Det var inte självklart att jag skulle återvända till Koufonissi. Det var inte självklart att jag skulle åka till Grekland i år. Det var inte självklart att jag skulle uppskatta de förändringar som hade skett under de åtta år som hade gått sedan jag var där sist. Men det gjorde jag.
Min Greklandsresa i september var inte alls så som ursprungsresan i maj skulle ha varit. Jag skulle ha upptäckt Evia för första gången för att sedan ta mig ner till Rhodos och utforskat de öar i Dodekaneserna som jag ännu inte har besökt. Men livet ville annorlunda. Corona ville annorlunda. Istället blev det, efter en lång fundering, en vecka i början av september med klassiska dagar i Aten, avkopplande dagar på Naxos och en spontanresa över till Koufonissi. Jag ville visa min vän ett av Greklands mest fantastiska vatten.
Jag var osäker på om jag skulle uppskatta Koufonissi på samma sätt som jag gjorde för åtta år sedan. Jag vet att hon är populär bland oss skandinaver och jag vet att hon är omskriven. Hur exploaterad hade Koufonissi, den lilla ön på endast sex kvadratkilometer, blivit? Svaret är förvånansvärt lite. I alla fall ur min synvinkel. Visst, det finns fler byggnader numera men Koufonissi har fortfarande sin paradiskänsla och sin litenhet kvar.
Jag ville visa min vän stränderna längs kusten på Koufonissi och vi gick från huvudbyn till Pori Beach och passerade alla de njutfulla stränderna som pryder ostkusten. Det som slog mig jämfört med förra gången var att Pori Beach kanske ändå inte är så fantastisk som jag mindes den. De andra stränderna lockade mer denna gång. Missförstå mig rätt, Pori Beach med sin gyllene sand, skimrande klara vatten är otroligt fin men den här gången slog hjärtat ett extra slag för övriga sandbäddar med sina turkosa vatten. Tilläggas kan att tavernan vid Pori Beach tog både överpriser och serverade rätt bleka maträtter. I alla fall denna dag i början av september 2020.
Vi åt vår kostnadsberikade tama mat och gick sedan tillbaka till stranden som ligger mitt i huvudbyn. Här var vårt paradis denna resa. Det är inte många huvudbyar som har denna typ av strand. Vit, gyllene sand och alldeles, alldeles klarblått vatten. På båda sidor om stranden ligger vitkalkade hus med sina blå dörrar och fönsterluckor. En bit ut i vattnet har fiskebåtar parkerat och snett till höger ligger betongpiren där färjorna lägger till.
Vi stannade vid stranden resten av eftermiddagen och badade i omgångar. Innan vi tog färjan tillbaka till Naxos gick vi till To Limani i hamnen och tog ett par reflektionsöl. Det blev en av de mest magiska stunderna på resan. En av de där magiska stunderna jag ofta upplever i Grekland. Stunderna när jag kan sitta hur länge som helst och bara titta och känna ett enormt välbefinnande.
Läs mer: Öluffa i Småkykladerna (länk)
Resa till Koufonissi
Till Koufonissi kan du enbart ta dig med båt. Du kan åka från fastlandshamnen Pireus men kommer i regel fram mitt i natten. Jag åkte över dagen med Sea Jets från Naxos där du även kan åka med rederiet Small Cyclades och båten Express Skopelitis som trafikerar Småkykladerna och Amorgos.
Från Aten kan du ta inrikesflyg till Naxos och därifrån färjan och under ”normala” omständigheter kan du även flyga direkt till Santorini från Sverige och där ta dig till Koufonissi via Naxos.
Läs mer: Öluffa i Grekland (länk)
utav ampilio