Blogg 2019

Om mig

Bild till bloggen
Markus Olsson

Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.

Kalender

Fem byar på Paros- från berg till strand

Fem byar på Paros Grekland

De senaste två dagarna har jag susat fram på Paros på min svarta och något skamfilade hingst. I min sinnesvärld en 300 cc, i verkligheten en 50 cc skapad med en knapp kraft att ta sig i lutning uppför. I min sinnesvärld har vi likt förarna i roadracing slickat kurvorna liggandes, i verkligheten har jag suttit rakryggad och sett folk gå förbi i högre hastighet. Jag har puttrat fram på potthålsberikade vägar med ihopsjunken kropp så att hakan möter magen men i mitt medvetande har vi glidit över ön och skapat både "wow" och "mmmhhh". Att låta hakan vila på magen är ett fantastiskt sätt att upptäcka en ö och det jag har fått se på Paros har verkligen befäst henne till att tillhöra en av de vackraste öarna i Kykladerna.

Under mina blåsiga dagar på Paros har jag besökt fem olika byar, alla med just sin särprägel.

Naoussa

Naoussa Evening Paros
Naoussa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Med sina 28 meter över havet ligger Naoussa på Paros nordkust mellan Cape Korakas och Cape Amiros. Jag, med mina 1,68 meter över havet känner mig väldigt nära havets brus när jag går i gränderna som vid flera platser ansluter till havets front.

Naoussa är, till skillnad mot mig själv, makalöst fotovänlig och med sina vackra vita hus, mångfärgade detaljer och prunkande bougainvillea är hon som skapt för linsen. Vart jag mig än vänder finns det ett foto att ta. Naoussa är vacker och det vet hon och hon ser till att det både putsas och filas så här i inledningen av säsongen.

Naoussa Woman Paros
Naoussa, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Vill du nyttja det omkringliggande turkosblå havet så finns det två stränder i Noussa, Piperi, på den västra sidan och Agii Anargiri på den östra sidan. Vill du istället tillgodogöra dig andra sandbäddar så går det en badbåt ifrån hamnen till omkringliggande stränder.

Naoussa är Paros andra stora turistort och erbjuder en mängd boenden öster, väster, uppåt och nedåt i byn. Det är här och i Parikia (läs mer här) som de flesta besökarna huserar under sin vistelse och var du bosätter dig är helt enkelt en smaksak. Båda byarna är förtrollande vackra.

Lefkes

Lefkes Paros
Lefkes, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Lefkes, som i princip ligger mitt på Paros, är en riktig kykladisk dröm när det kommer till bergsbyar. I alla fall i mina återkommande kykladiska drömmar. Jag drömmer om vitkalkade sockerbitshus med blå detaljer och med en lugg av bougainvillea som löper längs takkanterna. I Lefkes blir den drömmen liksom sann. De smala gränderna i lutning tar dig genom boningarna och blommorna, fram till torg och återvändsgränder. Lefkes är byggd som en amfiteater i början av en dalgång som vetter ner mot havet och ger en utomordentlig utsikt precis så som en amfiteater ska ge.

Lefkes var en gång Paros huvudby innan Parikia övertog det epitetet och trots sin tidigare dignitet är Lefkes idag en riktig oas där de mest märkbara ljuden är vindens sus och en och annan pratglad turist.

Marpissa

Charoulas taverna Marpissa Paros
Charoulas taverna, Marpissa. (Foto: Markus Olsson)

Den här resans kanske mest särpräglada anrättning avnjöt jag på Charoulas taverna i byn Marpissa. En tallrik Pastitsio (pasta, köttfärs, bechamelsås) med en krans av pommes frites serverades under trädkronorna någonstans i mitten av byn.

Marpissa är minst lika vacker som Lefkes och kanske till och med snäppet mer avskalad. Anledningen är nog att inte lika många turister hittar hit och därmed inte heller den lilla kommersen som ändå finns i Lefkes.

I Marpissa är det åter de snirkliga stenlagda gränderna som är en av de stora behållningarna. De tar dig igenom en sagolik labyrint kantad av vackra vita hus med olika blomsterinrättningar. Plötsligt öppnar en plats upp sig och nya gränder leder i en rad olika riktningar. Marpissa är väl värd ett besök, framför allt för dig som gillar att snurra runt i grekiska byar.

Piso Livadi

Piso Livadi Paros
Piso Livadi, Paros. (Foto: Markus Olsson)

En av mina favoritorter på Paros är den lilla kustbyn Piso Livadi. Första gången jag skapade en relation till orten var 2007 men en blå drink en sen kväll suddade tyvärr bort en del av de minnena så därför passade jag på att i år återvända till Piso Livadi på min svarta hingst. Med hakan på magen anlände jag till byn som ligger rakt ner från Marpissa på östkusten.

Inte mycket hade hänt på tio år vilket jag faktiskt är glad för. Den lilla bukten med den gyllengula sanden och de guppande fiskebåtarna vid piren fanns kvar. Till och med baren med de blå drinkarna berör fortfarande havet med sin uteservering. Lite mer vitmålad sedan sist kanske.

Jag passade på att svalka min lekamen i det klara vattnet och stilla guppande betraktade jag restauranggästerna som intog en sen lunch på restaurangerna ute på priren. Det är en fridfull och charmig by det här, Piso Livadi.

Alyki

Alyki Paros
Alyki, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Nästan så långt söderut du kan komma på Paros ligger det lilla himmelriket Alyki. Om du någon gång varit i Agia Anna på Naxos så känns Alyki nästan som en liten mini Anna där hon ligger längs kusten med en väldigt trevlig och på något sätt omhuldande strand.

Av blickarna att döma när jag red in i byn så gissar jag att det finns en hel del återvändare här. Och det förstår jag. Lugnt, vackert och ett tillräckligt stort utbud för att få precis den där lugna och avkopplande semestern som du har längtat efter under resten av året. Hit kommer jag garanterat att återvända.

Vill du läsa mer om Paros kan du göra det här: Paros

En dagstur till Delfi

Dagstur till Delfi

Vår guide har en ytlig andning, en väldigt ytlig andning, och jag har svårt att tro att syret når längre ner än till halsgropen mellan huvudets stagningsmuskler. Dessutom delger hon informationen på både ut- och inandning som om att all kunskap hon besitter måste hinna ut innan vi tio timmar senare, övermatade på detaljer, ska kliva av bussen i Aten igen.

Klockan 08.30

Vi möts upp vid stringenta Hotel Amalia intill Syntagmatorget tillsammans med solhattsskyddade pensionärer och sorglösa ungdomar. Vi prickas av och det säkerställs vilka som har bokat gemensam lunch. Researrangörens rutinerade representant styr med humor och övertygelse och en känsla av "Min stora feta grekiska semester" lägger sig som ett omhuldande glädjetäcke kring oss. Vi ler och skrattar lätt. Någon greppar bussens mick och andas snabbt och ytligt. Vår guide presenterar sig medan bussen i ett ryck kastar sig ut i Atentrafiken. Kvar utanför hotellet står den djupandande researrangörens representant och vinkar.

Vi kör ett varv runt Zeus tempel innan busschauffören tar oss genom smågatorna ut ur fyra-miljoner-staden, ut mot bergen och mot oraklet i Delfi. Miljontals ord andas in och ut och vi får lära oss om hur Aten vattenförsörjs, slaget vid Marathon där grekerna besegrade perserna och där budbäraren Thersippos därmed sprang historiens första maratonlopp för att meddela Aten segern. Han dog tyvärr på kuppen och jag tänker att det nog är bäst att jag låter bli liknande aktiviteter i framtiden.

Klockan. 10.45

Vi stannar vid en bensinstation/ souvenirbutik/ kafé/ offentliga toaletter. Det gör även fyra andra bussar. En amerikansk solhattsskyddade tant med blå blus nyper mig i armen och säger att hon minst behöver ha en tredubbel espresso. Vi köper oss en kaffe och världens sötast bakverk som håller oss alerta resten av resan upp till Delfi. Myten om Delfi och dess plats inhaleras upprepande i micken. Zeus släppte två örnar, en i öst och en i väst, och där de två rovfåglarna möttes ansågs sedan vara universums mittpunkt. Mötesplatsen för rovfåglarna var alltså vid området för Delfi och Zeus släppte ner en sten, Omphalos, för att markera mittpunkten som landade på själva positionen där Delfi sedan byggdes upp.

Klockan 12.00

Guide Delfi
Vår guide försäkrar sig att alla är med. (Foto: Markus Olsson)

Vi blir avsläppta vid ingången till den arkeologiska platsen efter en färd genom magiska landskap omfattande av grönklädda bergsluttningar och olivträdstäta dalar. Av beundran börjar även jag att andas ytligt och tala till mitt resesällskap på inandningen. Grekland är så vackert! Vår guide kan inte nog bedyra hur viktigt det är att vi är tillbaka vid ingången klockan 13.30. Hon vill inte lämna kvar någon. Hon återupprepar klockslaget så många gånger att jag till slut inte vet när jag ska vara tillbaka. De flesta i gruppen följer guiden och hennes lilafärgade paraply genom Delfis magiska kvarlämningar medan jag ger mig iväg på egen hand. Ett lätt regn kyler ner mig när jag flåsar i stigningarna upp mot stadion. Platsen är otroligt vacker och värd sin resa och alla andningarna hit. Jag skulle inte vilja missa detta för allt i världen.

Sten Delfi
Omphalos, Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Delfi vy med action cam
Amfiteatern i Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Klockan 13.30

Delfi museum
Museet i Delfi. (Foto: Markus Olsson)

Vi samlas vid ingången för att gemensamt besöka det intilliggande museet. Ja, eller de flesta av oss för några verkar ha försvunnit i sin iver att hinna insupa atmosfären. Ju fler minuter efter klockan 13.30 tiden visar desto gällare blir guidens röst när hon ropar Chat Tours! Chat Tours!! Chat Tours!!! Med fem minuters försening joggar vi till det intilliggande museet. Guiden bedyrar gång på gång att hon inte vill lämna någon kvar. Alla ska med. Min matklocka ringde för två timmar sedan och jag få allt svårare att koncentrera mig på det intressanta och museet blir mest ett töcken av en rad statyer. Mitt fokus ligger på museets lilla kafé och en påse chips. Det är fortfarande oklart när den bokade lunchen ska intas och jag matar mig själv med chips, efter chips, efter chips.

Klockan 14.30

Nu skulle gruppen ha samlats utanför museets utgång. Det har jag fått veta ett 20-tal gånger. Och att ingen ska bli kvarlämnad. Men stora delar av gruppen är som försvunnen. Jag kommer att språka med indier och amerikaner som liksom jag hade uppfattat att tiden var helig och att det här var platsen för återsamling. För en stund glömmer jag min vargahunger och inser att det trevliga med gruppresor är människorna man möter. Vi pratar om upplevelser, ekonomi och framtida planer. Jag hälsar på vänner, äkta hälfter och barn. Vi enar oss kring otydligheten, eller kanske övertydligheten, i tid och samlingsplats och när vi egentligen ska få äta lunch. Tio minuter efter schemat kommer till slut vår guide med resten av gruppen och vi får nu veta att det är lunchdags i byn Delfi.

Klockan 14.50

Det var tolv tappra själar som hade bokat gemensam lunch och vi blir skjutsade till ett panoramahotell där vi bjuds på trerätters av förvånansvärt hög kvalitet. Till bordet har vi en ytterst pratsam amerikanska, för övrigt samma kvinna som nöp mig i armen, och det finns nog ingenting jag inte vet om henne numera. En mycket trevlig bekantskap som jag kommer att minnas länge.

Klockan 15.30

Arachova 1
Arachova. (Foto: Markus Olsson)

Arachova 2
Arachova. (Foto: Markus Olsson)

Nu måste vi åka och hämta resten av gruppen som har lunchat på egen hand för nu gäller det att hålla tiden om vi ska hinna med ett fotostopp i den vackra bergsbyn och vinterorten Arachova. Vi blir avsläppta framför en souvenirshop och ägarens stora vitbeklädda armar hindrar oss från att ta en annan väg än rakt in i butiken. Jag tar ett snabbt varv runt borden med olika textiler i varierande färger och rusar sedan igenom byn och viker av in i den ena gränden efter den andra. Jag känner starkt att jag vill återvända hit. Byn är otroligt vacker nu på sommaren och jag kan vara tänka mig hur den strålar på vintern.

Arachova 3
Arachova. (Foto: Markus Olsson)

Klockan 16.10

Bussens dörr glider igen och guidens djupa andning manar oss till en skön återresa till Aten. Nu ska vi passa på att vila och jag tänker att det är precis det hon själv nu även gör då hon har börjat andas i enlighet med lungornas fulla kapacitet. Alla är med. För att säkerställa detta räknar hon in oss tre gånger medan bussen kränger nerför serpentinvägarna.

Klockan 18.30

Vi blir avsläppta nära vårt hotell och ger guiden och chauffören en slant för sitt engagemang. Det är kutym och känns helt okej efter tio timmars flyktigt flämtande.

Jag är verkligen nöjd att jag tog mig till Delfi. Jag och mitt resesällskap konstaterar att vi nog inte hade velat tagit oss dit för egen maskin längs de smala bergsvägarna och känner oss nöjda med gruppresan och de bekantskaper som för en stund skapades.

Det finns en rad aktörer som ordnar bussresor från Aten till Delfi (med eller utan lunch och med olika stopp längs vägen). Gör en googling eller fråga på hotellet där du bor. Var bara noga med att läsa det finstilta, dvs om det räcker med en elektronisk voucher eller om de kräver en printad sådan. Du vill inte bli stående kvar i Aten med mobilen i handen medan de andra tar ett varv runt Zeus tempel och far ut ur Atens intensitet.

Afrodites ö- Kithira/ Kythera

Det gula monstret kör i 160 kilometer i timmen med tvivelaktiga bromsar. En av oss har inget fungerande säkerhetsbälte. Vi är på väg från centrala Aten ut till flygplatsen i en försenad taxi som dessutom behöver matas med bensin. Vi håller oss krampaktigt fast i dörrhandtagen och ser landskapet utanför i en diffus synvinkel. Vi anländer till Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos samma klockslag som bordingen för vår flight till Kithira påbörjas. Det finns ingen framgångsrik lösning i det här skådespelet tänker jag.

Kithira är ön där Afrodite enligt legenden klev upp ur havet och jag lovar hon hade tagit sig ända till flygplatsen i Aten. Där stod hon, vacker som få, och med en vit knapp på den mörkblå kavajen där ordet Trainee stod med kärleksröda bokstäver, beredde hon likt Moses väg genom folkhavet. I den vallgravsliknande gången rusade vi fram till incheckningsdisken, fick vårt specialbagage ivägskickat och med en intensiv blick och med kraftfulla ord om att rusa direkt till säkerhetskontrollen och till gate hann vi andfådda precis med bussen ut till det lilla propellerplanet. Jag vet inte vad du heter men jag kallar dig Afrodite och är dig evigt tacksam för din ovillkorslösa hjälp vi fick.

Sedan ett par dagar tillbaka befinner vi oss alltså på Kithira, eller Kythera, och låter pulsen sakta återgå till det normala efter joggingturen på Atens flygplats. Vi har möts av en svindlande vänlighet och ett otvivelaktigt lugn. Andetagen blir sakta djupare och vi insuper öns fantastiska karaktär tillsammans med syret. Visserligen är det väldigt tidigt på säsongen och ljudet av hantverkare som slipar på detaljer är lika påtaglig som vågornas skvalp, fåglarnas kvitter och cikadornas sång. Men jag intalar mig att känslan ändå är påminnande om hur det senare kommer att bli. Det är så här njutbart det är på Arfodites ö.

Kapsali strandpromenad Kithira
Kapsali, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Vi bor i den lilla kustbyn Kapsali strax nedanför Kithiras Chora. Här ligger husen och serveringarna tätt intill varandra längs med sandremsan och man kan nästa ta på vågornas ankommande kam. Solen värmer oss genom ett tunt molnbolster och vi upptäcker ön med vår lilla vita hyrbil. Aldrig någonsin har jag åkt i så många kurvor i hela mitt liv. Det är som att vägarna är i ständiga kurvor när de ringlar fram som reptiler genom det gröna landskapet. Jag tror inte att vår vita lilla terrier någonsin har haft sina hjul riktade framåt.

Vattenfall Kithira
Vattenfallet i Mylopotmos, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Kato Chora Kithira
Kato Chora, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Chora Kithira
Chora, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Avlemonas Kithira
Avlemonas. Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Katounibron Kithira
Katounibron, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Vi besöker det sagolika vattenfallet nära Mylopotamos, avnjuter en lunch till ljudet av vindens sus i skuggan av de stora träden och ringlar oss ner till stranden i Limnionas. Vi stannar och backar tillbaka till Kato Chora och insuper atmosfären från förr. Vi vandrar upp till Chora på den smala och branta stigen från Kapsali och dricker en frappe vid stadens lilla agora, vi låter den vita terriern ta oss till paradiset i Avlemonas där jag i skrivande stund fortfarande flämtar efter mitt livs största Dakos till lunch. Vägen tillbaka till Kapsali stannar vi och resonerar kring konstruktionen av Katounibron. Hur länge kommer den att hålla? Byggd 1823, 110 meter lång, sex meter bred och 16 meter hög. 1800-talets konstruktör kan i alla fall inte ha haft hel fel där bron än idag fyller sin funktion och binder ihop byarna med varandra.

Diakofti Kithira
Diakofti, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Tiden liksom tickar fram i sakta mak på Kithira och vi har avnjutit vår sista dag här på ön. Vi tog vår vita lilla terrier och for med bredställ i kurvorna till hamnbvyn Diakofti för några timmar på stranden i detta ständig soldis. Vi blir allt kaxigare förare och utmanar vägnätets begränsningar till max. Alla fyra däck i asfalten, två däck i asfalten och möjligtvis ett däck i asfalten. Ibland inget däck i asfalten. Hon är med på noterna vår trogna lilla ettriga fyrhjuling och låter oss bemästra hennes mekaniska leder.

Vy mot Chora Kithira
Vy mot Chora, Kithira. (Foto: Markus Olsson)

Sakta börja solen sjunka bakom Choras gamla slott och ljuden från invånarna studsar mot väggarna. Vi planerar en kvällsvandring med pannlampa upp till huvudbyn för att smaka på en sista middag, en sista kulinarisk upplevelse där den mest påtagliga smaken har varit den lokala fetaosten. Helt magisk.
Imorgon flyger vi tillbaka till Aten för nya äventyr i asfaltsdjungeln, nya intryck i områden vi ännu inte besökt och nya förnimmelser i tidigare domäner.

Tillbaka till Aten efter en lång vinter

Här om dagen fick jag kommentaren "Usch, min hemort! Lycka till där..." när jag lade ut bilder på Aten. En stad jag har kommit att älska genom åren. Kärleken var visserligen inte omedelbar men hon kom försiktigt tassande och frågade försynt om att bli omtyckt, om att ge henne en chans. Jag har all respekt för att relationen med Aten kan se olika ut och att det finns både osämja och smärta. Aten har testat min gränser och utsatt mig för prövningar men med tiden har jag kommit att lära mig hennes nycker. Jag kan som tillfällig besökare hantera dem och kontra med snabba ingivelser.

Aten 1 2018
Anafiotika, Aten. (Foto: Markus Olsson)

När jag nu på våren kommer ner efter en vinter av ständig längtan gör hon mig inte besviken. Hon ger mig all den kärlek som jag så länge har suktat efter. Hon visar upp sina nya sidor och sina väl beprövade drag. Vi dansar tillsammans och pratar gamla minnen. Jag återupplever. Jag och mitt resesällskap kastar in väskorna på vårt hotellrum och beger oss ner till okomplicerade restaurang Souvlaki Gyristroula för att njuta av en kall öl och en gyros. Som alltid. Det myllrar av människor och gatumusikanternas trummor ackompanjerar storstadens puls. Vi njuter av maten, drycken, hjärtslagen och att betrakta Atens gäster.

Aten 5 2018
Beertime, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Vårt begär efter brygd leder oss sedan vidare till Atens största utbud av den gyllene drycken på Beertime i området Psiri. Här njuter vi av en öl från ett mikrobryggeri på Santorini. På gatan framför oss strosar mängder av stadens inbjudna och metropolens bofasta. Vi betraktar varandra och frågar oss vem hon håller mest kär?

Nattens rytmer fortgår i oändlighet men våra reströtta kroppar leder oss tillbaka till hotellrummet.

Aten 2 2018
Anafiotika, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Vi vaknar upp till en soldisig dag och beger oss ut på ännu en vandring i områden vi redan upptäckt men som har mer att visa; Plaka, Anafiotika, Psiri och Monastiraki. Vi njuter av lunch under de täta trädkronornas skugga, vi pressar oss igenom en av Greklands smalaste (?) gränder och hjälper andra semesterfirare att bli förevigade. Vi perspirerar i klättringen uppåt för de ojämna trapporna, vi skrattar, vi går tysta och beundrar, vi hedrar Athina.

Aten 4 2018
Gazi, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Aten 3 2018
Gazi, Aten. (Foto:Markus Olsson)

På kvällen tar vi oss till ett av Atens mest brännande områden, Gazi, där vi i en intensiv kvällsblåst avnjuter en alldeles för stor middag. Igen. Varje gång fastslår vi att imorgon, då ska vi inte äta så mycket. Vi kan till och med dela broderligt på en rätt. Varje gång säger vommen, nätmagen, bladmagen och löpmagen att en delad rätt är lika med ingen rätt och därefter beställer magarna varsin rätt igen. Sakta vaggar vi hemåt i natten, alldeles för mätta för att ens avnjuta ytterligare en butelj av den gyllene drycken. Vi somnar till gatans vardagliga ljud som vibrerar utanför fönstret. Imorgon upplivar klockan oss 05.15 för vidare färd ut i den grekiska övärlden. Jag längtar samtidigt som jag inte är redo att lämna min favoritstad...

Fem saker att se och göra på Folegandros

Startbild inlägg Folegandros

Det är hela sex år sedan jag var på Folegandros i Kykladerna men mina minnen är fortfarande otroligt starka och jag kom verkligen att fastna för denna på något sätt otyglade och dramatiska ö. Det märks tydligt att det inte finns någon charterturism som kedjat sig fast i det karga landskapet utan här är turistlivets DNA uppbyggt av de som luffar hit på egen hand.

Jag valde att bo upp i Chora och utgick därifrån när jag upptäckte delar av ön. Så här i efterhand inser jag att det finns så mycket mer att njuta av på denna sträva men otroligt vackra kobbe. Här är några av de saker du kan se och uppleva på Folegandros.

1 Chora med Kastro

Chora Folegandros
Chora, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Chora med dess Kastro tillhör en av de mest spektakulära byarna i den grekiska övärlden där den ligger längst ut på klippkanten med 150 meter ner till den brusande vattenytan. Chora består av små gränder och torg och på kvällen tänds belysningen i de få träd som finns och det är svårt att hitta den magiska känsla som uppstår där någon annanstans.

Kastro Folegandros
Kastro, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

I Chora ligger Kastro vilket nästan kan missas på grund av den försynta och minimala ingången. Kastro är den gammal venetiansk delen från 1200-talet och är helt klart ett måste när du är på Folegandros.

2 Karavostasi

Karavostasis Folegandros
Karavostasi, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Karavostasi är Folegandros hamnby dit du anländer när du kommer till ön. Byn i sig kanske inte riktigt är så djärv som vid en första anblick från färjan men om du uppskattar goda fiskrätter så finns det några tavernor som serverar fantastiska sådana här. Vill du ha direktaccess till en strand när du bor på Folegandros så är det här du ska bo.

3 Vandring

Vandring på Folegandros
Vandringsled, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Trots att Folgeandros är en klippig och till viss del brant ö så finns det fina vandringsleder. De flesta av dem leder till någon av öns stränder och det är en härlig belöning att kunna hoppa i vattnet efter någon timmes vandring. Folegandros är så pass liten att det i princip är omöjligt att gå vilse. Tappar du bort dig från leden så hittar du snart ut på vägen eller tillbaka dit du ska igen.

4 Kyrkan Panaghia

Kyrkan Panaghia Folegandros
Kyrkan Panaghia, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Strax ovanför Chora ligger kyrkan Panaghia som på kvällen utstöter lockrop för att locka till sig turisterna upp för den gjutna gången för att beskåda den magiska solnedgången. Den lilla promenaden upp är verkligen mödan värd. Om du gör ett besök inne i kyrkan så kan du beundra ikonen från 1600-talet av den heliga Maria som under påsken bärs omkring på ön för att välsigna Folegandros.

Chora Solnedgång Folegandros
Solnedgång, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

5 Stränderna

Aghios Nikolaos Folegandros
Aghios Nikolaos Beach, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Det finns en rad stränder på Folegandros och de är av vitt skilda karaktärer. Allt ifrån klippbad till stenstränder och sandstränder. Bor du uppe i Chora krävs det en busstur eller en vandring ner till någon av stränderna men bor du i hamnbyn har du flera stycken inom ett ganska kort avstånd.

Voreina Bay Folegandros
Voreina Bay, Folegandros. (Foto: Markus Olsson)

Vill du läsa mer om Folegandros kan du göra det här: Folegandros

Tio dagar till avresa: Aten, Kithira, Paros, Angistri och förstås Aten igen

Blogginlägg Golden Beach Paros

Årets Greklandsresa kanske är den mest spretiga jag någonsin har gjort. Det blev liksom en resa enbart byggd på de platser jag verkligen känner för att åka till i år. Jag har inte tagit hänsyn till varken ögrupp, underlättande logistik eller direkta tips från andra. Det blev helt enkelt platser som jag vill uppleva, upptäcka och fascineras över. Det handlar faktiskt även om att återupptäcka och att återfascineras i år.

Beertime Aten Grekland
Beertime, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Vanan trogen startar jag med ett par dagar i Aten. Jag vill landa, känna in atmosfären och njuta av mina favoriter i huvudstaden innan jag reser vidare ut i den grekiska övärlden. De första dagarna i Aten handlar om att återuppleva gamla favoriter och njuta av det som jag älskar allra mest när det kommer till metropolen i kitteldalen. Det kommer garanterat bli en öl vid Beertime, en Gyros vid restaurang Souvlaki Gyristroula och en Ouzo på Brettos. Sådana enkla och samtidigt så elementära upplevelser som omedelbart fyller utrymmet mellan mina biologiska byggstenar med det murbruk de så otvivelaktigt behöver.

Gyristroula Aten Grekland
Gyristoula, Aten. (Foto: Markus Olsson)

Efter att ha injicerat min favoritdos av huvudstaden tar ett överkomligt inrikesflyg mig ner till Kithira, Afrodites praktfulla ö. Kithira ligger mellan Peloponnesos södra spets och Kreta och tillhör de Joniska öarna (Kefalonia, Korfu, Lefkas Zakynthos, m. fl) men ligger så pass långt ifrån de övriga syskonen att den rent administrativt tillhör området Attika (som för övrigt också ligger långt bort).

Kapsali Kithira
Kapsali, Kithira. (Foto från Pixabay)

Jag har sneglat länge på detta 279 kvadratkilometer stora guldkorn med sin vackert belägna huvudby, stranden Paleopoli där Afrodite steg upp ur havet, förtrollande vattenfall och praktfulla broar. Det sägs även att olivoljan som produceras här är något utöver det vanliga. Jag tro att det blir några fantastiskt fina dagar på Kithira.

Efter Kithira återvänder jag till Aten för ytterligare ett par dygn. Jag tänkte faktiskt passa på att ta en dagstur till det otroligt vackra Delfi. Jag menar, vem vill inte upp leva denna plats där oraklet gav råd angående livets stora beslut och där ruinerna vittnar om en historisk storhetstid som får fantasin att falla i sken?

Lefkes Paros
Lefkes, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Efter oraklets otvivelaktiga rådgivning bär det vattenvägen av till en av Kykladernas eleganta öar, Paros. Jag har varit på Paros tidigare men det är ändå sex år sedan sist och nu är det dags att återuppleva henne på nytt. Den här gången kommer jag bo i och utgå från byn Naoussa på mina turer runt om på ön. Förra året gjorde jag en återvändarresa till Naxos och stormtrivdes med det konceptet så i år är det grannkobben som jag kommer att fördjupa mig i. Det kommer att bli vandringar, upptäcka Naoussas alla små gränder och prång, njuta av den vackra bergsbyn Lefkes och givetvis njutbara besök på en rad olika stränder att breda ut min lekamen på.

Efter Paros tar jag mig upp mot Attika igen och tänker spendera några dagar på ön Angistri, bara knappt en timme från hamnen i Pireus. Jag har varit på både Egina, Hydra, Spetses och Poros i samma ögrupp men har länge varit sugen på att utforska ytterligare en ö bland de Saroniska öarna. Här har jag faktiskt inga direkta planer utan tänker mig njuta av bad, god mat och en god bok innan jag återerövrar Aten för en kväll innan resan åter tar mig mot Svedala.

Ja, så är det tänkt och så kommer det att bli för i år har jag bokat alla boenden i förväg så det kommer att bli svårt med ändrade resplaner utifrån de upplysningar jag får under resans gång. I år får helt enkelt de tips jag får på plats styra aktiviteterna snarare än styra riktningen på resan.

Tio saker att se och göra på Naxos

Tio saker att se och göra Naxos

Okej, den här rubriken är nästan provocerande. Provocerande i den bemärkelsen att Kykladernas drottning faktiskt erbjuder så otroligt mycket att beskåda och att företa sig så att skriva om enbart tio saker/platser är lite av en förolämpning. Men se detta inlägg som en skildring av några russin i en för övrigt riktigt russin-rik kaka.

Naxos är för mig en återvändar-ö, alltså en ö som jag åker tillbaka till med ojämna mellanrum och som jag ständigt längtar tillbaka till. Oavsett hur jag planerar en resa så hamnar jag på Naxos förr eller senare och blir lika omhuldad som tidigare och förälskelsens intensitet är liksom omedelbar.

Ja, jag älskar verkligen Naxos. Även om jag har varit där flera gånger så har jag fortfarande en mängd russin kvar att äta, men här kommer i alla fall tio av de mest delikata och välsmakande russin som jag hittills ätit ur Naxos-kakan*.

1 Demetertemplet

Demetertemplet Naxos
Demetertemplet, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Den här platsen är ren och skär magi för mig. Det är en plats för eftertanke och reflektion, en plats där vindens sus och cikadornas sång är det mest fundamentala. Man kan verkligen förstå varför templet byggdes på just den här platsen. Templet har runt 2500 år på nacken och ligger vackert omgivet av svajande grässtrån och lågt växande blommor. Strax intill templet höjer sig ett stort träd som skänker skugga mot solens varma strålar.

Träd vid Demetertemplet Naxos
Vid Demetertemplet, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Demeter var under antiken gudinnan för spannmål med flera tempel byggda i hennes ära. Marken runt Demetertemplet på Naxos är ett bördigt område så platsen för just det här templet känns ganska logisk.

2 Agia Anna

Agia Anna Beach Naxos
Agia Anna Beach, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Strax söder om Naxos stad ligger byn Agia Anna. Det är här jag oftast bor när jag är på Naxos och anledningen till det är att det finns flera otroligt fina stränder inom en armlängds avstånd. Du behöver knappast något motordrivet åkdon för att ta dig mellan dem. Bussförbindelserna mellan Naxos stad och Agia Anna är dessutom goda så det är lätt att nyttja båda orternas utbud.

Solnedgång Agia Anna Naxos
Solnedgång i Agia Anna, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Agia Anna består till största delen av uthyrningsrum med tillhörande serviceinrättningar men utan stora hotellkomplex och utan en känsla av påträngande charter-environger. Det är liksom lagom, det är avkoppling, det är Grekland.

3 Taverna Paradiso

Taverna Paradiso Naxos
Taverna Paradiso, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Det finns miljöer som liksom kan kidnappa ens hjärta. Taverna Paradiso i Agia Anna är just en sådan plats där den ligger precis intill havet och bara väntar på att få röva bort den livsviktiga pumpen. Serveringen under det stora pinjeträdet kan inte bli mer magisk. Vissa menar att det finns bättre mat på andra tavernor men man ska inte underskatta miljön som smaksättare. För mig är maten bra och miljön helt fantastisk.

4 Berget Zas

Berget Zas Naxos
På väg upp på berget Zas, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Berget Zas är Kykladernas högsta berg med sina 1004 meter över havet. Och var kan man få en bättre utsikt än på den högsta toppen?

Berget Zas Filoti Naxos
Berget Zas och byn Filoti, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Det finns två leder upp på berget Zas, den västra och den östra leden kan man säga. Båda startar utanför byn Filóti som efter vandringen utgör en avkopplande oas under de lummiga trädkronorna. Den östra leden som startar vid Agia Marina ovanför Filóti är lite flackare medan den västra leden som startar vid källan Arion söder om Filóti är en aning brantare. Båda lederna går utmärkt att kombinera om du utgår från Filóti. Då kan du ta den ena stigen upp och den andra ned. Från Filóti finns det tydliga skyltar som pekar mot Zas.

Torget i Filoti Naxos
Torget i Filoti, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

5 Naxos Old Town
En av anledningarna till att jag älskar de grekiska byarna är deras förmåga att omfamna besökarna med deras snirkliga gränder och små prång. Det är så långt man kan komma ifrån en svensk stads strikta utformning av en behärskad stadsarkitekt. Naxos stad med sin Old Town är inget undantag från snirklighet och att vandra på de trånga gatorna och att konstant upptäcka nya platser är riktigt njutbart. Vackert, fritt och samtidigt elementärt på något vis.

Old Town Naxos
Old Town, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

En del av Old Town utgörs av Kastro, den medeltida venetianska borgen från 1260-talet, och är dessutom den högsta punkten i Naxos stad. Kring Kastro finns arkeologiska museet och venetian museet och Agios Antonios-katedralen som alla är värda ett besök.

6 Apiranthos

Apiranthos Naxos
Apiranthos, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Apiranthos, cirka en timme med buss från Naxos stad, är för många en av Naxos vackraste byar med all marmor som framför allt utgör gatstenarna men även vissa husfasader. Byn kallas därmed även för marmorbyn. Invånarna i byn kommer ursprungligen från Kreta varifrån de flydde från turkarna på 1600-talet och byggde upp sina nya hem cirka 500 meter över havet. Apiranthos består av smala gränder och har flera tavernor i början av byn tack vare de stora turistgrupper som kommer med buss från Naxos stad. I byn finns hela fyra museer; ett geologiskt museum, det naturhistoriska museet, folklivsmuseet och ett arkeologiskt museum.

Apiranthos Taverna Naxos
Apiranthos, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

7 Chalki Halki
En annan vacker bergsby är Chalki, en rofylld liten by som ligger i Tragea-dalen med flera kyrkor från den bysantinska perioden. Just under den bysantinska perioden var Chalki Naxos huvudstad och tidsperioden är synbar bland annat på vissa av husen med sina brokiga fasader. I Chalki råder minst sagt lugn så passa på att njuta av en lunch i skuggan vid det lilla torget mitt i byn.

Chalki Halki Naxos
Chalki, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

I Chalki ligger även Naxos äldsta destilleri från 1896, Vallindras, som bränner citronlikören Kitron. Destilleriet är öppet för allmänheten och du kan få hela processen förklarad för dig och provsmaka likören eller köpa den i destilleriets butik.

8 Portara

Portara Naxos
Portara, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Portara strax utanför Naxos stad är ett klassiskt landmärke du inte kan missa. Portara är den kvarvarande entrén till det antika templet till Dionysos eller om det nu var Apollons ära. Ett bestående landmärke, ett bestående besök, ett bestående minne.

9 Kouros vid Melanes
Den grekiska historien fascinerar på många sätt. Fantasin sätter inga gränser kring hur det en gång kan ha varit, att leva och att bo här under antiken.

Kouros Naxos
Kouros vid Melanes, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

En fascinerande lämning från förr är Kouros vid Melanes som av någon anledning aldrig blev klar. Han är drygt sex meter lång och ligger i ett skogsparti strax utanför en av Naxos nordligaste byar, Melanes, cirka 50 kilometer från Naxos stad. Statyn har ett brutet ben och kan vara anledningen till att den ligger kvar här istället för att den transporterades till sin beställare.

10 Mikri Vigla

Mikri Vigla Naxos
Mikri Vigla, Naxos. (Foto: Markus Olsson)

Naxos är berikad med en rad vackra stränder. Jag skulle säga några av Greklands kanske mest välskapta stränder. Vill du läsa mer om Naxos olika stränder kan du göra det här: Beach hopping på Naxos

En strand som jag gillar skarpt och en av de få platser jag faktiskt bott vid förutom Agia Anna är Mikri Vigla. Mikri Vigla är en blåsig plats som för vissa säkert kan te sig irriterande medan det för andra är den största fördelen. För Kitesurfare till exempel. I Mikri Vigla samlas de i horder och surfar och flyger om vart annat. Helt klart en fascinerande livlighet för en annan som hellre låter större delen av kroppen sakta gunga i det salta Medelhavet.

Vill du läsa mer om Naxos kan du göra det här: Naxos

*Listan är skapad utan inbördes ordning.

Här hittar du alla platser:

Mina fem grekiska favoriter i Eurovision Song Contest!

Nu när vi går in i maj månad går vi även in i Eurovisionmånad och det är knappast någon hemlighet att jag svärmar för musikfighten mellan länderna som bidrar till European Brodcasting Union (EBU). I år tävlar Grekland med ett riktigt bra bidrag, Yianna Terzi med Óneiró mou, och jag hoppas att hon får en placering hon förtjänar.

Grekland deltog i Eurovision Song Contest första gången 1974 och har sedan dessa deltagit under de flesta åren förutom vid sex tillfällen. Den enda vinsten som Grekland har haft i Eurovision Song Contest var 2005 med Helena Paparizou och låten My number one. En välförtjänt seger.

Efter att semifinalerna infördes 2004 är Grekland det mest framgångsrika landet när det gäller att ha en placering i topp 10. Grekland är nämligen det enda landet som har kommit i topp 10 åtta tävlingar efter varandra.

Genom åren har flera bidrag från Grekland fastnat i mitt schlagerhjärta och här kommer min fem absoluta favoriter från Grekland.

1992 Kleopatra 


Det här är min absoluta favorit! Vem kan inte älska en grekisk melodi under ett pyrande drakhuvud? Kleopatra sjunger med just den där känslostarka rösten som jag förknippar med grekisk musik. Vacker vackert och lidelsefullt. Plats i finalen: 5.

1996 Mariana

En annan av mina absoluta favoriter. Refrängen sitter som en smäck! Och bara älskar man inte körens synkroniserade rörelser? Och en dansare i en plastfolietop som så smidigt glider in på rätt plats i kören? Plats i finalen: 16.

2009 Sakis

 

Det här bidraget har allt man kan önskas sig av ESC: catchy, grundläggande dansskolesteg, rullband, fastspänd i slalompjäxor, söndersliten tröja och en stor häftapparat att hoppa ner ifrån. Och vem skulle inte vilja inta dansgolvet med den pumpande bröströrelsen? Det kan knappast bli bättre än så här. Plats i finalen: 7.

2010 Giorgos

Man kan inte låta bli att gilla något som sjungs på moderlandets språk helt enkelt. Trenden med vita kläder och blottade bröstkorgar håller i sig. Manligt brutalt och en himla massa Opa! Jag gillar´t. Plats i finalen: 8.

1991 Sophia

Efter en liten trevande start på låten i en liten för hög tonart sitter refrängen som en smäck och för att inte snacka om na-na-na partiet. Underbart! Däremot kan man undra om saxofonisten spelar i rätt låt? Och i rätt ton? Och om han faktiskt har klarat första steget i den kommunala musikskolan? Plats i finalen: 13.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Greek Salad Toast

Det här toastexperimentet blev riktigt lyckat! Det blir helt enkelt som att äta en grekisk sallad men i form av en toast. När fetaosten blir varm och mjuk ger den toasten en härlig krämig känsla. Testa och njut! Receptet hittar du här: Greek Salad Toast

Greek Salad Toast
Greek Salad Toast. (Foto: Markus Olsson)

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fem saker att se och att göra på Schinoussa i Småkykladerna!

Fem saker att se och göra på Schinoussa

Mitt första och hittills enda besök på Schinoussa var i slutet av maj 2017. Säsongen hade precis börjat pyra, men inte mer än så och jag tror att öborna inte riktigt vill blåsa liv i turistelden ännu. Hälsningarna var subtila och faciliteterna gläntade på dörrarna men det gjorde mig inte särskilt mycket. Jag behövde lugn, spröd stimulans och ett fåtal resurser för att kunna landa efter en intensiv arbetsperiod. Jag behövde få bara vara och samla energi. Och det är precis det som jag tycker är Schinoussas stora fördel. Här ges du möjlighet till att ladda batterierna, njuta av de anspråkslösa tillgångarna och liksom bara fortleva. Så som det oftast är på de små, charterbefriade öarna i Grekland.

1 Chora
Schinoussas huvudby, Chora även kallad Panagia, är bara några minuter stor, det vill säga, du vandrar igenom den på några minuter. Vitkalkade byggnader, blå fönsterluckor och stenlagda små gator i ett ganska kompakt format. Förvånansvärt nog finns det tre minimarkets i denna lilla by, alla med en lapp om att de levererar gratis till båtar.

Schinoussa Chora 1

En och annan restaurang finns även att tillgå och så här utanför säsong gapade de flesta tomma men med en och annan öbo på en stol utanför som nickade tyst när jag gick förbi.

Schinoussa Chora 2

Byn har sin charm och jag kan tänka mig att känslan är ganska annorlunda när det är högsäsong. Byn är liten, vacker och just så där kykladisk som man bara kan önska.

2 Mersini

Schinoussa Mersini

Mersini, Schinoussas hamn, består av ett par hus tillika många tavernor samt en strand. Det finns en gemytlig känsla här och bor du som jag gjorde någon annanstans på ön så är en vandring hit för att njuta av god mat på någon av de två tavernor en angenäm upplevelse. Riktigt bra mat i en småskalig hamnmiljö.

Mersini Grekisk sallad Schinoussa

3 Restauranger med utsikt
Lilla, avskalade Schinoussa kan trots sin knappa yta skryta med vackra och praktfulla vyer och dessa kan avnjutas från flera av restaurangerna. Middag med utsikt så att säga.

Vy från restaurang Deli på Schinoussa

Jag besökte dels Deli upp i Chora, dels njöt jag av en måltid där jag bodde, Filoxenia by Grispos, som ligger en kort promenad nedanför Chora. Mat och panoramavy är en oslagbar kombination.

Vy från restaurang Filoxenia på Schinoussa

4 Stränder

Psili Ammos Beach Schinoussa

Schinoussa har på sina åtta kvadratkilometer flera bra stränder. Och du kan vandra till dem i princip oavsett var du än är. Du kommer med andra ord inte sakna strandvariation när du är här.

Livadi Beach Schinoussa

5 Vandra
Med tanke på Schinoussas ringa area kan du, enligt mig, vandra vart du än vill och det är dessutom ett fantastiskt sätt att njuta av ön på. Dessutom kan du inte gå vilse. Att kombinera dagarna med god mat, strandhäng och vandringar är en riktigt njutbar semester.

Vy på Schinoussa

Vill du läsa mer om Schinoussa kan du göra det här: Schinoussa

Copyright 2019 mittgrekland.se  |  Om mittgrekland.se  |  In english  |  Kontakt  |  Web: NyWeb