, grekisk dans och en enorm grekisk gästfrihet. Det är Grekiska folkdansföreningen i Sveriges årliga festival på Idungatan.

Jag är fortfarande fylld med energi dagen efter tillställningen som strålade i den mörkaste och regnigaste decemberkvällen. Känslan är nästan overklig och jag funderar på om jag endast såg en film eller om jag verkligen var med på denna varma grekiska fest.

Alla i föreningen
Från vänster den grekiska ambasadören Dimitrios Touloupas, kocken Antonios Kalikatzaros
föreningens ordförande Ellis Christaki, jag och ordförande för det grekiska kulturhuset
Apostolis Papakostas.
(Foto: Nicky Psychari)

Röd om kinderna klev jag in genom dörren till ett myller av glada tillrop, skratt och hjärtliga diskussioner ackompanjerad av klingande musik. I mitten av salen stod fullsatta långbord och längs med väggarna stod grekiska matlagare med serveringsfat fyllda av hemmagjorda pajer, egenbakat bröd och andra delikatesser från Grekland. Jag vinkade till det enda bekanta ansiktet jag såg på andra sidan av det stora rummet och därefter är allt som en enda stor, fet grekisk film. Musiken stängdes av, jag drogs fram på scen, micken slogs på och en presentation på grekiska tog fart. Det enda jag förstod var Markus och blogger. Folk visslade och applåderade och genast flyttades jag runt till den ena personen efter den andra för att bli presenterad. Hela rummet snurrade och jag försökte koncentrera mig på namnen och personerna.

Jag och kock
Antonios Kalikatzaros och jag. (Foto: Nicky Psychari)

Festivalen, 4th Festival of Greek traditional pie, bread and cake, innehåller ett tävlingsmoment där alla gäster röstar fram det godaste brödet, den godaste pajen och den godaste efterrätten. Jag fick en vit papperstallrik i min hand och längs med väggarna fylldes min tallrik med den ena maträtten efter den andra. Ett tjugotal röster bedyrade att just deras anrättning var den godaste. Jag bokstavligen matades med småbitar som sparats just till mig och historier berättades om de anrika recepten som följt med i generationer. Jag kunde inte låta bli att tänka på Mitt stora feta grekiska bröllop och festen när föräldrarna till brudparet för första gången träffades. Hela salen vibrerade av musik, röster, dofter och varma leenden och mjuka beröringar. Och mat. Mat, mat och mat. Mat från olika delar av Grekland som Thrakien, Makedonien, Epirus, Skopelos, Peloponnesos, Kreta och Kefalonia.

Kryddor
Kryddor från Grekland. (Foto: Markus Olsson)

Dans
Grekisk folkdans. (Foto: Markus Olsson)

Just som jag slog mig ner för att börja smaka på de olika pajerna började det dansas grekiska folkdanser och röster runt omkring mig förklarade historien och ursprunget kring just den aktuella dansen. Gladlynta anslöt sig fler och fler i den långa orm som bildades runt långborden. Mitt i allt satt jag storögd och njöt av både smaker och synintryck medan mina bordsgrannar klappade händerna i takt med musiken. Nya ansikten presenterades och roller i föreningen förklarades.

Vinst
Vinnare. (Foto: Markus Olsson)

Mätt och nöjd började kvällen lida mot sitt slut och det alla hade väntat på organiserades snabbt upp framme vid scenen; prisutdelningen. Oavsett vilken placering och vilken typ av anrättning som ropades upp, så applåderade och hurrade publiken högt och lika högt som det applåderades och hurrades, lika glad blev vinnaren oavsett placering. Det var oerhört svårt att välja bland de olika rätterna, allt var lika gott, och det kanske var därför alla hurrade lika högt oavsett placering.

Vinnare
Vinnare för bästa dessert Christos Savlakis. (Foto: Markus Olsson)

Med ett stort leende på läpparna i en drömlik eufori vandrade jag längs med Norrtullsgatan mot Odenplan. Sällan har jag känt mig så levande och så välkommen. Det finns ett grekiskt ord som sammanfattar hela denna kväll, Filoxenia. Filoxenia står för att visa generositet och gästvänlighet till den som befinner sig hemifrån. Vi är nog många som har fått uppleva gästvänligheten i Grekland men det går lika bra att få erfara den bland greker på hemmaplan. Det är ett rent och uppriktigt välkomnande, ett intresse och omhändertagande för den som kommer utifrån. Jag är så otroligt glad att jag fick vara en del av detta denna kväll.

Jag spelar inte i samma division som grekerna när det gäller att tillaga grekiska pajer men jag har gott resultat lyckats med Spanakopita (spenat- och fetaostpaj). Här är mitt recept:

Spanakopita

Spenat och fetaostpaj 2018

Ingredienser (4 port)

600 gr fryst spenat
1 vitlöksklyfta
0,5 gul lök
2 ägg
1,5 dl grädde
200 gr fetaost
50-60 gr pinjenötter
0,5 citron (zest)
salt, peppar
1- 1,5 rulle smördeg
olivolja

Tillagning

Tina spenaten.
Börja med att rosta pinjenötterna i en het stekpanna. Rör om hela tiden så att inte nötterna bränns vid. Häll upp nötterna i en skål. Skiva löken tunt och stek den tillsammans med spenaten och en pressad vitlöksklyfta i olivolja tills vattnet från spenaten har dunstat. Låt spenatblandningen svalna. Värm ugnen till 225 grader. Smörj en pajform med olivolja och tryck ut smördegen i botten och längs kanterna. Spar tillräckligt mycket smördeg så att det räcker till ett pajlock. Förgrädda pajskalet i tio minuter i mitten av ugnen.

Vispa ägg med grädde, smula ner fetaosten och riv ner citronzesten i äggsmeten. Blanda ihop äggsmeten med spenatblandningen och smaksätt med salt och peppar. Tänk på att fetaosten är salt i sig. Fyll det förgräddade pajskalet med ägg- och spenatblandningen. Lägg över smördegslocket och gör några snitt med en kniv så att ångan från fyllningen kan pysa ut. Grädda pajen i mitten av ugnen i 25 minuter eller tills pajen har fåt en gyllenbrun färg.

Akropolismuseet (Acropolis Museum) i Aten

Akropolismuseet

Jag ska erkänna att jag egentligen inte är någon museimänniska. Visserligen imponeras jag omedelbart av utställningens ambitioner men tröttnar ofördröjligen bland alla uppstyrda intryck. Jag blir mätt av den starka upplevelsen och kan inte mata mig själv med ytterligare producerad exponering. Det finns liksom ett stopp. Men lika mätt som jag kan vara vid en måltid så finns det alltid rum för välbalanserade sötsaker. Och akropolismuseet är just precis en sådan sötsak eller kanske snarare just en sådan där fulländad dessert som trots kulturmättnaden lägger sig som bomull kring de intagna upplevelserna.

Akropolismuseet utifrån
Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Oavsett vilka monument du har besökt i Aten och oavsett om du har hunnit se Akropolis eller inte så ger besöket på Akropolismuseet en känsla och en stor dos ödmjukhet inför historiens vingslag. Enligt mig kan du besöka museet både före och efter en visit upp på Akropolis, ordningen är av underordnad betydelse. Museibesöket ger sejouren upp på den vita klippan olika dimensioner. Jag har gjort både och med tio års mellanrum och jag uppskattar bäggedera följderna.

Det nuvarande Akropolismuseet i betong, stål och glas som ritades av Bernard Tschumi invigdes i juni 2009, nästan tio år efter det att beslutet om byggnationen fattades. Museet vilar på grova, ljusgrå betongpelare då man vid grundarbetet upptäckte en bosättning från tiden före Kristus som vid museets skapande valdes att bevaras. Delar av bosättningen kan du se genom en öppning i golvet eller genom det tjocka glasgolvet som både präglar entrén men även delar av muséets nedervåning.

Staty inne på Akropolismuseet
Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Idag har det nya Akropolismuseet en sammanlagd yta på 25 000 kvadratmeter med utställningsutrymme på över 14 000 kvadratmeter, tio gånger mer än det gamla museet uppe på Akropolisklippan.

Akropolismuseet nedervåningen
Nedervåningen Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Akropolismuseet har fyra ståtliga våningar med olika karaktär och med utställningar från olika tidsåldrar. Entrévåningen (våning 0) symboliserar entrésluttningen på Akropolis som avslutas med en trapp, eller slags symbolisk amfiteater. Längs väggarna visas fynd från Akropolis med omgivning. Våning ett visar föremål från 400-talet före Kristus till 400-talet efter Kristus samt den arkaiska perioden. Våning två är vigd åt restaurangen med sin terrass och en museishop som fokuserar på litteratur. Våning tre (min favorit) är byggd utifrån det storslagna templet Parthenon uppe på Akropolis och ger en 360 graders utsikt mot Akropolis och Aten. Våningen är byggd i precis samma linje som det ursprungliga Parthenon med delar och repliker från templet uppsatta i realistisk höjd, allt för att man som besökare ska få en känsla av det autentiska Parthenon. Det är på något sätt en otrolig känsla som infinner sig på våning tre. Jag känner mig så otroligt liten i en slags storhet, en storhet i tanke, arkitektur och historia. Jag är som ett litet gruskorn i alla denna prakt av vit marmor och modernt grått byggmaterial.

Statyer inne på Akropolismuseet
Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Kanske är det så att en av anledningarna till att Akropolismuseet inte gör mig övermätt är själva omslagspapperet kring utställningarna, det vill säga arkitekturen. Det finns en slags intelligent balans som jag hittills inte har upplevt på något annat museum och lika mycket som de historiska föremålen berör mig så känner jag en enorm respekt för arkitekternas idé om museets utformning. Jag hittar ofta platser i Grekland där jag liksom går in i ett slags meditativt tillstånd där jag omättlig kan sitta och titta, insupa miljöerna och där fasta linjer i tid och rum nästan suddas ut. Våning tre på Akropolismuseet är precis en sådan plats.

Våning tre korridor Akropolismuseet
Våning tre, Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Det jag egentligen vill ha sagt med detta inlägg är att även om du inte är en museimänniska så är ett besök på Akropolismuseet väl värt ett besök. Det är inte överbelamrat med utställningsmontrar i rum efter rum, det finns en balanserad ordning på fyra våningsplan med en tilltalande utsikt i alla riktningar. Vid mitt senaste tillfälle på museet hade jag dessutom en guide som berikade besöket när hon med gedigen kunskap berättade om Akropolis massiva historia. Jag spenderade drygt en timme bland utställningarna och det kändes som ett ganska lagom intag av detaljerad kultur den här gången.

Akropolismuseet restaurang
Terrassen, Akropolismuseet, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Hitta till Akropolismuseet


Öppettider Akropolismuseet


Vintersäsong (1 november - 31 mars)


Måndag- torsdag: 09:00 - 17:00
Fredag: 09:00 - 22.00
Lördag- söndag: 09:00 - 20.00

Sista insläpp 30 minuter innan stängning.

Sommarsäsong (1 april - 31 oktober)

Måndag: 08.00 - 16.00
Tisdag-torsdag samt lördag: 08.00 - 20.00
Fredag: 08:00 - 22.00

Sista insläpp 30 minuter innan stängning.


Ytterligare information:Akropolismuseet (länk)

Detta inlägg är ett samarbete med Visitgreece, men tankar, synpunkter och bilder är mina egna.

Tillbaka till Aten- hemma eller borta?

Då var jag i retur på grekisk mark igen. En retur som jag sällan har längtat så mycket efter och som sällan har känts så välkomnande. Som en 50 cl petflaska som givit två kronor i pant fylls jag åter igen med Atens porlande innehåll.

Portal Aten
Roman Agora, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Rutinerad lämnar jag tunnelbanestation Monastiraki vid utgång mot Athinas. Precis som att jag kommit hem efter en lång resa och äntligen ska få dumpa den tunga, grå ryggsäcken i mitt hem. Vilket jag också gör, fastän det egentligen inte är mitt hem förstås.

Mannen i hotellets minimala reception känner igen mig från förr och likt förra gången tror han att han kommer ihåg vad jag heter och droppar ett namn som inte riktigt går att tyda. Med ett brett leende svarar jag med mitt namn och han svarar tillbaka med "Ja, precis!".

Zorba Aten
Spontan zorba i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag går upp till rum 305 och dumpar ryggsäcken, packar om min lilla dagryggsäck och ger mig ut i Atens bubblande dryck av ljud, lukter och intryck. Kamerans tyngd i ryggsäcken dunkar mot mitt ömma ryggslut medan jag reflexmässigt styr in i gränderna bakom hotellet. Jag beger mig in i området Psiri som har kommit att bli ett av mina favoritområden i denna sjudande kittel av kontraster och kulturer. Som stadsdel började Psiri blomma ut i samband med de Olympiska spelen 2004, en stadsdel där barer, tavernor, och kaféer har blivit en självklar del av floran.

Vägg Psiri Aten
Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

En Fix och en Gyros Pork stärker min hungriga lekamen som har fått vänta allt för länge på ett energiintag. Jag väljer att avnjuta intaget under trädkronorna på ΩΡΑΙΑ ΠΕΝΤΕΛΗ som jag besöker varje gång jag är i Aten. Inte för att maten är exceptionellt bra utan mer för att det känns som min hemmakrog. Medan jag intar livets goda betraktar jag människorna som rör sig i området; de gråhåriga och rökande pantertanterna som stämt lunchträff, tyskarna som tror att ingen förstår vad de samtalar om och varubuden som rutinerat parkerar på samma sätt som när jag glömde lägga i handbromsen och bilen for över stock och sten för att till slut mörda en syren. Det är svårt att beskriva men hela den här processen ger en själslig ro som jag har svårt att hitta någon annanstans.

Bil i Psiri Aten
Psiri, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Efter lunchen fortsätter jag att vandra runt i Monastiraki, Plaka och Anaftiko. De områden som både lockar flest turister men som också är bland de äldsta delarna av Aten och som bjuder på en rikedom av antika lämningar i stark kontrast till modern frustration. Systematiskt betar jag av mina domäner, noterar nya restauranger och stängda tillhåll. Jag har sinnesro, småler och lullar fram i gränderna utan att tänka på att tiden går och att solen snart går ner.

Fasad PLaka Aten
Plaka, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag köper mig en flaska kretiskt vin, en påse nötter och går tillbaka till hotellet. Imorgon är en annan dag och jag ska ägna några minuter åt att fundera på vad jag ska hitta på imorgon. Det finns ett par saker som jag inte har upplevt ännu men det finns även ett par saker jag vill återuppleva. Känslan i morgon bitti får helt enkelt avgöra. Jag är tillbaka, jag är på plats och det känns som att jag har kommit hem.

Så packar jag på mina öluffarresor

Packning Öluff 2016
Mina nödvändiga reseprylar att ha med sig. (Foto: Markus Olsson)

Efter ett antal öluffar i Grekland har jag min topp-sju-lista över prylar som jag alltid har med mig i min ryggsäck när jag öluffar:

1. Fickkniv (multi)

En liten fickkniv med en rad olika funktioner har jag alltid haft nytta av. Om inte annat så för korkskruven och kapsylöppnaren som finns i den variant jag har. Jag tycker även att den är bra att ha med sig under mina vandringar då jag aldrig vet vad som kan hända och vilka situationer jag råkar ut för. Hittills har det mest handlat om så oskyldigt som att samla växter och att skära av skott på de växter jag drömmer om att kunna driva upp här hemma.

2. First Aid Kit

Om olyckan skulle vara framme så tycker jag att det är skönt att ha det nödvändigaste med sig. Än så länge har jag aldrig behövt nyttja innehållet i kittet men det är en trygghet att det finns med i ryggsäcken.

3. Resebestick

Som en grekisk yoghurt-älskare måste jag förstås ha verktyg med mig som tillåter intagandet av yoghurten när helst och var helst. Jag bor ofta i rum med ett kylskåp och de gånger jag vill fixa lite frukost själv är det bra att ha bestick tillgängligt för det finns inte alltid att tillgå.

4. Resebrandvarnare

Åter igen en säkerhetpryl. Jag har nog aldrig sett en brandvarnare i de uthyrningsrum jag har bott i och den här varianten går även att montera som ett larm på dörren ifall man är ängslig över ovälkommet besök.

5. Pannlampa

Om det blir strömavbrott efter mörkrets inbrott kan det vara skönt att ha tillgång till en ljuskälla. När solen har gått ner blir det verkligen mörkt och för att slippa famla runt i bristen på ljus har jag med mig en pannlampa.

6. Y3

På de små öarna finns det inte alltid tvättmöjligheter och det kan vara skönt att skölja upp småplagg efter någon vecka på luffen. Med tanke på att jag inte kan bära med mig olika kläder för hela reseperioden så måste jag kunna tvätta dem under resan.

7. Strandhandduk (microfiber)

Det blir alltid en hel del strandtid på mina öluffar och en strandhandduk i microfiber (180x87 cm) är alltid smidigt att ha med sig. Den tar minimalt med plats till skillnad mot ett vanligt strandbadlakan och du slipper ta boendets handdukar med dig som du sedan ska använda efter duschen.

I övrigt packar jag mina kläder i påsar. Det är påsar som är sydda av nät som jag har köpt i en resebutik. Jag brukar dela upp packningen så att alla t-shirts ligger i en påse, underkläder i en annan osv. Då är det lätt att få fram dem ur ryggsäcken utan att riva omkring i hela packningen. För smutskläder använder jag en vanlig plastpåse så att eventuell lukt inte går ut i hela väskan.

När det gäller min ryggsäck så har jag en ryggsäck som är på 50 liter med öppning i locket, på framsidan och underifrån. Det underlättar att ha flera öppningar till ryggsäcken så att du enkelt kommer åt specifika plagg eller prylar utan att behöva riva ur allting. Jag valde dessutom en ryggsäck som har ett litet fack i midjebältet där jag kan lägga småsaker som jag snabbt vill komma åt utan att behöva ta av mig ryggsäcken. Det kan vara pass, pengar, fickkniven eller färjebiljetten.

Eftersom jag har rätt mycket teknik med mig när jag är ute och reser i form av dator, mobil, två olika kameror och stativ så har jag en liten 15 liters ryggsäck som jag lägger allt värdefullt i. Det känns bra att ha det med sig när jag lägger ifrån mig den stora väskan på någon utav färjorna. Oftast får du inte ta med dig bagaget upp på däck och jag tycker det kan kännas lite osäkert att lämna dyr teknik nere på lastbryggan. Den lilla ryggsäcken använder jag även när jag ger mig ut på dagsvandringar eller går till en strand.

Det sägs att om man rullar sina kläder så tar det mindre plats. För mig blir det dock ingen skillnad när jag gör det oavsett hur tight jag rullar ihop dem men prova dig fram för att se hur det blir för dig. Det gäller ju att få plats med allt som ska med.

Efter alla resor packar jag annorlunda och har med mig nya prylar varje gång men det gäller att, som med så mycket annat, hitta just sitt sätt att packa och sitt sätt att resa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Fetaostens dag 15:e oktober: pizza med fetaost och kantareller!

I butik finns både fetaost och ostar som liknar fetaost men den riktiga, traditionella fetaosten som får kallas fetaost får enbart tillverkas i vissa regioner i Grekland enligt ett EU-beslut från 15 oktober 2007. Den riktiga fetaosten ska till största delen bestå av fårmjölk men kan även bestå av en viss del getmjölk men som då aldrig får överstiga 30 % av den totala mängden mjölk.

För mig som grekofil är fetaosten synonymt med Grekland och smakminnena tar mig alltid tillbaka till fantastiska semestrar vid Medelhavet med goda vänner och vackra miljöer. Ikväll kommer jag för en stund resa tillbaka till de vackra miljöerna i den grekiska övärlden medan det utanför mitt fönster kommer vara lika svart som natten efter det att mörkret har fallit. För att samtidigt hylla den svenska hösten så kommer kvällens middag bli en pizza med svenska kantareller och grekisk fetaost. Tänk vad en vit ost kan göra med sinnena!

Pizza med fetaost och kantareller
Pizza med fetaost och kantareller. (Foto: Markus Olsson)

Ingredienser

Pizzadeg (två stora eller fyra små pizzor)

25 gr jäst
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
0,5 tsk salt
6-7 dl vetemjöl

Fyllning

200-300 gr kantareller
0,5 gul lök
1 klick smör
Salt
150 gr Fetaost
Färsk oregano

Enkel tomatsås

1 dl tomatpuré
1 msk olivolja
1 msk torkad oregano
Vatten

Tillagning

Börja med pizzadegen. Smula jästen i en bunke och rör ut den med fingervarmt vatten. Tillsätt olivolja, salt och mjöl och arbeta ihop till en smidig deg. Knåda degen i cirka tio minuter för att frigöra gluten. Jäs degen övertäckt i cirka en timme.

Värm ugnen till 225 grader.

Hacka löken. Stek kantarellerna tills all vätska har förvunnit. Lägg i en klick smör tillsammans med löken. Stek allt tills löken blivit genomstekt och svampen blivit lite krispig. Salta.

Blanda tomatsåsen.

När degen har jäst färdigt delar du den i så många delar som du vill göra antalet pizzor. Kavla ut degbitarna på ett mjölat bord. Bred på tomatsås och fördela kantarell- och lökblandnigen på pizzorna. Smula fetosten över pizzan och avsluta med att strö över färsk oregano. Grädda pizzorna i mitten av ugnen i cirka 10-15 minuter. Ha hela tiden koll så att de inte bränns och ta ut dem när du tycker att de har fått fin färg.

Copyright 2020 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb