Tillbaka till Aten efter en lång vinter
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad måndag, 21 maj 2018 19:20
- Träffar: 20942
Här om dagen fick jag kommentaren ”Usch, min hemort! Lycka till där…” när jag lade ut bilder på Aten. En stad jag har kommit att älska genom åren. Kärleken var visserligen inte omedelbar men hon kom försiktigt tassande och frågade försynt om att bli omtyckt, om att ge henne en chans. Jag har all respekt för att relationen med Aten kan se olika ut och att det finns både osämja och smärta. Aten har testat min gränser och utsatt mig för prövningar men med tiden har jag kommit att lära mig hennes nycker. Jag kan som tillfällig besökare hantera dem och kontra med snabba ingivelser.
Anafiotika, Aten. (Foto: Markus Olsson)
När jag nu på våren kommer ner efter en vinter av ständig längtan gör hon mig inte besviken. Hon ger mig all den kärlek som jag så länge har suktat efter. Hon visar upp sina nya sidor och sina väl beprövade drag. Vi dansar tillsammans och pratar gamla minnen. Jag återupplever. Jag och mitt resesällskap kastar in väskorna på vårt hotellrum och beger oss ner till okomplicerade restaurang Souvlaki Gyristroula för att njuta av en kall öl och en gyros. Som alltid. Det myllrar av människor och gatumusikanternas trummor ackompanjerar storstadens puls. Vi njuter av maten, drycken, hjärtslagen och att betrakta Atens gäster.
Beertime, Aten. (Foto: Markus Olsson)
Vårt begär efter brygd leder oss sedan vidare till Atens största utbud av den gyllene drycken på Beertime i området Psiri. Här njuter vi av en öl från ett mikrobryggeri på Santorini. På gatan framför oss strosar mängder av stadens inbjudna och metropolens bofasta. Vi betraktar varandra och frågar oss vem hon håller mest kär?
Nattens rytmer fortgår i oändlighet men våra reströtta kroppar leder oss tillbaka till hotellrummet.
Anafiotika, Aten. (Foto: Markus Olsson)
Vi vaknar upp till en soldisig dag och beger oss ut på ännu en vandring i områden vi redan upptäckt men som har mer att visa; Plaka, Anafiotika, Psiri och Monastiraki. Vi njuter av lunch under de täta trädkronornas skugga, vi pressar oss igenom en av Greklands smalaste (?) gränder och hjälper andra semesterfirare att bli förevigade. Vi perspirerar i klättringen uppåt för de ojämna trapporna, vi skrattar, vi går tysta och beundrar, vi hedrar Athina.
Gazi, Aten. (Foto: Markus Olsson)
Gazi, Aten. (Foto:Markus Olsson)
På kvällen tar vi oss till ett av Atens mest brännande områden, Gazi, där vi i en intensiv kvällsblåst avnjuter en alldeles för stor middag. Igen. Varje gång fastslår vi att imorgon, då ska vi inte äta så mycket. Vi kan till och med dela broderligt på en rätt. Varje gång säger vommen, nätmagen, bladmagen och löpmagen att en delad rätt är lika med ingen rätt och därefter beställer magarna varsin rätt igen. Sakta vaggar vi hemåt i natten, alldeles för mätta för att ens avnjuta ytterligare en butelj av den gyllene drycken. Vi somnar till gatans vardagliga ljud som vibrerar utanför fönstret. Imorgon upplivar klockan oss 05.15 för vidare färd ut i den grekiska övärlden. Jag längtar samtidigt som jag inte är redo att lämna min favoritstad…
utav ampilio