Något av det bästa jag vet på mina Greklandsresor är att dra på mig mina vandringsskor och ge mig ut på vandring, som att vandra på Kreta. Vandra på smala upptrampade stigar, märkta leder och dammiga grusvägar där mina fotavtryck aldrig tidigare har gjort märken i det färgrika stoftet. Det finns något grundläggande i att låta kroppen jobba för att ta sig från en plats till en annan, att låta sinnena ta in de mest fundamentala intrycken och att låta djupa andetag fylla lungorna med timjandoftande syre.
Jag har förstås otroligt mycket kvar att upptäcka av Grekland och framför allt på vandringsfronten där bland annat fastlandet erbjuder enorma möjligheter. Detsamma gäller Greklands största ö, Kreta, som jag besökte i höstas och vandrade delar av två stycken vandringsleder. Att vandra på Kreta är ett riktigt mecka för oss som ser vandring som en helig motionsform med rika möjligheter att upptäcka ön till fots.
Visste du till exempel att den europeiska vandringsleden E4 slutar på Kreta? E4 börjar i Portugal, korsar Medelhavsländerna i södra Europa för att sedan gå tvärs över Grekland, från norr till söder, med Kreta, från väst till öst, som slutdestination med avslut vid Kato Zakros.
Vandra på Kreta i Zakrosravinen
Vandringsleden i Zakrosravinen startar nära byn Ano Zakros (cirka 38 kilometer från Sitia) och slutar nere vid byn och stranden Kato Zakros är en relativt lättvandrad led. Inledningen av leden går visserligen nedför men ganska snart följer leden ravinens botten och svårigheten ligger möjligtvis i underlaget som bitvis består av större stenar. Att ravinen också kallas för ”Dödens ravin” har inte att göra med att otalig vandrare har satt livet till utan syftar på att minoerna på sin tid begravde de döda i de olika hålrummen och grottorna som bergsväggarna erbjuder. Tänk dig mödan att transportera de döda upp till grottorna för sin sista vila! Begravningsprocessen måste ha haft en stor betydelse.
Stora partier av bergsväggarna har en kraftig rödaktig färg, bergarten Phyllites som har uppemot 300 miljoner år på nacken, och ger ravinen en minst sagt färgrik karaktär. Nyanser av rött, orange, brunt, grått och växtlighetens grönska skapar en värld av skiftningar.
Det finns även en andra ingång till Zakrosravinen som ligger fyra kilometer från Ano Zakros och kan ses lite som en genväg. Den andra ingången ligger vid en stor öppen plats intill asfaltsvägen som leder till Kato Zakros och det finns gott om plats för bilar att parkera här. Härifrån är det ungefär två timmars vandring ner till ledens slut, strax före den arkeologiska platsen för Palatset i Zakros och stranden vid Kato Zakros.
I slutet av Zakrosravinen finns även flera naturliga klättringsväggar med olika svårighetsgrader från 4+ till 6+. Totalt finns det 17 olika klättringsleder vid tre klättringsområden.
Så här tar du dig till Zakrosravinen:
Om du utgår från Sitia kan du ta bussen till Ano Zakros. Det finns dagliga turer och du kan kliva av bussen uppe vid Ano Zakros eller vid den andra ingången till ravinen.
När du har kommit ner till Kato Zakros och vill återvända till Sitia går det en buss på eftermiddagen, åtminstone sommartid. Kolla upp busstiderna innan du ger dig iväg.
Om du kör bil till Ano Zakros kan du lämna den antingen i byn eller vid den öppna platsen vid den andra ingången till ravinen. Från Kato Zakros kan du sedan åka tillbaka med buss eller ringa en taxi från Ano Zakros som kör dig tillbaka.
Vandra på Kreta i Richtisravinen
Starten på vandringsleden i Richtisravinen ligger mellan Agios Nikolaos och Sitia och börjar precis utanför byn Exo Mouliana och slutar vid Richtis Beach.
Ledens totala längd är drygt tre kilometer och höjdskillnaden mellan startpunkten och stranden är cirka 350 meter. Längs med botten på ravinen rinner det vatten året om så oavsett när på året du vandrar så kommer du att korsa vattendraget flera gånger. Under vintertid är det betydligt mer vatten än under sommartid men det torkar aldrig ur. Vandringen tar ungefär tre timmar men kan gå både snabbare och mer långsamt beroende på förutsättningar och hur fascinerade du är över landskapet. Fascinationen får dig lätt att stanna upp och känna in miljön gång på gång.
Att vandra på Kreta i Richtisravinen är en vandring i enorm grönska som skiftar i karaktär ju längre längs leden du vandrar. I början av leden växer enorma träd och klätterväxter för att helt försvinna när du närmar dig stranden tre kilometer längre ner. Vinrankor med anor från antiken växer fortfarande i Richtisravinen. De är uppemot tio meter långa och klättrar målinriktat upp i trädkronorna för att nå ljuset och än idag anses druvorna besitta en fantastisk arom som är svår att hitta bland mer moderna vindruvorna.
Leden startar nere vid Lachanas stenbro från 1800-talet och fortsätter omedelbart in i den täta vegetationen som kan ses som unik för östra Kreta. En känsla av Amazonas gör sig nästan påmind. Längs vandringsleden finns lämningar av flera vattenkvarnar i sten, flera nästan helt övervuxna, och vid ett tillfälle vandrar du till och med ovanpå den gamla vattenkanalen för att sedan klättra ner intill själva kvarnen.
Även om vandringsleden i Richtisravinen inte har en särskilt brant lutning finns det flera partier där du behöver använda både händer och fötter för att ta dig ner. Några partier är utrustade med trappor medan mindre partier kräver även stöd med hjälp av händerna.
Enligt mig är vandringsledens absoluta höjdpunkt det 15 meter långa vattenfallet som du når efter ungefär en timmes vandring. Det här är en plats för meditativ vila och för att förundras över den vackra natur som östra Kreta och Sitia Geopark erbjuder. Platsen för vattenfallet ger en känsla av ett slags gåtfullt sagolandskap där tydliga kontraster i färg, atmosfär och material inte lämnar någon oberörd.
Så här tar du dig till Richtisravinen:
Med bil kan du i första hand parkera uppe vid stora vägen mellan Sitia och Agios Nikolaos men det går även att ta den lilla, rätt skadade vägen, ner till stenbron Lachanas. Parkeringsplatsen nere vid stenbron är dock inte stor och hur du ska kunna möta en annan bil på denna väg är för mig obegripligt.
Om du inte vill vandra hela vandringsleden kan du ta bilen ner till Richtis Beach och därifrån vandra upp till vattenfallet och åtminstone njuta av det. Jag rekommenderar dock att vandra hela denna fantastiska vandringsled.
Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)
Vandra på Kreta i Samariaravinen
Mitt absolut första besök i Grekland var på just Kreta och året var 2004. Vi var några vänner som under senare delen av oktober suktade efter värme och semester och valet landade till slut på Kreta. Och kanske var det just där och då som min fascination för Grekland började gro?
Vår resa till Kreta var färgad av charterbolagets paketutformning men en av dagarna hyrde vi en liten bil, med betoning på liten, och for från kusten nära Chania upp till Omalosplatån och byn Xyloskalo där vandringsleden i Samariaravinen startar.
Samariaravinen är en av de längsta ravinerna i Europa, om inte den längsta, med sina 16 kilometer från Omalosplatån ner till Agia Roumeli där ravinen möter havet. En fallhöjd på cirka 1200 meter. Den mest kända delen av Samariaravinen är de så kallade ”Järnportarna” (Sideresportes) där ravinen är knappa fyra meter bred och där bergssidorna tornar upp sig uppemot 500 meter.
Vandringen tar mellan sex till sju timmar beroende på kondition, tempo och antalet pauser. Under heta sommardagar är vandringen mer krävande men det finns flera ”vattenhål” längs med vandringsleden för att fylla på vattenflaskorna.
Samariaravinen håller öppet från maj till och med oktober, mellan klockan 07.00- 16.00, men kan tillfälligt stängas beroende på väderlek. Under vintern och våren kan ravinen snabbt fyllas med vatten som kan svepa med sig den mest vana vandraren. Ravinen kräver bra vandringsskor av sina vandrare med tanke på både tiden det tar men även utifrån underlaget.
Om du känner att vandringsleden är lite för lång kan du istället starta där ravinen mynnar ut vid havet, Agia Roumeli, och vandra upp till de så kallade ”Järnportarna”. En vandring som tar cirka en timme enkel väg.
Så här tar du dig till Samariaravinen:
Det går bussar från Chania till Xyloskalo och bussfärden tar ca en timme. När du kommer ner till Agia Roumeli finns det färjor som tar dig till Sfakia, Sougia eller Paleochora där bussar tar dig tillbaka till Chania. Du kan även ringa en taxi som kör dig tillbaka till Xyloskalo om du har parkerat där uppe.
Entré till Samariaravinen kostar fem Euro men barn under 15 år har gratis inträde.
Läs mer: https://www.samaria.gr/en/ (länk)
utav ampilio