Recension: Mitt stora feta grekiska bröllop 2
- Detaljer
- Kategori: Tips
- Skapad onsdag, 23 mars 2016 18:08
- Träffar: 37456
Genre: Komedi
Regissör: Kirk Jones
Längd: 92 minuter
Betyg:
Året var 2002 och filmen Mitt stora feta grekiska bröllop hade premiär på svenska biografer den 25 december. Samma år genomfördes vinterOS i Salt Lake City, det sista avsnittet av Rederiet sändes och dansbandet Lotta Engbergs upplöstes. Ett omtumlande år med andra ord. I Stockholm visade termometern en behaglig kyla på -4 medan det i Luleå var tandskallrande -27 samma kväll.
Då: Toula, 30 år, singel, servitris på föräldrarnas grekiska restaurang och med ett utseende som en begynnande grekiska tragedi. Pappa Gus håller fast vid att en grekiska kvinnas uppgift är att gifta sig med en grekiska man, föda grekiska barn och att laga mat åt allihopa livet ut. En missmatch mellan en förlegad kvinnosyn och Toulas patos. Det grekiska dramat i komedikostym inleds när Toula förälskar sig i en ickegrekisk och ickeortodox man, Ian, och pappans mantra utsätts för stålbad. Andra karaktärer i filmen är Maria, Maria, Maria och Nick, Nick, Nick och Nick.
Mitt stora feta grekiska bröllop anspelar förstås på vår stereotypa uppfattning om greker upphöjt till 2 men ändå på ett charmigt och på ett, till viss del, subtilt sätt. Jag myste, du myste och väldigt många amerikaner myste till filmen som än idag är den film som har dragit in mest dollars utan att ha legat #1 på biotoppen i USA.
Nu: Toula, medelålders, risigt hår, resignerat till pre-mitt-grekiska-bröllop-1-första-delen-av-filmen, föräldrar i ett ogiltigt giftermål och med en tonårsdotter som ska börja på college. Ett nytt grekiskt drama i komedikostym spelas upp.
Mitt stora feta grekiska bröllop 2 anspelar förstås på vår stereotypa uppfattning om greker men denna gång tyvärr utan charm och subtilitet. Dialog, rörelsemönster, miner, röster, ja allt paketeras i ett överdrivet stort paket där en pinsam syn på manligt och kvinnligt klär paketet i ett blekt omslagspapper. Emellanåt vet jag faktiskt inte heller om jag tittar på en amerikaniserad halländsk buskis på Vallarna eller om jag befinner mig i en av Sveriges nyaste biosalonger. Jag är besviken.
Då: mys, charm, finess.
Nu: obehag, charmlös, hudutslag.
Den enda anledningen till att filmen får betyg är filmbolagets förmåga att samla hela ensemblen från Mitt stora feta grekiska bröllop och för de grekiska tonerna som emellanåt ljuder i salongens högtalare. Nej, stoppa istället in Mitt stora feta grekiska bröllop i dvd:n och småle åt en film som inte behöver en uppföljare 2016.
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, grekisk, bröllop, film, bio, recension.
utav ampilio